1En tid senare prövade Gud Abrahams tro och lydnad. "Abraham!" ropade Gud."Ja, Herre", svarade han.2"Tag med dig din ende son, Isak, som du älskar så mycket, och gå till Moria land och offra honom där som ett brännoffer på det berg som jag ska visa dig! "3Följande morgon steg Abraham upp tidigt, högg ved till elden på altaret, sadlade sin åsna, tog med sig sonen Isak och två unga tjänare och började gå mot den plats som Gud hade sagt till honom.4På resans tredje dag såg Abraham målet på avstånd.5"Stanna här med åsnan", sa Abraham till de unga männen, "så ska jag och pojken gå vidare och tillbe, och sedan kommer vi tillbaka."6Abraham lade veden till brännoffret på Isaks axlar, medan han själv bar kniven och flintan för att få eld. Tillsammans fortsatte de vidare.7"Far", frågade Isak, "vi har ved och vi har flinta att göra upp eld med, men var är lammet till offret?"8"Gud ska ordna det, min son", svarade Abraham, medan de gick vidare.9När de kom fram till platsen som Gud hade visat Abraham byggde han ett altare, och på det lade han i ordning veden till elden. Sedan band han Isak och lade honom på altaret över veden.10Så höjde Abraham kniven för att döda sin son och offra honom.11I det ögonblicket ropade Guds ängel från himlen: "Abraham! Abraham!""Ja, Herre!" svarade han.12"Lägg bort kniven! Skada inte pojken på något sätt, för jag vet att Gud betyder mest i ditt liv. Du har inte undanhållit något från mig, inte ens din älskade son."13Då lade Abraham märke till en bagge, som hade fastnat med hornen i en buske. Han tog baggen och offrade den som ett brännoffer på altaret i stället för sin son.14Abraham kallade platsen 'Herren utser', och det namnet bär den än i dag.15Sedan kallade Guds ängel än en gång på Abraham från himlen.16"Jag, Herren, har svurit vid mig själv att eftersom du har varit lydig och inte ens undanhållit din älskade son från mig,17ska jag välsigna dig med så rikliga välsignelser att du inte kan räkna dem, och jag ska mångdubbla dina efterkommande till tusentals miljoner, lika omöjliga att räkna som stjärnorna ovanför dig på himlen och som sanden på havsstranden. Dina efterkommande kommer att besegra sina fiender18och bli en välsignelse för alla folk, och detta ska ske därför att du har varit lydig mot mig."19Sedan återvände de till tjänarna och reste tillbaka hem till Beer-Seba.20-23En tid därefter fick de ett meddelande om att Milka, Abrahams bror Nahors hustru, hade fått åtta söner. Den äldste hette Us. Sedan kom Bus, Kemuel (Arams far), Kesed, Haso, Pildas, Jidlaf och Betuel (Rebeckas far).24Nahor hade också fyra andra barn med sin bihustru Reuma, nämligen Teba, Gaham, Tahas och Maaka.
1Einige Zeit später stellte Gott Abraham auf die Probe. »Abraham!«, rief er. »Ja, Herr?«2»Geh mit deinem einzigen Sohn Isaak, den du so sehr liebst, in die Gegend von Morija. Dort zeige ich dir einen Berg. Auf ihm sollst du deinen Sohn Isaak töten und als Opfer für mich verbrennen!«3Am nächsten Morgen stand Abraham früh auf und spaltete Holz für das Opferfeuer. Dann belud er seinen Esel und nahm seinen Sohn Isaak und zwei seiner Knechte mit. Gemeinsam zogen sie los zu dem Gebirge, das Gott Abraham genannt hatte.4Nach drei Tagereisen war es in der Ferne zu sehen.5»Ihr bleibt hier und passt auf den Esel auf!«, sagte Abraham zu den beiden Knechten. »Der Junge und ich gehen auf den Berg, um Gott anzubeten; wir sind bald wieder zurück.«6Abraham legte das Holz für das Brandopfer auf Isaaks Schultern, er selbst nahm das Messer und eine Schale, in der Holzstücke glühten. Gemeinsam bestiegen sie den Berg.7»Vater?«, fragte Isaak. »Ja, mein Sohn.« »Feuer und Holz haben wir – aber wo ist das Lamm für das Opfer?«8»Gott wird schon dafür sorgen, mein Sohn!« – Schweigend gingen sie weiter.9Als sie die Stelle erreichten, die Gott angegeben hatte, errichtete Abraham aus Steinen einen Altar und schichtete das Brandholz auf. Er fesselte Isaak und legte ihn oben auf den Holzstoß.10Dann griff er nach dem Messer, um seinen Sohn zu töten.11»Abraham, Abraham!«, rief da der Engel des HERRN vom Himmel. »Ja, Herr?«12»Leg das Messer beiseite und tu dem Jungen nichts! Denn jetzt weiß ich, dass du Gott gehorsam bist – du hättest deinen einzigen Sohn nicht verschont, sondern ihn für mich geopfert!«13Plötzlich entdeckte Abraham einen Schafbock, der sich mit den Hörnern im Dickicht verfangen hatte. Er tötete das Tier und opferte es anstelle seines Sohnes auf dem Altar.14Den Ort nannte er: »Der HERR versorgt.« Noch heute sagt man darum: »Auf dem Berg des HERRN ist vorgesorgt.«15Noch einmal rief der Engel des HERRN vom Himmel Abraham zu:16»Ich, sagt der Herr, schwöre bei mir selbst: Weil du gehorsam warst und mir deinen einzigen Sohn als Opfer geben wolltest,17werde ich dich überreich mit meinem Segen beschenken und dir so viele Nachkommen geben, wie es Sterne am Himmel und Sand am Meer gibt. Sie werden ihre Feinde besiegen und ihre Städte erobern.18Alle Völker der Erde werden durch deine Nachkommen am Segen teilhaben.[1] Das alles werde ich dir geben, weil du bereit warst, meinen Willen zu tun.«19Danach verließen sie den Berg, holten die Knechte ab und machten sich auf den Weg zurück nach Beerscheba. Dort blieb Abraham wohnen.20Bald darauf erreichte ihn die Nachricht, dass Milka, die Frau seines Bruders Nahor, acht Söhne geboren hatte:21-23Uz, den ältesten, Bus, Kemuël – den Vater von Aram –, Kesed, Haso, Pildasch, Jidlaf und Betuël – den Vater von Rebekka.24Rëuma, die Nebenfrau Nahors, hatte vier Söhne geboren: Tebach, Gaham, Tahasch und Maacha.