Psalm 78 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Gud straffar och räddar sitt folk

1-3 Mitt folk, lyssna till min undervisning! Öppna era öron för vad jag säger, för jag ska berätta för er händelser ur vår historia, om sådant som vi har sett och hört från tidigare generationer. 4 Jag ska uppenbara dessa sanningar för er, så att ni kan beskriva Herrens väldiga gärningar för era barn och berätta för dem om de mäktiga under han utförde. 5 Han gav sina lagar till Israels folk och Jakobs efterföljare, och befallde våra förfäder att undervisa sina barn, 6 så att de i sin tur kunde undervisa sina barn. På så sätt har hans lagar hållits levande från generation till generation. 7 Och därmed har varje generation fått möjlighet att följa dessa lagar och sätta sitt hopp till Gud och inte glömma alla hans fantastiska under. 8 Ja, de skulle inte vara lika opålitliga som sina förfäder, som vände sig bort från Gud i upproriskhet, och gick sin egen väg. 9 Fast de var fullt beväpnade, vände Efraims folk ryggen till och flydde när det blåstes till strid. 10 De bröt förbundet med Gud och vägrade att följa hans lagar. 11-12 De glömde de märkliga under som Gud hade gjort inför ögonen på dem. 13 Han delade ju havet framför dem och ledde dem rakt igenom. Vattnet stod som en vägg på båda sidor! 14 På dagen ledde han dem med ett moln och på natten med ett eldsken. 15 Han krossade klippan i öknen för att ge dem tillräckligt med vatten, och det flöt fram från en källa. 16 Strömmarna rann från klippan, de flöt fram som en flod! 17 Ändå fortsatte de med sitt uppror och syndade mot Gud, som är över alla gudar. 18 De utmanade Gud och krävde annan mat än den Gud gav dem. 19-20 Med misstro frågade de: "Kan Gud verkligen duka ett bord åt oss i öknen?" 21 Men Herren hörde dem och blev vred. Hans vredes eld brann mot Israel 22 därför att de inte trodde på honom eller räknade med hans hjälp. 23 Trots detta befallde han att himlen skulle öppnas. Han öppnade himlens fönster 24 och lät manna regna ner som mat. Han gav dem bröd från himlen! 25 Ja, de åt änglarnas mat, och han gav dem mer än de orkade äta. 26 Med sin väldiga kraft lät han vinden blåsa från både öster och söder. 27 Han lät fåglar regna ner, så många att de blev till ett tjockt lager på marken. Ja, de var lika många som sanden i havet. 28 Till och med mitt bland tälten föll fåglarna till marken, 29 och folket åt så mycket de ville. Han gav dem vad de bad om, 30 men de hade knappt slutat äta förrän Herrens vrede upptändes. 31 De hade fortfarande köttet i munnen när han dödade de bästa och starkaste av Israels unga män. 32 Trots detta fortsatte folket att synda och vägrade att tro på Guds under. 33 Då gjorde han ett snabbt slut på deras liv och fyllde deras år med ångest och skräck. 34 Alltid när han dödade några av folket, frågade resten av dem efter honom för en kort tid. De vände då om och bad till honom. 35 Då tycktes de komma ihåg att Gud var deras beskyddare, att han var deras Frälsare, en Gud över alla gudar. 36 Men de menade ingenting med det. Allt vad de sa var lögn. 37 Deras hjärtan var långt borta, och de höll inte sina löften. 38 Ändå var han barmhärtig och förlät dem deras synder och utplånade dem inte. Många gånger höll han tillbaka sin vrede, 39 för han kom ihåg att de bara var mänskliga varelser som försvinner lika snabbt som en vindpust. 