1En annan gång gick Jesus in i en synagoga[1], och där satt en man som hade en vanställd hand.2Eftersom det var vilodag[2] höll fariseerna noga ögonen på honom. Skulle han våga bota mannens hand på vilodagen? I så fall skulle de få något att anklaga honom för.3Men Jesus sa till mannen med den vanställda handen: ”Res dig upp och kom hit fram.”4Sedan frågade han fariseerna: ”Vad är tillåtet att göra på vilodagen enligt Moses lag[3]? Får man göra gott eller får man göra ont? Får man rädda liv eller får man döda någon?” Men ingen ville svara honom.5Då såg han på dem med vrede i blicken, djupt bedrövad över deras likgiltighet för människors nöd. Sedan sa han till mannen: ”Räck fram din hand.” Och då mannen gjorde det, blev handen normal igen!6Men fariseerna lämnade synagogan och började genast göra upp planer tillsammans med kung Herodes anhängare[4] på hur de skulle få Jesus arresterad och dödad.
Mycket folk följer Jesus
7-8Jesus och hans efterföljare drog sig nu tillbaka till stranden av Galileiska sjön, och massor av människor från Galileen, men också från Judeen, Jerusalem och Idumeen, från andra sidan Jordan och ända bortifrån Tyros och Sidon, följde honom. Ryktet om alla hans under hade spritt sig vida omkring, och folk strömmade nu till för att se vad som försiggick.9Jesus bad sina efterföljare att skaffa fram en båt och ha den färdig, ifall folkmassan skulle tränga ut honom i vattnet.10Många människor hade blivit botade den dagen, och de sjuka trängde därför på från alla håll för att röra vid honom.11När de som var besatta av onda andar fick syn på honom, föll de ner vid hans fötter och ropade: ”Du är Guds Son!”12Men Jesus förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.
Jesus utser sina tolv närmaste efterföljare
13Sedan gick Jesus upp på ett berg och tog med sig några som han hade valt ut. Och när de var samlade där runt honom,14utsåg han tolv av dem till att följa honom och till att sändas ut för att tala till folket,15och han gav dem makt att driva ut onda andar.[5]16De tolv han utsåg var: Simon, som han gav namnet Petrus,17Sebedaios söner Jakob och Johannes, som han kallade ”åsksönerna”,18Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Taddaios, Simon ’den ivrige’[6]19och Judas Iskariot, som senare förrådde Jesus.
Jesus beskylls för att vara i förbund med djävulen
20När Jesus kom tillbaka till det hus där han bodde, började folk att samlas igen, och snart var huset så fullt att varken han eller hans efterföljare ens fick tid att äta.21När hans familj fick höra det, gick de dit för att ta hand om honom. ”Han är galen!” sa de.22Men laglärarna[7], som hade kommit från Jerusalem, sa: ”Han är besatt av Satan, de onda andarnas härskare. Det är därför som de onda andarna lyder honom.”23Jesus kallade då till sig dessa män och förklarade genom att berätta bilder. Han sa: ”Hur kan Satan driva ut sina egna onda andar?24Ett rike där man strider mot varandra går ju under.25Och en familj där man strider mot varandra upphör snart att existera.26Om Satan därför strider mot sig själv, då kan han inte fortsätta att styra sitt rike, utan det är snart ute med honom.27Nej, så här är det: Satan är som en stark man, och vill man gå in i en stark mans hus och plundra honom på vad han äger, måste man först binda honom. Sedan kan man gå in och plundra hans hus.28En sak vill jag att ni ska ha klart för er: Människor kan få förlåtelse för alla slags synder, till och med hädelse[8] mot Gud, hur mycket man än hädar.29Men den som hädar Guds heliga Ande kan aldrig få förlåtelse. Det är en oförlåtlig synd.”30Detta sa han därför att de påstod att han gjorde sina under genom Satans kraft och inte genom Guds Andes kraft.
Jesus riktiga familj
31-32Nu kom Jesus mamma och hans bröder till det överfulla hus där han undervisade, och eftersom de inte själva kunde komma in, skickade de bud till honom och bad honom komma ut. De som satt runt Jesus sa då till honom: ”Din mamma och dina bröder står här utanför och vill träffa dig.”33Men han svarade: ”Min mamma och mina bröder! Vilka är det?”34Sedan såg han på dem som satt runt omkring honom och sa: ”Det här är min mamma och mina syskon.35Var och en som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mamma.”
