Psalm 119 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Guds ord och Guds lagar

1 Lyckliga är de som är förståndiga nog att följa Guds lagar i allt. 2 Lyckliga är de som söker efter Gud och alltid gör hans vilja, 3 de som vägrar att kompromissa med det onda och helhjärtat följer hans vägar. 4 Du har gett oss dina lagar för att vi ska följa dem. 5 Vad jag längtar efter att helt och fullt kunna lyda dem! 6 Då skulle jag inte längre behöva skämmas, utan ha ett gott rykte. 7 När du nu har tillrättavisat mig, vill jag tacka dig genom att leva på rätt sätt! 8 Jag tänker verkligen lyda dig! Överge mig inte, och hindra mig från att falla i synd! 9 Hur kan en ung man bevara sitt liv rent? Jo, genom att läsa ditt ord och följa dina bud. 10 Jag har gjort mitt bästa för att finna dig. Hjälp mig så att jag inte vandrar bort från dig! 11 Jag har tänkt mycket på dina ord och lagt dem på minnet, för att de ska hålla mig borta från synden. 12 Käre Herre, lär mig dina bud! 13 Jag har läst dina lagar och 14 är mera glad för dem än för rikedom. 15 Jag tänker på dem och vill hålla mig till dem. 16 Jag är glad för dem och jag skall aldrig glömma dem. 17 Var god mot mig, som är din tjänare, och låt mig få leva, så att jag kan fortsätta att följa ditt ord. 18 Öppna mina ögon, så att jag kan se allt underbart som står där. 19 Jag är bara en vandringsman här på jorden. Jag behöver vägledning, och dina bud är karta och kompass för mig. 20 Jag längtar efter dina råd mer än jag kan tala om. 21 Du tillrättavisar de stolta, dem som vägrar att lyssna till dina bud. 22 Låt dem inte få håna mig för att jag lyder dina lagar! 23 Till och med furstar sitter och talar illa om mig, men jag tänker fortsätta att gå dina vägar. 24 Din lag är både mitt ljus och min rådgivare. 25 Jag har helt tappat modet. Ja, jag är totalt uppgiven. Håll mig vid liv genom ditt ord. 26 Jag berättade för dig om mina planer, och du svarade mig. Ge mig nu ditt råd! 27 Låt mig förstå vad det är du vill, så jag kan se dina under! 28 Jag gråter hämningslöst. Mitt hjärta är tungt av sorg. Säg något upp-muntrande till mig! 29-30 Bevara mig när jag är i fara. Hjälp mig att orubbligt följa dina lagar. Jag har ju beslutat mig för att göra det rätta. 31 Jag släpper inte tanken på dina befallningar. Herre, låt mig inte fördärva alltsammans! 32 Om du bara gör mig villig att lyda dig, kan jag bättre följa dina lagar. 33-34 Tala bara om för mig vad jag ska göra, så gör jag det. Så länge jag lever vill jag lyda dig av hela mitt hjärta. 35 Se till att jag går på rätta vägar, för jag vet verkligen hur underbara de är. 36 Ge mig kärlek till ditt ord och låt inte mitt habegär ta överhanden. 37 Vänd mig bort från det som är värdelöst och utan mening, och bevara mitt liv. 38 Säg mig än en gång att dina löften gäller mig, för jag litar på dig och tjänar dig. 39 Jag är så rädd att bli hånad för att jag lyder dina lagar, även om de är rätta och goda. 40 Jag längtar efter att lyda dem! När du håller vad du lovat, så får jag liv på nytt. 41-42 Ja, Herre, du älskar mig och har lovat att frälsa mig! Hjälp mig nu i din godhet och kärlek. Då kommer jag att kunna svara dem som hånar mig, för att jag litar på det du sagt. 43 Må jag aldrig glömma dina ord! Till dem sätter jag mitt hopp! 44-46 Därför ska jag fortsätta att alltid lyda dig. Det kommer att göra mig fri. Till och med för kungar kommer jag att tala om vad din lag säger utan att skämmas. 47 Vad jag älskar dina bud! Vad jag är glad över dina befallningar! 