Jeremjáš 17 | Bible Kralická

Bible Kralická

1 Hřích Judův napsán jest pérem železným, rafijí kamene přetvrdého, vyryt jest na tabuli srdce jejich, a na rozích oltářů vašich, 2 Tak když zpomínají synové jejich na oltáře jejich i háje jejich, pod dřívím zeleným, na pahrbcích vysokých. 3 Ó horo, s tím polem jmění tvé i všecky poklady tvé vydám v rozchvátání, pro hřích výsostí tvých, ve všech končinách tvých. 4 A ty musíš lhůtu dáti z strany sebe dědictví svému, kteréž jsem byl dal tobě, a podrobím tě v službu nepřátelům tvým v zemi, o níž nevíš; nebo jste oheň zanítili v prchlivosti mé, kterýž až na věky hořeti bude. 5 Takto praví Hospodin: Zlořečený ten muž, kterýž doufá v člověka, a kterýž klade tělo za rámě své, od Hospodina pak odstupuje srdce jeho. 6 Nebo bude podobný vřesu na pustině, kterýž necítí, když co přichází dobrého, ale bývá na vyprahlých místech na poušti v zemi slatinné, a v níž se nebydlí. 7 Požehnaný ten muž, kterýž doufá v Hospodina, a jehož naděje jest Hospodin. 8 Nebo podobný bude stromu štípenému při vodách, a při potoku pouštějícímu kořeny své, kterýž necítí, když přichází vedro, ale list jeho bývá zelený, a v rok suchý nestará se, aniž přestává nésti ovoce. 9 Nejlstivější jest srdce nade všecko, a nejpřevrácenější. Kdo vyrozumí jemu? 10 Já Hospodin, kterýž zpytuji srdce, a zkušuji ledví, tak abych odplatil jednomu každému podlé cesty jeho, podlé ovoce skutků jeho. 11 Koroptva škřečí, ale nevysedí. Tak kdož dobývá statku však s křivdou, v polovici dnů svých musí opustiti jej, a naposledy bude bláznem. 12 Místo svatyně naší, stolice slavná Nejvyššího, věčně trvá. 13 Ó naděje Izraelova, Hospodine, všickni, kteříž tě opouštějí, nechť jsou zahanbeni. Kárání má v zemi této nechť jsou zapsána; nebo opustili pramen vod živých, Hospodina. 14 Uzdrav mne, Hospodine, a zdráv budu; vysvoboď mne, a vysvobozen budu, ty jsi zajisté chvála má. 15 Aj, oni říkají mi: Kdež jest to, což předpovídal Hospodin? Nechť již přijde. 16 Ješto jsem já se nevetřel, abych pastýřem byl tvým, a dne bolesti nebylť jsem žádostiv, ty víš. Cožkoli vyšlo z rtů mých, před oblíčejem tvým jest. 17 Nebudiž mi k strachu, útočiště mé jsi v čas trápení. 18 Nechť jsou zahanbeni, kteříž mne stihají, já pak ať nejsem zahanben; nechť se oni děsí, já pak ať se neděsím. Uveď na ně den trápení, a dvojím setřením setři je. 19 Takto řekl Hospodin ke mně: Jdi a postav se v bráně lidu tohoto, skrze kterouž chodívají králové Judští, a skrze kterouž vycházívají, anobrž ve všech branách Jeruzalémských, 20 A rci jim: Slyšte slovo Hospodinovo, králové Judští, i všecken Judo, a všickni obyvatelé Jeruzaléma, kteříž chodíváte skrze brány tyto: 21 Takto praví Hospodin: Vystříhejte se s pilností, abyste nenosili břemen v den sobotní, ani vnášeli skrze brány Jeruzalémské. 22 Ani nevynášejte břemen z domů svých v den sobotní, a žádného díla nedělejte, ale svěťte den sobotní, jakž jsem přikázal otcům vašim. 23 (Však neuposlechli, aniž naklonili ucha svého, ale zatvrdili šíji svou, neposlouchajíce a nepřijímajíce naučení.) 24 Stane se zajisté, jestliže s ochotností mne uposlechnete, dí Hospodin, abyste nenosili břemen skrze brány města tohoto v den sobotní, ale světili den sobotní, nedělajíce v něm žádného díla, 25 Že poberou se skrze brány města tohoto králové i knížata sedící na stolici Davidově, jezdíce na vozích i na koních, oni i knížata jejich, muži Judští a obyvatelé Jeruzalémští, a státi bude toto město až na věčnost. 26 I budou přicházeti z měst Judských a z okolí Jeruzaléma, jakož z země Beniaminovy, tak z roviny, i z té hory, i od poledne, nesouce zápal, a obět i dar s kadidlem, také i díků činění nesouce do domu Hospodinova. 27 Jestliže pak neuposlechnete mne, abyste světili den sobotní, a nenosili břemen, chodíce skrze brány Jeruzalémské v den sobotní, tedy zanítím oheň v branách jeho, kterýžto zžíře paláce Jeruzalémské, a neuhasne.

