1Jesus kallade nu till sig sina tolv närmaste efterföljare och gav dem makt att driva ut onda andar och att bota alla slags sjukdomar och plågor.2Här är namnen på dessa tolv sändebud[1]: Simon, som kallas Petrus, hans bror Andreas, Sebedaios söner Jakob och Johannes,3Filippos, Bartolomaios, Tomas, tullindrivaren Matteus, Alfaios son Jakob, Taddaios,4Simon ’den ivrige’[2] och Judas Iskariot, som senare förrådde Jesus.5Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: ”Gå inte till andra folk eller till någon samarisk stad,6utan bara till Israels folk ‑ Guds förlorade får.7Gå och tala om för dem att Gud har kommit för att rädda människor och göra dem till sitt eget folk.[3]8Bota sjuka, väck upp döda, gör spetälska friska och driv ut onda andar. Gör allt utan betalning, för ni har fått denna förmåga av mig helt gratis.9Ta inga pengar med er,10och packa ingen väska för vandringen. Ta inte med några extra kläder eller skor och inte heller någon vandringsstav. Ni kommer att få allt ni behöver, för arbetaren är värd sin mat.11Varje gång ni kommer in i en stad eller en by, så sök upp någon som tar emot er och lyssnar till ert budskap. Stanna sedan i hans hus tills ni fortsätter till nästa stad.12Önska familjen frid ifrån Gud när ni stiger in,13och om de är värda att få del av hans frid, ska han ge dem av den. Men om de inte är värda att få av hans frid, får ni själva behålla det ni önskade dem.14Tar man inte emot er i en stad eller i ett hem, så gå bara därifrån. Skaka stadens damm av era fötter[4] och bekymra er inte mer om dessa människor.15Jag försäkrar er, att det ska bli lättare på domens dag för städerna Sodom och Gomorra[5] än för de städer som inte välkomnar er.”
Jesus varnar för förföljelse
16Jesus fortsatte: ”Jag sänder er som får in bland vargar. Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor.17Akta er för människorna! Ni kommer att arresteras och dras inför domstol och bli piskade i synagogorna[6].18Och ni ska för min skull bli anklagade inför kungar och makthavare och få tillfälle att berätta för dem vad ni hört och sett. Ja, ni ska få berätta om mig för främmande folk.19Men när ni ställs inför domstolen behöver ni inte oroa er för vad ni ska säga, för ni ska få de rätta orden just när ni behöver dem.20Det är inte ni som ska tala då, utan er Far i himlen ska låta sin Ande tala genom er.21Bröder ska förråda varandra och låta döda varandra, och föräldrar ska förråda sina egna barn. Barn ska göra uppror mot sina föräldrar och ta livet av dem.22Alla ska hata er därför att ni tillhör mig. Men den som håller ut till slutet ska bli räddad.[7]23När ni blir förföljda i en stad så fly till en annan. Men jag försäkrar er att jag, Människosonen[8], kommer tillbaka innan ni hunnit till alla Israels städer!24Efterföljaren står inte över sin mästare, och en tjänare står inte över sin herre.25Efterföljaren får acceptera att det går med honom som med hans mästare, och tjänaren får acceptera att det går med honom som med hans herre. Om nu jag, husets herre, har kallats Satan[9], kommer man naturligtvis att säga samma sak om er, som är medlemmar i mitt hushåll!26Men var inte rädda för dem som hotar er, för en dag ska sanningen komma fram. Då ska det som är gömt bli känt för alla.27Vad jag säger er i mörkret, det ska ni ropa ut i dagsljuset. Och vad jag viskar i era öron, det ska ni ropa ut från hustaken!28Var inte rädda för dem som vill döda er, men inte har makt att göra något mer. Det finns bara en som har sådan makt att man behöver vara rädd för honom, och det är Gud, han som både kan döda och sedan straffa i helvetet.29Men inte en enda sparv, hur lite den än är värd, faller död till marken utan att er Far i himlen vet om det.30Och på er är till och med hårstråna räknade.31Var alltså inte rädda! Ni är mer värda för Gud än alla sparvar tillsammans.32Om någon öppet bekänner att han tillhör mig, ska jag inför min Far i himlen bekänna att han tillhör mig.33Men den som öppet förnekar mig, honom ska jag förneka inför min Far i himlen.34Tro inte att jag har kommit för att skapa frid på jorden! Nej, snarare tvärtom.35Jag kommer att orsaka splittring, så att en son är emot sin far, en dotter emot sin mor, och en svärdotter emot sin svärmor.36De värsta fienderna kommer för många att finnas i deras egna hem!37Men om ni älskar era föräldrar mer än mig, är ni inte värdiga att tillhöra mig. Och om ni älskar era barn mer än mig, är ni inte värdiga att tillhöra mig.[10]38Den som vägrar att följa mitt exempel och inte är beredd att dö, han kan inte tillhöra mig.39Ja, den som klamrar sig fast vid livet ska till sist förlora det, men den som förlorar sitt liv för min skull ska rädda det.40Den som tar emot er, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot Gud, eftersom Gud har sänt mig.41Om ni tar emot en profet, därför att han framför Guds budskap, så kommer ni att få samma lön som profeten. Och om ni tar emot en människa som lever efter Guds vilja, därför att hon lever för Gud, då ska ni få samma belöning som den människan.42Ja, jag försäkrar er att den som ger så mycket som bara ett glas friskt vatten till den minst ansedda av mina efterföljare, därför att den personen tillhör mig, han ska få lön för det.”