40 Tänk så många gånger de gjorde uppror mot honom i öknen! 41 Gång på gång gjorde de Israels helige Gud bedrövad. 42 De glömde hans stora makt och kärlek och att han befriat dem från deras fiender. 43 De glömde de plågor han skickade över egyptierna på Soans slätter. 44 Det var då han förvandlade floderna till blod så att egyptierna inte hade något vatten att dricka. 45 Han lät också stora svärmar med flugor fylla landet, och han lät grodor översvämma hela Egypten! 46 Han sände larver och gräshoppor som åt upp deras skördar. 47 Han förstörde vinrankorna och mullbärsfikonträden med frost och hagel. 48 Boskapen dog på åkrarna när de träffades av de hårda iskristallerna från himlen och deras får dödades av blixten. 49 Det fanns inga gränser när han släppte loss sin vrede över egyptierna. För att plåga dem sände han en armé av änglar som förde olycka med sig. 50 Han gav sin vrede fritt utlopp och skonade inte egyptiernas liv, utan lät dem dö av pest. 51 Därefter dödade han den äldste sonen i varje egyptisk familj. 52 Sedan lät han sitt eget folk bryta upp och som en herde ledde han det tryggt genom öknen. 53 Han skyddade dem från faror, så att de inte behövde frukta någonting, och deras fiender dränkte han i havet. 54 Han ledde dem till gränsen av sina välsignelsers land, landet med de sköna bergen, som han hade erövrat för deras skull. 55 Han drev bort folken som bodde i landet och gav var och en av Israels stammar en del av landet och i de bortdrivna folkens hus fick de bo. 56 Trots att Gud gjorde allt detta för dem, var de fortfarande upproriska mot honom, som är över alla gudar, och de vägrade att lyda hans befallningar. 57 De vände sig bort från honom och gick inte in i det utlovade landet. De var lika olydiga och opålitliga som deras förfäder hade varit. Som en krokig pil missade de målet för Guds vilja. 58 De retade upp honom med sina hedniska offerplatser och sina avgudabilder. 59 När Gud såg vad de gjorde blev han vred, och han föraktade sitt folk Israel. 60 Han övergav sitt heliga tält i Silo, där han hade bott bland människorna, 61 och tillät att hans ark fördes bort. Han överlämnade sin härlighet i fiendehänder. 62 Hans vrede var fruktansvärd och han lät sitt folk falla för fiendernas svärd. 63 Ja, deras unga män dödades i kriget, och för deras unga flickor fick man aldrig sjunga någon bröllopssång. 64 Prästerna dödades med svärd och deras änkor dog innan de ens hade börjat sin sorgeklagan. 65 Sedan reste sig Herren, ja, han steg upp som från sömnen. Som en mäktig man, upprymd av vin, 66 jagade han sina fiender på flykten. Han drev dem tillbaka och skickade bort dem till evig skam. 67 Men han förkastade Josefs familj, Efraims stam kom ej mer på fråga. 68 I stället utvalde han Juda stam och berget Sion som han älskade. 69 Där byggde han sitt tempel, lika fast och orubbligt som jorden själv. 70 Han utsåg David till sin tjänare. Han hämtade honom från de gröna ängarna där han vaktade fåren 71 och gjorde honom till Israels kung. Ja, David blev herde för Guds utvalda folk, och han tog hand om dem och regerade över dem med ett uppriktigt hjärta, osjälviskt och skickligt.

