1Det var nu två dagar kvar till påskhögtiden[1] skulle börja. Översteprästerna och laglärarna sökte fortfarande efter ett bra sätt att i hemlighet kunna arrestera Jesus och döda honom.2”Men”, sa de till varandra, ”inte under själva påskhögtiden, för det kan leda till upplopp.”
En kvinna smörjer Jesus med dyrbar olja
3När Jesus var i Betania hälsade han på hos Simon, som tidigare hade varit spetälsk. Och medan de åt där tillsammans, kom en kvinna fram med en flaska välluktande, dyrbar olja. Kvinnan bröt sönder flaskan och hällde hela innehållet över Jesus huvud,4vilket retade några av gästerna. ”Ett sådant slöseri med olja”, sa de till varandra.5”Den där oljan var ju värd nästan en årslön. Tänk om hon hade sålt oljan istället och gett pengarna åt de fattiga!” Och så började de skälla på henne.6Men Jesus sa: ”Lämna henne ifred! Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig.7De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, och ni kan hjälpa dem hur mycket ni vill, men mig kommer ni inte att ha hos er så länge till.8Den här kvinnan har gjort vad hon kunde. Hon har i förväg smort min kropp med olja inför begravningen.9Faktum är, att överallt i världen där man sprider budskapet om mig, ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne.”
Judas beslutar att förråda Jesus
10Efter denna händelse gick Judas Iskariot, en av Jesus tolv närmaste efterföljare, till översteprästerna för att förråda Jesus.11Översteprästerna blev mycket glada och lovade honom pengar. Och Judas började genast söka efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.
Jesus efterföljare förbereder påskmåltiden
12På första dagen i påskhögtiden[2], den dag då påsklammen slaktades, frågade Jesus efterföljare honom: ”Vart vill du att vi ska gå för att ordna med påskmåltiden åt dig?”13Jesus skickade då iväg två av dem och förklarade:”Gå in i Jerusalem. Där kommer ni att möta en man som bär en vattenkruka. Följ efter honom.14Säg sedan till den man som äger huset där han går in: ’Vår Mästare undrar var salen är där han kan äta påskmåltiden tillsammans med sina efterföljare.’15Han kommer då att ta med er en trappa upp till ett stort rum där det redan är dukat. Gör i ordning vår måltid där.”16Då gick de två efterföljarna iväg till staden och fann att allt var precis som Jesus hade sagt, och de ordnade med påskmåltiden.
Jesus och hans efterföljare äter den sista måltiden
17På kvällen kom sedan Jesus dit med sina tolv närmaste efterföljare.18Och medan de åt sa Jesus till dem: ”Jag ska säga er som det är: en av er kommer att förråda mig, en av er som äter här vid bordet.[3]”19Då blev de bedrövade, och en efter en frågade de Jesus: ”Det är väl inte jag?”20Han svarade: ”Det är en av er tolv, han som doppar sitt bröd i fatet tillsammans med mig.[4]21För jag, Människosonen[5], måste dö, precis som Gud förutsagt i Skriften, men olycka ska drabba den människa som förråder mig! Det hade varit bättre för den människan om hon aldrig hade blivit född!”22Medan de åt tog Jesus ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det i bitar och gav det till dem och sa: ”Ta detta, för det är min kropp.”23Sedan tog han en bägare vin och tackade Gud och gav den till dem, och alla drack ur den.24Han sa till dem: ”Detta är mitt blod, som bekräftar det nya förbundet mellan Gud och människor, och som offras för alla[6].25Jag försäkrar er, att från och med nu ska jag inte dricka vin igen, förrän den dag då Gud regerar och jag dricker det nya vinet i hans nya värld.[7]”
Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom
26När de till sist hade sjungit lovsången[8] tillsammans, gick de ut till Olivberget.27Där sa Jesus till dem: ”Ni kommer alla att överge mig, för Gud säger i Skriften[9]: ’Jag ska döda herden, och fåren ska skingras.’28Men när jag uppstått från de döda, ska jag gå före er till Galileen och träffa er där.”29Då sa Petrus: ”Även om alla andra överger dig, så ska inte jag göra det!”30Jesus sa till honom: ”Jag försäkrar dig, att redan innan tuppen hinner gala två gånger i morgon bitti, ska du tre gånger ha förnekat att du känner mig.”31Men Petrus gav sig inte, utan sa: ”Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig!” Och alla de andra sa samma sak.