1Dann rief er seine zwölf Jünger zu sich und gab ihnen die Vollmacht, die unreinen Geister auszutreiben und alle Krankheiten und Leiden zu heilen. (Mark 3:13; Mark 6:7; Luk 6:12; Luk 9:1)2Die Namen der zwölf Apostel sind: an erster Stelle Simon, genannt Petrus, und sein Bruder Andreas, dann Jakobus, der Sohn des Zebedäus, und sein Bruder Johannes, (Apg 1:13)3Philippus und Bartholomäus, Thomas und Matthäus, der Zöllner, Jakobus, der Sohn des Alphäus, und Thaddäus,4Simon Kananäus und Judas Iskariot, der ihn ausgeliefert hat.[1]
Die Aussendung der zwölf Jünger
5Diese Zwölf sandte Jesus aus und gebot ihnen: Geht nicht den Weg zu den Heiden und betretet keine Stadt der Samariter, (Mark 6:8; Luk 9:2)6sondern geht zu den verlorenen Schafen des Hauses Israel! (Matt 15:24)7Geht und verkündet: Das Himmelreich ist nahe! (Matt 4:17)8Heilt Kranke, weckt Tote auf, macht Aussätzige rein, treibt Dämonen aus! Umsonst habt ihr empfangen, umsonst sollt ihr geben.9Steckt nicht Gold, Silber und Kupfermünzen in euren Gürtel!10Nehmt keine Vorratstasche mit auf den Weg, kein zweites Hemd, keine Schuhe, keinen Wanderstab; denn wer arbeitet, ist seines Lohnes wert. (Luk 10:4; 1 Kor 9:6; 1 Tim 5:18)11Wenn ihr in eine Stadt oder in ein Dorf kommt, erkundigt euch, wer es wert ist, euch aufzunehmen; bei ihm bleibt, bis ihr den Ort wieder verlasst.12Wenn ihr in ein Haus kommt, dann entbietet ihm den Gruß.13Wenn das Haus es wert ist, soll euer Friede bei ihm einkehren. Wenn das Haus es aber nicht wert ist, dann soll euer Friede zu euch zurückkehren.14Und wenn man euch nicht aufnimmt und eure Worte nicht hören will, geht weg aus jenem Haus oder aus jener Stadt und schüttelt den Staub von euren Füßen! (Apg 13:51)15Amen, ich sage euch: Dem Gebiet von Sodom und Gomorra wird es am Tag des Gerichts erträglicher ergehen als dieser Stadt. (1 Mos 19:23; Matt 11:24)
Gefährdung und Ermutigung der Jünger
16Siehe, ich sende euch wie Schafe mitten unter die Wölfe; seid daher klug wie die Schlangen und arglos wie die Tauben! (Luk 10:3)17Nehmt euch aber vor den Menschen in Acht! Denn sie werden euch an die Gerichte ausliefern und in ihren Synagogen auspeitschen. (Matt 24:9; Mark 13:9; Luk 21:12; Joh 16:1)18Ihr werdet um meinetwillen vor Statthalter und Könige geführt werden, ihnen und den Heiden zum Zeugnis.19Wenn sie euch aber ausliefern, macht euch keine Sorgen, wie und was ihr reden sollt; denn es wird euch in jener Stunde eingegeben, was ihr sagen sollt. (Luk 12:11)20Nicht ihr werdet dann reden, sondern der Geist eures Vaters wird durch euch reden.21Der Bruder wird den Bruder dem Tod ausliefern und der Vater das Kind und Kinder werden sich gegen die Eltern auflehnen und sie in den Tod schicken. (Matt 10:35)22Und ihr werdet um meines Namens willen von allen gehasst werden; wer aber bis zum Ende standhaft bleibt, der wird gerettet. (Joh 