1Nu ska jag sjunga en sång om min älskades vingård. Min älskade hade en vingård på en mycket bördig kulle.2Han plöjde upp den, tog bort all sten och planterade vin av allra bästa slag. Han byggde ett vakttorn och ett presskar. Sedan förväntade han sig en rik skörd, men skörden blev inte alls som han väntat sig.3"Ni män i Jerusalem och Juda, nu ska ni döma mellan mig och min vingård!4Vad hade jag kunnat göra mer för den? Varför gav den dålig frukt i stället för god?5Jag ska riva ner staketen och låta vingården bli nertrampad av boskap och får.6Jag tänker inte beskära träden eller hacka upp jorden utan låta tistlar och törnen få växa fritt. Jag ska be molnen att inte längre sända regn."7Det här är en berättelse om Guds folk. De är vingården jag talade om. Israel och Juda är den plantering han älskade! Han väntade sig en skörd av rättvisa, men fann i stället blod och död. Han väntade rättfärdighet, men hörde bara ropen från människor i nöd.8Ni köper upp hus efter hus och lägger fält till fält, så att andra inte får någonstans att bo. Ni blir ensamma kvar.9Men Herren, härskarornas Gud, har bestämt ert öde. Med mina egna öron har jag hört honom säga: "Många vackra hus ska ligga öde."10En stor vingård ska inte ge mer än några liter vin! Av det utsäde som sås ska man bara få en tiondel tillbaka.11Det blir synd om er som går upp tidigt på morgonen för att sitta och dricka till långt fram på nätterna!12Ni ordnar med vacker musik till era dryckesfester. Men ni har inte något som helst intresse för Herren och hans verk.13Därför ska jag skicka bort er alla i fångenskap. Ni bryr er inte om vad jag har gjort för er. Alla era främsta ska dö av hunger, och många ska dö av törst.14I dödsriket ser man med förväntan fram mot att ta emot det läckra Jerusalem. Mäktiga män jämsides med enkelt folk, alla kommer att uppslukas av dödens käftar.15På den dagen ska den högfärdige trampas ner i smutsen, den stolte ska bli förödmjukad,16men Herren, härskarornas Gud, är upphöjd över allt detta. Han ensam är helig, rättfärdig och god.17På den tiden ska fårhjordarna finna sin föda bland ruinerna av de rikas egendom.18Ve dem som inte kan skilja sig från sitt ogudaktiga liv.19De till och med förlöjligar den Helige och utmanar Herren att straffa dem. "Skynda dig och straffa oss, Herre!" säger de. "Vi vill se vad du kan göra!"20De förväxlar det goda med det onda. De gör svart till vitt och vitt till svart, surt till sött och sött till surt.21Ve dem som är visa och kloka i sina egna ögon!22Ve dem som är 'hjältar' när det gäller att dricka och skryta med hur mycket de tål.23De tar mutor för att förändra rättvisan. De låter den skyldige gå fri och sätter den oskyldige i fängelse.24Därför kommer Gud att gå tillrätta med dem och bränna upp dem som hö. Deras rötter ska ruttna ock deras blommor vissna, för de har förkastat Guds lagar och föraktat ordet från Israels Helige.25Det är därför Herrens vrede är så stor mot hans folk. Det är därför han har sträckt ut sin hand för att straffa dem. Bergen kommer att darra, och hans folks döda kroppar kommer att kastas ut som avfall på gatorna. Men trots detta upphör inte hans vrede. Fortfarande kommer hans hand att vila tung över dem.26Han ska sända en signal till de länder som ligger långt borta. Han ska vissla på dem som finns vid jordens ändar, och de ska genast skynda sig till Jerusalem.27De ska inte bli trötta, stappla eller stanna. Deras bälten är spända och deras skoremmar starka. De skyndar framåt utan att vila eller sova.28Deras pilar är vassa och deras bågar spända. Gnistor flyger från hästarnas hovar, och vagnshjulen viner som vinden.29De ryter som lejon och griper tag i sitt byte. De besegrar mitt folk och för bort det i fångenskap, utan att någon kan rädda det.30De ryter åt sina offer som havet ryter. Över hela Israel ligger ett täcke av mörker och sorg, och himlen är svart.
