Psalm 105 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Gud och hans folk

1 Tacka Herren för allt gott han gör. Tala om det för alla folk. 2 Sjung lovsånger om honom och berätta om hans under. 3 Gläd er i Herren, ni som tillhör honom. Gläd er! 4 Vänd er till honom och räkna med hans kraft. Var uthålliga! 5-6 Tänk på vad han i sin makt har gjort för oss, som är ättlingar till hans tjänare Abraham, till Jakob, hans utvalde. Kom ihåg hur han dömde våra fiender. Han är Herren, vår Gud. 7 Överallt i hela världen är det han som har sista ordet. 8-9 Skulle tusen generationer komma och gå, så skulle han ändå aldrig glömma sitt löfte, det förbund som han slöt redan med Abraham och Isak, 10-11 och som han bekräftade med Jakob. Och detta är mitt förbund med Israels folk som kommer att vara för alltid: Jag ska ge er Kanaans land till att vara er egendom. 12 Han lovade detta medan de ännu var mycket få till antalet, och alltjämt levde som främlingar i Kanaan. 13 De var på den tiden spridda bland andra folk och vandrade från rike till rike. 14 Men Gud tillät inte någon att förtrycka dem, och han utplånade många kungar som försökte anfalla dem! 15 "Rör inte mina utvalda, skada inte mina profeter", varnade han. 16 Han sände hungersnöd över Kanaans land och förråden av säd och bröd tog snabbt slut. 17 Men Gud hade redan i förväg sänt Josef till Egypten, dit han såldes som slav. 18 I fängelset satte man bojor på hans fötter och en järnring runt hans hals. 19 Där fick han sitta tills den dag han uttydde sina medfångars drömmar, och allt det som han sagt inträffade. Guds ord gav honom rätt. 20 Då sände kungen äntligen bud efter honom och befriade honom. 21 Josef utnämndes till regeringschef och fick också förvalta kungens hela förmögenhet. 22 Alla höga tjänstemän var underställda honom och kungens rådgivare fick lära sig vishet av honom. 23 Sedan kom Jakob till Egypten och bodde där tillsammans med sina söner. 24 Under åren som följde förökade Gud sitt folk, ja, tills de slutligen blev mäktigare än sina fiender. 25 Därefter såg Gud till så att egyptierna började hata israeliterna och behandla dem illa. 26 Då sände Gud sina tjänare Mose och Aron, 27 för att de skulle utföra under och tecken i hela Egypten. 28 De gjorde som Gud befallt, och han lät ett tjockt mörker breda ut sig över hela landet. 29 Han förvandlade vattnet i deras floder till blod och förgiftade alla fiskar. 30 Därefter översvämmades landet av grodor, ja, till och med i kungens privata palats trängde grodorna in. 31 Och då Gud talade genom Mose, drog svärmar av flugor och andra insekter fram över hela landet, 32 och när egyptierna väntade på regn sände Gud hagel, och blixtar som plågade folket. 33 Deras vinträd och fikonträd förstördes, och alla träd vräktes omkull och låg kringspridda på marken. 34 På Guds befallning kom gräshoppssvärmar och 35 åt upp allt grönt och förstörde skörden. 36 Slutligen dödade Herren den äldste sonen i varje egyptiskt hem. 37 Sedan ledde han sitt folk tryggt ut ur Egypten och de förde med sig mängder av silver och guld, och det fanns inte en enda en bland dem som var sjuk, utan alla var friska. 38 Egyptierna var rädda för dem och var glada när de lämnade landet. 39 För att skydda dem från den heta solen satte Gud ett moln över sitt folk, och han gav dem en eldpelare om natten för att de skulle få ljus. 40 De bad om kött, och han sände fåglar in i deras läger. Och han lät dem äta manna, brödet från himlen, för att de skulle bli mätta. 41 Han öppnade en klippa, och vattnet forsade fram. Det flöt som en flod genom det torra, ödsliga landet - 42 för Gud håller sitt ord, och han kom ihåg sina heliga löften till sin tjänare Abraham. 43 På så sätt ledde han under sång och jubel sina utvalda in i det utlovade landet. 44 Han gav dem det land som tillhört andra folk. De fick skörda och äta vad andra hade planterat. 45 Alla dessa under lät han sitt folk uppleva för att de skulle lyda honom och hålla hans bud. Halleluja!

