1Abraham var nu en mycket gammal man och Gud hade välsignat honom på alla sätt.2En dag sa Abraham till sin förvaltare och äldste tjänare:3"Svär vid Herren, himlens och jordens Gud, att du inte ska låta min son gifta sig med någon av de kananeiska flickorna på orten.4Gå i stället till mitt hemland, till mina släktingar, och försök att hitta en hustru åt honom där."5"Men om jag inte kan hitta en flicka som vill ge sig av så långt bort hemifrån?" frågade tjänaren. "Ska jag då ta med Isak dit, så att han kan få bo bland sina släktingar?"6"Nej, det får du inte göra vad som än händer", varnade Abraham.7"Herren, himlens Gud, sa till mig att lämna mitt land och mitt folk och lovade att ge mig och mina barn detta land. Han ska skicka sin ängel framför dig, och han ska se till att du finner en flicka därifrån som kan bli min sonhustru.8Om du inte lyckas, så är du fri från denna ed, men under inga omständigheter får du ta med dig min son dit."9Tjänaren lovade då att följa Abrahams instruktioner.10Han tog med sig tio av Abrahams kameler, lastade med gåvor av allt det bästa hans husbonde ägde och reste till den stad där Nahor bodde, i centrala Irak.11Där lät han kamelerna lägga sig ner bredvid en källa utanför staden. Det var kväll, och byns kvinnor kom ut för att hämta vatten.12"Herre, min husbondes Gud", bad han, "visa att du är trofast mot min husbonde Abraham och hjälp mig att fullfölja resans uppdrag.13Här står jag nu bredvid denna källa, och byns flickor kommer ut för att hämta vatten.14Detta är min begäran: Om jag ber en av dem om något att dricka och hon säger: 'Javisst, och jag ska vattna dina kameler också!' så låt det vara den som du har utsett till att bli Isaks hustru. På så sätt ska jag veta vem det är."15-16Medan han ännu talade till Herren om detta, kom en ung, vacker flicka som hette Rebecka med en vattenkruka på sin axel och fyllde den vid källan. Hennes far hette Betuel, son till Nahor och hans fru Milka.17Tjänaren sprang fram till henne och bad om något att dricka.18"Javisst", sa hon och böjde snabbt ner kannan åt honom så att han kunde dricka.19Sedan sa hon: "Jag ska vattna dina kameler också, tills de druckit så mycket de vill."20Hon tömde kannan i vattenhon och sprang ner till källan igen och fortsatte att bära vatten åt kamelerna, tills de slutligen hade fått nog.21Tjänaren sa inget mer, men betraktade henne noggrant för att se efter om hon utförde det han bett Gud om, och om hon var den han sökte.22När kamelerna hade slutat att dricka, tog han fram ett guldörhänge som vägde fem gram, och två tunga guldarmband.23"Vems dotter är du?" frågade han. "Kan det vara så att din far har någon plats, där han kan ta emot oss över natten?"24"Min far heter Betuel, son till Milka och hennes man Nahor", svarade hon.25"Ja, vi har gott om hö och mat åt kamelerna, och ett gästrum har vi också."26Mannen stod där en stund med huvudet böjt och bad till Herren:27"Tack Herre, du som är min herre Abrahams Gud. Tack för att du är så trogen och sann mot honom att du har lett mig direkt till en familj som är släkt med min husbonde."28Flickan sprang hem för att berätta för sina närmaste vad som hänt.29-30När nu hennes bror Laban såg örhänget och armbanden på sin systers handleder och hörde berättelsen, sprang han ut till källan, där mannen fortfarande stod med sina kameler, och han sa till honom:31"Kom och bo hos oss, min vän. Varför står du här utanför staden, när vi redan har rum i ordning åt dig och en plats iordningställd åt kamelerna?"32Då följde mannen med Laban hem, och Laban gav honom halm för kamelerna att ligga på