48 Jag sträcker mig efter dem och vill att de fyller mitt liv. 49-50 Glöm aldrig dina löften till mig, din tjänare, för de är mitt enda hopp! De ger mig styrka mitt i lidandet. De ger mig nya krafter och ger mig liv! 51 Självbelåtna människor talar föraktfullt om mig så ofta de kan, men jag står oberörd inför dem. 52 Från min tidigaste ungdom har jag försökt lyda dig. Dina ord har varit min tröst. 53 Jag grips av vrede och förtvivlan när jag tänker på de människor som överger dina befallningar, 54 för dina lagar har varit en källa till glädje för mig under denna korta vandring på jorden. 55 Jag kommer ihåg dina bud till och med på natten och tänker på dem, Herre. 56 Det har alltid varit en lycka för mig att lyda dig! 57 Du, Herre, är min! Jag lovar att göra det du vill! 58 Av hela mitt hjärta vill jag ha dina välsignelser. 59-60 Jag märkte hur felaktigt jag levde, men bestämde mig för att på nytt lyda dina bud. 61 Ogudaktiga människor har försökt att få mig på fall, men jag är fast förankrad vid dina lagar. 62 Mitt i natten går jag upp för att tacka dig för dina bud. 63 Den som bekänner och litar på Herren är min vän. 64 Herre, överallt i hela världen kan man uppleva din godhet. Hjälp mig att förstå vad jag ska göra! 65 Herre, du är god mot mig, precis som du har lovat. 66 Ge mig nu både förstånd och kunskap, för dina lagar är mina vägvisare. 67 Jag gick vilse, tills du straffade mig. Nu följer jag noggrant allt du säger. 68 Du är god och gör bara gott. Hjälp mig att förstå din lag! 69 Människor har oförskämt ljugit om mig, men sanningen är att jag har följt dina bud av hela mitt hjärta. 70 Deras sinnen är förmörkade och de förstår inget, men jag förstår att jag måste följa din lag. 71-72 För mig var det bra att jag fick erkänna: "Nu är det slut med mig." Då först lärde jag mig vilken hjälp dina bud ger. De är värdefullare för mig än silver och guld! 73 Herre, min Skapare, du har gett mig livet. Ge mig nu insikt så att jag förstår dina lagar! 74 Alla som bekänner och litar på dig ska välkomna mig, eftersom jag också litar på ditt ord. 75-77 Herre, jag vet att dina beslut är rätta och att ditt straff bara gjorde mig gott. Trösta mig nu med din nåd, precis som du har lovat. Förbarma dig och hjälp mig, så att jag får leva. Din lag är ju min stora glädje. 78 Låt dessa oförskämda människor få skämmas, för de har varit orättvisa mot mig med alla sina lögner. Jag däremot vill tänka på dina befallningar. 79 Låt alla andra som ärar och litar på dig komma till mig för att samtala om dina lagar! 80 Hjälp mig att helt och fullt lyda alla dina bud. Då behöver jag aldrig skämmas över mig själv. 81 Jag längtar efter din frälsning, och jag väntar på den hjälp som du har lovat mig. 82 Otåligt längtar jag efter att få se hur dina löften infrias. Och jag frågar: "När ska du trösta mig och hjälpa mig?" 83 Jag känner mig gammal och utsliten och till ingen nytta. Men fortfarande klamrar jag mig fast vid dina lagar och lyder dem. 84 Hur länge måste jag vänta innan du straffar dem som förföljer mig? 85-86 Dessa fräcka och oförskämda människor, som är likgiltiga inför din sanning och dina lagar. De har grävt gropar för att jag ska falla i dem. De förföljer mig med sina lögner. Hjälp mig, för du älskar bara sanningen! 87 De hade så när tagit livet av mig, och ändå vägrade jag att ge upp och bryta mot dina bud. 88 Visa nåd mot mig och låt mig få leva, så att jag kan fortsätta att lyda dig! 89 Ditt ord, Herre, står fast i himlen för evigt. 90-91 Din trofasthet består från generation till generation, precis som jorden som du har skapat. Allt består ännu i dag, och tjänar dina syften. 92 Jag skulle ha dött för längesedan i mitt elände, om inte dina lagar hade varit min största glädje. 93 Jag tänker aldrig lägga dem åt sidan, för du har använt dem till att ge mig min glädje och min hälsa tillbaka. 