1-2Lyssna allesammans!3Både stora och små, rika och fattiga, alla innevånare på jorden. Jag har något viktigt att säga er.4Mina ord är visa och tänkvärda,5för från Gud tar jag emot vishet. Genom att spela på min harpa ska jag förklara dem.6Varför ska jag vara rädd när svårigheter kommer och fiender omger mig?7De litar helt på sin rikedom och skryter om hur mycket de äger.8Men ingen kan någonsin betala för någon annans liv, och ingen kan köpa någon fri från döden.9-10Ett människoliv kan inte betalas med pengar. Inte ens världens alla rikedomar skulle räcka till för det. Ingen lever här för evigt och ingen kan komma undan graven.11Du rike! Du stolte! Du vise! Du måste dö, som alla de andra! Du lever inte längre än dumma och oförståndiga människor. Du måste lämna din rikedom till andra.12Du uppkallar dina gods och gårdar efter dig själv, precis som om de skulle vara dina för alltid, och som om du skulle kunna leva där i evighet.13Men rikedom och anseende håller ingen människa vid liv. Hon måste dö, precis som djuren.14Så går det för dessa som bara tänker på sitt eget, och låter höra talas om sig.15Som en fårhjord förs de aningslösa till dödsriket, och döden är deras herde. Deras kroppar förmultnar i graven och deras boningar har tjänat ut. Redan nästa dag träder rättfärdiga människor in i deras ställe.16Men jag för min del vet att Gud ska befria min själ från dödens makt.17Låt dig inte imponeras när du ser en stenrik man göra sitt hus ännu praktfullare,18för när han dör kan han inte ta någonting med sig! Inget han samlat ihop följer honom i graven.19Även om en människa säger sig ha levt lyckligt hela livet, och världen högljutt applåderar hennes framgång,20så dör hon ändå till slut som alla andra och går in i ett evigt mörker.21Rikedom och anseende håller ingen människa vid liv. Hon måste dö, precis som djuren.
Vergänglichkeit des Menschen und seine Aufnahme bei Gott
1Für den Chormeister. Ein Psalm der Korachiter.2Hört dies an, ihr Völker alle,
vernehmt es, alle Bewohner der Welt, (Ords 8:4)3ihr Leute aus dem Volk und vom Adel,
Reiche und Arme zusammen!4Mein Mund spreche weise Worte;
was mein Herz ersinnt, sei voller Einsicht.5Ich wende mein Ohr einem Sprichwort zu,
ich enthülle mein Rätsel beim Leierspiel. (Ps 78:2)6Warum soll ich mich in bösen Tagen fürchten,
wenn mich die Schuld meiner Tritte umgibt?7Sie verlassen sich ganz auf ihren Besitz
und rühmen sich ihres großen Reichtums. (Job 31:24; Ps 52:9; Jer 9:22)8Doch kann keiner einen Bruder auslösen,
an Gott für ihn ein Sühnegeld zahlen (Ords 11:4; Matt 16:26)9- für ihr Leben ist jeder Kaufpreis zu hoch,
für immer muss man davon abstehn -,10dass man auf ewig weiterlebt
und niemals das Grab schaut.11Denn man sieht: Weise sterben; /
gemeinsam gehen Tor und Narr zugrunde
und lassen andern ihren Reichtum. (Ps 49:18; Pred 2:16)12Sie meinen, ihre Häuser bestehen auf ewig, /
ihre Wohnungen von Geschlecht zu Geschlecht,
nannten sie auch Länder nach ihrem Namen.[1] (Pred 12:5)13Doch der Mensch bleibt nicht in seiner Pracht;
er gleicht dem Vieh, das verstummt. (Pred 3:19)14So geht es denen, die auf sich selbst vertrauen,
und nach ihnen denen, die sich in großen Worten gefallen. [Sela]15Sie sind in die Unterwelt gesetzt wie Schafe. /
Es weidet sie der Tod.
Es herrschten über sie Redliche am Morgen.
Und ihr Fels ist da,
um die Unterwelt schwinden zu lassen von seiner Wohnung.[2] (Ps 55:16)16Doch Gott wird mich auslösen aus der Gewalt der Unterwelt,
ja, er nimmt mich auf. [Sela] (1 Mos 5:24; Ps 9:14; Ps 16:10; Ps 73:24; Hos 13:14)17Lass dich nicht beirren, wenn einer reich wird
und die Herrlichkeit seines Hauses sich mehrt; (Syr 11:18)18denn im Tod nimmt er das alles nicht mit,
seine Herrlichkeit steigt nicht mit ihm hinab. (Ps 39:7; Ps 49:11; Pred 2:18; Pred 5:14; Pred 6:2; Luk 12:20; 1 Tim 6:7; Syr 11:18)19Preist er sich im Leben auch glücklich:
Man lobt dich, weil du es dir wohl sein lässt,20so muss er doch zur Schar seiner Väter hinab,
die das Licht nicht mehr erblicken. (Job 10:21)21Der Mensch in Pracht, doch ohne Einsicht,
er gleicht dem Vieh, das verstummt.