1Wieder einmal ging Jesus in eine Synagoge. Dort war ein Mann mit einer abgestorbenen Hand. (Matt 12:9; Mark 2:27; Luk 6:6)2Die Pharisäer hätten Jesus gerne angezeigt; darum beobachteten sie genau, ob er es wagen würde, ihn am Sabbat zu heilen.3Jesus sagte zu dem Mann mit der abgestorbenen Hand: »Steh auf und stell dich in die Mitte!«4Darauf fragte er die anderen: »Was darf man nach dem Gesetz am Sabbat tun? Gutes oder Böses? Einem Menschen das Leben retten oder ihn umkommen lassen?« Er bekam keine Antwort.5Da sah er sie zornig der Reihe nach an. Zugleich war er traurig, weil sie so engstirnig und hartherzig waren. Dann sagte er zu dem Mann: »Streck deine Hand aus!« Er streckte sie aus und sie wurde wieder gesund.6Da gingen die Pharisäer hinaus. Sie trafen sich sogleich mit den Parteigängern von Herodes und sie beschlossen miteinander, dass Jesus sterben müsse. (Joh 7:1)
Zustrom zu Jesus am See von Galiläa
7Jesus zog sich mit seinen Jüngern an den See zurück. Viele Menschen aus Galiläa folgten ihm. Auch aus Judäa (Matt 4:23; Matt 12:15; Luk 6:17)8und aus Jerusalem, aus Idumäa und dem Gebiet auf der anderen Seite des Jordans und aus der Gegend der Städte Tyrus und Sidon kamen viele zu Jesus. Sie hatten von seinen Taten gehört und wollten ihn sehen.9Jesus wies seine Jünger an, ein Boot für ihn bereitzuhalten; denn die Menge war so groß, dass sie ihn fast erdrückte.10Weil er schon so viele geheilt hatte, stürzten sich alle Kranken auf ihn und wollten ihn berühren.11Menschen, die von bösen Geistern besessen waren, warfen sich vor ihm nieder, sobald sie ihn sahen, und schrien: »Du bist der Sohn Gottes!« (Mark 1:1; Mark 1:24; Mark 5:7; Luk 4:41)12Aber Jesus verbot ihnen nachdrücklich, ihn bekannt zu machen. (Mark 1:34)
Jesus beruft den Kreis der Zwölf
13Dann stieg Jesus auf einen Berg[1] und rief von seinen Jüngern die zu sich, die er für eine besondere Aufgabe vorgesehen hatte. Sie kamen zu ihm, (Matt 10:1; Luk 6:12)14und er setzte sie ein als die Zwölf.[2] Sie sollten ständig bei ihm sein. Sie sollten dann auch von ihm ausgesandt werden, um die Gute Nachricht zu verkünden,15und sollten die Vollmacht bekommen, die bösen Geister auszutreiben. (Mark 6:12; Mark 16:17)16Die zwölf, die Jesus dafür bestimmte, waren: Simon, dem er den Namen Petrus gab; (Joh 1:40; Apg 1:13)17Jakobus und sein Bruder Johannes, die er Donnersöhne[3] nannte;18dazu Andreas, Philippus, Bartholomäus, Matthäus, Thomas, Jakobus, der Sohn von Alphäus, Thaddäus, Simon, der zur Partei der Zeloten gehört hatte,[4]19und Judas Iskariot, der Jesus später verriet.
Steht Jesus mit dem Teufel im Bund?
20Dann ging Jesus nach Hause.[5] Wieder strömte eine so große Menge zusammen, dass er und seine Jünger nicht einmal zum Essen kamen. (Matt 12:22; Luk 11:14; Luk 12:10)21Als das seine Angehörigen erfuhren, machten sie sich auf den Weg, um ihn mit Gewalt wegzuholen, denn sie sagten sich: »Er muss verrückt geworden sein.« (Joh 7:5; Joh 8:48)22Einige Gesetzeslehrer, die aus Jerusalem gekommen waren, sagten: »Er ist von Beelzebul besessen! Der oberste aller bösen Geister gibt ihm die Macht, die Geister auszutreiben.« (Matt 9:34; Joh 8:48)23Da rief Jesus die Gesetzeslehrer zu sich und erklärte ihnen die Sache durch Bilder: »Wie kann der Satan sich selbst austreiben?24Ein Staat muss doch untergehen, wenn seine Machthaber einander befehden.25Eine Familie muss zerfallen, wenn ihre Glieder miteinander im Streit liegen.26Würde also der Satan gegen sich selbst aufstehen und mit sich selbst im Streit liegen, dann müsste er ja untergehen; er würde sich selbst das Ende bereiten!27Hier gilt eine ganz andere Regel, als ihr meint:[6] Niemand kann in das Haus eines Starken eindringen und ihm seinen Besitz rauben, wenn er den Starken nicht zuvor gefesselt hat. Dann erst kann er sein Haus ausrauben! (Jes 49:24)28Das versichere ich euch: Alles kann den Menschen vergeben werden, jede Sünde, auch jede Gotteslästerung, wie schlimm sie auch sei.29Wer aber den Heiligen Geist beleidigt, für den gibt es keine Vergebung; er ist auf ewig schuldig geworden.«30Das sagte Jesus, weil sie behauptet hatten: »Er ist von einem bösen Geist besessen.«
Die Angehörigen von Jesus
31Inzwischen waren die Mutter und die Brüder von Jesus angekommen. Sie standen vor dem Haus und schickten jemand, um ihn herauszurufen. (Matt 12:46; Mark 3:21; Luk 8:19)32Rings um Jesus saßen die Menschen dicht gedrängt. Sie gaben die Nachricht an ihn weiter: »Deine Mutter und deine Brüder[7] stehen draußen und fragen nach dir!«33Jesus antwortete: »Wer sind meine Mutter und meine Brüder?«34Er sah auf die Leute, die um ihn herumsaßen, und sagte: »Das hier sind meine Mutter und meine Brüder!35Wer tut, was Gott will, der ist mein Bruder, meine Schwester und meine Mutter!« (Matt 6:10)