1Min lovsångs Gud, stå inte tyst och overksam.2Utan orsak går gudlösa människor till attack mot mig. De ljuger och talar illa om mig.3De har inget skäl till att hata och bekämpa mig, men de gör det ändå!4Jag älskar dem, men till och med när jag ber för dem visar de sin fiendskap.5De betalar tillbaka gott med ont och kärlek med hat.6Visa någon av mina fiender hur det känns! Låt en anklagare träda upp mot honom och sätt en domare över honom som inte håller sig till lagen.7Och när domen avkunnas, bör den lyda: skyldig. Till och med hans böner ska räknas som ett brott.8Låt hans år bli få och korta och låt andra stiga fram för att ta hans plats.9-10Må hans barn bli faderlösa och hans fru änka. Utan ro ska hans barn irra omkring som hemlösa tiggare, och deras hem ska ligga i ruiner.11Låt fordringsägarna överta all hans egendom och främlingarna allt han har förtjänat.12-13Ingen ska visa vänlighet mot honom, och ingen ska känna medlidande med hans föräldralösa barn. Låt dem dö och låt hans namn vara glömt redan av nästa generation.14Herren ska inte heller glömma det onda som denne fiendes förfäder gjort och han ska inte förlåta hans mors synder. Ha inget överseende med dem.15Tänk ständigt på allt ogudaktigt de har gjort och utplåna deras namn ur människors minne.16Denne fiende vägrade ju att göra gott mot andra och förföljde dem som hade det svårt. Han jagade de förtvivlade i döden.17Det bästa han visste var att förbanna andra, men nu träffar förbannelsen honom själv. Han välsignade aldrig andra, och nu får han själv ingen välsignelse!18Hans förbannelser har blivit en del av honom, precis som hans kläder. De är för honom som vatten som man dricker och som olja man smörjer in sig med.19Låt nu dessa förbannelser vila över honom och låt honom vara iklädd dem och ha dem som ett bälte kring sig.20Så ska Herren straffa min fiende, som ljuger om mig och hotar mig med döden.21Men Herre, stötta mig som du har lovat, och rädda mig eftersom din kärlek och godhet är så stor.22Jag är fattig och hjälplös och sårad i mitt innersta.23Mitt liv är som en skugga om kvällen som försvinner in i mörkret. Jag känner mig som en insekt på armen som man skakar av sig.24Mina knän känns svaga på grund av min fasta, och jag är bara skinn och ben.25När folk ser mig så skrattar de åt mig och skakar föraktfullt på huvudet.26Hjälp mig, Herre, min Gud! Fräls mig, för du är kärleksfull och god.27Låt mina fiender få se att det är du som räddar mig.28De kan sedan förbanna mig så mycket de vill, men du kommer att välsigna mig! När de angriper mig kommer de att stå där utskämda. Och när det sker kan jag vara glad igen.29Låt dem misslyckas i allt de gör och låt dem få skämmas!30Men jag ska alltid tacka Herren och prisa honom inför alla människor.31Han står på de fattigas och hungrigas sida för att rädda dem från deras fiender.
1Ein Lied Davids. Du, Gott, dem ich meine Danklieder singe, schweige nicht länger!2Gewissenlose Verleumder klagen mich an, nichts als Lügen höre ich von ihnen. (Ps 27:12; Ps 31:18; Ps 52:6; Ps 62:5; Ps 64:4; Ps 69:5)3Mit gehässigen Reden umringen sie mich, grundlos dringen sie auf mich ein.4Für meine Freundschaft feinden sie mich an; ich aber habe für sie gebetet. (Jer 15:11)5Gutes vergelten sie mir mit Bösem, meine Liebe erwidern sie mit Hass.6Berufe einen Richter gegen meinen Feind,[1] einen, der so gewissenlos ist wie er selbst, und einen harten Ankläger neben ihn! (Ps 94:20)7Am Ende muss er als schuldig dastehen, selbst sein Gebet soll als Verbrechen gelten!8Nur wenige Jahre soll sein Leben dauern und seine Stellung soll ein anderer bekommen! (Apg 1:20)9Seine Kinder sollen Waisen werden und seine Frau eine schutzlose Witwe!10In Trümmern sollen seine Kinder hausen und von dort aus als Bettler umherirren!11Seinen ganzen Besitz sollen Gläubiger nehmen und Fremde den Ertrag seiner Arbeit rauben!12Es darf niemand mehr geben, der sein Andenken ehrt und Mitleid hat mit seinen verwaisten Kindern!13Seine Nachkommen sollen ausgerottet werden, in der nächsten Generation sei ihr Name vergessen!14Der HERR rechne ihm das Unrecht seiner Vorväter an, auch die Schuld seiner Mutter bleibe ungetilgt!15Nichts davon soll der HERR vergessen! Die Namen dieser Leute lösche er aus, damit niemand im Land mehr an sie denkt!16Denn dieser Mensch hat nie daran gedacht, einem anderen Güte zu erweisen. Die Armen und Bedürftigen hat er verfolgt, die Hoffnungslosen in den Tod getrieben.17Er hat den Fluch geliebt, darum soll der Fluch ihn treffen; er hat sich geweigert, andere zu segnen, darum soll der Segen von ihm weichen.18Er hat mit einem Fluch seine Unschuld beteuert[2] und sich in diesen Fluch gehüllt, als wäre er ein schützender Mantel. Und der Fluch ist in ihn eingedrungen wie Wasser, das man trinkt, wie Öl, mit dem man sich einreibt. (4 Mos 5:17)19Darum soll der Fluch nun bei ihm bleiben, ihn umhüllen wie sein Hemd, ihn für immer umschließen wie sein Gürtel!20So soll der HERR verfahren mit allen meinen Feinden, die mich beschuldigen und verleumden!21HERR, mein Gott, es geht um deine Ehre! Erweise mir deine große Güte und rette mich! (Ps 115:1; Ps 143:11)22Ich bin arm und hilflos und im Innersten verwundet.23Ich schwinde dahin wie ein Schatten vor der Nacht; man schüttelt mich ab wie ein lästiges Insekt.24Vom vielen Fasten wanken mir die Knie, vor Entbehrung ist mein Körper abgemagert.25Meine Feinde verhöhnen mich, wenn sie mich sehen, und schütteln verächtlich ihre Köpfe.26HERR, mein Gott, steh mir bei! Hilf mir, ich rechne mit deiner Güte!27Lass sie erkennen, dass du es tust, dass du, HERR, alles so gefügt hast!28Sie verfluchen mich, du aber wirst mich segnen. Sie greifen mich an und werden unterliegen, ich aber werde voll Freude sein.29Sie alle, die mich beschuldigen – Schimpf und Schande soll über sie kommen, sie völlig umhüllen wie ein Mantel!30Ich will dem HERRN danken mit lauter Stimme, in der großen Menge will ich ihn preisen!31Denn er wird dem Wehrlosen beistehen und ihn retten vor seinen Richtern, die ihn zum Tod verurteilen wollen.