Jesus ber i Getsemane
32De kom så till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa Jesus till sina efterföljare: ”Sätt er här medan jag går bort och ber”,33men han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Han greps nu av bävan och ångest,34och han sa till dem: ”Jag är nära att bryta samman av förtvivlan. Stanna kvar här och vaka tillsammans med mig.”35Sedan gick han lite längre bort och föll ner på marken, och han bad till sin Far att få slippa den fruktansvärda stund som väntade honom, om det var möjligt.36”Pappa, Far i himlen”[10], sa han, ”allt är möjligt för dig. Låt mig slippa det lidande som väntar. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.”37Efter ett tag kom han tillbaka till sina tre efterföljare och hittade dem sovande. ”Simon”, sa han till Petrus[11], ”sover du? Klarade du inte att hålla dig vaken en enda timma?38Vaka och be så att frestelserna inte segrar över er. Ni vill så gärna, men kroppen gör det svårt för er.”39Så gick han bort och bad med samma ord.40Men när han kom tillbaka till de tre efterföljarna, såg han att de hade somnat igen. Det var omöjligt för dem att hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle säga.41När han kom tillbaka till dem för tredje gången sa han: ”Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu räcker det! Nu har den tidpunkt kommit då Gud bestämt att jag, Människosonen[12], ska överlämnas till onda människor.42Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig.”
Jesus blir förrådd och arresterad
43Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av hans tolv närmaste efterföljare, tillsammans med en folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och laglärarna[13] och folkets ledare.44Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: ”Den man som jag hälsar med en kyss är det. Honom ska ni gripa och föra bort under bevakning.”45Så snart Judas kommit dit, gick han därför fram till Jesus. ”Mästare”, sa han och gav honom en hälsningskyss.46Och då grep folkhopen Jesus och höll fast honom.47Men en av hans efterföljare drog sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare.48Jesus frågade dem: ”Är jag en så farlig brottsling att ni var tvungna att beväpna er med svärd och klubbor för att gripa mig?49Varför arresterade ni mig inte på tempelplatsen? Varje dag har jag varit tillsammans med er där och undervisat utan att ni har gripit mig. Men allt detta har hänt för att det som Gud förutsagt om mig i Skriften[14] ska bli verklighet.”50I samma stund övergav alla hans efterföljare honom och flydde.51Men en ung man, som bara hade ett linneskynke på sig, följde efter Jesus. Och när man försökte gripa honom,52lämnade han skynket och sprang därifrån helt naken.
Jesus förhörs av det judiska rådet
53De förde nu Jesus till översteprästens hus, där alla översteprästerna och folkets ledare och laglärarna[15] snart samlades.54Petrus följde efter på avstånd och lyckades ta sig ända in på översteprästens gård. Där slog han sig sedan ner bland tjänarna och värmde sig vid elden.55Inne i huset försökte översteprästerna och hela det judiska rådet[16] att hitta vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden. Men de hittade inga.56Många vittnade falskt, men vittnena sa hela tiden emot varandra.57Till sist kom i alla fall några med det falska påståendet:58”Vi har hört honom säga: ’Jag ska riva ner det här templet, som är byggt av människor, och på tre dagar bygga upp ett annat utan människors hjälp!’ ”59Men inte heller på den punkten stämde deras berättelser överens.60Då reste sig översteprästen upp inför rådet och sa till Jesus: ”Varför svarar du inte? Har du sagt detta eller inte?”61Men Jesus teg och svarade ingenting. Då ställde översteprästen ännu en fråga: ”Är du Messias, den utlovade kungen, Guds Son?”62”Ja, det är jag”, svarade Jesus, ”och ni ska få se mig, Människosonen[17], sitta på Guds högra sida och regera, och ni ska få se mig komma på himlens moln.”63-64Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: ”Det behövs inga fler vittnen. Ni har själva hört honom häda Gud. Vad ska han få för dom?” Då röstade alla för att han skulle dömas till döden.65Sedan började några att spotta på honom, och de band för hans ögon och slog honom i ansiktet med knytnävarna. ”Visa att du är en profet som kan avslöja saker med Guds hjälp[18]”, sa de. Och vakterna gav honom örfilar.
