Hebreerbrevet 2

Nya Levande Bibeln

från Biblica
1 Eftersom vi nu vet vilken makt Jesus har, måste vi vara noga med att hålla oss till det budskap vi har hört, så att vi inte glider bort ifrån det.2 Redan den judiska lagen som Mose fick ta emot från änglar, gällde som ett budskap från Gud, och var och en som syndade och bröt mot lagen fick sitt rättvisa straff.3 Hur ska vi då kunna undgå att bli straffade om vi struntar i den underbara räddning som Gud har erbjudit oss. Det var ju Herren Jesus själv som först undervisade om denna räddning, och vi har sedan fått hans undervisning bekräftad av dem som lyssnade till honom.4 Dessutom har Gud själv bekräftat budskapet genom att ge de troende kraft att utföra många fantastiska under och tecken, och genom att låta sin heliga Ande ge oss olika förmågor, allt enligt Guds plan.5 Den kommande världen som vi talar om, ska inte styras av änglar.6 Detta är klart utsagt i Skriften[1], där det står på ett ställe:”Vad är då en människa att du tänker på henne, en människoson att du tar hand om honom? 7 Du lät människan vara lägre än änglarna för en kort tid, men gav henne kunglig härlighet och ära. 8 Du satte människan till att härska över allt du hade skapat, du gav henne makt över allting.”[2]Och när Gud satte människan till att härska över allting, menade han verkligen allting. Han gjorde inget undantag. Men vi har ännu inte sett allt detta hända.9 Det vi hittills har sett är att Människosonen[3], Jesus, som för en kort tid var lägre än änglarna, nu har fått kunglig härlighet och ära, därför att han var villig att lida och dö. Ja, i sin oändliga godhet lät Gud honom dö för alla jordens människor.10 Gud har ju skapat allt, och allt finns till för att ära honom, därför ville han också göra många människor till sina barn och låta dem dela hans härlighet. Så Gud lät Jesus lida och dö i vårt ställe, för att Jesus skulle bli den felfria härskare som kan rädda oss för evigt.11 Jesus dog alltså för att vi skulle bli befriade från skuld och bli värdiga att komma inför Gud, och vi som har blivit befriade har nu samma Far som Jesus själv. Därför skäms inte Jesus för att kalla oss sina syskon[4].12 Det står ju i Skriften att han säger till Gud: ”Jag ska berätta om din storhet för mina syskon, och sjunga ditt lov mitt i församlingen.”[5]13 På ett annat ställe säger han: ”Jag ska lita på honom”, och: ”Här är jag och barnen som Gud har gett mig.”[6]14 Men de barn det talas om här var människor av kött och blod. Därför måste också Jesus bli en människa av kött och blod, så att han kunde dö, för det var bara genom att dö i vårt ställe som han kunde bryta djävulens makt, han som var herre över döden.15 Och genom detta befriade Jesus alla dem som hela livet varit slavar under sin dödsfruktan.16 Det var ju inte änglar Jesus kom för att hjälpa. Nej, han kom för att hjälpa Abrahams efterkommande.17 Därför var han tvungen att på alla sätt bli lik oss, sina syskon, så att han kunde ha medlidande med oss och troget tjäna som vår överstepräst inför Gud. Ja, han blev vår överstepräst och försonade oss med Gud genom att ta straffet för våra synder.18 Och eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa oss när vi lockas att göra det som är orätt.

Hebreerbrevet 2

Lutherbibel 2017

från Deutsche Bibelgesellschaft
1 Darum sollen wir desto mehr achten auf das Wort, das wir hören, damit wir nicht am Ziel vorbeitreiben.2 Denn wenn das Wort fest war, das durch die Engel gesagt ist, und jede Übertretung und jeder Ungehorsam gerechten Lohn empfing, (Apg 7:53; Gal 3:19)3 wie wollen wir entrinnen, wenn wir eine so große Seligkeit nicht achten, die zuerst gepredigt wurde durch den Herrn und bei uns bekräftigt wurde durch die, die es gehört haben? (Heb 10:29; Heb 12:25)4 Und Gott hat dazu Zeugnis gegeben durch Zeichen, Wunder und mancherlei mächtige Taten und durch Austeilen des Heiligen Geistes nach seinem Willen. (Mark 16:20; Joh 20:30; Apg 2:1; 1 Kor 12:4; 2 Kor 12:12)5 Denn nicht den Engeln hat er untertan gemacht die zukünftige Welt, von der wir reden.6 Es bezeugt aber einer an einer Stelle und spricht: »Was ist der Mensch, dass du seiner gedenkst, und des Menschen Sohn, dass du auf ihn achtest?7 Du hast ihn eine kleine Zeit niedriger sein lassen als die Engel; mit Herrlichkeit und Ehre hast du ihn gekrönt;8 alles hast du unter seine Füße getan.« Als er ihm alles unter die Füße getan hat, hat er nichts ausgenommen, was ihm nicht untertan wäre. Jetzt aber sehen wir noch nicht, dass ihm alles untertan ist. (1 Kor 15:27)9 Den aber, der »eine kleine Zeit niedriger gewesen ist als die Engel«, Jesus, sehen wir durch das Leiden des Todes »gekrönt mit Herrlichkeit und Ehre«, auf dass er durch Gottes Gnade für alle den Tod schmeckte. (Fil 2:8)10 Denn es ziemte sich für den, um dessentwillen alle Dinge sind und durch den alle Dinge sind, der viele Kinder zur Herrlichkeit geführt hat, dass er den Anfänger ihrer Rettung durch Leiden vollendete. (Heb 12:2)11 Denn weil sie alle von einem kommen, beide, der da heiligt und die da geheiligt werden, darum schämt er sich auch nicht, sie Brüder und Schwestern zu nennen, (Mark 3:34; Joh 17:19; Joh 20:17)12 und spricht: »Ich will deinen Namen verkündigen meinen Brüdern und mitten in der Gemeinde dir lobsingen.«13 Und wiederum: »Ich will mein Vertrauen auf ihn setzen«; und wiederum: »Siehe da, ich und die Kinder, die mir Gott gegeben hat.«14 Weil nun die Kinder von Fleisch und Blut sind, hatte er gleichermaßen daran Anteil, auf dass er durch den Tod die Macht nähme dem, der Gewalt über den Tod hatte, nämlich dem Teufel, (1 Kor 15:26; 2 Tim 1:10)15 und die erlöste, die durch Furcht vor dem Tod im ganzen Leben Knechte sein mussten.16 Denn er nimmt sich nicht der Engel an, sondern der Kinder Abrahams nimmt er sich an.[1] (Luk 22:3)17 Daher musste der Sohn in allem seinen Brüdern gleich werden, auf dass er barmherzig würde und ein treuer Hoherpriester vor Gott, zu sühnen die Sünden des Volkes. (Fil 2:7)18 Denn da er selber gelitten hat und versucht worden ist, kann er helfen denen, die versucht werden. (Heb 4:15)