1När Hiskia fick höra resultatet av mötet, rev han också sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg som ett tecken på sin sorg. Sedan gick han bort till templet för att be.2Han sände chefen för palatset, Eljakim, sin sekreterare Sebna och de ledande bland prästerna till profeten Jesaja, Amos son. De var alla klädda i säcktyg,3och de framförde detta budskap från Hiskia:"Det här är en dag full av besvärligheter, nöd och hädelse. Det är lika kritiskt för oss nu som när en kvinna ska till att föda men är för svag, så att barnet inte kommer ut.4Men kanske Herren, din Gud, hörde hädelserna från den assyriske kungens representant, när han hånade den levande Guden. Gud kommer nog inte att låta honom gå fri från detta. Gud ska nog straffa honom för dessa ord. Jesaja, bed för oss som finns kvar!"5När Jesaja hörde detta svarade han:6"Tala om för Hiskia att Herren uppmanar honom att inte oroa sig för de hotelser denne assyriske lakej kom med och inte heller för hans hädelser.7Ett rykte från Assyrien ska nämligen nå kungen, att han behöver återvända hem. Han ska då vända om till sitt eget land, och där ska jag se till att han blir dödad."8-9Den assyriske befälhavaren lämnade nu Jerusalem och gick för att rådgöra med sin kung, som hade lämnat Lakis för att belägra Libna. Men just då fick kungen beskedet att Tirhaka, kronprinsen i Etiopien, gått till anfall mot honom söderifrån. När han fick höra detta, skickade han sändebud tillbaka till Hiskia i Jerusalem med detta meddelande:10"Låt inte den Gud du tror på lura dig genom löften om att Jerusalem inte ska bli intaget av mig!11Tänk bara på vad som har hänt där assyriska kungar har farit fram. De har krossat allt motstånd! Tro inte att ni på något sätt är annorlunda.12Blev folken i Gosan, Haran och Resef, eller Edens barn i Telassar, räddade av sina gudar? Nej, de assyriska kungarna utrotade dem fullständigt!13Och tänk på vad som hände med kungen i Hamat, kungen i Arpad och kungarna från Sefarvaim, Hena och Iva!"14När kung Hiskia hade mottagit brevet och läst det, gick han bort till templet och bredde ut det inför Herren15och bad:16-17"Herre, Israels Gud, som tronar mellan keruberna, du som är den ende Guden och som härskar över alla kungariken på jorden, det var du ensam som gjorde himmel och jord. Hör min bön och se till mig i min nöd! Se på detta brev från kung Sanherib, som hädar den levande Guden.18Det är sant som han säger, Herre, att kungarna i Assyrien har besegrat alla dessa folk,19och att deras gudar kastats i elden. Men de var ju inga gudar utan bara avbilder som människor hade tillverkat av trä och sten. Därför kunde assyrierna förgöra dem.20Herre, vår Gud, rädda oss, så att alla kungariken på jorden förstår att bara du är Gud, den ende Guden!"