Petrus förnekar att han känner Jesus
66-67Under tiden väntade Petrus nere på gårdsplanen. En av översteprästens tjänsteflickor kom då dit och fick syn på Petrus som satt och värmde sig vid elden. Hon stirrade ett tag på honom och sa sedan: ”Du var väl också tillsammans med den där Jesus från Nasaret?”68Men Petrus protesterade och sa: ”Jag vet inte ens vad du pratar om!” Sedan gick han ut till den yttre gården. Och just då gol tuppen.[19]69Efter en stund fick tjänsteflickan syn på honom där och sa än en gång högt till dem som stod runt omkring: ”Han är också en av dem!”70Men Petrus nekade igen. Lite senare sa de som stod där till Petrus: ”Visst är du en av dem. Du kommer ju också från Galileen.”71Men Petrus svor, och lovade dyrt och heligt: ”Jag känner inte den där mannen som ni talar om!”72Och i samma stund gol tuppen för andra gången. Då plötsligt kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal två gånger ska du förneka mig tre gånger.” Och han började gråta.
Der Todesbeschluss der Hohepriester und Schriftgelehrten
1Es war zwei Tage vor dem Pascha und dem Fest der Ungesäuerten Brote. Die Hohepriester und die Schriftgelehrten suchten nach einer Möglichkeit, Jesus mit List in ihre Gewalt zu bringen, um ihn zu töten. (2 Mos 12:1; 2 Mos 34:18; 3 Mos 23:5; 5 Mos 16:1; Matt 26:1; Mark 11:18; Mark 12:12; Luk 22:1)2Sie sagten aber: Ja nicht am Fest, damit es im Volk keinen Aufruhr gibt!
Die Salbung Jesu im Haus Simons des Aussätzigen
3Als Jesus in Betanien im Haus Simons des Aussätzigen zu Tisch war, kam eine Frau mit einem Alabastergefäß voll echtem, kostbarem Nardenöl, zerbrach es und goss das Öl über sein Haupt. (Matt 26:6; Luk 7:36; Joh 12:1)4Einige aber wurden unwillig und sagten zueinander: Wozu diese Verschwendung?5Man hätte das Öl um mehr als dreihundert Denare verkaufen und das Geld den Armen geben können. Und sie fuhren die Frau heftig an.6Jesus aber sagte: Hört auf! Warum lasst ihr sie nicht in Ruhe? Sie hat ein gutes Werk an mir getan.7Denn die Armen habt ihr immer bei euch und ihr könnt ihnen Gutes tun, sooft ihr wollt; mich aber habt ihr nicht immer. (5 Mos 15:11)8Sie hat getan, was sie konnte. Sie hat im Voraus meinen Leib für das Begräbnis gesalbt.9Amen, ich sage euch: Auf der ganzen Welt, wo das Evangelium verkündet wird, wird man auch erzählen, was sie getan hat, zu ihrem Gedächtnis.
Einer der Zwölf als Überläufer
10Judas Iskariot, einer der Zwölf, ging zu den Hohepriestern. Er wollte Jesus an sie ausliefern. (Matt 26:14; Luk 22:3)11Als sie das hörten, freuten sie sich und versprachen, ihm Geld dafür zu geben. Von da an suchte er nach einer günstigen Gelegenheit, ihn auszuliefern.
Die Vorbereitung des Paschamahls
12Am ersten Tag des Festes der Ungesäuerten Brote, an dem man das Paschalamm zu schlachten pflegte, sagten die Jünger zu Jesus: Wo sollen wir das Paschamahl für dich vorbereiten? (2 Mos 12:14; Matt 26:17; Luk 22:7)13Da schickte er zwei seiner Jünger voraus und sagte zu ihnen: Geht in die Stadt; dort wird euch ein Mensch begegnen, der einen Wasserkrug trägt. Folgt ihm,14bis er in ein Haus hineingeht; dann sagt zu dem Herrn des Hauses: Der Meister lässt dich fragen: Wo ist der Raum, in dem ich mit meinen Jüngern das Paschalamm essen kann?15Und der Hausherr wird euch einen großen Raum im Obergeschoss zeigen, der schon für das Festmahl hergerichtet und mit Polstern ausgestattet ist. Dort bereitet alles für uns vor!16Die Jünger machten sich auf den Weg und kamen in die Stadt. Sie fanden alles so, wie er es ihnen gesagt hatte, und bereiteten das Paschamahl vor.