94 Jag tillhör dig! Fräls mig, för jag har försökt leva efter dina befallningar. 95 Även om besinningslösa människor gömmer sig längs vägen för att döda mig, ska jag i stillhet tänka på dina löften. 96 Allt har sin begränsning, men för ditt ord finns inga gränser. 97 Vad jag älskar ditt ord! Jag tänker på det hela dagen. 98 Det gör mig klokare än mina fiender. 99 Ja, när jag tänker på dina bud gör de mig visare än mina lärare. 100 De gör mig till och med visare än gamla människor med sin livserfarenhet. 101 Jag har inte lyssnat till orättfärdiga förslag, för jag vill fortsätta att vara lydig mot ditt ord. 102-103 Jag kan inte vända mig bort från vad du har lärt mig. Smaken av dina ord är sötare än honung. 104 Eftersom bara dina lagar kan ge mig vishet och förstånd, är det inte att undra på att jag avskyr all slags falskhet. 105 Dina ord är som en lykta, som lyser upp stigen framför mig och hjälper mig att inte snubbla. 106 Jag har lovat att göra allt det som du fastställt i ditt ord. 107 Jag är plågad till det yttersta, men låt mig behålla livet, som du har lovat! 108 Ta emot mitt tack som ett offer och tala om din vilja för mig! 109 Mitt liv hänger på en skör tråd, men trots det tänker jag inte sluta upp att följa dina lagar. 110 De ogudaktiga har satt ut sina fällor för mig längs vägen, men jag tänker inte gå några omvägar. 111 Dina lagar är en skatt, som jag kommer att vara glad över i all framtid. 112 Jag har bestämt mig för att följa dem tills jag dör. 113 Herre, jag avskyr dem som inte vet om de ska lyda dig eller inte. Men jag älskar din lag. 114 Du är den som beskyddar mig och försvarar mig, och dina löften är mitt enda hopp. 115 Försvinn, ni människor som vill göra mig illa! Försök inte hindra mig från att lyda Guds befallningar! 116 Herre, du har lovat att låta mig leva! Låt det aldrig få sägas att Gud svek mig! 117 För mig i säkerhet för mina fiender. Då kan jag fortsätta att följa dina lagar. 118 Men du förkastar alla som förkastar dina lagar. Och den som vill föra dig bakom ljuset bedrar sig bara själv. 119 De ogudaktiga är som slagg, som man kastar bort. Inte undra på att det bästa jag vet är att följa dina lagar! 120 Hela jag ryser av fruktan inför dig. Jag är rädd för dina domar. 121 Överlämna mig inte i mina fienders händer, för jag har gjort vad som är gott och rätt. 122 Lova att du välsignar mig! Låt inte de högfärdiga förtrycka mig! 123 Mina ögon har blivit utmattade av att spana efter hur du ska uppfylla ditt underbara löfte att befria mig. 124 Herre, behandla mig efter din godhet och lär mig dina föreskrifter, 125 för jag är din tjänare! Ge mig därför sunt förnuft, så att jag kan tillämpa dina bud i allt jag gör. 126 Herre, det är dags för dig att gripa in, för dessa okunniga människor fördärvar dina lagar, 127 men jag älskar dina befallningar mer än renaste guld. 128 Jag hatar all slags falskhet, och därför låter jag dina befallningar få styra mina steg. 129 Dina lagar är underbara och därför håller jag dem. 130 När du förklarar ditt ord, kan till och med den mest obildade människa förstå det. 131 Min längtan efter dina befallningar är starkare än törsten hos den som flämtar i hettan. 132 Vänd dig till mig och visa mig barmhärtighet! Det har du lovat alla dem som älskar dig. 133 Beskydda mig och gör mig stark, så att jag inte bryts ner av det onda! 134 Rädda mig från dessa människor som så våldsamt förtrycker mig. Annars kan jag inte leva efter dina bud. 135 Låt mig få uppleva hur god du är, och lär mig alla dina lagar. 136 Jag gråter när jag ser att man inte följer dem. 137 Herre, du är rättvis och allt vad du beslutar är rätt. 138 Dina lagar är rätta och pålitliga. 