1Let me sing for my beloved my love song concerning his vineyard: My beloved had a vineyard on a very fertile hill. (Ps 80:8; Hos 9:10; Matt 21:33; Mark 12:1; Luk 20:9)2He dug it and cleared it of stones, and planted it with choice vines; he built a watchtower in the midst of it, and hewed out a wine vat in it; and he looked for it to yield grapes, but it yielded wild grapes. (Jer 2:21; Matt 21:19; Mark 11:13; Luk 13:6)3And now, O inhabitants of Jerusalem and men of Judah, judge between me and my vineyard.4What more was there to do for my vineyard, that I have not done in it? When I looked for it to yield grapes, why did it yield wild grapes? (Jes 5:2; Mik 6:3)5And now I will tell you what I will do to my vineyard. I will remove its hedge, and it shall be devoured;[1] I will break down its wall, and it shall be trampled down. (Ps 80:12; Ords 24:31; Jer 5:10)6I will make it a waste; it shall not be pruned or hoed, and briers and thorns shall grow up; I will also command the clouds that they rain no rain upon it. (1 Kung 17:1; Jes 7:23; Jer 14:1; Jer 14:22)7For the vineyard of the Lord of hosts is the house of Israel, and the men of Judah are his pleasant planting; and he looked for justice, but behold, bloodshed;[2] for righteousness, but behold, an outcry![3] (Ps 80:8; Jes 3:14)
Woe to the Wicked
8Woe to those who join house to house, who add field to field, until there is no more room, and you are made to dwell alone in the midst of the land. (Mik 2:2)9The Lord of hosts has sworn in my hearing: “Surely many houses shall be desolate, large and beautiful houses, without inhabitant. (Jes 6:12)10For ten acres[4] of vineyard shall yield but one bath, and a homer of seed shall yield but an ephah.”[5] (3 Mos 26:26; Hes 45:11; Hagg 1:6; Hagg 2:16)11Woe to those who rise early in the morning, that they may run after strong drink, who tarry late into the evening as wine inflames them! (Ords 23:29; Pred 10:16; Jes 5:22)12They have lyre and harp, tambourine and flute and wine at their feasts, but they do not regard the deeds of the Lord, or see the work of his hands. (Jes 26:11; Am 6:5)13Therefore my people go into exile for lack of knowledge;[6] their honored men go hungry,[7] and their multitude is parched with thirst. (Jes 1:3; Klag 4:2; Klag 4:7; Hos 4:6)14Therefore Sheol has enlarged its appetite and opened its mouth beyond measure, and the nobility of Jerusalem[8] and her multitude will go down, her revelers and he who exults in her. (Job 1:18; Ps 141:7; Jes 5:12; Hab 2:5)15Man is humbled, and each one is brought low, and the eyes of the haughty[9] are brought low. (Jes 2:9)16But the Lord of hosts is exalted[10] in justice, and the Holy God shows himself holy in righteousness. (Jes 2:11; Jes 2:17)17Then shall the lambs graze as in their pasture, and nomads shall eat among the ruins of the rich. (Dom 6:3; Mik 2:12)18Woe to those who draw iniquity with cords of falsehood, who draw sin as with cart ropes, (Ords 5:22)19who say: “Let him be quick, let him speed his work that we may see it; let the counsel of the Holy One of Israel draw near, and let it come, that we may know it!” (Hes 12:22; 2 Pet 3:4)20Woe to those who call evil good and good evil, who put darkness for light and light for darkness, who put bitter for sweet and sweet for bitter! (Job 17:12; Am 5:7; Matt 6:22; Luk 11:34)21Woe to those who are wise in their own eyes, and shrewd in their own sight! (Ords 3:7; Rom 12:16)22Woe to those who are heroes at drinking wine, and valiant men in mixing strong drink, (Jes 5:11)23who acquit the guilty for a bribe, and deprive the innocent of his right! (2 Mos 23:8; Ords 17:15)24Therefore, as the tongue of fire devours the stubble, and as dry grass sinks down in the flame, so their root will be as rottenness, and their blossom go up like dust; for they have rejected the law of the Lord of hosts, and have despised the word of the Holy One of Israel. (2 Mos 15:7; Job 18:16; Jes 1:4; Jes 30:9; Jes 47:14; Hos 5:12; Joel 2:5)25Therefore the anger of the Lord was kindled against his people, and he stretched out his hand against them and struck them, and the mountains quaked; and their corpses were as refuse in the midst of the streets. For all this his anger has not turned away, and his hand is stretched out still. (2 Kung 9:37; 2 Kung 22:13; 2 Kung 22:17; Ps 97:5; Jes 9:12; Jes 9:17; Jes 9:21; Jes 10:4; Jer 4:24; Jer 36:30; Hab 3:6)26He will raise a signal for nations far away, and whistle for them from the ends of the earth; and behold, quickly, speedily they come! (5 Mos 28:49; Jes 7:18; Jes 10:3; Jes 11:12; Jes 13:2; Jes 18:3; Sak 10:8)27None is weary, none stumbles, none slumbers or sleeps, not a waistband is loose, not a sandal strap broken; (Jes 10:28)28their arrows are sharp, all their bows bent, their horses’ hoofs seem like flint, and their wheels like the whirlwind. (Ps 7:12; Jes 21:1)29Their roaring is like a lion, like young lions they roar; they growl and seize their prey; they carry it off, and none can rescue. (2 Kung 18:13)30They will growl over it on that day, like the growling of the sea. And if one looks to the land, behold, darkness and distress; and the light is darkened by its clouds. (Jes 8:22)