1Hanna bad och tackade Herren med dessa ord:"Jag gläder mig i Herren! Han har välsignat mig! Nu har jag ett svar åt mina fiender, för Herren har löst mitt problem. Jag är så glad!2Ingen är helig som Herren! Det finns ingen annan Gud, ingen enda klippa som vår Gud.3Sluta upp med ert högmodiga och stolta tal och era stora ord! Herren vet vad ni har gjort, och han kommer att döma era handlingar.4Krigarnas bågar är sönderbrutna, men de som stapplade av svaghet är nu starka.5De som förut mådde väl svälter nu och de som förut var hungriga får nu mat. Den ofruktsamma kvinnan har nu sju barn, men hon som hade många barn tynar bort.6Herren dödar och Herren ger liv.7Några låter han vara fattiga och andra rika. En låter han falla, och en annan lyfter han upp.8Han lyfter upp de fattiga ur dammet på askhögen och behandlar dem som furstar. Han sätter dem på hedersplatserna, och de får ärva rikedomarna. Hela jorden vilar på den grund Herren byggt.9Han kommer att skydda sina gudfruktiga barn, men de onda kommer att tystas i mörkret. Ingen ska lyckas enbart genom egen styrka.10De som kämpar mot Herren kommer att brytas sönder. Han dundrar mot dem från himlen. Han dömer hela jorden. Han ger makt till sin kung och stor ära till sin smorde."11Därefter återvände Elkana till Rama utan Samuel, som blev en Herrens tjänare under prästen Eli.
Samuel i tjänst för Herren
12Elis söner var onda män, som inte älskade Herren.13-14När någon offrade ett djur brukade de skicka ut en tjänare med en treuddig köttgaffel. Den stötte han ner i grytan medan köttet från det offrade djuret kokades, och krävde sedan att den bit som kom upp skulle tillhöra Elis söner. Detta råkade alla israeliter ut för som kom till Silo för att tillbe.15Ibland kom tjänaren till och med innan man förbränt fettet på altaret, och sa: "Ge mig det råa köttet, inte det kokta, så att jag kan steka det åt prästen."16Om då mannen som offrade köttet svarade: "Du får så mycket du vill ha, men först måste fettet brännas som lagen kräver", brukade tjänaren säga:"Nej, ge det till mig nu, annars tar jag det med våld."17Denna synd var mycket stor i Herrens ögon. Den visade att man behandlade folkets offer utan respekt.18Samuel var Herrens tjänare, trots att han bara var ett barn, och han bar en linnemantel precis som prästen.19Varje år sydde hans mor en liten rock åt honom som hon överlämnade när hon kom med sin make för att offra.20Innan de återvände hem, brukade Eli välsigna Elkana och Hanna och be att Gud skulle ge dem flera barn som kunde ta platsen efter den son de hade gett till Herren.21Och Herren gav Hanna tre söner och två döttrar, medan Samuel växte upp i Herrens tjänst.22Eli hade nu blivit mycket gammal men var ändå uppmärksam på vad som hände runt omkring honom. Han fick till och med veta att hans söner förförde de unga kvinnorna som assisterade vid ingången till tabernaklet.23-25"Jag har fått dåliga nyheter om vad ni gör", sa Eli till sina söner. "Det är fruktansvärt att förleda Herrens folk till synd. Synd mot människor bestraffas strängt, men hur mycket mer kommer inte ni att straffas för den synd ni har begått mot Herren?" Men de ville inte lyssna till sin far, och Herren hade redan planerat att döda dem.26Men den lille Samuel växte upp och var till glädje för både Gud och människor. En profet besöker Eli27En dag kom en profet till Eli med ett budskap från