1Guds löfte om att vi ska få vila tillsammans med honom gäller fortfarande. Låt oss därför noga ta vara på varandra, så att vi upptäcker om någon verkar bli efter på vägen.2Vi har ju fått höra samma glada budskap om att vi får vila tillsammans med Gud, som de som levde på Moses tid. Men de som hörde budskapet den gången hade ingen nytta av det, eftersom de inte trodde på vad Gud sa.3Vi däremot som tror på löftet får uppleva den vila Gud talade om när han sa: ”I min vrede svor jag därför en ed och sa: ’De ska inte få komma till den plats där de kan vila tillsammans med mig.’ ”[1] Och ändå har denna vila väntat på människorna ända sedan Gud skapade världen.4Att det är så förstår vi när vi läser i Skriften[2] om den sjunde dagen i veckan. Det står ju: ”Och när det sjunde dygnet kom vilade Gud, eftersom han var klar med allt sitt arbete.”5Men på det stället vi redan talat om säger Gud: ”De ska inte få komma till den plats där de kan vila tillsammans med mig.”6Guds löfte om att människor ska få vila tillsammans med honom står alltså kvar. Men de som först fick höra detta glada budskap kunde inte få vila tillsammans med Gud, eftersom de inte lydde honom.7Gud bestämde därför en ny tid då människor kunde få chansen att vila tillsammans med honom, och idag lever vi i den tiden. Att det var en ny tid förstår vi, eftersom det var många år senare som Gud lät kung David säga: ”Om ni hör hans röst idag, så lyssna till honom. Var inte hårda och kalla.”[3]8Josua förde Israels folk in i Kanaans land, men det var inte där de fick vila tillsammans med Gud. Varför skulle Gud annars ha talat om en ny dag då människor kunde få uppleva hans vila?9Men den som börjar tro på Jesus Kristus och får tillhöra Guds folk får uppleva en evig vilodag[4] tillsammans med Gud.10Den människa som når fram till den vilan har utfört det arbete hon fick av Gud. Hon kan vila, precis som Gud vilade då han var färdig med skapelsen.11Låt oss därför göra allt för att hålla fast vid vår tro, så att vi får vila tillsammans med Gud. Då blir vi inte som Israels folk, som var olydiga mot Gud och övergav honom.12Ja, akta er för att vara olydiga, för Guds budskap är fullt av liv och kraft. Det är skarpare än ett dubbeleggat svärd, och det tränger djupt in i vårt innersta. Det avslöjar alla våra tankar och motiv, och visar om vi handlar rätt eller fel.13Ingen kan dölja något för Gud. Han vet allt om alla. Och inför honom måste vi en gång stå till svars för det vi har gjort.
Jesus är vår överstepräst
14Låt oss därför hålla fast vid vår tro på Jesus, Guds Son, för han är vår store överstepräst som har farit upp till Gud i himlen.15Vi har en överstepräst som förstår våra svagheter, eftersom han själv har blivit frestad på alla sätt precis som vi, men utan att någonsin synda.16Vi kan därför utan minsta rädsla komma till Gud när vi råkar i svårigheter, och lita på att han i sin godhet förlåter oss och ger oss den hjälp vi behöver.
1So lasst uns nun mit Furcht darauf achten, dass keiner von euch zurückbleibe, solange die Verheißung noch besteht, dass wir in seine Ruhe eingehen.2Denn es ist auch uns verkündigt wie jenen. Aber das Wort, das sie hörten, half jenen nichts, weil sie nicht im Glauben vereint waren mit denen, die es hörten.3Denn wir, die wir glauben, gehen ein in die Ruhe, wie er gesprochen hat: »Ich schwor in meinem Zorn: Sie sollen nicht in meine Ruhe eingehen.« Nun waren ja die Werke von Anbeginn der Welt gemacht; (Heb 3:11)4denn so hat er an einer andern Stelle gesprochen vom siebenten Tag: »Und Gott ruhte am siebenten Tag von allen seinen Werken.« (1 Mos 2:2)5Doch an dieser Stelle wiederum: »Sie sollen nicht in meine Ruhe eingehen.«6Da es nun bestehen bleibt, dass einige in sie eingehen sollen, und die, denen es zuerst verkündigt ist, nicht hineingekommen sind wegen des Ungehorsams,7bestimmt er abermals einen Tag, ein »Heute«, und spricht nach so langer Zeit durch David, wie eben gesagt: »Heute, wenn ihr seine Stimme hört, so verstockt eure Herzen nicht.« (Heb 3:7)8Denn wenn Josua sie zur Ruhe gebracht hätte, wäre hernach nicht von einem andern Tag die Rede. (5 Mos 31:7; Jos 22:4)9Es ist also noch eine Ruhe vorhanden für das Volk Gottes.10Denn wer in seine Ruhe eingegangen ist, der ruht auch von seinen Werken so wie Gott von den seinen. (Upp 14:13)11So lasst uns nun bemüht sein, in diese Ruhe einzugehen, damit nicht jemand zu Fall komme wie in diesem Beispiel des Ungehorsams. (Heb 3:18)12Denn das Wort Gottes ist lebendig und kräftig und schärfer als jedes zweischneidige Schwert und dringt durch, bis es scheidet Seele und Geist, auch Mark und Bein, und ist ein Richter der Gedanken und Sinne des Herzens. (Dom 3:20; Jer 11:20)13Und kein Geschöpf ist vor ihm verborgen, sondern es ist alles bloß und aufgedeckt vor den Augen dessen, dem wir Rechenschaft geben müssen. (Luk 16:2)
Christus der große Hohepriester
14Weil wir denn einen großen Hohenpriester haben, Jesus, den Sohn Gottes, der die Himmel durchschritten hat, so lasst uns festhalten an dem Bekenntnis. (Heb 3:1; Heb 9:11; Heb 10:23)15Denn wir haben nicht einen Hohenpriester, der nicht könnte mit leiden mit unserer Schwachheit, sondern der versucht worden ist in allem wie wir, doch ohne Sünde. (Joh 8:46; Heb 2:18)16Darum lasst uns freimütig hinzutreten zu dem Thron der Gnade, auf dass wir Barmherzigkeit empfangen und Gnade finden und so Hilfe erfahren zur rechten Zeit. (Heb 10:35)