Herren ska krossa Sanherib
21Då kom det ett besked från Jesaja, Amos son, till kung Hiskia: "Herren, Israels Gud, ger dig här sitt svar på din bön beträffande Sanherib, Assyriens kung:22Herren säger till Sanherib: Mitt folk, den hjälplösa jungfrun Sions dotter, skrattar åt dig och föraktar dig.23Vem är det egentligen du har hädat? Vem är det du har hånat? Mot vem är det du har höjt rösten och visat upp ditt högmod? Det är mot den Helige i Israel!24Du har sänt budbärare för att häda Herren. Du skryter över din väldiga armé, som har bestigit bergen och huggit ner de högsta cedrarna och de dyrbaraste cypresserna i Libanon. Du har intagit deras högsta berg och förstört deras kraftigaste befästningar.25Du skryter över alla källor du har grävt i länder som du lagt under dig och menar att Egypten och dess bundsförvanter inte är något hinder för dig!26Men har du ännu inte förstått att det var jag som bestämde allt detta för länge sedan? Att det var jag som långt tillbaka i tiden gav dig denna makt? Det är jag som låtit allt detta inträffa och tillåtit dig att inta befästa städer och förvandla dem till ruinhögar!27Detta är anledningen till att folket i de städerna hade så liten makt och så lätt blev ett byte för dig. De var lika hjälplösa som spröda plantor under dina fötter, som gräs på taket, som snart förbränns av solen.28Men jag känner dig väl och vet allt vad du har för dig och det sätt på vilket du rasat mot mig.29Därför att du har rasat mot mig har jag satt en ring i din näsa och ett betsel i din mun, och jag ska leda dig tillbaka till ditt eget land samma väg som du kom."30Sedan sa Gud till Hiskia: "Här är beviset på att jag är den som befriar denna stad från kungen i Assyrien. I år ska du få äta av det som växer av sig självt, och nästa år det som kommer upp av detta. Men om två år ska ni på nytt ha allt ni behöver och kunna så, skörda och plantera i vanlig ordning.31Ni som är kvar i Juda ska slå rot i er egen jord och blomstra och förökas.32För en del av dem som överlevt ska gå ut från Jerusalem och än en gång befolka hela landet. Herren själv ska genom sin makt se till att allt detta sker.33Beträffande kungen i Assyrien och hans trupper, ska de inte komma in i Jerusalem, och inte heller ska de skjuta sina pilar ditin. De ska inte marschera fram utanför murarna eller bygga upp jordvallar mot dem.34Han ska vända tillbaka till sitt eget land samma väg han kom och han ska inte komma in i staden, säger Herren.35Jag ska försvara den för min äras skull och till minne av min tjänare David."36Den natten kom Herrens ängel till assyrierna och dödade 185.000 man i deras läger. När de som överlevt vaknade nästa morgon låg de bland alla dessa döda.37Då vände Sanherib, kungen i Assyrien, tillbaka till Nineve i sitt eget land.38Och en dag när han tillbad i guden Nisroks tempel, dödade hans söner Adrammelek och Sareser honom med sina svärd. De flydde sedan till Ararat, och hans son Esarhaddon blev kung efter honom.
1As soon as King Hezekiah heard it, he tore his clothes and covered himself with sackcloth and went into the house of the Lord.2And he sent Eliakim, who was over the household, and Shebna the secretary, and the senior priests, covered with sackcloth, to the prophet Isaiah the son of Amoz. (Jes 1:1)3They said to him, “Thus says Hezekiah, ‘This day is a day of distress, of rebuke, and of disgrace; children have come to the point of birth, and there is no strength to bring them forth. (Jes 13:8; Jes 22:5; Hos 13:13)4It may be that the Lord your God will hear the words of the Rabshakeh, whom his master the king of Assyria has sent to mock the living God, and will rebuke the words that the Lord your God has heard; therefore lift up your prayer for the remnant that is left.’” (Jes 1:9; Jes 37:28)5When the servants of King Hezekiah came to Isaiah,6Isaiah said to them, “Say to your master, ‘Thus says the Lord: Do not be afraid because of the words that you have heard, with which the young men of the king of Assyria have reviled me.7Behold, I will put a spirit in him, so that he shall hear a rumor and return to his own land, and I will make him fall by the sword in his own land.’” (Jes 19:14; Jes 37:9; Jes 37:38)8The Rabshakeh returned, and found the king of Assyria fighting against Libnah, for he had heard that the king had left Lachish. (Jos 10:31)9Now the king heard concerning Tirhakah king of Cush,[1] “He has set out to fight against you.” And when he heard it, he sent messengers to Hezekiah, saying, (Jes 18:1; Jes 20:5)10“Thus shall you speak to Hezekiah king of Judah: ‘Do not let your God in whom you trust deceive you by promising that Jerusalem will not be given into the hand of the king of Assyria. (Jes 36:14)11Behold, you have heard what the kings of Assyria have done to all lands, devoting them to destruction. And shall you be delivered?12Have the gods of the nations delivered them, the nations that my fathers destroyed, Gozan, Haran, Rezeph, and the people of Eden who were in Telassar? (1 Mos 11:31; 2 Kung 17:6; Jes 36:18)13Where is the king of Hamath, the king of Arpad, the king of the city of Sepharvaim, the king of Hena, or the king of Ivvah?’” (Jes 37:12)
Hezekiah’s Prayer for Deliverance
14Hezekiah received the letter from the hand of the messengers, and read it; and Hezekiah went up to the house of the Lord, and spread it before the Lord.15And Hezekiah prayed to the Lord:16“O Lord of hosts, God of Israel, enthroned above the cherubim, you are the God, you alone, of all the kingdoms of the earth; you have made heaven and earth. (2 Mos 25:22; Jer 10:11; Hes 10:1; Apg 4:24)17Incline your ear, O Lord, and hear; open your eyes, O Lord, and see; and hear all the words of Sennacherib, which he has sent to mock the living God. (2 Krön 6:40; 2 Krön 32:19)18Truly, O Lord, the kings of Assyria have laid waste all the nations and their lands, (Jes 10:13)19and have cast their gods into the fire. For they were no gods, but the work of men’s hands, wood and stone. Therefore they were destroyed.20So now, O Lord our God, save us from his hand, that all the kingdoms of the earth may know that you alone are the Lord.”