Einheitsübersetzung 2016

från Katholisches Bibelwerk

Danklied für Gottes Handeln an Israel

1 Dankt dem HERRN! Ruft seinen Namen aus! Macht unter den Völkern seine Taten bekannt! (1 Krön 16:8; Ps 108:4) 2 Singt ihm und spielt ihm, sinnt nach über all seine Wunder! 3 Rühmt euch seines heiligen Namens! Die den HERRN suchen, sollen sich von Herzen freuen. (5 Mos 4:29) 4 Fragt nach dem HERRN und seiner Macht, sucht sein Angesicht allezeit! (Ps 27:8) 5 Gedenkt der Wunder, die er getan hat, seiner Zeichen und der Beschlüsse seines Munds! 6 Ihr Nachkommen seines Knechts Abraham, ihr Kinder Jakobs, die er erwählt hat. 7 Er, der HERR, ist unser Gott. Auf der ganzen Erde gelten seine Entscheide. 8 Auf ewig gedachte er seines Bundes, des Wortes, das er gebot für tausend Geschlechter, (5 Mos 7:9; Ps 111:5) 9 des Bundes, den er mit Abraham geschlossen, seines Eides, den er Isaak geschworen hat. (1 Mos 17:1; 1 Mos 26:3) 10 Er bestimmte ihn als Satzung für Jakob, als ewigen Bund für Israel. 11 Er sprach: Dir will ich das Land Kanaan geben, als euch zugemessenen Erbteil. (1 Mos 12:7; 1 Mos 15:18) 12 Als sie noch gering waren an Zahl, nur wenige und nur zu Gast im Land, (5 Mos 26:5) 13 und noch zogen von Volk zu Volk, von einem Reich zu einem anderen Volk, 14 da gestattete er niemand, sie zu bedrücken, wies ihretwegen Könige zurecht: (1 Mos 12:17; 1 Mos 20:3) 15 Tastet meine Gesalbten nicht an, tut meinen Propheten nichts zuleide! 16 Dann aber rief er den Hunger ins Land, entzog ihnen allen Vorrat an Brot. (1 Mos 41:54) 17 Doch hatte er ihnen einen Mann vorausgesandt: Josef wurde als Sklave verkauft. (1 Mos 37:28; 1 Mos 45:5) 18 Man spannte seine Füße in Fesseln und zwängte seinen Hals ins Eisen (1 Mos 39:20) 19 bis zu der Zeit, als sein Wort sich erfüllte und der Spruch des HERRN ihm Recht gab. (1 Mos 41:38) 20 Er sandte einen König, der ließ ihn frei, einen Herrscher der Völker, der ließ ihn heraus. 21 Er bestellte ihn zum Herrn über sein Haus, zum Herrscher über seinen ganzen Besitz, 22 damit er binde seine Fürsten durch seine Seele und Weisheit lehre seine Ältesten.^[1] 23 Und Israel kam nach Ägypten, Jakob wurde Gast im Land Hams. (1 Mos 46:1; 1 Mos 47:11) 24 Da mehrte Gott sein Volk gewaltig, machte es stärker als seine Bedränger. (2 Mos 1:7) 25 Er wandelte deren Sinn zum Hass gegen sein Volk, sodass sie an seinen Knechten tückisch handelten. (2 Mos 1:9) 26 Dann sandte er Mose, seinen Knecht, und Aaron, den er sich erwählte. (2 Mos 3:10; 2 Mos 4:14) 27 Sie wirkten unter ihnen seine angekündigten Zeichen und Wunder im Land Hams. 28 Er sandte Finsternis, da wurde es dunkel, damit sie nicht widerspenstig wären gegen sein Wort. (2 Mos 10:21) 29 Er verwandelte ihre Gewässer in Blut und ließ ihre Fische sterben. (2 Mos 7:14) 30 Ihr Land wimmelte von Fröschen bis hinein in den Palast ihrer Könige. (2 Mos 7:26) 31 Er sprach, da kamen Schwärme von Fliegen, Stechmücken über das ganze Gebiet. (2 Mos 8:12) 32 Er schickte ihnen Hagel statt Regen, flammendes Feuer auf ihr Land. (2 Mos 9:13) 33 Er zerschlug ihnen Weinstock und Feigenbaum und knickte in ihrem Gebiet die Bäume um. 34 Er sprach, da kamen Schwärme von Grillen und Wanderheuschrecken in gewaltiger Zahl. (2 Mos 10:1) 35 Sie fraßen alles Grün in ihrem Land, sie fraßen die Frucht ihrer Felder. 36 Er schlug alle Erstgeburt in ihrem Land, die Erstlinge ihrer Manneskraft. (Ps 78:51) 37 Er führte sein Volk heraus mit Silber und Gold, unter seinen Stämmen war niemand, der strauchelte. (2 Mos 12:35) 38 Bei ihrem Auszug freute sich Ägypten, denn Schrecken vor ihnen hatte sie alle befallen. (2 Mos 12:33) 39 Eine Wolke breitete er aus, um sie zu decken, und Feuer, um die Nacht zu erleuchten. (Ps 78:14) 40 Er forderte Wachteln und ließ sie kommen und sättigte sie mit Brot vom Himmel. (2 Mos 16:2; Ps 78:24; Vish 16:20) 41 Er öffnete den Felsen, da sprudelten Wasser, wie ein Strom floss es dahin in der Wüste. (2 Mos 17:1; Ps 78:15) 42 Denn er gedachte seines heiligen Wortes und seines Knechts Abraham. 43 Er führte sein Volk heraus in Freude, seine Erwählten in Jubel. 44 Er gab ihnen die Länder der Völker, was die Nationen mühsam erwarben, werden sie erben, (5 Mos 4:37) 45 damit sie seine Satzungen bewahren und seine Weisungen befolgen. Halleluja!