och mat åt dem och vatten åt kameldrivarna, så att de kunde tvätta sina fötter.33Sedan serverades kvällsmåltiden. Men den gamle mannen sa: "Jag tänker inte äta förrän jag har berättat för er varför jag är här."Och Laban sa: "Ja, naturligtvis. Berätta ditt ärende!"34"Jag är Abrahams tjänare", förklarade han.35"Herren har gett min husbonde så många välsignelser att han är en stor man där han bor. Gud har gett honom fårhjordar och boskapshjordar, han är rik på silver och guld och har många slavar och kameler och åsnor.36När Sara, min husbondes hustru, var mycket gammal, födde hon en son åt min husbonde, och min husbonde har gett honom allt han äger.37Min husbonde har också fått mig att lova att inte låta Isak gifta sig med någon av ortens flickor.38Därför har jag fått order att bege mig till hans släktingar här i detta avlägsna land, till hans brors familj, för att hämta en flicka härifrån, som kan gifta sig med hans son. När jag frågade honom:39'Men om jag inte kan hitta en flicka som vill komma med mig?' svarade han:40'Hon kommer att vilja det, för min Herre, i vars gemenskap jag har vandrat, ska skicka sin ängel med dig och se till att ditt uppdrag kommer att bli framgångsrikt. Ja, leta rätt på en flicka bland mina släktingar, från min brors familj.41Du har lovat under ed att gå och fråga dem. Om de inte vill skicka någon, så är du befriad från ditt löfte.'42När jag i dag på eftermiddagen kom till brunnen, bad jag denna bön: 'Herre, min herre Abrahams Gud, om du planerar att göra mitt uppdrag framgångsrikt, får du leda mig på detta sätt:43Här står jag nu bredvid denna brunn. Jag tänker säga till en av flickorna som kommer hit för att hämta vatten: "Var snäll och ge mig lite vatten att dricka"44och hon ska svara: "Javisst! Och jag ska vattna dina kameler också!" Låt den flickan vara den som du har utvalt till att bli hustru åt min husbondes son!'45Innan jag hade slutat tala kom Rebecka med sin vattenkanna på axeln, och hon gick ner till brunnen och hämtade vatten och fyllde kannan. Jag sa till henne: 'Ge mig något att dricka!'46Snabbt lyfte hon ner kannan från axeln, så att jag kunde dricka, och sa till mig: 'Javisst, herre, och jag ska vattna kamelerna också!' Och det gjorde hon!47Då frågade jag henne: 'Vems familj kommer du ifrån?' Och hon sa till mig: 'Nahors. Min far heter Betuel, Nahors och hans fru Milkas son.' Då gav jag henne örhänget och armbanden.48Sedan böjde jag mitt huvud och tillbad och välsignade Herren, min herre Abrahams Gud, för att han hade lett mig rätt i mitt sökande efter en flicka från min husbondes brors familj.49Säg därför 'ja' eller 'nej' till mig. Vill ni, eller vill ni inte, vara goda mot min husbonde och göra vad som är rätt? När ni svarar mig, vet jag vad nästa steg ska bli, om jag ska gå i den ena eller den andra riktningen."50Då svarade Laban och Betuel: "Herren har tydligen fört dig hit, så vad kan vi säga?51Ta henne och gå! Ja, låt henne bli hustru till din husbondes son, precis som Herren har sagt."52Vid detta svar föll Abrahams tjänare ner på sina knän inför Herren.53Sedan gav han Rebecka juveler, insatta i rent guld och silver, och underbara kläder, och han gav också många värdefulla presenter till hennes mor och bror.54De åt en kvällsmåltid, och tjänaren och männen som var med honom stannade där över natten. Men tidigt nästa morgon sa han: "Låt mig resa tillbaka till min husbonde!"55"Men vi vill att Rebecka ska stanna här hos oss åtminstone tio dagar eller så!" utropade hennes mor och bror. "Sedan kan hon resa."56Men han bad: "Hindra mig inte att resa. Herren har sett till