Das Mahl
17Als es Abend wurde, kam Jesus mit den Zwölf. (Matt 26:20; Luk 22:21; Joh 13:2)18Während sie nun zu Tisch waren und aßen, sagte Jesus: Amen, ich sage euch: Einer von euch wird mich ausliefern, einer, der mit mir isst. (Ps 41:10)19Da wurden sie traurig und einer nach dem andern fragte ihn: Doch nicht etwa ich?20Er sagte zu ihnen: Einer von euch Zwölf, der mit mir in dieselbe Schüssel eintunkt.21Der Menschensohn muss zwar seinen Weg gehen, wie die Schrift über ihn sagt. Doch weh dem Menschen, durch den der Menschensohn ausgeliefert wird! Für ihn wäre es besser, wenn er nie geboren wäre.22Während des Mahls nahm er das Brot und sprach den Lobpreis; dann brach er das Brot, reichte es ihnen und sagte: Nehmt, das ist mein Leib. (Matt 26:26; Luk 22:14; 1 Kor 11:23)23Dann nahm er den Kelch, sprach das Dankgebet, gab ihn den Jüngern und sie tranken alle daraus.24Und er sagte zu ihnen: Das ist mein Blut des Bundes, das für viele vergossen wird. (2 Mos 24:8; Jes 53:11; Jer 31:31; Heb 7:22; Heb 9:15)25Amen, ich sage euch: Ich werde nicht mehr von der Frucht des Weinstocks trinken bis zu dem Tag, an dem ich von Neuem davon trinke im Reich Gottes.
Die Ankündigung der Verleugnung
26Nach dem Lobgesang gingen sie zum Ölberg hinaus. (Matt 26:30; Luk 22:39; Joh 18:1)27Da sagte Jesus zu ihnen: Ihr werdet alle Anstoß nehmen; denn in der Schrift steht: Ich werde den Hirten erschlagen, dann werden sich die Schafe zerstreuen. (Sak 13:7; Joh 16:32)28Aber nach meiner Auferstehung werde ich euch nach Galiläa vorausgehen.29Da sagte Petrus zu ihm: Auch wenn alle Anstoß nehmen - ich nicht! (Mark 14:72; Luk 22:31; Joh 13:36)30Jesus sagte ihm: Amen, ich sage dir: Heute, in dieser Nacht, ehe der Hahn zweimal kräht, wirst du mich dreimal verleugnen.31Petrus aber beteuerte: Und wenn ich mit dir sterben müsste - ich werde dich nie verleugnen. Das Gleiche sagten auch alle anderen.
Das Gebet in Getsemani
32Sie kamen zu einem Grundstück, das Getsemani heißt, und er sagte zu seinen Jüngern: Setzt euch hier, während ich bete! (Matt 26:36; Luk 22:39)33Und er nahm Petrus, Jakobus und Johannes mit sich. Da ergriff ihn Furcht und Angst34und er sagte zu ihnen: Meine Seele ist zu Tode betrübt. Bleibt hier und wacht! (Ps 42:6; Ps 43:5; Joh 12:27)35Und er ging ein Stück weiter, warf sich auf die Erde nieder und betete, dass die Stunde, wenn möglich, an ihm vorübergehe.36Er sprach: Abba, Vater, alles ist dir möglich. Nimm diesen Kelch von mir! Aber nicht, was ich will, sondern was du willst.[1] (Jes 51:17)37Und er ging zurück und fand sie schlafend. Da sagte er zu Petrus: Simon, du schläfst? Konntest du nicht einmal eine Stunde wach bleiben?38Wacht und betet, damit ihr nicht in Versuchung geratet! Der Geist ist willig, aber das Fleisch ist schwach.39Und er ging wieder weg und betete mit den gleichen Worten.40Als er zurückkam, fand er sie wieder schlafend, denn die Augen waren ihnen zugefallen; und sie wussten nicht, was sie ihm antworten sollten.41Und er kam zum dritten Mal und sagte zu ihnen: Schlaft ihr immer noch und ruht euch aus? Es ist genug. Die Stunde ist gekommen; siehe, jetzt wird der Menschensohn in die Hände der Sünder ausgeliefert.42Steht auf, wir wollen gehen! Siehe, der mich ausliefert, ist da.
