Psalm 107 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

En lovsång för Guds godhet

1 Tacka Herren för att han är god mot oss, och för att hans kärlek aldrig upphör. 2 Har Herren befriat dig? Tala då om det! Berätta för andra att han har räddat dig ur dina fienders våld! 3 Han har fört de fångna tillbaka från jordens alla hörn, 4 alla dem som vandrade i öknen utan att finna vägen hem. 5 De var hungriga, törstiga och svaga. 6 "Herre, hjälp oss", ropade de, när de inte såg någon utväg mer, och han förbarmade sig över dem! 7 Han förde dem till en plats där de kunde bo. 8 Tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort! 9 Han gav vatten till den törstige och den hungriges själ mättade han med sitt goda. 10 Vilka är det som sitter i mörker och dödsskugga, förkrossade av sorg och slaveri? 11 Det är de som gjort uppror mot Gud och inte lytt hans ord och föraktat honom som är en Gud över alla gudar. 12 Därför fick de slita ont och arbeta hårt. De föll till marken och ingen kunde hjälpa dem att resa sig. 13 Då ropade de till Herren i sina svårigheter, och han befriade dem! 14 Han ledde dem ut från mörkret och dödsskuggan, och bröt sönder deras bojor. 15 Tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans godhet och för allt underbart han gjort. 16 Han slog in portarna av koppar och järnbommarna bröt han sönder. 17 Andra fick lida av följderna för sina synder och felsteg. 18 Deras aptit försvann och de höll på att svälta ihjäl. 19 Då ropade de till Herren i sin nöd, och han hjälpte dem och befriade dem. 20 Han sa bara ett ord och de blev botade, ja, de rycktes bort från dödens portar. 21 O, om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort. 22 Må deras tack tjäna som offer! Må de sjunga om allt han gjort! 23 Åter andra seglade på haven med gods och varor. 24 Där upplevde de Guds makt och blev vittnen till det han gjorde. 25 Han kallade på stormvindarna, och vågorna började gå höga. 26 Fartygen reste sig mot skyn och störtade sedan mot djupen bland de virvlande vågorna. Sjömännen vred sig av skräck, 27 och de raglade som berusade för de såg inte längre någon utväg. 28 Då ropade de till Herren i sin nöd, och han räddade dem. 29 Han lugnade stormen och stillade vågorna. 30 De gladde sig över att det äntligen hade blivit lugnt, och Gud förde dem till den hamn dit de ville. 31 O, tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort! 32 Låt dem prisa honom och upphöja honom när folket samlas, och låt dem lova honom inför folkets ledare. 33 Herren låter floderna torka upp, 34 och det bördiga landet gör han till en saltöken, när innevånarnas ondska tar överhand. 35 Men han kan också göra en oas mitt i ett ökenland och låta vattenkällor bryta fram. 36 Han låter nybyggare komma dit hungriga, och de bygger där sina städer och 37 odlar sina fält. De planterar sina vingårdar och får sedan stora och rika skördar! 38 Han välsignar dem rikligen, och de får många barn. Också deras boskapshjordar förökas mer och mer. 39 Men när Guds folk på nytt blir besegrat och förödmjukat och utsatt, 40 så visar Gud avsky för dessa förtryckare och låter dem irra omkring i öknen. 41 Men han befriar de hjälplösa ur deras elände och låter dem få många barn och ha stor framgång. 42 Överallt kommer goda människor att se det och fyllas av glädje, medan de ogudaktiga står häpna. 43 Om du är förståndig bör du lyssna till vad jag säger. Tänk på hur Herren på allt sätt visar sin godhet!

Hoffnung für alle

från Biblica

Herr, du hast uns gerettet!