att mitt uppdrag lyckats, och jag vill rapportera om detta till min husbonde."57"Nåväl", sa de. "Vi ska ropa på flickan och fråga henne vad hon tycker."58Då ropade de på Rebecka. "Är du villig att resa med denne man?" frågade de henne. Och hon svarade: "Ja, det vill jag."59De sa då adjö till henne och skickade med den kvinna som hade varit hennes sköterska i barndomen,60och de välsignade Rebecka med denna välsignelse: "Vår kära syster, må du bli mor till många miljoner! Måtte dina ättlingar vinna över alla sina fiender."61Rebecka och hennes tjänarinnor steg upp på kamelerna och följde med honom.62Under tiden hade Isak, vars hem låg i Negev, återvänt till Beer-Lahai-Roi.63När han en kväll tog en promenad över åkrarna försjunken i tankar, tittade han upp och såg kamelerna komma.64Rebecka lade märke till honom och steg snabbt ner.65"Vem är denne man, som vandrar över åkrarna för att möta oss?" frågade hon tjänaren. Han svarade: "Det är min husbondes son." Då drog hon sin slöja över ansiktet.66Sedan berättade tjänaren hela historien för Isak.67Isak förde Rebecka till sin mors tält, och hon blev hans hustru. Han älskade henne och hon blev till stor tröst för honom, eftersom han förlorat sin mor.
1Abraham war mittlerweile sehr alt geworden. Der HERR hatte sein Leben gesegnet und ihm in jeder Hinsicht Gutes getan.2Eines Tages sagte Abraham zu seinem Hausverwalter, der sein ältester Knecht war: »Als Zeichen des Schwures lege die Hand auf meinen Unterleib3und schwöre beim HERRN, dem Gott über Himmel und Erde, dass du meinen Sohn Isaak keine Kanaaniterin heiraten lässt! Er soll keine Frau aus dieser Gegend nehmen.4Geh in meine Heimat und such in meiner Verwandtschaft eine Frau für ihn aus!«5»Aber was ist, wenn die Frau nicht mitkommen will?«, fragte der Knecht. »Soll ich dann deinen Sohn in das Land zurückbringen, aus dem du damals weggezogen bist?«6»Auf keinen Fall!«, erwiderte Abraham.7»Denn der HERR, der Gott des Himmels, hat mir aufgetragen, meine Heimat und mein Elternhaus zu verlassen, und er hat mir versprochen, meinen Nachkommen dieses Land hier zu geben. Er wird seinen Engel vor dir herschicken und dafür sorgen, dass du eine Frau für meinen Sohn findest.8Wenn die Frau nicht mitkommen will, dann bist du nicht mehr an diesen Schwur gebunden. Niemals aber darfst du Isaak in meine Heimat zurückbringen!«9Da legte der Knecht seine Hand auf Abrahams Unterleib und schwor ihm, alles zu tun, was Abraham gesagt hatte.10Er belud zehn Kamele Abrahams mit wertvollen Geschenken und ritt nach Mesopotamien in die Stadt, in der die Familie von Abrahams Bruder Nahor lebte.11Als er ankam, hielt er an einem Brunnen kurz vor der Stadt und ließ dort die Kamele lagern. Es war gegen Abend – etwa die Zeit, in der die Frauen aus der Stadt kommen, um Wasser zu schöpfen.12»Ach, HERR, du Gott meines Herrn Abraham«, betete er, »sei gut zu meinem Herrn und erfülle seinen Wunsch! Bitte lass doch meinen Plan gelingen!13Ich stehe hier am Brunnen, und gleich kommen die Mädchen aus der Stadt, um Wasser zu holen.14Ich werde eine von ihnen fragen, ob sie mir zu trinken gibt. Wenn sie dann antwortet: ›Natürlich, trink nur; ich will auch deinen Kamelen Wasser geben!‹, dann bin ich überzeugt, dass sie es ist, die du für Isaak ausgesucht hast! So weiß ich, dass du den Wunsch meines Herrn erfüllt hast.«15-16Kaum hatte er das Gebet zu Ende gesprochen, da kam auch schon ein Mädchen aus der Stadt mit einem Wasserkrug auf der Schulter und füllte ihn am Brunnen. Es war Rebekka, die Tochter Betuëls und Enkelin Milkas, der Frau von Abrahams Bruder Nahor. Sie war sehr schön und unverheiratet; noch hatte kein Mann sie berührt. Als sie die Stufen am Brunnen wieder heraufstieg,17ging der Knecht rasch auf sie zu und bat sie um einen Schluck Wasser.18»Natürlich, Herr!