English Standard Version

från Crossway

Tell the Coming Generation

1 A Maskil^[1] of Asaph. Give ear, O my people, to my teaching; incline your ears to the words of my mouth! (Ps 49:1; Ps 50:1; Ps 50:7; Jes 51:4)

Ps 49:1Ps 50:1Ps 50:7Jes 51:4

2 I will open my mouth in a parable; I will utter dark sayings from of old, (4 Mos 21:27; Ps 49:4; Matt 13:35) 3 things that we have heard and known, that our fathers have told us. (Ps 44:1) 4 We will not hide them from their children, but tell to the coming generation the glorious deeds of the Lord, and his might, and the wonders that he has done. (2 Mos 12:26; 2 Mos 13:8; 2 Mos 13:14; 5 Mos 11:19; Jos 4:6; Job 15:18; Ps 78:11; Ps 78:32; Joel 1:3)

2 Mos 12:262 Mos 13:82 Mos 13:145 Mos 11:19Jos 4:6Job 15:18Ps 78:11Ps 78:32Joel 1:3

5 He established a testimony in Jacob and appointed a law in Israel, which he commanded our fathers to teach to their children, (Ps 19:7; Ps 81:5; Ps 147:19) 6 that the next generation might know them, the children yet unborn, and arise and tell them to their children, (Ps 78:4; Ps 102:18) 7 so that they should set their hope in God and not forget the works of God, but keep his commandments; (Ps 77:12; Ps 105:45) 8 and that they should not be like their fathers, a stubborn and rebellious generation, a generation whose heart was not steadfast, whose spirit was not faithful to God. (2 Mos 32:9; 2 Mos 33:3; 5 Mos 9:7; 5 Mos 9:24; 5 Mos 31:27; 2 Kung 17:14; 2 Krön 30:7; Job 11:13; Ps 78:37; Jer 5:23; Hes 20:18)

2 Mos 32:92 Mos 33:35 Mos 9:75 Mos 9:245 Mos 31:272 Kung 17:142 Krön 30:7Job 11:13Ps 78:37Jer 5:23Hes 20:18

9 The Ephraimites, armed with^[2] the bow, turned back on the day of battle. (Ps 78:57) 10 They did not keep God’s covenant, but refused to walk according to his law. (2 Kung 17:15) 11 They forgot his works and the wonders that he had shown them. (Ps 78:4; Ps 106:13) 12 In the sight of their fathers he performed wonders in the land of Egypt, in the fields of Zoan. (4 Mos 13:22; Ps 72:18; Ps 78:43; Jes 19:11; Jes 19:13; Hes 30:14)

4 Mos 13:22Ps 72:18Ps 78:43Jes 19:11Jes 19:13Hes 30:14

13 He divided the sea and let them pass through it, and made the waters stand like a heap. (2 Mos 14:21; 2 Mos 15:8; Ps 136:13) 14 In the daytime he led them with a cloud, and all the night with a fiery light. (Ps 105:39) 15 He split rocks in the wilderness and gave them drink abundantly as from the deep. (2 Mos 17:6; Ps 78:20; Ps 105:41; Ps 114:8; Jes 48:21)

2 Mos 17:6Ps 78:20Ps 105:41Ps 114:8Jes 48:21

16 He made streams come out of the rock and caused waters to flow down like rivers. (4 Mos 20:8; 4 Mos 20:10) 17 Yet they sinned still more against him, rebelling against the Most High in the desert. (5 Mos 9:22; Ps 78:40; Ps 78:56; Jes 63:10)

5 Mos 9:22Ps 78:40Ps 78:56Jes 63:10

18 They tested God in their heart by demanding the food they craved. (5 Mos 6:16; Ps 78:41; Ps 78:56; Ps 95:9; Ps 106:14; 1 Kor 10:9)

5 Mos 6:16Ps 78:41Ps 78:56Ps 95:9Ps 106:141 Kor 10:9

19 They spoke against God, saying, “Can God spread a table in the wilderness? (2 Mos 16:3; 4 Mos 11:4; 4 Mos 20:3; 4 Mos 21:5; Ps 23:5)