Sennacherib’s Fall
21Then Isaiah the son of Amoz sent to Hezekiah, saying, “Thus says the Lord, the God of Israel: Because you have prayed to me concerning Sennacherib king of Assyria,22this is the word that the Lord has spoken concerning him: “‘She despises you, she scorns you— the virgin daughter of Zion; she wags her head behind you— the daughter of Jerusalem. (Jes 1:8; Mik 4:13)23“Whom have you mocked and reviled? Against whom have you raised your voice and lifted your eyes to the heights? Against the Holy One of Israel! (Jes 10:17)24By your servants you have mocked the Lord, and you have said, With my many chariots I have gone up the heights of the mountains, to the far recesses of Lebanon, to cut down its tallest cedars, its choicest cypresses, to come to its remotest height, its most fruitful forest. (Jes 8:7; Jes 14:8)25I dug wells and drank waters, to dry up with the sole of my foot all the streams of Egypt. (Jes 19:6; Jes 20:4)26“Have you not heard that I determined it long ago? I planned from days of old what now I bring to pass, that you should make fortified cities crash into heaps of ruins, (Jes 10:5; Jes 10:15; Jes 25:1)27while their inhabitants, shorn of strength, are dismayed and confounded, and have become like plants of the field and like tender grass, like grass on the housetops, blighted[2] before it is grown.28“I know your sitting down and your going out and coming in, and your raging against me.29Because you have raged against me and your complacency has come to my ears, I will put my hook in your nose and my bit in your mouth, and I will turn you back on the way by which you came.’ (Jes 10:12; Jes 37:34)30“And this shall be the sign for you: this year you shall eat what grows of itself, and in the second year what springs from that. Then in the third year sow and reap, and plant vineyards, and eat their fruit.31And the surviving remnant of the house of Judah shall again take root downward and bear fruit upward. (Jes 27:6)32For out of Jerusalem shall go a remnant, and out of Mount Zion a band of survivors. The zeal of the Lord of hosts will do this. (Jes 9:7; Jes 14:32)33“Therefore thus says the Lord concerning the king of Assyria: He shall not come into this city or shoot an arrow there or come before it with a shield or cast up a siege mound against it. (Hab 1:10; Luk 19:43)34By the way that he came, by the same he shall return, and he shall not come into this city, declares the Lord.35For I will defend this city to save it, for my own sake and for the sake of my servant David.” (Jes 29:1; Jes 31:5; Jes 38:6)36And the angel of the Lord went out and struck down 185,000 in the camp of the Assyrians. And when people arose early in the morning, behold, these were all dead bodies. (Jes 10:33; Jes 14:25; Jes 17:14; Jes 29:5; Jes 30:31; Jes 31:8)37Then Sennacherib king of Assyria departed and returned home and lived at Nineveh. (1 Mos 10:11; Jon 1:2; Jon 3:3; Jon 4:11)38And as he was worshiping in the house of Nisroch his god, Adrammelech and Sharezer, his sons, struck him down with the sword. And after they escaped into the land of Ararat, Esarhaddon his son reigned in his place. (1 Mos 8:4; Esr 4:2)