Die Gefangennahme
43Noch während er redete, kam Judas, einer der Zwölf, mit einer Schar von Männern, die mit Schwertern und Knüppeln bewaffnet waren; sie waren von den Hohepriestern, den Schriftgelehrten und den Ältesten geschickt worden. (Matt 26:47; Luk 22:47; Joh 18:3)44Der ihn auslieferte, hatte mit ihnen ein Zeichen vereinbart und gesagt: Der, den ich küssen werde, der ist es. Nehmt ihn fest, führt ihn sicher ab!45Und als er kam, ging er sogleich auf Jesus zu und sagte: Rabbi! Und er küsste ihn.46Da legten sie Hand an ihn und nahmen ihn fest.47Einer von denen, die dabeistanden, zog das Schwert, schlug auf den Diener des Hohepriesters ein und hieb ihm das Ohr ab.48Da sagte Jesus zu ihnen: Wie gegen einen Räuber seid ihr mit Schwertern und Knüppeln ausgezogen, um mich festzunehmen.49Tag für Tag war ich bei euch im Tempel und lehrte und ihr habt mich nicht verhaftet; aber so mussten die Schriften erfüllt werden. (Mark 14:27; Luk 19:47; Joh 18:20)50Da verließen ihn alle und flohen. (Joh 16:32)51Ein junger Mann aber, der nur mit einem leinenen Tuch bekleidet war, wollte ihm nachfolgen. Da packten sie ihn;52er aber ließ das Tuch fallen und lief nackt davon.
Das Bekenntnis Jesu und die Verleugnung des Petrus
53Darauf führten sie Jesus zum Hohepriester und es versammelten sich alle Hohepriester und Ältesten und Schriftgelehrten. (Matt 26:57; Luk 22:1; Joh 18:13)54Petrus aber war Jesus von Weitem bis in den Hof des Hohepriesters gefolgt; nun saß er dort bei den Dienern und wärmte sich am Feuer.55Die Hohepriester und der ganze Hohe Rat bemühten sich um Zeugenaussagen gegen Jesus, um ihn zum Tod verurteilen zu können; sie fanden aber nichts.56Viele machten zwar falsche Aussagen gegen ihn, aber die Aussagen stimmten nicht überein.57Einige der falschen Zeugen, die gegen ihn auftraten, behaupteten: (5 Mos 17:6)58Wir haben ihn sagen hören: Ich werde diesen von Menschenhand gemachten Tempel niederreißen und in drei Tagen einen anderen aufbauen, der nicht von Menschenhand gemacht ist. (Mark 15:29; Joh 2:19; Apg 6:14)59Aber auch in diesem Fall stimmten die Aussagen nicht überein.60Da stand der Hohepriester auf, trat in die Mitte und fragte Jesus: Willst du denn nichts sagen zu dem, was diese Leute gegen dich vorbringen?61Er aber schwieg und gab keine Antwort. Da wandte sich der Hohepriester nochmals an ihn und fragte: Bist du der Christus, der Sohn des Hochgelobten?[2] (Jes 53:7; Mark 8:29; Joh 10:24)62Jesus sagte: Ich bin es. Und ihr werdet den Menschensohn zur Rechten der Macht sitzen und mit den Wolken des Himmels kommen sehen. (Dan 7:1; Matt 24:30; Mark 13:26; Vish 5:2)63Da zerriss der Hohepriester sein Gewand und rief: Wozu brauchen wir noch Zeugen?64Ihr habt die Gotteslästerung gehört. Was ist eure Meinung? Und sie fällten einstimmig das Urteil: Er ist des Todes schuldig.65Und einige spuckten ihn an, verhüllten sein Gesicht, schlugen ihn und riefen: Zeig, dass du ein Prophet bist! Auch die Diener schlugen ihn ins Gesicht.66Als Petrus unten im Hof war, kam eine von den Mägden des Hohepriesters. (Matt 26:69; Luk 22:56; Joh 18:17)67Sie sah, wie Petrus sich wärmte, blickte ihn an und sagte: Auch du warst mit diesem Jesus aus Nazaret zusammen.68Doch er leugnete und sagte: Ich weiß nicht und verstehe nicht, wovon du redest. Dann ging er in den Vorhof hinaus.[3]69Als die Magd ihn dort bemerkte, sagte sie zu denen, die dabeistanden, noch einmal: Der gehört zu ihnen.70Er aber leugnete wieder. Wenig später sagten die Leute, die dort standen, von Neuem zu Petrus: Du gehörst wirklich zu ihnen; du bist doch auch ein Galiläer.71Da fing er an zu fluchen und zu schwören: Ich kenne diesen Menschen nicht, von dem ihr redet.72Gleich darauf krähte der Hahn zum zweiten Mal und Petrus erinnerte sich an das Wort, das Jesus zu ihm gesagt hatte: Ehe der Hahn zweimal kräht, wirst du mich dreimal verleugnen. Und er begann zu weinen. (Mark 14:30)