2 Mos 16:34 Mos 11:44 Mos 20:34 Mos 21:5Ps 23:5

20 He struck the rock so that water gushed out and streams overflowed. Can he also give bread or provide meat for his people?” (Ps 78:15) 21 Therefore, when the Lord heard, he was full of wrath; a fire was kindled against Jacob; his anger rose against Israel, (4 Mos 11:1) 22 because they did not believe in God and did not trust his saving power. (Ps 78:8; Ps 78:32; Ps 78:37) 23 Yet he commanded the skies above and opened the doors of heaven, (1 Mos 7:11; Mal 3:10) 24 and he rained down on them manna to eat and gave them the grain of heaven. (2 Mos 16:4; Ps 105:40; Joh 6:31) 25 Man ate of the bread of the angels; he sent them food in abundance. (Ps 78:29; Ps 103:20) 26 He caused the east wind to blow in the heavens, and by his power he led out the south wind; (4 Mos 11:31) 27 he rained meat on them like dust, winged birds like the sand of the seas; (1 Mos 13:16; 1 Mos 22:17) 28 he let them fall in the midst of their camp, all around their dwellings. (2 Mos 16:13; 4 Mos 11:31) 29 And they ate and were well filled, for he gave them what they craved. (4 Mos 11:4; 4 Mos 11:19; 4 Mos 11:34) 30 But before they had satisfied their craving, while the food was still in their mouths, (4 Mos 11:33; Job 20:23) 31 the anger of God rose against them, and he killed the strongest of them and laid low the young men of Israel. (Ps 78:63; Jes 10:16) 32 In spite of all this, they still sinned; despite his wonders, they did not believe. (4 Mos 14:11; Ps 78:22) 33 So he made their days vanish like^[3] a breath,^[4] and their years in terror. (4 Mos 14:29; 4 Mos 14:35; 4 Mos 26:64; Ps 39:5)

4 Mos 14:294 Mos 14:354 Mos 26:64Ps 39:5

34 When he killed them, they sought him; they repented and sought God earnestly. (Hos 5:15) 35 They remembered that God was their rock, the Most High God their redeemer. (2 Mos 15:13; 5 Mos 32:4; 5 Mos 32:15; 5 Mos 32:31; Ps 74:2)

2 Mos 15:135 Mos 32:45 Mos 32:155 Mos 32:31Ps 74:2

36 But they flattered him with their mouths; they lied to him with their tongues. (Jes 29:13; Jes 57:11; Hes 33:31) 37 Their heart was not steadfast toward him; they were not faithful to his covenant. (Ps 51:10; Ps 78:8) 38 Yet he, being compassionate, atoned for their iniquity and did not destroy them; he restrained his anger often and did not stir up all his wrath. (2 Mos 34:6; 4 Mos 14:20) 39 He remembered that they were but flesh, a wind that passes and comes not again. (1 Mos 6:3; Job 7:7; Job 10:9; Ps 103:14)

1 Mos 6:3Job 7:7Job 10:9Ps 103:14

40 How often they rebelled against him in the wilderness and grieved him in the desert! (Ps 78:17; Ps 78:56; Ps 106:14; Ps 107:11; Ef 4:30)

Ps 78:17Ps 78:56Ps 106:14Ps 107:11Ef 4:30

41 They tested God again and again and provoked the Holy One of Israel. (Ps 71:22; Ps 78:18) 42 They did not remember his power^[5] or the day when he redeemed them from the foe, (Dom 8:34) 43 when he performed his signs in Egypt and his marvels in the fields of Zoan. (2 Mos 4:21; 2 Mos 7:3; 2 Mos 11:9; Ps 78:12; Ps 105:27; Ps 106:22; Apg 7:36)

2 Mos 4:212 Mos 7:32 Mos 11:9Ps 78:12Ps 105:27Ps 106:22Apg 7:36

44 He turned their rivers to blood, so that they could not drink of their streams. (2 Mos 7:17) 45 He sent among them swarms of flies, which devoured them, and frogs, which destroyed them. (2 Mos 8:2; 2 Mos 8:21) 46 He gave their crops to the destroying locust and the fruit of their labor to the locust. (2 Mos 10:12) 47 He destroyed their vines with hail and their sycamores with frost. (2 Mos 9:23) 48 He gave over their cattle to the hail and their flocks to thunderbolts. (2 Mos 9:19) 49 He let loose on them his burning anger, wrath, indignation, and distress, a company of destroying angels. (2 Mos 12:13; 2 Mos 12:23; 2 Sam 24:16) 50 He made a path for his anger; he did not spare them from death, but gave their lives over to the plague. 51 He struck down every firstborn in Egypt, the firstfruits of their strength in the tents of Ham. (2 Mos 12:29; Ps 105:23; Ps 105:27; Ps 105:36; Ps 106:22; Ps 135:8; Ps 136:10)

