Psalm 50 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Sann tillbedjan

1 Herren, den mäktige Guden, kallar på alla människor från öster till väster! 2 Guds härlighets ljus lyser från det sköna berget Sion. 3 Ja, Herren kommer, han kan inte längre hålla tyst. En uppslukande eld går framför honom och en rasande storm omger honom. 4 Han har kommit för att döma sitt folk. Han ropar till himlen och jorden: 5 "Kalla samman mitt folk, som genom sina offer på mitt altare har ingått ett förbund med mig, och lovat mig trohet och lydnad." 6 Gud kommer att döma dem fullständigt rättvist, för hela himlen vittnar om hans rättvisa. 7 Mitt folk, lyssna, för jag är er Gud! Lyssna! Detta är mina anklagelser mot er: 8 Jag klagar inte på ert offrande och på de brännoffer ni regelbundet tar med er till mitt altare. 9 Men det är inte tjurar och bockar som jag begär av er, 10-11 för alla djur både i hagar och i skogar tillhör mig! Jag äger boskapen på de tusentals kullarna! Jag äger fåglarna under himlen och allt levande på marken. 12 Även om jag var hungrig, skulle jag inte säga det till er, för hela jorden är min, och allt som finns på den. 13 Tror ni verkligen att jag äter kött från tjurar och dricker blod från bockar? 14-15 Det jag vill ha är er uppriktiga tacksamhet. Jag vill att ni ska uppfylla allt ni lovat mig, den Högste. När ni inte ser någon utväg längre, ropa då till mig om hjälp, så att jag kan befria er och ni kan ära mig. 16 Men Gud säger till de ogudaktiga människorna: Varför rabblar ni bara upp mina lagar? Sluta med att tala om mina löften, 17 ni har ju vägrat att lyda mig och struntar helt i mina bud. 18 När ni ser en tjuv hjälper ni honom, och ni trivs tillsammans med människor som lever i omoral. 19 Så fort ni öppnar munnen ljuger ni och förbannar. 20 Ni talar illa om era medmänniskor och till och med om era egna bröder. 21 Ni trodde att jag inte brydde mig om det, för jag höll mig tyst, men nu ska ni få ert straff. Jag tänker gå till rätta med er och ta itu med er otrohet. 22 Hör vad jag säger, alla ni som glömt mig. Annars ska jag slita er i stycken, och då kan ingen rädda er längre. 23 Det offer som ärar mig är att visa tacksamhet mot mig, och de som vandrar på mina stigar ska veta att de kommer att bli frälsta.

Einheitsübersetzung 2016

från Katholisches Bibelwerk

Der rechte Gottesdienst

1 Ein Psalm Asafs. Gott, ja Gott, der HERR, hat gesprochen, / er rief die Erde vom Aufgang der Sonne bis zu ihrem Untergang. (5 Mos 10:17) 2 Vom Zion her, der Krone der Schönheit, ging Gott auf in strahlendem Glanz. (Ps 48:3) 3 Unser Gott möge kommen und nicht schweigen; Feuer frisst vor ihm her; um ihn stürmt es gewaltig. (Ps 97:3; Jes 63:19; Dan 7:10) 4 Dem Himmel droben und der Erde ruft er zu, um sein Volk zu richten: (5 Mos 32:1; Jes 1:2) 5 Versammelt mir all meine Frommen, die den Bund mit mir schließen beim Opfer! (2 Mos 24:4) 6 Da taten die Himmel seine Gerechtigkeit kund; weil Gott selbst der Richter ist. [Sela] (Ps 19:2; Ps 97:6) 7 Höre, mein Volk, ich rede. / Israel, ich bin gegen dich Zeuge, Gott, dein Gott bin ich. (2 Mos 20:2; Ps 40:7) 8 Nicht wegen deiner Opfer rüge ich dich, deine Brandopfer sind mir immer vor Augen. 9 Aus deinem Haus nehme ich keinen Stier an, keine Böcke aus deinen Hürden. 10 Denn mir gehört alles Wild des Waldes, das Vieh auf den Bergen zu Tausenden. 11 Ich kenne alle Vögel der Berge, was sich regt auf dem Feld, ist mein Eigen.^[1] 12 Hätte ich Hunger, ich brauchte es dir nicht zu sagen, denn mein ist der Erdkreis und seine ganze Fülle. (Ps 24:1) 13 Soll ich denn das Fleisch von Stieren essen und das Blut von Böcken trinken? 14 Bring Gott ein Opfer des Dankes und erfülle dem Höchsten deine Gelübde! (Ps 66:13; Ps 119:108; Heb 13:15) 15 Ruf mich am Tage der Not; dann rette ich dich und du wirst mich ehren. (Ps 91:15) 16 Zum Frevler aber spricht Gott: / Was zählst du meine Gebote auf und führst meinen Bund in deinem Mund? (Rom 2:17) 17 Dabei war Zucht dir verhasst, meine Worte warfst du hinter dich. 18 Sahst du einen Dieb, hattest du an ihm Gefallen, mit Ehebrechern hattest du Gemeinschaft. 19 Dein Mund redete böse Worte und mit Betrug verbindet sich deine Zunge. 20 Du setzt dich hin und redest gegen deinen Bruder, auf den Sohn deiner Mutter häufst du Verleumdung. 21 Das hast du getan und ich soll schweigen? / Meinst du, ich bin wie du? Ich halte es dir vor Augen und rüge dich. 22 Ihr, die ihr Gott vergesst, begreift es doch! Sonst zerreiße ich euch und niemand kann euch retten. 23 Wer Opfer des Dankes bringt, ehrt mich; wer den rechten Weg beachtet, den lasse ich das Heil Gottes schauen. (Ps 50:14; Ps 91:16)