1 Dankt dem HERRN, denn er ist gut, und seine Gnade hört niemals auf! 2 Dies sollen alle bekennen, die der HERR erlöst hat. Ja, er hat sie aus der Gewalt ihrer Unterdrücker befreit 3 und aus fernen Ländern wieder zurückgebracht – aus Ost und West, aus Nord und Süd. 4 Manche irrten in der trostlosen Wüste umher und konnten keinen bewohnten Ort finden. 5 Hunger und Durst raubten ihnen alle Kraft, sie waren der Verzweiflung nahe. 6 In auswegloser Lage schrien sie zum HERRN, und er rettete sie aus ihrer Not. 7 Er half ihnen, den richtigen Weg zu finden, und führte sie zu einer bewohnten Stadt. 8 Sie sollen den HERRN preisen für seine Gnade und für seine Wunder, die er uns Menschen erleben lässt! 9 Denn er hat den Verdurstenden zu trinken gegeben, die Hungernden versorgte er mit reichlich Nahrung. 10 Andere lagen in der Finsternis gefangen und litten unter ihren schweren Fesseln. 11 Sie hatten missachtet, was Gott ihnen sagte, und die Weisungen des Höchsten in den Wind geschlagen. 12 Darum zerbrach er ihren Stolz durch Mühsal und Leid; sie lagen am Boden, und keiner half ihnen auf. 13 In auswegloser Lage schrien sie zum HERRN, und er rettete sie aus ihrer Not. 14 Er holte sie aus den finsteren Kerkern heraus und riss ihre Fesseln entzwei. 15 Sie sollen den HERRN preisen für seine Gnade und für seine Wunder, die er uns Menschen erleben lässt! 16 Denn er hat die gepanzerten Türen zerschmettert und die eisernen Riegel aufgebrochen. 17 Andere hatten leichtfertig gesündigt; wegen ihrer Verfehlungen siechten sie nun dahin. 18 Zuletzt ekelten sie sich vor jeder Speise und standen schon an der Schwelle des Todes. 19 In auswegloser Lage schrien sie zum HERRN, und er rettete sie aus ihrer Not. 20 Er sprach nur ein Wort, und sie wurden gesund. So bewahrte er sie vor dem sicheren Tod. 21 Sie sollen den HERRN preisen für seine Gnade und für seine Wunder, die er uns Menschen erleben lässt! 22 Aus Dank sollen sie ihm Opfergaben bringen und voll Freude von seinen Taten erzählen! 23 Wieder andere segelten aufs Meer hinaus, um mit ihren Schiffen Handel zu treiben. 24 Dort erlebten sie die Macht des HERRN, auf hoher See wurden sie Zeugen seiner Wunder. 25 Nur ein Wort von ihm – und ein Sturm peitschte das Meer. Wogen türmten sich auf, 26 warfen die Schiffe hoch in die Luft und stießen sie sogleich wieder in die Tiefe. Da verloren die Seeleute jede Hoffnung. 27 Sie wankten und taumelten wie Betrunkene, mit ihrer Weisheit waren sie am Ende. 28 In auswegloser Lage schrien sie zum HERRN, und er rettete sie aus ihrer Not. 29 Er bannte die tödliche Gefahr: Der Sturm legte sich, und die Wellen wurden ruhig. 30 Da jubelten sie, dass endlich Stille herrschte! Gott brachte sie in den sicheren Hafen, an das ersehnte Ziel. 31 Sie sollen den HERRN preisen für seine Gnade und für seine Wunder, die er uns Menschen erleben lässt! 32 Vor der ganzen Gemeinde sollen sie ihn rühmen und ihn loben vor dem Rat der führenden Männer. 33 Gott verwandelt wasserreiches Land in dürre Wüste, und wo vorher Quellen sprudelten, entstehen trostlose Steppen. 34 Fruchtbare Gebiete lässt er zur Salzwüste veröden, wenn die Bosheit der Bewohner dort überhandnimmt. 35 Doch er verwandelt auch dürres Land in eine Oase und lässt mitten in der Steppe Quellen aufbrechen. 36 Hungernde Menschen siedeln sich dort an und gründen Städte, um darin zu wohnen. 37 Sie bestellen die Felder, legen Weinberge an und bringen Jahr für Jahr eine reiche Ernte ein. 38 Gott segnet sie mit vielen Kindern und vergrößert ihre Viehherden immer mehr. 39 Doch wenn sie immer weniger werden, wenn sie gebeugt sind von Unglück und Leid, 40 dann macht Gott ihre Unterdrücker zum Gespött und lässt sie in der Wüste umherirren. 41 Die Hilflosen aber rettet er aus ihrem Elend und lässt ihre Familien wachsen wie große Herden. 42 Die aufrichtigen Menschen sehen es voll Freude, und alle niederträchtigen müssen verstummen. 43 Wer verständig ist, der soll immer wieder daran denken und erkennen, auf welch vielfache Weise der HERR seine Gnade zeigt!