139 Jag blir utom mig av vrede över mina fienders sätt att nonchalera dem. 140 Jag har verkligen prövat dina löften, och det är därför jag älskar dem så mycket. 141 Själv är jag värdelös och obetydlig, men jag glömmer inte dina lagar. 142 Din rättvisa är evig, och dina ord kan man alltid lita på. 143 I min nöd och ångest får jag tröst av dina befallningar. 144 Dina lagar är rätta och oföränderliga. Hjälp mig att förstå dem, så att jag får leva. 145 Från djupet av mitt hjärta ber jag till dig. Svara mig, Herre, så ska jag följa dina lagar! 146 "Fräls mig", ropar jag, "för jag lyder dig." 147 Tidigt på morgonen, innan solen har gått upp, ber jag till dig och visar dig att jag litar på dig. 148 Jag håller mig vaken om natten för att tänka på dina löften. 149 Lyssna till mig och ge mig nytt mod, du som är så kärleksfull och god! 150 Nu kommer dessa grymma människor för att anfalla mig, 151 men du är nära mig, Herre. Alla dina bud är grundade på sanningen. 152 Redan som ung lärde jag mig att din vilja aldrig förändras. 153 Se hur jag lider! Rädda mig därför, för jag har inte varit olydig mot dina befallningar! 154 Ja, rädda mig och ge mig livet tillbaka, precis som du har lovat. 155 De ogudaktiga ska inte bli frälsta, för de bryr sig inte om dina lagar. 156 Herre, vad stor din barmhärtighet är! Ge mig nytt mod genom dina rättvisa domar! 157 Mina fiender förföljer mig och försöker att få mig att inte lyda din lag. Men jag håller fast vid den. 158 Jag känner avsky och äckel inför dessa förrädare som sätter sig över dina lagar. 159 Herre, du vet hur mycket jag verkligen älskar dina bud. Ge mig nu livet och hälsan tillbaka! 160 Allt är sant och tillförlitligt i ditt ord. Dina befallningar är eviga. 161 Maktfullkomliga människor har förföljt mig, även om de inte haft någon orsak till det. Bara dina ord gör intryck på mig. 162 Jag är glad över dina lagar, precis som den som finner en värdefull skatt. 163 Jag hatar all slags falskhet, men jag älskar dina lagar! 164 Jag prisar dig sju gånger om dagen, därför att dina lagar är goda och rätta! 165 De som älskar dina lagar lever i fullständig frid och snubblar inte på vägen. 166 Jag väntar på din frälsning, Herre. Därför har jag följt dina lagar. 167 Jag älskar din undervisning, och jag har lyssnat till den. 168 Ja, alla dina befallningar och uppmaningar har jag uppriktigt följt. Du vet även detta, du som vet allt om mig. 169 Herre, lyssna till mina böner! Och låt mig förstå alltmer av ditt ord! 170 Hör mina böner, och rädda mig, som du också lovat! 171 Jag prisar dig för att jag får lära mig dina lagar. 172 Jag ska sjunga en sång om ditt ord för allt vad du befallt är gott. 173 Var därför beredd och grip in och hjälp mig, för jag har valt att göra din vilja! 174 Herre, jag längtar efter din frälsning, och din lag är min stora glädje. 175 Låt mig få leva länge så jag kan prisa dig. Låt dina lagar bli min hjälp! 176 Jag har vandrat bort som ett vilsegånget får. Kom och leta rätt på mig, för jag tillhör dig. Inte någonting av det du befallt har jag glömt.

Einheitsübersetzung 2016

från Katholisches Bibelwerk

Lebenslanger Wandel in der Weisung des Herrn

1 (Alef) Selig, deren Weg ohne Tadel ist, die gehen nach der Weisung des HERRN. (Ps 1:1; Ps 26:3; Ps 32:8; Ps 37:5; Ps 139:3; Ps 142:4; Ps 143:10; Ords 4:11; Tob 4:19)

Ps 1:1Ps 26:3Ps 32:8Ps 37:5Ps 139:3Ps 142:4Ps 143:10Ords 4:11Tob 4:19

