från Biblica1Den lille Samuel tjänade Herren genom att hjälpa Eli. Budskap från Herren var mycket sällsynta på den tiden.2-5Eli var svag av ålder och hade dålig syn. En natt innan ljusstaken hade brunnit ut låg han på sin vanliga plats när Herren ropade på Samuel, som också sov i tabernaklet där Guds ark fanns:"Samuel! Samuel!" sa Herren."Ja", svarade Samuel. "Vad är det?" Han steg upp ur sängen och sprang till Eli. "Här är jag, vad är det du vill?" frågade han."Jag ropade inte på dig", svarade Eli. "Gå tillbaka och lägg dig." Då lydde Samuel,6men Herren ropade igen: "Samuel!"Samuel gjorde som förut och sprang till Eli."Ja", svarade han, "vad är det du vill ha?""Jag har inte ropat på dig, min son", sa Eli. "Gå tillbaka och lägg dig."7Samuel hade aldrig tidigare fått ett budskap från Herren.8Men nu ropade Herren för tredje gången, och än en gång hoppade Samuel upp och sprang till Eli."Ja", sa han. "Vad vill du?"Då förstod Eli att det var Herren som hade talat till pojken.9Därför sa han till Samuel: "Gå och lägg dig igen, och om han ropar än en gång, så ska du svara: 'Ja, Herre, jag lyssnar.' "Samuel gick tillbaka och lade sig.10Då kom Herren och ropade som förut: "Samuel! Samuel!"Nu svarade Samuel Herren och sa: "Tala, jag lyssnar."11Då sa Herren: "Jag ska göra något som kommer att chockera alla i Israel.12Jag ska göra allt det fruktansvärda som jag har varnat Eli för.13Jag har ju hotat honom och hela hans familj med straff, därför att hans söner hädar mig utan att han ingriper.14Därför har jag svurit en ed att de synder som Eli och hans söner har begått aldrig ska förlåtas varken genom slaktoffer eller några andra offer."15Samuel låg kvar i sängen ända till morgonen, då han som vanligt öppnade dörrarna till Herrens tält. Han var rädd att berätta för Eli vad Herren hade sagt till honom.16-17Men Eli ropade på honom. "Min son", sa han, "vad sa Herren till dig? Tala om det för mig! Om du inte berättar allt vad han har sagt, kommer Gud att straffa dig!"18Därför berättade Samuel allt vad Herren hade sagt."Det är Guds vilja, låt honom göra vad han tycker är bäst", löd Elis kommentar.19Samuel växte upp, Herren var med honom och folket lyssnade noga till hans råd.20Hela Israel, från Dan till Beer-Seba, förstod att Samuel verkligen var en Herrens profet.21Sedan började Herren ge honom budskap i tabernaklet i Silo, och Samuel förde dessa budskap vidare till Israels folk.
1Und zu der Zeit, als der Knabe Samuel dem HERRN diente unter Eli, war des HERRN Wort selten, und es gab kaum noch Offenbarung. (Am 8:11)2Und es begab sich zur selben Zeit, dass Eli lag an seinem Ort, und seine Augen fingen an, schwach zu werden, sodass er nicht mehr sehen konnte.3Die Lampe Gottes war noch nicht verloschen. Und Samuel hatte sich gelegt im Tempel des HERRN, wo die Lade Gottes war. (2 Mos 27:21; 4 Mos 7:89)4Und der HERR rief Samuel. Er aber antwortete: Siehe, hier bin ich!,5und lief zu Eli und sprach: Siehe, hier bin ich! Du hast mich gerufen. Er aber sprach: Ich habe nicht gerufen; geh wieder hin und lege dich schlafen. Und er ging hin und legte sich schlafen.6Der HERR rief abermals: Samuel! Und Samuel stand auf und ging zu Eli und sprach: Siehe, hier bin ich! Du hast mich gerufen. Er aber sprach: Ich habe nicht gerufen, mein Sohn; geh wieder hin und lege dich schlafen.7Aber Samuel kannte den HERRN noch nicht, und des HERRN Wort war ihm noch nicht offenbart.8Und der HERR rief Samuel wieder, zum dritten Mal. Und er stand auf und ging zu Eli und sprach: Siehe, hier bin ich! Du hast mich gerufen. Da merkte Eli, dass der HERR den Knaben rief.9Und Eli sprach zu Samuel: Geh wieder hin und lege dich schlafen; und wenn du gerufen wirst, so sprich: Rede, HERR, denn dein Knecht hört. Samuel ging hin und legte sich an seinen Ort.10Da kam der HERR und trat herzu und rief wie vorher: Samuel, Samuel! Und Samuel sprach: Rede, denn dein Knecht hört.11Und der HERR sprach zu Samuel: Siehe, ich werde etwas tun in Israel, dass jedem, der davon hört, beide Ohren gellen. (2 Kung 21:12; Jer 19:3)12An dem Tage will ich über Eli kommen lassen, was ich gegen sein Haus geredet habe; ich will es anfangen und vollenden.13Denn ich hab’s ihm angesagt, dass ich sein Haus für immer richten will um der Schuld willen, dass er wusste, wie seine Söhne sich schändlich verhielten, und hat ihnen nicht gewehrt. (1 Sam 2:27)14Darum habe ich dem Hause Eli geschworen, dass die Schuld des Hauses Eli niemals gesühnt werden solle, weder mit Schlachtopfern noch mit Speisopfern.15Und Samuel lag bis an den Morgen und tat dann die Türen auf am Hause des HERRN. Samuel aber fürchtete sich, Eli von der Erscheinung zu berichten.16Da rief ihn Eli und sprach: Samuel, mein Sohn! Er antwortete: Siehe, hier bin ich!17Er sprach: Was war das für ein Wort, das er dir gesagt hat? Verschweige mir nichts. Gott tue dir dies und das, wenn du mir etwas verschweigst von all dem, das er dir gesagt hat.18Da sagte ihm Samuel alles und verschwieg ihm nichts. Er aber sprach: Es ist der HERR; er tue, was ihm wohlgefällt. (2 Sam 10:12; 2 Sam 15:26)19Samuel aber wuchs heran, und der HERR war mit ihm und ließ keines von allen seinen Worten zur Erde fallen.20Und ganz Israel von Dan bis Beerscheba erkannte, dass Samuel damit betraut war, Prophet des HERRN zu sein.21Und der HERR erschien weiterhin zu Silo, denn der HERR offenbarte sich Samuel zu Silo durch das Wort des HERRN.