1Kära syskon, ni tillhör Gud och har blivit inbjudna att leva i evig gemenskap med honom. Tänk därför på Jesus, som vi ju bekänner som vår överstepräst, sänd av Gud.2Tänk på hur Gud utsåg Jesus till överstepräst, och att Jesus var trogen mot Gud. På samma sätt var Mose trogen mot Gud i sin uppgift att leda Guds folk[1].3Men det uppdrag Jesus har fått är mer värt att äras än Moses uppdrag, på samma sätt som en byggmästare måste äras mer än det hus han har byggt.4Ja, varje hus har en byggmästare, och Gud är byggmästaren som ligger bakom allt.5Visst var Mose trogen i att tjäna allt Guds folk, men han var ändå bara en tjänare. Hans tjänst var en förebild på de sanningar som Gud skulle avslöja senare.6Jesus Kristus[2] däremot är Guds Son, och han är trogen i sin uppgift att regera över Guds folk. Och det folket tillhör vi, om vi bara utan rädsla håller fast vid hoppet om att till slut bli räddade för evigt.
Varning för otro
7Eftersom Jesus Kristus nu är Herre över allting, säger Guds heliga Ande till oss:”Om ni hör hans röst idag, så lyssna till honom.8Var inte lika hårda och kalla som Israels folk var när de gjorde uppror och satte mig på prov i öknen.9Där testade de mitt tålamod och utmanade mig, trots att de under 40 års tid hade sett mig göra så många under. 10Därför blev jag arg på den generation som levde då, och jag sa: ’De handlar alltid emot min vilja. De vägrar att följa den lag jag har gett dem.’11I min vrede svor jag därför en ed och sa: ’De ska inte få komma till den plats där de kan vila tillsammans med mig.’ ”[3]12Se därför upp, kära syskon, så att ni inte fylls av onda tankar och otro och slutar att hålla er till Gud, han som ger liv.13Rösten från Kristus hörs idag. Fortsätt därför att varje dag uppmuntra varandra medan ni fortfarande har möjlighet, så att ingen frestas att synda och blir hård och kall.14Om vi ända till slutet håller fast vid den övertygelse vi hade när vi först började tro på Kristus, ska vi ju få dela allt tillsammans med honom.15Glöm alltså inte varningen: ”Om ni hör hans röst idag, så lyssna till honom. Var inte lika hårda och kalla som Israels folk var när de gjorde uppror.”16Men vilka var det då som hörde Guds röst och ändå gjorde uppror mot honom? Jo, det var de som fick lämna Egypten med Mose som ledare.17Och vilka var det som Gud sedan var arg på under 40 år? Jo, det var samma människor. De syndade mot Gud och fick därför dö i öknen.18Och vilka tänkte Gud på när han till slut svor sin ed och sa: ”De ska inte få komma till den plats där de kan vila tillsammans med mig.” Jo, det var samma människor. De vägrade ju att tro på Gud.19Vi ser alltså att det var på grund av sin otro som dessa människor inte fick komma till den plats Gud hade berett åt dem.
1Darum, ihr heiligen Brüder und Schwestern, die ihr teilhabt an der himmlischen Berufung, schaut auf den Apostel und Hohenpriester, den wir bekennen, Jesus, (Heb 4:14)2der da treu ist dem, der ihn gemacht hat, wie auch Mose in Gottes ganzem Hause. (4 Mos 12:7)3Er ist aber größerer Herrlichkeit wert als Mose, so wie der Erbauer des Hauses größere Ehre hat als das Haus.4Denn jedes Haus wird von jemandem erbaut; der aber alles erbaut hat, das ist Gott.5Mose zwar war treu in Gottes ganzem Hause als Diener, zum Zeugnis für das, was später gesagt werden sollte, (4 Mos 12:7)6Christus aber war treu als Sohn über Gottes Haus. Sein Haus sind wir, wenn wir den Freimut und den Ruhm der Hoffnung festhalten. (Ef 2:19; 1 Pet 2:5)
Der Weg der Väter und die Ruhe bei Gott
7Darum, wie der Heilige Geist spricht: »Heute, wenn ihr seine Stimme hört, (Heb 4:7)8so verstockt eure Herzen nicht, wie es geschah bei der Verbitterung am Tag der Versuchung in der Wüste, (2 Mos 17:7; 4 Mos 20:2; 5 Mos 6:16)9wo mich eure Väter versuchten und prüften und hatten doch meine Werke gesehen10vierzig Jahre lang. Darum zürnte ich diesem Geschlecht und sprach: Immer irren sie im Herzen! Aber sie verstanden meine Wege nicht,11sodass ich schwor in meinem Zorn: Sie sollen nicht eingehen in meine Ruhe.« (4 Mos 14:21; Heb 4:3)12Seht zu, Brüder und Schwestern, dass niemand unter euch ein böses, ungläubiges Herz habe und abfalle von dem lebendigen Gott;13sondern ermahnt euch selbst alle Tage, solange es »heute« heißt, dass nicht jemand unter euch verstockt werde durch den Betrug der Sünde. (Jer 16:12; 1 Thess 5:11; Heb 10:25)14Denn wir haben an Christus Anteil bekommen, wenn wir die erste Gewissheit[1] bis zum Ende festhalten, (Heb 6:11)15solange es heißt: »Heute, wenn ihr seine Stimme hört, so verstockt eure Herzen nicht, wie es bei der Verbitterung geschah.«16Denn als sie das hörten, wurden einige verbittert, aber nicht alle, die von Ägypten auszogen unter Mose.[2] (2 Mos 17:1; 4 Mos 14:20)17Und wem zürnte Gott vierzig Jahre lang? Waren’s nicht die, die sündigten und deren Leiber in der Wüste zerfielen? (4 Mos 14:29; 1 Kor 10:5)18Wem aber schwor er, dass sie nicht in seine Ruhe eingehen sollten, wenn nicht den Ungehorsamen? (4 Mos 14:22)19Und wir sehen, dass sie nicht hineinkommen konnten wegen des Unglaubens.