2 Selig, die seine Zeugnisse bewahren, ihn suchen mit ganzem Herzen, 3 die kein Unrecht tun und auf seinen Wegen gehn. 4 Du hast deine Befehle gegeben, damit man sie genau beachtet. 5 Wären doch meine Schritte fest darauf gerichtet, deine Gesetze zu beachten. 6 Dann werde ich nicht zuschanden, wenn ich auf all deine Gebote schaue. 7 Mit lauterem Herzen will ich dir danken, wenn ich deine gerechten Entscheide lerne. 8 Deinen Gesetzen will ich folgen. Verlass mich nicht! Niemals! 9 (Bet) Wie geht ein junger Mann seinen Pfad ohne Tadel? Wenn er dein Wort beachtet. 10 Ich suche dich mit ganzem Herzen. Lass mich nicht abirren von deinen Geboten! 11 Ich barg deinen Spruch in meinem Herzen, damit ich gegen dich nicht sündige. 12 Gepriesen seist du, HERR! Lehre mich deine Gesetze! 13 Mit meinen Lippen verkünde ich alle Entscheide deines Munds. 14 Am Weg deiner Zeugnisse habe ich Freude, wie an jeglichem Reichtum. 15 Ich will nachsinnen über deine Befehle und schauen auf deine Pfade. 16 Ich ergötze mich an deinen Gesetzen, dein Wort will ich nicht vergessen. 17 (Gimel) Handle an deinem Knecht, so werde ich leben. Ich will dein Wort beachten. 18 Öffne mir die Augen, dass ich schaue die Wunder deiner Weisung! 19 Ich bin nur Gast auf Erden. Verbirg mir nicht deine Gebote! (Ps 39:13) 20 Meine Seele verzehrt sich vor Verlangen nach deinen Entscheiden allezeit. 21 Du drohst den Stolzen. Verflucht sei, wer abirrt von deinen Geboten! (5 Mos 27:26; Jer 11:3) 22 Nimm von mir Schmach und Verachtung! Denn deine Zeugnisse bewahre ich. 23 Sitzen auch Fürsten zusammen und verhandeln gegen mich, dein Knecht sinnt nach über deine Gesetze. 24 Deine Zeugnisse sind mein Ergötzen, sie sind meine Berater. 25 (Dalet) Im Staub klebt meine Seele. Nach deinem Wort belebe mich! (Ps 44:26) 26 Meine Wege hab ich dir erzählt und du gabst mir Antwort. Lehre mich deine Gesetze! 27 Den Weg deiner Befehle lass mich begreifen, ich will nachsinnen über deine Wunder! 28 Meine Seele zerfließt vor Kummer. Richte mich auf nach deinem Wort! 29 Halte mich fern vom Weg der Lüge, begnade mich mit deiner Weisung! (Ps 119:104) 30 Ich wähle den Weg der Treue, deine Entscheide stelle ich mir vor Augen. (Ps 25:4) 31 An deinen Zeugnissen halte ich mich fest. Lass mich nicht zuschanden werden, HERR! 32 Ich will laufen den Weg deiner Gebote, denn mein Herz machst du weit. 33 (He) Weise mir, HERR, den Weg deiner Gesetze! Ich will ihn bewahren bis ans Ende. 34 Gib mir Einsicht, damit ich deine Weisung bewahre, ich will sie beachten mit ganzem Herzen! 35 Führe mich auf dem Pfad deiner Gebote, denn an ihm hab ich Gefallen! (Ps 25:4) 36 Neige mein Herz zu deinen Zeugnissen und nicht zur Habgier! 37 Wende meine Augen davon ab, nach Nichtigem zu schauen, auf deinen Wegen belebe mich! 38 Erfülle deinen Spruch an deinem Knecht, dass man dich fürchte! 39 Wende ab von mir die Schande, vor der ich erschrecke! Denn gut sind deine Entscheide. 40 Siehe, nach deinen Befehlen hab ich Verlangen. Durch deine Gerechtigkeit belebe mich! 41 (Waw) Es komme zu mir, HERR, deine Liebe, nach deinem Spruch die Rettung durch dich. 42 Ich will Antwort geben dem, der mich schmäht, denn auf dein Wort vertraue ich. 43 Entziehe niemals meinem Mund das Wort der Treue, denn auf deine Entscheide warte ich! 44 Ich will deine Weisung beständig beachten, auf immer und ewig. 45 Ich schreite hinaus ins Weite, denn deine Befehle suche ich. 46 Ich will von deinen Zeugnissen reden vor Königen und ich werde mich nicht vor ihnen schämen. (Matt 10:18) 47 Ich ergötze mich an deinen Geboten, die ich liebe. 48 Ich erhebe meine Hände zu deinen Geboten, die ich liebe, ich will nachsinnen über deine Gesetze. 49 (Sajin) Gedenke des Wortes an deinen Knecht, durch das du mir Hoffnung gabst! 50 Das ist mein Trost in meinem Elend: Dein Spruch hat mich belebt. 51 Frech verhöhnten mich die Stolzen, ich aber wich nicht ab von deiner Weisung. 