1-2Gud, i mitt inre är jag fullkomligt lugn. Jag vill sjunga och vara glad inför dig.3Vakna upp, harpa och lyra! Jag vill börja dagen med sång och spel.4Jag vill prisa dig överallt i världen. Inför alla människor vill jag sjunga om dig,5för din godhet är större än man kan mäta. Den är högre än himlen. Din trofasthet når upp till skyarna.6Din härlighet sträcker sig längre än himlen och den breder ut sig över hela jorden.7Hjälp oss och rädda oss, för vi är ju det folk som du älskar.8Gud har lovat att hjälpa oss. Han har gett oss sitt heliga löfte. Inte att undra på att jag är glad! "Trakten kring Sikem ska jag ge mitt folk, och Suckot-dalen ska jag låta tillfalla dem.9Gileads och Manasses områden är fortfarande mina!" säger han. "Efraim är min hjälm, och Juda är spiran i min hand.10Moabs land ska vara en obetydlig tjänare och mot Edom ska jag kasta min sko i triumf, och bland filisteerna ska mitt segerrop höras."11-12Vem kan föra mig i triumf in i Edoms starka städer? Kan Gud göra det, han som har förkastat oss? Ja, bara han som överlämnade oss i våra fienders våld kan det!13Ja, Herre, hjälp oss mot våra fiender, för den hjälp som människor kan ge är ingenting värd.14Med Gud på vår sida ska vi vinna seger, för han kommer att besegra våra fiender.
1Ein Lied von David.2Gott, mein Herz ist voller Zuversicht, darum will ich singen und für dich musizieren. Alles in mir soll darin einstimmen![1]3Harfe und Laute, wacht auf! Ich will den neuen Tag mit meinem Lied begrüßen.4HERR, ich will dir danken vor den Völkern, vor allen Menschen will ich dir singen.5Groß ist deine Güte, sie reicht über den Himmel hinaus! Und wohin die Wolken auch ziehen: Überall ist deine Treue!6Gott, zeige deine Größe, die den Himmel überragt; erweise auf der ganzen Welt deine Hoheit und Macht!7Befreie uns – wir sind doch dein geliebtes Volk! Erhöre uns und komm uns zu Hilfe!8Gott hat in seinem Heiligtum versprochen: »Im Triumph will ich meinem Volk die Gegend um Sichem geben; das Tal von Sukkot will ich ihnen zuteilen.9Mir gehören die Gebiete von Gilead und Manasse, Ephraim ist der Helm auf meinem Kopf und Juda das Zepter in meiner Hand.10Das Land Moab muss mir dienen, von Edom ergreife ich Besitz.[2] Und über das Land der Philister triumphiere ich als Sieger!«11Mein Gott, ich frage dich nun: Wer gibt mir Gewalt über die befestigte Stadt? Wer schenkt mir den Sieg über Edom?12Außer dir kommt ja niemand in Frage! Doch gerade du, Gott, hast uns verstoßen. Gerade du ziehst nicht mehr mit unseren Truppen in den Kampf.13Rette uns doch vor unseren Feinden! Denn wer sich auf Menschen verlässt, der ist verlassen!14Aber mit Gott werden wir große Taten vollbringen; er wird all unsere Feinde zertreten!