«, antwortete sie, nahm sofort den Krug von der Schulter und gab ihm zu trinken.19Dann sagte sie: »Ich will auch deinen Kamelen Wasser geben, bis sie sich satt getrunken haben.«20Sie goss das Wasser aus ihrem Krug in die Tränkrinne, lief zum Brunnen und schöpfte so lange, bis alle Kamele genug hatten.21Schweigend stand der Knecht daneben und beobachtete sie. Er war gespannt, ob der HERR sein Gebet erhört hatte und seine Reise erfolgreich sein würde.22Als Rebekka die Kamele versorgt hatte, holte er für sie einen wertvollen goldenen Nasenring, der 6 Gramm wog, und zwei goldene Armreife zu je 120 Gramm aus seinem Gepäck.23»Bitte verrate mir doch: Wer ist dein Vater?«, fragte er. »Und habt ihr in eurem Haus noch Platz für uns zum Übernachten?«24»Mein Vater ist Betuël, seine Eltern heißen Milka und Nahor«, antwortete sie.25»Ja, wir haben genug Platz für euch, und Futter für eure Kamele ist auch vorhanden.«26Da warf sich der Knecht zu Boden und betete:27»Danke, HERR, du Gott meines Herrn Abraham, danke, dass du bis heute immer so gut zu ihm gewesen bist und all das einhältst, was du ihm versprochen hast! Nun hast du auch noch seinen Wunsch erfüllt und mich direkt zu den Verwandten meines Herrn geführt!«28Rebekka lief nach Hause zu ihrer Mutter und erzählte allen, was vorgefallen war.29-30Als ihr Bruder Laban den Ring und die Armreife an seiner Schwester sah und ihre Geschichte hörte, lief er sofort hinaus zum Brunnen. Der Knecht stand immer noch bei seinen Kamelen.31Laban rief ihm zu: »Du bist wirklich vom HERRN reich gesegnet! Warum stehst du noch hier draußen? Komm doch mit mir! In unserem Haus habe ich schon alles für dich vorbereitet. Auch für deine Kamele ist genug Platz!«32Da ging der Knecht mit. Man sattelte die Kamele ab und gab ihnen Stroh und Futter. Den Gästen wurde Wasser gebracht, damit sie sich die Füße waschen konnten.33Vor dem Abendessen aber sagte der Knecht: »Ich esse erst, wenn ich erzählt habe, warum ich hier bin!« »Einverstanden«, sagte Laban, »erzähl!«34»Ich bin Abrahams Knecht«, stellte er sich ihnen vor.35»Der HERR hat meinen Herrn reich beschenkt. Er ist sehr wohlhabend geworden: Ihm gehören Schafe, Ziegen und Rinder, Kamele und Esel, dazu Silber und Gold und viele Diener und Mägde.36Seine Frau Sara bekam noch im hohen Alter einen Sohn. Dieser wird einmal den ganzen Besitz erben.37Nun will mein Herr, dass sein Sohn Isaak keine Kanaaniterin zur Frau nimmt aus dem Land, in dem er wohnt. Ich musste ihm schwören, dass ich das nicht zulassen werde.38Er hat mich hierhergeschickt, um stattdessen aus seiner Verwandtschaft eine Frau zu suchen.39›Aber was ist, wenn sie nicht mitkommen will?‹, fragte ich ihn.40›Mach dir keine Sorgen‹, antwortete er, ›denn Gott, der HERR, dem mein Leben gehört, wird dir seinen Engel vorausschicken, so dass dir alles gelingt. Du wirst eine Frau aus dem Haus meines Vaters finden.41Falls meine Familie ihr nicht erlaubt mitzukommen, dann – und nur dann – bist du von deinem Schwur entbunden!‹42Ja, und so kam ich heute zu eurem Brunnen vor der Stadt; dort betete ich: HERR, du Gott meines Herrn Abraham! Wenn du willst, dass ich meinen Auftrag erfolgreich ausführe, dann lass meinen Plan gelingen:43Ich warte hier am Brunnen. Gleich werden die Mädchen kommen, um Wasser zu schöpfen. Ich werde auf eine von ihnen zugehen und sie bitten, mir einen Schluck Wasser aus ihrem Krug zu geben.44Wenn sie dann antwortet: ›Natürlich – und auch deinen Kamelen will ich Wasser geben!