52 Ich gedachte deiner Entscheide von Urzeit an, HERR, so fand ich Trost. 53 Zorn packte mich wegen der Frevler, die deine Weisung verlassen. 54 Zum Lobgesang wurden mir deine Gesetze im Haus, in dem ich fremd war. 55 In der Nacht gedachte ich, HERR, deines Namens; ich will beachten deine Weisung. (Ps 63:7; Ps 119:62) 56 Dies wurde mir zuteil, denn ich bewahrte deine Befehle. 57 (Chet) Mein Anteil ist es, HERR, das habe ich versprochen, deine Worte zu beachten. 58 Ich warb um deine Gunst mit ganzem Herzen: Begnade mich gemäß deinem Spruch! 59 Ich überdachte meine Wege, ich lenkte meine Schritte zu deinen Zeugnissen zurück. 60 Ich eilte und säumte nicht, deine Gebote zu beachten. 61 Die Stricke der Frevler umfingen mich, doch ich vergaß nicht deine Weisung. 62 In der Mitte der Nacht stehe ich auf, dir zu danken wegen der Entscheide deiner Gerechtigkeit. (Ps 119:55) 63 Verbunden bin ich allen, die dich fürchten, die deine Befehle beachten. 64 Von deiner Liebe, HERR, ist erfüllt die Erde. Lehre mich deine Gesetze! (Ps 33:5) 65 (Tet) Gutes hast du deinem Knecht erwiesen, o HERR, nach deinem Wort. 66 Gutes zu verstehen und zu erkennen, lehre mich, denn ich glaube deinen Geboten!^[1] 67 Ehe ich gedemütigt wurde, ging ich in die Irre, nun aber will ich deinen Spruch beachten. 68 Gut bist du und tust Gutes. Lehre mich deine Gesetze! 69 Stolze beschmutzten mich mit Lüge, ich aber bewahre mit ganzem Herzen deine Befehle. 70 Fühllos wie Fett ist ihr Herz, ich aber ergötze mich an deiner Weisung. (Ps 17:10) 71 Dass ich gedemütigt wurde, ist für mich gut, damit ich deine Gesetze lerne. (Ps 94:12) 72 Gut ist für mich die Weisung deines Munds, mehr als große Mengen von Gold und Silber. (Ps 19:11; Ps 119:103) 73 (Jod) Deine Hände haben mich gemacht und bereitet. Gib mir Einsicht, damit ich deine Gebote lerne! (Job 10:8) 74 Die dich fürchten, werden mich sehen und sich freuen, denn ich warte auf dein Wort. 75 Ich habe erkannt, HERR, dass deine Entscheide gerecht sind und dass es Treue ist, wenn du mich beugst. 76 Tröste mich in deiner Liebe, nach dem Spruch für deinen Knecht! 77 Dein Erbarmen komme über mich, sodass ich lebe, denn deine Weisung ist mein Ergötzen. 78 Zuschanden werden sollen die Stolzen, die mich mit Lüge bedrücken. Ich aber, ich sinne nach über deine Befehle. 79 Zuwenden sollen sich zu mir, die dich fürchten, die deine Zeugnisse kennen. 80 Untadelig werde mein Herz durch deine Gesetze, so werde ich nicht zuschanden. 81 (Kaf) Meine Seele verzehrt sich nach der Rettung durch dich, ich warte auf dein Wort. (Ps 130:5) 82 Meine Augen verzehren sich nach deinem Spruch, sie sagen: Wann wirst du mich trösten? (Ps 123:2) 83 Ich bin wie ein Schlauch, der im Rauch hängt, doch deine Gesetze habe ich nicht vergessen. (Job 30:30) 84 Wie viele Tage noch bleiben deinem Knecht? Wann vollziehst du das Gericht an meinen Verfolgern? 85 Stolze graben mir Gruben, sie, die nicht leben nach deiner Weisung. 86 Alle deine Gebote sind Treue. Mit Lüge verfolgen sie mich. Komm mir zu Hilfe! 87 Fast hätten sie mich von der Erde getilgt, doch ich verlasse nicht deine Befehle. 88 Gemäß deiner Liebe belebe mich, ich will beachten das Zeugnis deines Munds. 89 (Lamed) O HERR, in Ewigkeit steht aufrecht dein Wort am Himmel. (Jes 40:8) 90 Von Geschlecht zu Geschlecht währt deine Treue; du hast die Erde gegründet, sie bleibt bestehen. 91 Nach deinen Entscheiden bestehen sie bis heute, denn das All steht dir zu Diensten. (Ps 148:6) 92 Wäre nicht deine Weisung mein Ergötzen, ich wäre zugrunde gegangen in meinem Elend. 93 Nie will ich deine Befehle vergessen; denn durch sie belebst du mich. 94 Dein bin ich, errette mich! Ich suche deine Befehle. 