2 Mos 12:29Ps 105:23Ps 105:27Ps 105:36Ps 106:22Ps 135:8Ps 136:10

52 Then he led out his people like sheep and guided them in the wilderness like a flock. (Ps 77:20) 53 He led them in safety, so that they were not afraid, but the sea overwhelmed their enemies. (2 Mos 14:13; 2 Mos 14:19; 2 Mos 14:27; 2 Mos 15:10)

2 Mos 14:132 Mos 14:192 Mos 14:272 Mos 15:10

54 And he brought them to his holy land, to the mountain which his right hand had won. (2 Mos 15:17; Ps 68:16; Ps 74:2; Jes 11:9; Jes 57:13)

2 Mos 15:17Ps 68:16Ps 74:2Jes 11:9Jes 57:13

55 He drove out nations before them; he apportioned them for a possession and settled the tribes of Israel in their tents. (Jos 23:4; Ps 44:2; Ps 135:12; Ps 136:21; Apg 13:19)

Jos 23:4Ps 44:2Ps 135:12Ps 136:21Apg 13:19

56 Yet they tested and rebelled against the Most High God and did not keep his testimonies, (Dom 2:11; Ps 78:18; Ps 78:40) 57 but turned away and acted treacherously like their fathers; they twisted like a deceitful bow. (Ps 78:9; Hos 7:16) 58 For they provoked him to anger with their high places; they moved him to jealousy with their idols. (3 Mos 26:30; 4 Mos 25:11; 5 Mos 7:5; 5 Mos 7:25; 5 Mos 12:2; 5 Mos 12:3; 5 Mos 31:29; 5 Mos 32:16; 5 Mos 32:21; Dom 2:12; 1 Kung 11:7; 1 Kung 12:31; Hes 20:28)

3 Mos 26:304 Mos 25:115 Mos 7:55 Mos 7:255 Mos 12:25 Mos 12:35 Mos 31:295 Mos 32:165 Mos 32:21Dom 2:121 Kung 11:71 Kung 12:31Hes 20:28

59 When God heard, he was full of wrath, and he utterly rejected Israel. (5 Mos 3:26; Ps 78:62; Ps 106:40) 60 He forsook his dwelling at Shiloh, the tent where he dwelt among mankind, (Jos 18:1; 1 Sam 4:11; Jer 7:12; Jer 7:14; Jer 26:6)

Jos 18:11 Sam 4:11Jer 7:12Jer 7:14Jer 26:6

61 and delivered his power to captivity, his glory to the hand of the foe. (1 Sam 4:21; Ps 63:2; Ps 96:6; Ps 132:8)

1 Sam 4:21Ps 63:2Ps 96:6Ps 132:8

62 He gave his people over to the sword and vented his wrath on his heritage. (1 Sam 4:10; Ps 78:59) 63 Fire devoured their young men, and their young women had no marriage song. (Ps 79:5; Ps 89:46; Jer 7:34) 64 Their priests fell by the sword, and their widows made no lamentation. (1 Sam 4:11; Job 27:15) 65 Then the Lord awoke as from sleep, like a strong man shouting because of wine. (Ps 35:23; Ps 73:20) 66 And he put his adversaries to rout; he put them to everlasting shame. (Ps 40:14) 67 He rejected the tent of Joseph; he did not choose the tribe of Ephraim, (Ps 80:1; Ps 81:5) 68 but he chose the tribe of Judah, Mount Zion, which he loves. (Ps 87:2) 69 He built his sanctuary like the high heavens, like the earth, which he has founded forever. 70 He chose David his servant and took him from the sheepfolds; (1 Sam 16:12) 71 from following the nursing ewes he brought him to shepherd Jacob his people, Israel his inheritance. (1 Sam 10:1; 2 Sam 5:2; 2 Sam 7:8; Ps 28:9)

1 Sam 10:12 Sam 5:22 Sam 7:8Ps 28:9

72 With upright heart he shepherded them and guided them with his skillful hand. (1 Kung 9:4; Ps 77:20; Ps 101:2)