1Vilka dårar ni är, ni galater! Vem är det som har förhäxat er så? Jag har ju så noga undervisat er om varför Jesus Kristus måste dö på korset.2Låt mig ställa en enda fråga till er: var det för att ni hade lyckats hålla hela Moses lag[1] som ni fick ta emot Guds Ande, eller var det för att ni trodde på budskapet ni fick höra?3Har ni helt tappat förståndet? Guds Ande gav er ju det nya livet som en gåva, varför vill ni då försöka vinna det genom mänskliga ansträngningar?4Ni som har fått lida så mycket för er tro. Inte var det väl i onödan? Tänker ni verkligen kasta bort alltihop?5Jag frågar igen: När Gud ger er sin Ande och utför under ibland er, är det för att ni har lyckats hålla hela Moses lag eller för att ni tror på budskapet ni har fått höra?6Tänk på hur det var med Abraham: ”Han trodde på Gud, och därför räknades han som skuldfri inför honom.”[2]7Ni måste alltså förstå, att det är de som tror som är Abrahams verkliga barn.8Gud har ju hela tiden förutsagt i Skriften[3] att han en dag skulle göra människor från alla folk skuldfria inför honom, genom deras tro. Därför lät han Abraham få reda på dessa glada nyheter redan i förväg. Han sa: ”Genom dig ska världens alla folk få del av mitt goda.”9Därför får alla som tror på Kristus del av allt Guds goda, precis som Abraham fick del av hans goda när han trodde.10Men de som litar på att de blir skuldfria inför Gud genom att försöka lyda hela Moses lag, de ska drabbas av Guds dom. Det står ju i Skriften: ”Den som inte håller alla de bud som är skrivna i Guds lag, han ska drabbas av Guds dom.”[4]11Och att ingen människa kan bli skuldfri inför Gud genom att försöka hålla lagen, det är helt klart, eftersom det också står i Skriften: ”Den som tror blir skuldfri inför Gud och får leva.”[5]12Lagen bygger inte på tro, utan på att man håller alla buden. Det står ju i Skriften: ”Den människa som håller alla bud ska få liv genom lagen.”[6]13Men Kristus har köpt oss fria från den dom som drabbar alla som inte håller hela lagen. Det gjorde han genom att själv ta på sig vårt straff. När han dog på korset, drabbades han av Guds dom. Det står ju i Skriften: ”Den som är upphängd på trä är drabbad av Guds dom.”[7]14Och genom det som Jesus Kristus gjorde för oss, skulle alla folk få del av det goda som Gud lovade Abraham. När vi tror på Kristus får vi därför del av Guds Ande, precis som Gud lovade för länge sedan.
Guds löfte är viktigare än Moses lag
15Kära syskon, låt mig försöka förklara med ett exempel från vardagslivet: om en människa skriver ett testamente, kan ingen sedan ändra eller lägga till något när testamentet väl har börjat gälla.16På samma sätt är det med det löfte Gud gav Abraham och hans avkomma.[8]Lägg märke till att det inte står ”hans avkomlingar”, som det skulle ha gjort om det gällde många. Nej, ”hans avkomma” syftade på en enda person, och det var Kristus.17Vad jag vill säga är alltså detta: Guds testamente, det löfte han gav Abraham, kan inte ändras eller ogiltigförklaras av Moses lag[9], som han gav till Israels folk 430 år senare.18Om man kunde få del av det arv Gud lovade Abraham genom att försöka lyda hela Moses lag, då skulle det ju inte längre vara på grund av löftet som man fick arvet. Men nu har Gud bestämt att arvet till Abraham skulle vara en fri gåva, som man får på grund av Guds löfte.19-20Vad var det då för nytta med Moses lag? Jo, den var ett tillägg som skulle visa människorna att de inte följer Guds vilja. Och lagen skulle gälla tills Kristus kom, han som var ”avkomman” och hade fått Guds löfte. Det fanns också en annan skillnad mellan lagen och löftet. Moses lag var ett förbund som ingicks mellan Gud och hela Israels folk, och därför behövdes det en förmedlare. Moses fick ta emot lagen från änglar och gav den sedan till folket. Men när Gud gav sitt löfte till Abraham, gjorde han det ensam.21-22Finns det då en konflikt mellan Guds lag och Guds löften? Nej, naturligtvis inte! Om vi hade kunnat få evigt liv genom att följa Moses lag, då hade den verkligen varit vägen till att bli skuldfri inför Gud. Men Gud har förklarat i Skriften att vi allihop är fångar under synden. Därför finns det bara ett sätt att få del av det arv som Gud har lovat oss, och det är genom att tro på Jesus Kristus.23Innan vi hade fått möjligheten att tro, vakade Moses lag över oss och höll oss fångna. Ja, den vakade över oss ända till den dag vi började tro på Kristus.24Eller för att uttrycka det på ett annat sätt: Moses lag tog hand om oss och vägledde oss, tills Kristus kom och vi kunde bli skuldfria inför Gud genom vår tro på honom.25Och nu när vi har fått möjligheten att tro på Kristus, behöver vi inte längre några lagar som tar hand om oss.
Guds barn genom tron
26Alla ni som tror på Jesus Kristus och lever i gemenskap med honom är Guds barn.27Om ni är döpta in i gemenskapen med Kristus, har ni ju blivit lika Kristus själv.28Därför spelar det inte längre någon roll om ni är judar eller icke-judar, slavar eller fria, män eller kvinnor. Alla som lever i gemenskap med Jesus Kristus är också fullständigt förenade med varandra.29Men om ni tillhör Kristus, då är ni ju också Abrahams avkomma och får ärva allt det goda som Gud lovade honom.