95 Frevler lauern mir auf, um mich zu vernichten, doch in deine Zeugnisse habe ich Einsicht. (Ps 11:2) 96 Ich sah, dass alles Vollkommene Grenzen hat, doch dein Gebot ist von unendlicher Weite. 97 (Mem) Wie sehr liebe ich deine Weisung, den ganzen Tag bestimmt sie mein Sinnen. (Ps 1:2) 98 Dein Gebot macht mich weiser als meine Feinde, denn es ist mein auf ewig. 99 Ich wurde klüger als alle meine Lehrer, denn deine Zeugnisse bestimmen mein Sinnen. 100 Mehr Einsicht habe ich gewonnen als die Alten, denn deine Befehle bewahrte ich. (Vish 4:8) 101 Von jedem bösen Pfad hielt ich meine Füße zurück, damit ich dein Wort beachte. (Ords 1:15; Ords 4:27) 102 Ich wich nicht ab von deinen Entscheiden, du selbst hast mich unterwiesen. 103 Wie süß ist dein Spruch meinem Gaumen, meinem Mund ist er süßer als Honig. (Ps 119:72) 104 Aus deinen Befehlen gewinne ich Einsicht, darum hasse ich alle Pfade der Lüge. (Ps 119:29) 105 (Nun) Dein Wort ist meinem Fuß eine Leuchte, ein Licht für meine Pfade. (Ords 6:23; Joh 8:12; 2 Pet 1:19) 106 Ich tat einen Schwur und ich will ihn halten, zu beachten die Entscheide deiner Gerechtigkeit. 107 Ich bin ganz tief erniedrigt, HERR, nach deinem Wort belebe mich! 108 HERR, nimm gnädig an das Lobopfer meines Munds und lehre mich deine Entscheide! (Ps 19:15; Ps 50:14) 109 Mein Leben ist stets in Gefahr, doch deine Weisung habe ich nicht vergessen.^[2] 110 Frevler haben mir eine Falle gelegt, doch von deinen Befehlen bin ich nicht abgeirrt. (Ps 140:6) 111 Deine Zeugnisse sind auf ewig mein Erbland, denn sie sind das Entzücken meines Herzens. 112 Ich neigte mein Herz deinen Gesetzen zu, sie zu halten auf ewig, bis ans Ende. 113 (Samech) Zwiespältige Menschen hasse ich, doch deine Weisung liebe ich. (1 Kung 18:21) 114 Du bist mein Schutz und mein Schild, ich warte auf dein Wort. 115 Weicht zurück von mir, ihr Bösen! Ich will die Gebote meines Gottes bewahren. (Ps 6:9; Ps 139:19) 116 Stütze mich nach deinem Spruch, dass ich lebe! Lass mich nicht zuschanden werden in meiner Hoffnung! 117 Halte mich fest, dann werde ich gerettet, immer will ich schauen auf deine Gesetze. 118 Du verachtest alle, die sich von deinen Gesetzen entfernen, denn ihr trügerisches Tun ist Lüge. 119 Alle Frevler im Land beseitigst du wie Schlacken, darum liebe ich deine Zeugnisse. (Jes 1:25) 120 Der Schrecken vor dir lässt mein Fleisch erschauern und deine Entscheide fürchte ich. (Job 4:14; Job 23:15) 121 (Ajin) Ich tat Recht und Gerechtigkeit, gib mich nicht preis meinen Bedrückern! 122 Tritt ein für das Wohl deines Knechts, damit die Stolzen mich nicht unterdrücken! 123 Meine Augen verzehren sich nach der Rettung durch dich, nach dem Spruch deiner Gerechtigkeit. 124 Handle an deinem Knecht nach deiner Liebe und lehre mich deine Gesetze! 125 Dein Knecht bin ich. Gib mir Einsicht, damit ich deine Zeugnisse erkenne! 126 HERR, es ist Zeit zu handeln. Sie haben deine Weisung gebrochen. 127 Darum liebe ich deine Gebote mehr als Rotgold und Weißgold. (Ps 119:72) 128 Darum halte ich alle deine Befehle für richtig, alle Pfade der Lüge hasse ich. (Ps 119:104) 129 (Pe) Wunderwerke sind deine Zeugnisse, darum bewahrt sie meine Seele. 130 Das Aufschließen deiner Worte erleuchtet, den Unerfahrenen schenkt es Einsicht. 131 Meinen Mund tat ich auf und lechzte, nach deinen Geboten habe ich Verlangen. 132 Wende dich mir zu, sei mir gnädig, gemäß deinem Entscheid für jene, die deinen Namen lieben! (Ps 25:16; Ps 86:16; Ps 91:14) 133 Festige meine Schritte durch deinen Spruch! Lass kein Unrecht über mich herrschen! 