1-2När Sara var 127 år gammal, dog hon i Kanaans land. Där sörjde och grät Abraham över henne.3Därefter reste han sig från den döda och sa till Hets män:4"Jag är gäst i ett främmande land och har inte någon plats att begrava min hustru på. Sälj ett stycke mark till mig för detta ändamål."5-6Männen svarade: "Naturligtvis ska vi göra det, för du är en ärad Guds hövding ibland oss. Det är en förmån för oss att låta dig få välja ut den bästa av våra gravar, så att du kan begrava henne där."7Då böjde sig Abraham djupt inför dem och sa:8"Eftersom ni ser på den här saken på det sättet, så var snälla och fråga Efron, Sohars son,9om han vill sälja grottan i Makpela, som ligger vid slutet av hans åker. Jag ska naturligtvis betala fullt pris för den, det pris som ni kommer överens om, och på så sätt ska platsen alltid vara vår familjegrav."10Efron satt där bland alla de andra, och nu svarade han Abraham medan de hörde på och inför stadens alla invånare:11"Abraham, hör på mig! Jag ska ge dig grottan och åkern utan någon betalning. I folkets närvaro ger jag den härmed till dig. Gå och begrav din hustru."12Abraham bugade sig än en gång inför Hets män13och svarade Efron medan alla lyssnade: "Nej, låt mig köpa den av dig. Låt mig få betala det fulla priset för åkern, och sedan ska jag begrava min hustru."14-15"Landet är värt 400 silverstycken", sa Efron, "men vad betyder väl en sådan summa vänner emellan? Gå du och begrav din hustru."16Då betalade Abraham det pris Efron hade föreslagit - 400 silverstycken, som man offentligt hade kommit överens om.17-18Detta är landet han köpte: Efrons åker i Makpela, nära Mamre, och grottan i änden på åkern, och alla träden på åkern. Detta blev hans egendom, genom den överenskommelse som träffades vid stadsporten i närvaro av Hets män.19Och Abraham begravde Sara i grottan vid åkern som kontraktsenligt hade överlåtits av Hets män till honom som begravningsplats.
1-2Als Sara 127 Jahre alt war, starb sie in Hebron, das damals Kirjat-Arba hieß, im Land Kanaan. Abraham trauerte um sie und weinte an ihrem Totenbett.3Dann ging er zu den Hetitern und bat sie:4»Ich bin nur ein Fremder bei euch und besitze kein eigenes Land. Überlasst mir ein kleines Grundstück für ein Familiengrab, ich will es euch bezahlen!«5»Natürlich«, antworteten die Hetiter,6»du bist ein Mann, vor dem wir Achtung haben, denn Gott ist mit dir, und er hat dich reich und mächtig gemacht. Darum ist es für uns alle eine Ehre, wenn du dir das beste unserer Gräber aussuchst und dort deine Frau beerdigst!«7Abraham stand auf und verneigte sich vor ihnen.8»Wenn ihr also damit einverstanden seid«, sagte er, »dann legt bei Efron, dem Sohn Zohars, ein gutes Wort für mich ein,9dass er mir die Höhle von Machpela verkauft, die am Ende seines Grundstücks liegt. Ich bezahle, was er verlangt, damit ich in eurem Land ein Familiengrab besitze.«10Efron saß nun gerade unter den Hetitern, die sich beim Stadttor versammelt hatten. Vor allen Anwesenden sagte er zu Abraham:11»Herr, bitte höre mich an! Ich schenke dir das Grundstück und die Höhle. Alle Anwesenden sind Zeugen: Du brauchst nichts zu bezahlen. Begrabe deine Frau in der Höhle von Machpela!«12Erneut verneigte sich Abraham vor den Hetitern13und wandte sich dann an Efron: »Ich bitte dich«, sagte er so, dass alle es hören konnten, »lass mich für das Grundstück bezahlen! Nimm das Geld von mir an, dann werde ich dort meine Frau beerdigen!«14-15»Mein Herr, das Land ist 400 Silberstücke wert«, antwortete Efron, »aber Geld spielt für uns doch keine Rolle![1] Du kannst deine Frau dort begraben!«16Abraham wog die Geldmenge ab, die Efron ihm vor allen Hetitern genannt hatte – 400 Silberstücke nach dem damals üblichen Gewicht.17-18Von da an gehörte ihm das Grundstück bei Machpela, östlich von Mamre, und die Höhle am Ende des Grundstücks sowie alle Bäume, die dort standen. Die anwesenden Männer waren Zeugen dafür, dass das Land rechtmäßig in den Besitz Abrahams überging.19In dieser Höhle im Land Kanaan begrub er also seine Frau Sara.20Seitdem war der Ort von den Hetitern als Abrahams Familiengrab anerkannt.