Jesus är överstepräst i ett nytt förbund mellan Gud och människor
1Huvudpunkten i det vi vill säga är alltså att Jesus är vår överstepräst, och att han sitter på Guds högra sida i himlen och regerar.[1]2Han tjänar som präst inför Gud i himlen, i en gudstjänstbyggnad som inte är gjord av människor, utan av Gud själv.3En översteprästs uppgift är att bära fram gåvor och offer till Gud, och därför var också Jesus tvungen att bära fram ett offer.4Om han fortfarande levde här på jorden, skulle han inte ens vara präst, för här finns det redan präster som bär fram de offer Moses lag[2] kräver.5Men dessa präster tjänar i en jordisk gudstjänstbyggnad som bara ger oss en ofullständig bild av den som finns i himlen. När Mose skulle resa upp det tält som Israels folk använde för gudstjänst i öknen, sa ju Gud till honom: ”Se till att du gör allt efter den förebild jag visade dig på berget Sinai.”[3]6Jesus Kristus däremot är en präst med en mycket viktigare uppgift, för han är medlare i ett nytt och bättre förbund mellan Gud och människor, ett förbund som vilar på bättre löften.7Om det första förbundet mellan Gud och hans folk hade kunnat hjälpa oss att följa Guds vilja, hade Gud inte behövt ersätta det med ett annat.8Men Gud anklagade Israels folk för att inte följa hans vilja, och sa:”Det ska komma en dag då jag ingår ett nytt förbund med det folk som bor i Israel och Juda.[4]9Det ska inte likna det förbund jag ingick med deras förfäder när jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egypten. De höll ju inte fast vid mitt förbund, och därför brydde jag mig inte om dem längre.10Men detta är det nya förbund jag en dag ska ingå med Israels folk, säger Herren: Jag ska låta dem förstå min vilja och mina lagar, och jag ska göra så att de lyder mig av hela hjärtat. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.11Då ska ingen längre behöva undervisa någon annan och säga: ’Se till att du lär känna Herren’, för då ska alla känna mig, både stora och små.12Jag ska förlåta dem deras ondska, och jag ska aldrig mer komma ihåg deras synder.”[5]13Gud talar alltså om ett nytt förbund, och det betyder att det första förbundet är gammalt och föråldrat och snart ska försvinna.
1Das ist nun die Hauptsache bei dem, wovon wir reden: Wir haben einen solchen Hohenpriester, der sich gesetzt hat zur Rechten des Thrones der Majestät im Himmel (Heb 1:3; Heb 4:14)2und ist ein Diener am Heiligtum und am wahrhaftigen Zelt[1], das der Herr aufgerichtet hat und nicht ein Mensch.3Denn jeder Hohepriester wird eingesetzt, um Gaben und Opfer darzubringen. Darum muss auch dieser etwas haben, das er opfert.4Wenn er nun auf Erden wäre, so wäre er nicht Priester, weil da schon solche sind, die nach dem Gesetz die Gaben opfern.5Sie dienen aber dem Abbild und Schatten des Himmlischen, wie die göttliche Weisung an Mose erging, als er das Zelt errichten sollte: »Sieh zu«, heißt es, »dass du alles machst nach dem Bilde, das dir auf dem Berge gezeigt worden ist.« (2 Mos 25:40; Heb 9:23)6Nun aber hat er ein höheres Amt empfangen, wie er ja auch der Mittler eines besseren Bundes[2] ist, der auf bessere Verheißungen gegründet ist. (Heb 7:22)7Denn wenn jener erste Bund untadelig gewesen wäre, würde nicht Raum für einen andern gesucht.8Denn er tadelt sie und sagt: »Siehe, es kommen Tage, spricht der Herr, da will ich mit dem Haus Israel und mit dem Haus Juda einen neuen Bund schließen, (Heb 10:16)9nicht wie der Bund gewesen ist, den ich mit ihren Vätern gemacht habe an dem Tage, als ich sie bei der Hand nahm, um sie aus Ägyptenland zu führen. Denn sie sind nicht geblieben in meinem Bund; darum habe ich auch nicht mehr auf sie geachtet, spricht der Herr. (2 Mos 19:5)10Denn das ist der Bund, den ich schließen will mit dem Haus Israel nach diesen Tagen, spricht der Herr: Ich will meine Gesetze in ihren Sinn geben, und in ihr Herz will ich sie schreiben und will ihr Gott sein, und sie sollen mein Volk sein.11Und es wird niemand seinen Mitbürger lehren noch jemand seinen Bruder und sagen: Erkenne den Herrn! Denn sie alle, Klein und Groß, werden mich erkennen.12Denn ich will gnädig sein ihren Missetaten, und ihrer Sünden will ich nicht mehr gedenken.«13Indem er sagt: »einen neuen Bund«, hat er den ersten zu einem alten gemacht. Was aber alt wird und betagt ist, das ist dem Ende nahe.