134 Erlöse mich aus der Unterdrückung durch Menschen und ich will deine Befehle beachten. (Ps 125:3) 135 Lass dein Angesicht leuchten über deinem Knecht und lehre mich deine Gesetze! (Ps 4:7) 136 Wasserbäche strömten aus meinen Augen, weil man deine Weisung nicht beachtet. (Esr 9:3) 137 (Zade) Gerecht bist du, HERR, und gerade sind deine Entscheide. 138 Du hast deine Zeugnisse gegeben in Gerechtigkeit und in großer Treue. 139 Der Eifer für dich verzehrt mich, denn meine Bedränger haben deine Worte vergessen. (Ps 69:10) 140 Dein Spruch ist rein und lauter und dein Knecht hat ihn lieb. (Ps 12:7) 141 Gering bin ich und verachtet, doch deine Befehle habe ich nicht vergessen. 142 Deine Gerechtigkeit ist auf ewig Gerechtigkeit und deine Weisung ist Treue. 143 Bedrängnis und Drangsal haben mich getroffen, doch deine Gebote sind mein Ergötzen. 144 Gerechtigkeit sind deine Zeugnisse auf ewig. Gib mir Einsicht, damit ich lebe! 145 (Qof) Ich rief zu dir mit ganzem Herzen: HERR, gib mir Antwort! Deine Gesetze will ich bewahren. 146 Ich rief zu dir: Errette mich! Und ich werde deine Zeugnisse beachten. 147 Schon vor dem Morgengrauen kam ich und flehte, auf deine Worte hab ich gewartet. 148 Den Nachtwachen kamen meine Augen zuvor, um nachzusinnen über deinen Spruch. (Ps 119:55) 149 Meine Stimme höre doch, in deiner Liebe, belebe mich, HERR, nach deinen Entscheiden! 150 Nahe gekommen sind heimtückische Verfolger, sie haben sich weit entfernt von deiner Weisung. 151 Doch du bist nahe, HERR, und alle deine Gebote sind Treue. 152 Den Uranfang habe ich erkannt aus deinen Zeugnissen, denn bis in Ewigkeit hast du sie gegründet. 153 (Resch) Sieh doch mein Elend und befreie mich, denn ich habe deine Weisung nicht vergessen! 154 Verschaff mir Recht und löse mich aus, nach deinem Spruch belebe mich! 155 Fern ist den Frevlern die Rettung, denn sie suchen nicht deine Gesetze. 156 HERR, groß ist dein Erbarmen, nach deinen Entscheiden belebe mich! 157 Groß ist die Zahl meiner Verfolger und Bedränger, doch ich bin nicht abgewichen von deinen Zeugnissen. 158 Ich sah die Treulosen und empfand Ekel, weil sie deinen Spruch nicht beachteten. (Ps 139:21) 159 Sieh doch, wie ich deine Befehle liebe. HERR, in deiner Liebe belebe mich! 160 Das Wesen deines Wortes ist Treue, jeder Entscheid deiner Gerechtigkeit hat Bestand auf ewig. (Joh 17:17) 161 (Schin) Fürsten verfolgten mich grundlos, doch mein Herz erbebt nur vor deinem Wort. 162 Entzückt bin ich über deinen Spruch wie einer, der reiche Beute fand. 163 Ich hasse die Lüge, sie ist mir ein Gräuel, doch deine Weisung liebe ich. 164 Siebenmal am Tag singe ich dein Lob wegen der Entscheide deiner Gerechtigkeit. 165 Frieden in Fülle empfangen, die deine Weisung lieben, für sie gibt es keinen Anstoß zum Straucheln. 166 HERR, ich hoffe auf die Rettung durch dich und ich erfülle deine Gebote. (1 Mos 49:18) 167 Meine Seele beachtete deine Zeugnisse, ich liebe sie innig. 168 Ich beachtete deine Befehle und deine Zeugnisse, denn alle meine Wege liegen offen vor dir. (Ords 5:21) 169 (Taw) HERR, mein Schreien dringe vor dein Angesicht. Gib mir Einsicht nach deinem Wort! 170 Mein Flehen um Gnade komme vor dein Angesicht, nach deinem Spruch befreie mich! (Ps 79:11; Ps 88:3) 171 Meine Lippen sollen überströmen von Lobpreis, denn du lehrst mich deine Gesetze. 172 Deinen Spruch soll meine Zunge singen, denn alle deine Gebote sind Gerechtigkeit. 173 Deine Hand sei bereit, mir zu helfen; denn deine Befehle habe ich erwählt. 174 HERR, ich habe Verlangen nach der Rettung durch dich und deine Weisung ist mein Ergötzen. 175 Meine Seele lebe, sodass sie dich lobe. Deine Entscheide sollen mir helfen. 176 Ich bin umhergeirrt wie ein verlorenes Schaf. / Suche deinen Knecht! Denn nie habe ich deine Gebote vergessen. (Jes 53:6; Jer 50:6; Luk 15:4)