1O ihr unverständigen Galater! Wer hat euch bezaubert, denen doch Jesus Christus vor die Augen gemalt war als der Gekreuzigte?2Das allein will ich von euch erfahren: Habt ihr den Geist empfangen durch des Gesetzes Werke oder durch die Predigt vom Glauben[1]?3Seid ihr so unverständig? Im Geist habt ihr angefangen, wollt ihr’s denn nun im Fleisch vollenden?4Habt ihr denn so vieles vergeblich erfahren? Wenn es denn vergeblich war!5Der euch nun den Geist darreicht und wirkt solche Taten unter euch, tut er’s durch des Gesetzes Werke oder durch die Predigt vom Glauben?6So hat doch »Abraham Gott geglaubt, und es wurde ihm gerechnet zur Gerechtigkeit« (1 Mos 15:6; Rom 4:3)7Erkennt also: Die aus dem Glauben sind, das sind Abrahams Kinder.8Die Schrift aber hat zuvor gesehen, dass Gott die Heiden durch den Glauben gerecht macht. Darum hat sie Abraham zuvor verkündigt: »In dir sollen alle Heiden gesegnet werden.« (1 Mos 12:3; 1 Mos 18:18)9So werden nun die, die aus dem Glauben sind, gesegnet mit dem gläubigen Abraham.10Denn die aus des Gesetzes Werken leben, die sind unter dem Fluch. Denn es steht geschrieben: »Verflucht sei jeder, der nicht bleibt bei alledem, was geschrieben steht in dem Buch des Gesetzes, dass er’s tue!« (5 Mos 27:26)11Dass aber durchs Gesetz niemand gerecht wird vor Gott, ist offenbar; denn »der Gerechte wird aus Glauben leben« (Rom 1:17; Heb 10:38)12Das Gesetz aber ist nicht »aus Glauben«, sondern: »der Mensch, der es tut, wird dadurch leben« (3 Mos 18:5; Rom 10:5)13Christus aber hat uns losgekauft von dem Fluch des Gesetzes, da er zum Fluch wurde für uns – denn es steht geschrieben: »Verflucht ist jeder, der am Holz hängt« –, (5 Mos 21:23; 2 Kor 5:21)14auf dass der Segen Abrahams zu den Heiden komme durch Christus Jesus und wir den verheißenen Geist empfingen durch den Glauben.15Brüder und Schwestern, ich will nach menschlicher Weise reden: Man hebt doch das Testament eines Menschen nicht auf, wenn es bestätigt ist, noch setzt man etwas hinzu.16Nun sind die Verheißungen Abraham zugesagt und seinem Nachkommen. Es heißt nicht: »und den Nachkommen«, als wären viele gemeint, sondern es gilt einem: »und deinem Nachkommen«, welcher ist Christus. (1 Mos 22:18)17Ich meine aber dies: Das Testament, das von Gott zuvor bestätigt worden ist, wird nicht aufgehoben durch das Gesetz, das vierhundertdreißig Jahre danach gegeben wurde, sodass die Verheißung zurückgenommen würde. (2 Mos 12:40)18Denn wenn das Erbe durch das Gesetz erworben würde, so würde es nicht durch Verheißung gegeben; Gott aber hat es Abraham durch Verheißung frei geschenkt.
Der Sinn des Gesetzes
19Was soll dann das Gesetz? Es wurde hinzugefügt um der Übertretungen willen, bis der Nachkomme käme, dem die Verheißung gilt; verordnet wurde es von Engeln durch die Hand eines Mittlers. (5 Mos 5:5; Apg 7:38; Apg 7:53; Rom 5:20)20Ein Mittler aber ist nicht Mittler eines Einzigen, Gott aber ist Einer. (5 Mos 6:4)21Wie? Ist dann das Gesetz gegen Gottes Verheißungen? Das sei ferne! Denn nur, wenn ein Gesetz gegeben worden wäre, das lebendig machen könnte, käme die Gerechtigkeit wirklich aus dem Gesetz. (5 Mos 6:24; Rom 8:2)22Aber die Schrift hat alles eingeschlossen unter die Sünde, damit die Verheißung durch den Glauben an Jesus Christus gegeben würde denen, die glauben. (Rom 3:9; Rom 11:32)23Ehe aber der Glaube kam, waren wir unter dem Gesetz verwahrt und eingeschlossen, bis der Glaube offenbart werden sollte. (Gal 4:3)24So ist das Gesetz unser Zuchtmeister gewesen auf Christus hin, damit wir durch den Glauben gerecht würden.
Befreiung zur Gotteskindschaft
25Da nun der Glaube gekommen ist, sind wir nicht mehr unter dem Zuchtmeister. (Rom 10:4)26Denn ihr seid alle durch den Glauben Gottes Kinder in Christus Jesus. (Joh 1:12; Rom 8:14; Rom 8:17)27Denn ihr alle, die ihr auf Christus getauft seid, habt Christus angezogen. (Rom 6:3; Rom 13:14)28Hier ist nicht Jude noch Grieche, hier ist nicht Sklave noch Freier, hier ist nicht Mann noch Frau; denn ihr seid allesamt einer in Christus Jesus. (1 Mos 1:27; Rom 10:12; 1 Kor 12:13)29Gehört ihr aber Christus an, so seid ihr ja Abrahams Nachkommen und nach der Verheißung Erben.