Herren: "Visade jag inte min kraft när Israels barn var slavar i Egypten?28Utvalde jag inte er stamfar Levi bland alla hans bröder till att vara min präst, och att offra på mitt altare, bränna rökelse och bära prästkläder inför mig? Tilldelade jag inte era präster eldsoffren?29Varför är ni då så giriga efter alla de andra offer som förs fram till mig? Varför har du satt dina söner före mig? Både du och de har blivit feta av det bästa från mitt folks offer!30Därför förklarar jag, Herren, Israels Gud, att även om jag har lovat att din del av Levi stam alltid ska få vara mina präster, är det otänkbart att ni kan fortsätta att handla som ni gör! Jag kommer bara att ära dem som ärar mig, och jag kommer att förakta dem som föraktar mig.31Jag ska göra slut på din familj, så att ni inte längre kan tjäna som präster. Varenda familjemedlem kommer att dö i förtid.32Du kommer att bli avundsjuk på det välstånd som jag ska ge till mitt folk, men du och din familj ska få möta mycket av svårigheter och nöd. Ingen av er kommer att få ett långt liv.33De som lever kvar ska leva i sorg och klagan, och deras barn ska dödas med svärd.34Och för att bevisa att det jag har sagt kommer att slå in, ska dina två söner Hofni och Pinehas dö på samma dag!35Sedan ska jag låta en trofast präst uppstå, en som kommer att tjäna mig och göra som jag säger. Jag ska välsigna hans ättlingar, och hans familj ska för alltid vara präster åt mina kungar.36Då ska alla dina ättlingar böja sig för honom och tigga om pengar och bröd. Var och en kommer att säga: 'Var snäll och ge mig arbete bland prästerna, så att jag får tillräckligt att äta.' "Herren kallar den unge Samuel
1Und Hanna betete und sprach: Mein Herz ist fröhlich in dem HERRN, mein Horn[1] ist erhöht in dem HERRN. Mein Mund hat sich weit aufgetan wider meine Feinde, denn ich freue mich deines Heils. (Luk 1:46)2Es ist niemand heilig wie der HERR, außer dir ist keiner, und ist kein Fels, wie unser Gott ist. (1 Mos 49:24; 5 Mos 4:35; 5 Mos 32:4; 5 Mos 32:18; 2 Sam 7:22; Ps 18:32; Ps 18:47; Ps 28:1; Jes 43:11; Jes 45:5; Jes 45:21)3Lasst euer großes Rühmen und Trotzen, freches Reden gehe nicht aus eurem Munde; denn der HERR ist ein Gott, der es merkt, und von ihm werden Taten gewogen.4Der Bogen der Starken ist zerbrochen, und die Schwachen sind umgürtet mit Stärke.5Die da satt waren, müssen um Brot dienen, und die Hunger litten, hungert nicht mehr. Die Unfruchtbare hat sieben geboren, und die viele Kinder hatte, welkt dahin. (Jes 54:1)6Der HERR tötet und macht lebendig, führt ins Totenreich und wieder herauf. (5 Mos 32:39; Ps 71:20)7Der HERR macht arm und macht reich; er erniedrigt und erhöht. (Ps 75:8; Hes 17:24)8Er hebt auf den Dürftigen aus dem Staub und erhöht den Armen aus der Asche, dass er ihn setze unter die Fürsten und den Thron der Ehre erben lasse. Denn der Welt Grundfesten sind des HERRN, und er hat die Erde darauf gesetzt. (Ps 113:7)9Er wird behüten die Füße seiner Heiligen, aber die Frevler sollen zunichtewerden in Finsternis; denn viel Macht hilft doch niemand. (Ps 33:16)10Die mit dem HERRN hadern, müssen zugrunde gehen. Über ihnen wird er donnern im Himmel. Der HERR wird richten der Welt Enden. Er wird Macht geben seinem Könige und erhöhen das Horn seines Gesalbten.11Und Elkana ging heim nach Rama in sein Haus; der Knabe aber war des HERRN Diener vor dem Priester Eli.