15:18)23Wenn man euch in der einen Stadt verfolgt, so flieht in eine andere. Denn, amen, ich sage euch: Ihr werdet nicht zu Ende kommen mit den Städten Israels, bis der Menschensohn kommt.24Ein Jünger steht nicht über seinem Meister und ein Sklave nicht über seinem Herrn. (Luk 6:40; Joh 13:16; Joh 15:20)25Der Jünger muss sich damit begnügen, dass es ihm geht wie seinem Meister, und der Sklave, dass es ihm geht wie seinem Herrn. Wenn man schon den Herrn des Hauses Beelzebul nennt, dann erst recht seine Hausgenossen. (Matt 12:24; Mark 3:22; Luk 11:15)26Darum fürchtet euch nicht vor ihnen! Denn nichts ist verhüllt, was nicht enthüllt wird, und nichts ist verborgen, was nicht bekannt wird. (Mark 4:22; Luk 8:17; Luk 12:2)27Was ich euch im Dunkeln sage, davon redet im Licht, und was man euch ins Ohr flüstert, das verkündet auf den Dächern!28Fürchtet euch nicht vor denen, die den Leib töten, die Seele aber nicht töten können, sondern fürchtet euch eher vor dem, der Seele und Leib in der Hölle verderben kann!29Verkauft man nicht zwei Spatzen für einen Pfennig? Und doch fällt keiner von ihnen zur Erde ohne den Willen eures Vaters.[2]30Bei euch aber sind sogar die Haare auf dem Kopf alle gezählt.31Fürchtet euch also nicht! Ihr seid mehr wert als viele Spatzen.32Jeder, der sich vor den Menschen zu mir bekennt, zu dem werde auch ich mich vor meinem Vater im Himmel bekennen.33Wer mich aber vor den Menschen verleugnet, den werde auch ich vor meinem Vater im Himmel verleugnen. (Mark 8:38; Luk 9:26)34Denkt nicht, ich sei gekommen, um Frieden auf die Erde zu bringen! Ich bin nicht gekommen, um Frieden zu bringen, sondern das Schwert. (Luk 12:51)35Denn ich bin gekommen, um den Sohn mit seinem Vater zu entzweien und die Tochter mit ihrer Mutter und die Schwiegertochter mit ihrer Schwiegermutter; (Mik 7:6)36und die Hausgenossen eines Menschen werden seine Feinde sein.37Wer Vater oder Mutter mehr liebt als mich, ist meiner nicht wert, und wer Sohn oder Tochter mehr liebt als mich, ist meiner nicht wert. (Luk 14:26)38Und wer nicht sein Kreuz auf sich nimmt und mir nachfolgt, ist meiner nicht wert. (Matt 16:24; Mark 8:34; Luk 9:23; Luk 14:27)39Wer das Leben findet, wird es verlieren; wer aber das Leben um meinetwillen verliert, wird es finden. (Luk 17:33; Joh 12:25)
Die Aufnahme der Jünger und der Abschluss der Rede
40Wer euch aufnimmt, der nimmt mich auf, und wer mich aufnimmt, nimmt den auf, der mich gesandt hat. (Luk 10:16; Joh 13:20)41Wer einen Propheten aufnimmt, weil es ein Prophet ist, wird den Lohn eines Propheten erhalten. Wer einen Gerechten aufnimmt, weil es ein Gerechter ist, wird den Lohn eines Gerechten erhalten.42Und wer einem von diesen Kleinen auch nur einen Becher frisches Wasser zu trinken gibt, weil es ein Jünger ist - Amen, ich sage euch: Er wird gewiss nicht um seinen Lohn kommen. (Mark 9:41)