1Det var nu den romerska kejsaren Tiberius 15:e regeringsår. Pontius Pilatus var landshövding i Judeen, Herodes härskare över Galileen, hans bror Filippos härskare över Itureen och Trachonitis och Lysanias härskare över Abilene.2Hannas och Kajafas var överstepräster. Vid den här tiden kom ett budskap från Gud till Johannes, Sakarias son, som levde ute i ödemarken.3Och Johannes gav sig iväg till trakterna kring Jordanfloden och undervisade överallt människorna om att de kunde få sina synder förlåtna om de lämnade synden, vände om till Gud och lät döpa sig.4Gud hade förutsagt, genom det som profeten Jesaja skrev i sin bok:”En röst ropar i ödemarken:’Bana väg för Herren! Gör stigarna raka för honom!5Fyll dalarna, sänk alla berg och höjder! Räta ut kurvornaoch jämna till de steniga vägarna!6Då ska alla människor få seGuds räddning.’ ”[1]7Och när stora mängder människor nu kom till Johannes för att bli döpta, talade han strängt till dem och sa: ”Ni huggormsyngel, tror ni att ni kan klara er undan Guds kommande dom?8Nej, först måste ni bevisa att ni vänt er bort från synden genom att göra det som är rätt. Inbilla er inte att ni kan komma undan. Tänk inte: ’Vi är trygga, för vi är judar och Abraham är vår stamfar.’ Jag försäkrar er att det inte hjälper. Gud kan förvandla de här stenarna till judar!9Domen hänger över er, yxan har redan börjat hugga i trädstammarna. Varje träd som inte bär god frukt ska huggas ner och kastas i elden!”10Då frågade folket: ”Vad vill du att vi ska göra?”11Han svarade: ”Om ni har två skjortor, så ge bort en av dem till någon som ingen har. Och om ni har mat att dela med er av, så ge till dem som är hungriga.”12Till och med tullindrivare[2] kom för att döpas, och de frågade: ”Hur kan vi visa att vi har slutat att synda?”13”Genom att vara ärliga”, svarade han. ”Kräv inte mer i skatt än vad de romerska myndigheterna ger order om.”14”Och vi då, vad ska vi göra?” frågade några soldater. Johannes svarade: ”Tvinga inte till er pengar genom hot och våld, utan nöj er med er lön.”15Hela folket väntade att Messias, den utlovade kungen, snart skulle komma, och nu frågade man sig om det inte kunde vara Johannes.16Men Johannes svarade dem alla: ”Jag döper er med vatten, men snart kommer en som är större än jag. Han är så mäktig att jag inte ens är värdig att knyta upp hans sandalremmar.[3] Han ska döpa er med Guds heliga Ande och eld.17Det är han som ska döma världen. Han står färdig att skilja de onda människorna från dem som följer Guds vilja, på samma sätt som bonden skiljer agnarna från vetet. Och sedan han har rensat upp på tröskplatsen, ska han samla vetet i ladan, men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar.”18På många olika sådana sätt förmanade Johannes folket när han framförde sitt budskap till dem.
Herodes sätter Johannes i fängelse
19Johannes riktade också direkt kritik mot Herodes, härskaren i Galileen, för hans förhållande med sin brors fru Herodias och för allt annat ont han gjort.20Därför lät Herodes senare sätta Johannes i fängelse, och gjorde på det viset ännu en ond gärning.
Jesus blir döpt
21Men när mycket folk nu kom till Johannes för att bli döpta, kom också Jesus dit och lät döpa sig. Och när Jesus efter dopet stod där och bad öppnades himlen.22Guds heliga Ande sänkte sig synligt ner över honom i form av en duva, och en röst från himlen sa: ”Du är min älskade Son, du är min glädje.”
Jesus släkttavla
23Jesus var runt 30 år när han började undervisa folket och göra under bland dem. Han ansågs vara son till Josef. Och Josefs far och förfäder var: Eli, Mattat, Levi, Melki, Jannaj, Josef, Mattatias, Amos, Nahum, Hesli, Naggaj, Machat, Mattatias, Shimi, Josek, Joda, Jochanan, Resa, Serubbabel, Shealtiel, Ner, Melki, Addi, Kosam, Elmadam, Er, Josua, Elieser, Jorim, Mattat, Levi, Symeon, Juda, Josef, Jonam, Eljakim, Melea, Menna, Mattatta, Natan, David, Jishaj, Oved, Boas, Salma, Nachshon, Amminadav, Admin, Arni, Hesron, Peres, Juda, Jakob, Isak, Abraham, Terach, Nachor, Serug, Regu, Peleg, Ever, Shelach, Kenan, Arpakshad, Sem, Noa, Lemek, Metushelach, Henok, Jered, Mahalalel, Kenan, Enosh, Set. Set var son till Adam, som skapades av Gud.