Die Bosheit der Söhne Elis
12Aber die Söhne Elis waren ruchlos. Sie fragten nicht nach dem HERRN13noch nach dem, was dem Priester zustand vom Volk. Wenn jemand ein Opfer bringen wollte, so kam des Priesters Diener, wenn das Fleisch kochte, und hatte eine Gabel mit drei Zacken in seiner Hand (3 Mos 7:11; 3 Mos 7:28; 5 Mos 18:3)14und stieß in den Tiegel oder Kessel oder Pfanne oder Topf, und was er mit der Gabel hervorzog, das nahm der Priester für sich. So taten sie allen in Israel, die dorthin kamen nach Silo.15Desgleichen, ehe sie das Fett in Rauch aufgehen ließen, kam des Priesters Diener und sprach zu dem, der das Opfer brachte: Gib mir Fleisch für den Priester zum Braten, denn er will nicht gekochtes Fleisch von dir nehmen, sondern rohes. (3 Mos 3:3)16Wenn dann jemand zu ihm sagte: Lass erst das Fett in Rauch aufgehen und nimm dann, was dein Herz begehrt, so sprach er zu ihm: Du sollst mir’s jetzt geben; wenn nicht, so nehme ich’s mit Gewalt.17So war die Sünde der jungen Männer sehr groß vor dem HERRN, denn sie verachteten das Opfer des HERRN.18Samuel aber war ein Diener vor dem HERRN; und der Knabe war umgürtet mit einem leinenen Priesterschurz. (2 Mos 28:4)19Dazu machte ihm seine Mutter ein kleines Oberkleid und brachte es ihm Jahr für Jahr, wenn sie mit ihrem Mann hinaufging, um das jährliche Opfer darzubringen.20Und Eli segnete Elkana und seine Frau und sprach: Der HERR gebe dir Kinder von dieser Frau anstelle dessen, den sie vom HERRN erbeten hat. Und sie gingen zurück an ihren Ort.21Und der HERR suchte Hanna heim, dass sie schwanger ward, und sie gebar drei Söhne und zwei Töchter. Aber der Knabe Samuel wuchs heran bei dem HERRN.22Eli aber war sehr alt geworden. Und immer, wenn er von all dem hörte, was seine Söhne ganz Israel antaten und dass sie bei den Frauen schliefen, die vor dem Eingang der Stiftshütte dienten, (2 Mos 38:8)23sprach er zu ihnen: Warum tut ihr solches? Denn ich höre diese bösen Dinge, die ihr tut, vom ganzen Volk.24Nicht doch, meine Söhne! Denn das Gerücht, von dem ich reden höre in des HERRN Volk, ist nicht gut.25Wenn jemand gegen einen Menschen sündigt, so kann es Gott entscheiden. Wenn aber jemand gegen den HERRN sündigt, wer soll es dann für ihn entscheiden? Aber sie gehorchten der Stimme ihres Vaters nicht; denn der HERR war willens, sie zu töten.26Aber der Knabe Samuel nahm immer mehr zu an Alter und Gunst bei dem HERRN und bei den Menschen. (1 Sam 3:19; Luk 2:52)
Das kommende Gericht über das Haus Eli
27Es kam aber ein Mann Gottes zu Eli und sprach zu ihm: So spricht der HERR: Ich habe mich offenbart dem Hause deines Vaters, als sie noch in Ägypten dem Hause des Pharao gehörten, (1 Sam 9:6; 1 Kung 13:1; 2 Kung 1:9)28und hab’s mir erwählt aus allen Stämmen Israels zum Priestertum, dass sie auf meinem Altar opfern und Räucherwerk verbrennen und den Priesterschurz vor mir tragen, und ich habe dem Hause deines Vaters alle Feueropfer Israels gegeben. (2 Mos 30:7; 4 Mos 18:8; 5 Mos 18:1)29Warum tretet ihr denn mit Füßen meine Schlachtopfer und Speisopfer, die ich für meine Wohnung geboten habe? Und du ehrst deine Söhne mehr als mich, dass ihr euch mästet von dem Besten aller Opfer meines Volkes Israel.30Darum spricht der HERR, der Gott Israels: Ich hatte gesagt, dein Haus und deines Vaters Haus sollten immerdar vor mir einhergehen. Aber nun spricht der HERR: Das sei ferne von mir! Sondern wer mich ehrt, den will ich auch ehren; wer aber mich verachtet, der soll wieder verachtet werden. (1 Mos 12:3; 2 Mos 28:1; Mal 3:16)31Siehe, es wird die Zeit kommen, dass ich deinen Arm und den Arm des Hauses deines Vaters abhauen will, dass es keinen Alten geben wird in deinem Hause (1 Kung 2:27)32und dass du voll Neid sehen wirst auf all das Gute, das Israel geschehen wird, und es wird niemand alt werden in deinem Hause immerdar.33Doch nicht einen jeden will ich dir von meinem Altar ausrotten, dass nicht deine Augen verschmachten und deine Seele sich gräme. Aber der größte Teil deines Hauses soll sterben, wenn sie Männer geworden sind.34Und das soll dir ein Zeichen sein, das über deine beiden Söhne, Hofni und Pinhas, kommen wird; an einem Tag werden sie beide sterben. (1 Sam 4:11)35Ich aber will mir einen treuen Priester erwecken, der wird tun, wie es meinem Herzen und meiner Seele gefällt. Dem will ich ein beständiges Haus bauen, dass er vor meinem Gesalbten wandle immerdar. (1 Sam 25:28; 1 Kung 11:38; Heb 5:4)36Und wer übrig ist von deinem Hause, der wird kommen und vor jenem niederfallen um ein Silberstück oder um ein Brot und wird sagen: Lass mich doch Anteil haben am Priesteramt, dass ich einen Bissen Brot zu essen habe.