‹, dann ist sie es, die du für den Sohn meines Herrn ausgesucht hast!45Kaum hatte ich dies Gebet gesprochen, da kam auch schon Rebekka mit einem Krug auf ihrer Schulter. Sie lief zum Brunnen hinunter und füllte den Krug mit Wasser. ›Bitte gib mir etwas zu trinken!‹, bat ich sie.46Sofort nahm sie den Krug von ihrer Schulter und sagte: ›Trink, mein Herr – und auch deinen Kamelen will ich Wasser geben!‹ Als sie damit fertig war,47fragte ich sie nach ihrem Vater. ›Mein Vater ist Betuël‹, antwortete sie, ›seine Eltern heißen Nahor und Milka!‹ Da schenkte ich ihr den goldenen Nasenring und legte ihr die Armreife an.48Ich warf mich zu Boden und lobte den Gott meines Herrn Abraham, weil er mich direkt zum Bruder meines Herrn gebracht hatte. Und jetzt bitte ich euch: Gebt eure Rebekka dem Sohn Abrahams zur Frau!49Wenn mein Herr euer Vertrauen und euer Wohlwollen gefunden hat, dann willigt in diese Heirat ein; wenn ihr aber nicht wollt, sagt es mir nur, dann werde ich weitersehen.«50Laban und Betuël antworteten: »Das hat der HERR so geführt. Es steht uns nicht zu, etwas dagegen zu sagen – wie er will, so soll es geschehen!51Hier hast du Rebekka, nimm sie mit nach Kanaan! Sie soll den Sohn deines Herrn heiraten, wie der HERR es bestimmt hat!«52Als der Knecht das hörte, warf er sich zu Boden und dankte dem HERRN.53Dann holte er aus den Satteltaschen die mitgebrachten Geschenke hervor. Rebekka gab er Silber- und Goldschmuck und schöne Kleider, und auch ihrem Bruder und ihrer Mutter überreichte er viele wertvolle Geschenke.54Danach begann das Abendessen. Als die Gäste gegessen und getrunken hatten, legten sie sich schlafen. Am nächsten Morgen sagte der Knecht: »Ich möchte zurück zu meinem Herrn. Mit eurer Erlaubnis wollen wir schon heute aufbrechen.«55»So plötzlich trennen wir uns nicht gern von Rebekka, lass sie noch zehn Tage bei uns bleiben, dann kann sie mit dir kommen!«, baten ihr Bruder und ihre Mutter.56Er entgegnete: »Haltet mich nicht auf! Der HERR hat meine Reise gelingen lassen, und jetzt möchte ich so schnell wie möglich zu meinem Herrn zurück!«57»Am besten, sie entscheidet selbst«, sagten die beiden.58Sie riefen Rebekka herbei und fragten: »Bist du einverstanden, heute schon mit diesem Mann fortzuziehen?« »Ja, das bin ich!«, antwortete sie.59Da willigten sie ein und ließen Rebekka gehen. Der Knecht, seine Leute, Rebekka und ihr früheres Kindermädchen machten sich für die Reise fertig.60Der Bruder und die Mutter verabschiedeten sich von ihr mit einem Segenswunsch: »Unsere Schwester, du sollst die Stammmutter eines großen und mächtigen Volkes werden! Mögen deine Nachkommen alle ihre Feinde besiegen!«61Danach bestiegen Rebekka und ihre Dienerinnen die Kamele und machten sich mit Abrahams Knecht auf den Weg.62Isaak wohnte zu der Zeit im Süden des Landes. Er kam gerade zurück von dem Brunnen, der den Namen »Brunnen des Lebendigen, der mich sieht« trägt,63und machte abends noch einen Spaziergang, um nachzudenken und zu beten[1]. Da sah er auf einmal Kamele kommen.64Auch Rebekka hatte Isaak entdeckt. Schnell sprang sie vom Kamel herunter und fragte den Knecht:65»Wer ist dieser Mann, der uns da entgegenkommt?« »Er ist der Sohn meines Herrn«,[2] antwortete er. Da verhüllte sie ihr Gesicht mit dem Schleier.66Der Knecht erzählte Isaak vom Verlauf der Reise.67Isaak brachte Rebekka in das Zelt, in dem seine Mutter gelebt hatte. Er nahm sie zur Frau und gewann sie sehr lieb. So wurde er über den Verlust seiner Mutter getröstet.