1Reglerna i Moses lag[1] om olika slags offer, ger bara en föraning om allt det goda som skulle komma när Jesus Kristus offrade sitt liv. Översteprästerna som år efter år bär fram offer kan ju inte göra vare sig själva eller någon annan felfri för evigt.2I så fall skulle man ju ha slutat att offra, eftersom både översteprästerna och folket skulle ha blivit felfria en gång för alla och inte längre haft dåligt samvete för sina synder.3Men nu fortsätter istället dessa årliga offer att gång på gång påminna människor om de synder de har begått.4Blodet från tjurar och getter kan ju aldrig ta bort deras synder.5Därför sa Kristus, när han kom till världen:”Offer och gåvor vill du inte ha. Men en kropp har du gjort åt mig, så att jag kan lyda dig.6Du blir inte glad över syndoffer och brännoffer, att man slaktar djur och bränner dem på altaret.7Då sa jag: ’Se, här är jag. Jag har kommit för att göra din vilja, Gud, precis som det var skrivet om mig i bokrullen.’ ”[2]8För det första säger alltså Kristus att Gud inte vill ha offer och gåvor och att han inte blir glad över att prästerna bränner djur eller bär fram andra offer för folkets synder. Och ändå står det i Moses lag att man skulle göra allt detta.9För det andra säger Kristus att han har kommit för att göra Guds vilja. Gud sätter alltså Moses lag åt sidan, och ersätter lagens alla offer med Kristus offer.10Jesus Kristus följde ju Guds vilja och offrade sin kropp en gång för alla, för att vi skulle befrias från vår skuld och bli värdiga att komma inför Gud.11De präster som tjänar i det första förbundet bär dag efter dag fram offer, som aldrig kan ta bort några synder.12Men Jesus bar fram ett enda offer för synden, och det ger oss förlåtelse för all framtid. Han satte sig sedan på Guds högra sida för att regera,13och där väntar han nu på att hans fiender ska läggas som en pall under hans fötter.[3]14Genom ett enda offer har han ju för all framtid gjort oss felfria i Guds ögon, så att vi är värdiga att komma inför Gud.15Guds heliga Ande intygar också för oss att det är sant. Han säger först:16”Men detta är det nya förbund jag en dag ska ingå med dem, säger Herren: Jag ska låta dem förstå min vilja och mina lagar, och jag ska göra så att de lyder mig av hela hjärtat.”17Och sedan tillägger han: ”Jag ska aldrig mer komma ihåg deras synder och deras ondska.”[4]18Så när synderna nu en gång för alla har blivit förlåtna, behövs det ju inga fler offer.
Varning för att överge tron på Jesus
19Jesus offrade alltså sitt blod för oss när han dog, och tack vare detta kan vi nu, kära syskon, utan rädsla gå rakt in i det allra heligaste[5] där Gud finns.20Jesus är den nya vägen till Gud, och han är den som ger oss liv. Han tog bort det förhänge som skilde oss från Gud. Förhänget till det allra heligaste brast ju i två delar när han dog på korset.[6]21Så när vi nu har en stor överstepräst som regerar över Guds folk,22låt oss då gå direkt in till Gud själv, med hela hjärtat fyllt av tro på att han ska ta emot oss. Jesus har ju genom sitt blod gjort oss värdiga att komma inför Gud, eftersom våra synder är förlåtna och våra kroppar har tvättats i rent vatten[7].23Låt oss stadigt hålla fast vid hoppet om att till slut räddas för evigt, för Gud kommer att infria de löften han har gett oss.24Låt oss också på alla sätt uppmuntra varandra till att visa kärlek och vara hjälpsamma.25Låt oss inte strunta i de troendes samlingar, så som vissa brukar göra. Låt oss istället använda dessa tillfällen till att