1Es war im fünfzehnten Regierungsjahr des Kaisers Tiberius. Pontius Pilatus war Statthalter von Judäa, Herodes Antipas[1] regierte in Galiläa, sein Bruder Philippus in Ituräa und Trachonitis, Lysanias regierte in Abilene. (Matt 3:1; Mark 1:2; Joh 1:19)2Die Obersten Priester waren Hannas und Kajaphas. Johannes, der Sohn von Zacharias, hielt sich noch in der Wüste auf. Dort erging an ihn der Ruf Gottes. (Luk 1:80)3Da machte er sich auf, durchzog die ganze Gegend am Jordan und verkündete: »Kehrt um und lasst euch taufen, denn Gott will euch eure Schuld vergeben!« (Luk 24:47; Apg 13:24; Apg 19:4)4Schon im Buch des Propheten Jesaja steht: »In der Wüste ruft einer: ›Macht den Weg bereit, auf dem der Herr kommt! Ebnet ihm die Straßen! (Jes 40:3)5Füllt alle Täler auf, tragt Berge und Hügel ab, beseitigt die Windungen und räumt die Hindernisse aus dem Weg!6Dann wird alle Welt sehen, wie Gott die Rettung bringt.‹«
Der Täufer fordert radikale Umkehr
7Die Menschen kamen in Scharen zu Johannes, um sich von ihm taufen zu lassen. Er hielt ihnen vor: »Ihr Schlangenbrut, wer hat euch gesagt, dass ihr dem bevorstehenden Gericht Gottes entgeht? (Matt 3:7; Luk 21:5)8Zeigt durch eure Taten, dass ihr es mit der Umkehr ernst meint! Ihr bildet euch ein, dass euch nichts geschehen kann, weil Abraham euer Stammvater ist. Aber das sage ich euch: Gott kann Abraham aus diesen Steinen hier neue Nachkommen schaffen! (Matt 3:9)9Die Axt ist auch schon angelegt, um die Bäume an der Wurzel abzuschlagen. Jeder Baum, der keine guten Früchte bringt, wird umgehauen und ins Feuer geworfen.« (Matt 7:19)10Die Menschen fragten Johannes: »Was sollen wir denn tun?«11Seine Antwort war: »Wer zwei Hemden hat, soll dem eins geben, der keines hat. Und wer etwas zu essen hat, soll es mit jemand teilen, der hungert.«12Auch Zolleinnehmer kamen und wollten sich taufen lassen; sie fragten ihn: »Lehrer, was sollen wir tun?«13Seine Antwort war: »Verlangt nicht mehr, als festgesetzt ist!«14Auch Soldaten fragten ihn: »Was sollen denn wir tun?« Die Antwort war: »Beraubt und erpresst niemand, sondern gebt euch mit eurem Sold zufrieden!«
Der Täufer weist auf Christus hin
15Das Volk war voll Erwartung und fragte sich, ob Johannes vielleicht der versprochene Retter[2] sei. (Matt 3:11; Mark 1:7; Joh 1:25)16Da erklärte er allen: »Ich taufe euch mit Wasser. Es kommt aber der, der mächtiger ist als ich. Ich bin nicht einmal gut genug, ihm die Schuhe aufzubinden. Er wird euch mit dem Heiligen Geist und mit dem Feuer des Gerichts taufen. (Ps 51:9; Ps 51:12; Luk 4:18; Apg 1:5; Apg 11:16; Apg 13:25; Apg 19:2)17Er hat die Worfschaufel in seiner Hand, um die Spreu vom Weizen zu scheiden und den Weizen in seine Scheune zu bringen. Die Spreu wird er in einem Feuer verbrennen, das nie mehr ausgeht.«18Mit diesen und vielen anderen Worten rüttelte Johannes das Volk auf und verkündete ihm die Gute Nachricht vom Kommen des versprochenen Retters.
Das Wirken des Täufers geht zu Ende
19Johannes tadelte auch den Fürsten Herodes, weil er Herodias, die Frau seines Bruders, geheiratet und auch sonst viel Unrecht getan hatte. (Matt 14:3; Mark 6:17)20Deswegen ließ Herodes ihn ins Gefängnis werfen und lud zu allem anderen auch noch diese Schuld auf sich.
Jesus lässt sich taufen
21Zusammen mit dem ganzen Volk hatte auch Jesus sich taufen lassen. Gleich darauf, während er betete, öffnete sich der Himmel. (Matt 3:13; Matt 3:16; Mark 1:9; Luk 5:16; Joh 1:32)22Der Heilige Geist kam sichtbar auf ihn herab, anzusehen wie eine Taube. Und eine Stimme sagte vom Himmel her: »Du bist mein Sohn, dir gilt meine Liebe, dich habe ich erwählt.« (Matt 3:17; Luk 4:18)
Jesus – Ziel und Erfüllung der Geschichte Israels und der Menschheit
23Als Jesus sein Werk begann, war er etwa dreißig Jahre alt. Er galt als Sohn Josefs. Josef war ein Sohn Elis; (1 Mos 41:46; 2 Sam 5:4)24seine weiteren Vorfahren waren: Mattat, Levi, Melchi, Jannai, Josef,25Mattitja, Amos, Nahum, Hesli, Naggai,26Mahat, Mattitja, Schimi, Josech, Joda,27Johanan, Resa, Serubbabel, Schealtiël, Neri, (1 Krön 3:17; Esr 3:2)28Melchi, Addi, Kosam, Elmadam, Er,29Joschua, Eliëser, Jorim, Mattat, Levi,30Simeon, Juda, Josef, Jonam, Eljakim,31Melea, Menna, Mattata, Natan, David, (Rut 4:18; 2 Sam 5:14; 1 Krön 2:1)32Isai, Obed, Boas, Salmon, Nachschon,33Amminadab, Admin, Arni, Hezron, Perez, Juda, (1 Mos 5:1; 1 Mos 11:10; 1 Mos 25:19; 1 Mos 29:35)34Jakob, Isaak, Abraham, Terach, Nahor,35Serug, Regu, Peleg, Eber, Schelach,36Kenan, Arpachschad, Sem, Noach, Lamech,37Metuschelach, Henoch, Jered, Mahalalel, Kenan,38Enosch, Set, Adam – und Adam stammte von Gott.[3]