nuBibeln

od Biblica

Judas synd, förbannelse och välsignelse

1 ”Judas synd är inristad med järnstift, upptecknad med diamantspets på deras hjärtas tavla och på deras altarens horn. 2 Så som man tänker på sina barn, så tänker de på sina altaren^[1] och sina asherapålar vid grönskande träd och på höga kullar. 3 Mitt berg på fältet, din rikedom och dina skatter ska jag låta plundras, likaså dina offerplatser, på grund av all synd du begått i hela ditt land. 4 Det är ditt eget fel att du går miste om det arv jag gett dig. Jag ska sätta dig till att tjäna dina fiender i ett land du inte känner. Ni har upptänt min vredes eld, och den ska brinna i evighet.” 5 Så säger HERREN: ”Förbannad är den man som sätter sin lit till människor, som stöder sig på mänsklig kraft och vänder sig bort från HERREN. 6 Han är som en torr buske i ödemarken och får inte se det goda komma. Han lever i ett förbränt ökenland, på saltslätter där ingen kan bo. 7 Men välsignad är den man som litar på HERREN, som sätter hela sin tillit till HERREN. 8 Han är som ett träd planterat vid vatten. Det sträcker ut sina rötter till bäcken. Det fruktar inte för hettan och dess löv är alltid gröna. Det skräms inte av ett års torka, det kan alltid bära frukt.” 9 Hjärtat är det mest bedrägliga av allt, och oförbätterligt – vem kan förstå det? 10 ”Jag, HERREN, genomskådar hjärtan och granskar människans inre, för att ge var och en lön utifrån vad hans gärningar förtjänar.” 11 Som en rapphöna, som ruvar på ägg som den inte lagt, är den som blir rik genom oärliga metoder. Mitt i livet måste han lämna det, och står där till slut som ett fån. 12 En härlighetens tron, upphöjd alltifrån begynnelsen, är vår helgedoms plats. 13 HERRE, Israels hopp, alla som överger dig ska stå där med skam. De som vänder sig bort från dig ska bli som det som är skrivet i sanden, för de har övergett HERREN, källan med det levande vattnet. 14 Hela mig, HERRE, så blir jag helad, rädda mig, så blir jag räddad. Det är dig jag vill prisa. 15 De säger till mig: ”Vad blir det av HERRENS ord? Ska det inte slå in?” 16 Jag har inte smitit ifrån min tjänst som herde i din efterföljd, inte heller har jag bett dig sända olycka. Du vet om allt som uttalats av mina läppar, allt vad jag sagt har du hört. 17 Bli inte till förskräckelse för mig! Du är min tillflykt i en ond tid. 18 Låt dem som förföljer mig stå där med skam, men låt mig få slippa skämmas. Låt dem bli förskräckta, men låt mig få slippa skrämmas. Låt den onda tiden drabba dem, krossa dem med dubbel förödelse!

Sabbatsvilan

19 Då sa HERREN till mig: ”Gå och ställ dig vid folkets port^[2], där Judas kungar går in och ut, och sedan vid var och en av Jerusalems portar 20 och säg till dem: ’Hör HERRENS ord, ni Judas kungar, hela Juda och alla Jerusalems invånare, ni som går genom dessa portar. 21 Så säger HERREN: Var noga med att inte bära någon börda på sabbatsdagen eller föra in den genom Jerusalems portar. 22 Bär inte ut någon börda ur era hus på sabbatsdagen, och utför inget arbete, utan håll sabbatsdagen helig, så som jag befallde era förfäder. 23 De lyssnade inte och ville inte lyda. De var motspänstiga och tog inte emot tillrättavisning från mig. 24 Men om ni lyder mig, säger HERREN, så att ni inte bär in någon börda genom denna stads portar på sabbatsdagen, utan håller sabbatsdagen helig och inte utför något arbete då, 25 då ska kungar och furstar som sitter på Davids tron komma in genom denna stads portar på hästar och vagnar, de och deras furstar, Judas män och Jerusalems invånare, och denna stad ska vara bebodd för evigt. 26 De ska komma från Judas städer, från trakterna kring Jerusalem, från Benjamins område, från Låglandet, från bergsbygden och från Negev. De ska bära fram sina brännoffer, slaktoffer, matoffer och rökelse och offra tackoffer i HERRENS hus. 27 Men om ni inte vill höra på min befallning att hålla sabbaten helig genom att inte bära in bördor genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då ska jag sätta eld på dess portar. Elden ska sluka Jerusalems fästningar, och ingen ska kunna släcka den.’ ”