styrka och uppmuntra varandra, särskilt som ni ser att dagen närmar sig då Gud ska döma världen.26Om vi med vett och vilja fortsätter att synda mot Gud, trots att vi har tagit emot det sanna budskapet om Jesus, då finns det ju inte längre något offer som kan ge oss förlåtelse för våra synder.27Nej, då väntar bara Guds fruktansvärda straff och en förtärande eld som ska utplåna alla Guds fiender.28Redan den som vägrade att lyda Moses lag[8] blev skoningslöst dödad, om två eller tre vittnen kunde bevisa hans skuld.29Hur mycket värre ska då inte straffet bli för den som överger Guds Son. En sådan person säger ju nej till den befrielse från skuld som han själv har fått uppleva genom att Jesus offrade sitt blod och upprättade ett nytt förbund mellan Gud och människor. Och han hånar Guds Ande som förmedlar denna kärlek och förlåtelse från Gud.30Vi vet vem som har sagt: ”Hämnden är min, och jag ska straffa dem som förtjänar det,” och: ”Herren ska döma sitt folk.”[9]31Ja, det är fruktansvärt att bli straffad av den Gud som lever.32Tänk tillbaka på hur det var under den första tiden, när ni just hade tagit emot budskapet om Jesus. Då höll ni fast vid er tro mitt under svåra lidanden.33Ibland blev ni själva hånade och misshandlade inför människor, och ibland ställde ni solidariskt upp för att hjälpa andra som blev utsatta för samma sak.34Ni led med dem som kastades i fängelse, och när man tog era ägodelar var ni ändå glada, eftersom ni visste att ni ägde något bättre i himlen, något som hade evigt värde.35Fortsätt att vara lika orädda. Tänk på den stora belöning som väntar!36Det krävs uthållighet om ni vill göra Guds vilja och få vad han har lovat. Gud säger ju i Skriften[10]:37”Om en kort tid kommer han som ska komma. Det ska inte dröja.38Men den som tror blir skuldfri inför mig och får leva. Om han däremotvänder sig bort från mig har jag ingen glädje av honom.”[11]39Men vi tillhör inte dem som vänder sig bort från Gud och genom detta går förlorade. Nej, vi tillhör dem som tror på honom och blir räddade för evigt.
1Denn das Gesetz hat den Schatten von den zukünftigen Gütern, nicht die Gestalt der Dinge selbst. Deshalb kann es die, die opfern, niemals vollkommen machen durch die Jahr für Jahr gleichen Opfer, welche man immer wieder darbringt. (Heb 8:5)2Hätte nicht sonst das Opfern aufgehört, wenn die, die Gott dienen, ein für alle Mal rein geworden wären und kein von Sünden beschwertes Gewissen mehr hätten?3Vielmehr geschieht durch die Opfer alle Jahre eine Erinnerung an die Sünden. (3 Mos 16:34)4Denn es ist unmöglich, durch das Blut von Stieren und Böcken Sünden wegzunehmen.5Darum spricht er[1], wenn er in die Welt kommt: »Opfer und Gaben hast du nicht gewollt; einen Leib aber hast du mir bereitet.6Brandopfer und Sündopfer gefallen dir nicht.7Da sprach ich: Siehe, ich komme – im Buch steht von mir geschrieben –, dass ich tue, Gott, deinen Willen.«8Zuerst hatte er gesagt: »Opfer und Gaben, Brandopfer und Sündopfer hast du nicht gewollt und sie gefallen dir nicht«, welche doch nach dem Gesetz geopfert werden.9Dann aber sprach er: »Siehe, ich komme, zu tun deinen Willen.« Da hebt er das Erste auf, damit er das Zweite einsetze.10Nach diesem Willen sind wir geheiligt ein für alle Mal durch das Opfer des Leibes Jesu Christi.11Und jeder Priester steht Tag für Tag da und versieht seinen Dienst und bringt oftmals die gleichen Opfer dar, die doch niemals die Sünden wegnehmen können.12Dieser aber hat ein einziges Opfer für die Sünden dargebracht, das ewiglich gilt, und hat sich zur Rechten Gottes gesetzt (Apg 2:33; Rom 8:34; Heb 12:2; 1 Pet 3:22)13und wartet hinfort, bis seine Feinde zum Schemel unter seine Füße gelegt werden. (Ps 110:1)14Denn mit einem einzigen Opfer hat er für immer die vollendet, die geheiligt werden.15Das bezeugt uns aber auch der Heilige Geist. Denn nachdem er gesagt hat:16»Das ist der Bund, den ich mit ihnen schließen will nach diesen Tagen«, spricht der Herr: »Ich will meine Gesetze in ihr Herz geben, und in ihren Sinn will ich sie schreiben, (Heb 8:10)17und ihrer Sünden und ihrer Missetaten will ich nicht mehr gedenken.«18Wo aber Vergebung der Sünden ist, da geschieht kein Opfer mehr für die Sünde. (Heb 8:12)
Das Bekenntnis der Hoffnung und das Gericht Gottes
19Weil wir denn nun, Brüder und Schwestern, durch das Blut Jesu den Freimut haben zum Eingang in das Heiligtum, (Matt 27:51)20den er uns eröffnet hat als neuen und lebendigen Weg durch den Vorhang, das ist: durch sein Fleisch, (Heb 9:8)21und haben einen Hohenpriester über das Haus Gottes,22so lasst uns hinzutreten mit wahrhaftigem Herzen in der Fülle des Glaubens, besprengt in unsern Herzen und los von dem bösen Gewissen und gewaschen am Leib mit reinem Wasser. (Ef 5:26; Heb 4:16; 1 Pet 3:21)23Lasst uns festhalten an dem Bekenntnis der Hoffnung und nicht wanken; denn er ist treu, der sie verheißen hat; (Heb 4:14)24und lasst uns aufeinander achthaben und einander anspornen zur Liebe und zu guten Werken25und nicht verlassen unsre Versammlung, wie einige zu tun pflegen, sondern einander ermahnen, und das umso mehr, als ihr seht, dass sich der Tag naht. (Rom 13:11; Heb 3:13)26Denn wenn wir mutwillig sündigen, nachdem wir die Erkenntnis der Wahrheit empfangen haben, bleibt hinfort kein Opfer mehr für die Sünden, (4 Mos 15:30; Heb 6:4)27sondern ein schreckliches Warten auf das Gericht und ein wütendes Feuer, das die Widersacher verzehren wird. (Jes 26:11)28Wenn jemand das Gesetz des Mose missachtet, muss er sterben ohne Erbarmen auf zwei oder drei Zeugen hin. (5 Mos 17:6)29Eine wie viel härtere Strafe, meint ihr, wird der verdienen, der den Sohn Gottes mit Füßen tritt und das Blut des Bundes für unrein hält, durch das er doch geheiligt wurde, und den Geist der Gnade schmäht? (Heb 2:3; Heb 12:25)30Denn wir kennen den, der gesagt hat: »Die Rache ist mein, ich will vergelten«, und wiederum: »Der Herr wird sein Volk richten.« (5 Mos 32:35)31Schrecklich ist’s, in die Hände des lebendigen Gottes zu fallen. (Heb 12:29)32Gedenkt aber der früheren Tage, an denen ihr, die ihr erleuchtet wurdet, erduldet habt einen großen Kampf des Leidens, (Heb 6:4)33indem ihr zum Teil selbst durch Schmähungen und Bedrängnisse zum Schauspiel geworden seid, zum Teil Gemeinschaft hattet mit denen, welchen es so erging. (1 Kor 4:9)34Denn ihr habt mit den Gefangenen gelitten und den Raub eurer Güter mit Freuden erduldet, weil ihr wisst, dass ihr eine bessere und bleibende Habe besitzt. (Matt 6:20; Matt 19:21)35Darum werft euer Vertrauen nicht weg, welches eine große Belohnung hat. (Heb 4:16)36Geduld aber habt ihr nötig, auf dass ihr den Willen Gottes tut und das Verheißene empfangt.37Denn »nur noch eine kleine Weile, so wird kommen, der da kommen soll, und wird nicht lange ausbleiben.38Mein Gerechter aber wird aus Glauben leben. Wenn er aber zurückweicht, hat meine Seele kein Gefallen an ihm« (Rom 1:17)39Wir aber sind nicht solche, die zurückweichen und verdammt werden, sondern solche, die glauben und die Seele erretten.