Izajáš 42

Bible Kralická

1 Aj, služebník můj, na kteréhož se zpodepru, vyvolený můj, jehož libuje duše má. Ducha svého dám jemu, onť soud národům vynášeti bude.2 Nebude křičeti, ani se vyvyšovati, ani slyšán bude vně hlas jeho.3 Třtiny nalomené nedolomí, a lnu kouřícího se neuhasí, ale soud podlé pravdy vynášeti bude.4 Nebude neochotný, ani přísný, dokudž soudu na zemi nevykoná, a učení jeho ostrovové očekávati budou.5 Tak praví Bůh silný Hospodin, kterýž stvořil nebesa, a roztáhl je, kterýž rozšířil zemi, i to, což z ní pochází, kterýž dává dýchání lidu na ní, a ducha těm, jenž chodí po ní.6 Já Hospodin povolal jsem tě v spravedlnosti, a ujal jsem tě za ruku tvou; protož ostříhati tě budu, a dám tě v smlouvu lidu, a za světlo národům,7 Abys otvíral oči slepé, a vyvodil z žaláře vězně, a z vězení ty, kteříž sedí ve tmách.8 Já jsem Hospodin, toť jest jméno mé, a slávy své jinému nedám, ani chvály své rytinám.9 Aj, prvnější věci přišly, a i nové předpovídaje, dříve než se začnou, dám o nich slyšeti vám.10 Zpívejte Hospodinu píseň novou, chvála jeho jest od končin země, kteříž se plavíte po moři, i všecko, což v něm jest, ostrovové i obyvatelé jejich.11 Pozdvihněte hlasu pustiny i města její, i vsi, v nichž bydlí Cedar, prokřikujte obyvatelé skal, s vrchu hor volejte.12 Vzdejte slávu Hospodinu, a chválu jeho na ostrovích zvěstujte.13 Hospodin jako silný rek vyjde, jako muž válečný rozhorlí se, troubiti, anobrž i prokřikovati bude, a proti nepřátelům svým zmužile sobě počínati, řka:14 Mlčel jsem dosti dlouho, činil jsem se neslyše, zdržoval jsem se, ale již jako pracující ku porodu křičeti budu, pohubím a sehltím vše pojednou.15 V pustinu obrátím hory i pahrbky, a všelikou bylinu jejich usuším, a obrátím řeky v ostrovy, a jezera vysuším.16 I povedu slepé po cestě, kteréž neznali, a po stezkách, kterýchž neuměli, provedu je; obrátím před nimi tmu v světlo, a co nerovného, v rovinu. Toť jest, což jim učiním, a neopustím jich.17 Obrátí se zpět, zahanbeni budou ti, kteříž doufají v rytinu, kteříž říkají slitinám: Vy jste bohové naši.18 Ó hluší, slyštež, a vy slepí, prohlédněte, abyste viděli.19 Kdo jest to slepý, jediné služebník můj? A hluchý, než posel můj, kteréhož posílám? Kdo slepý tak jako dokonalý? Slepý, pravím, jako služebník Hospodinův?20 Hledě na mnohé věci, však nesrozumívá; otevřené maje uši, však neslyší.21 Mělť jest Hospodin líbost v něm pro spravedlnost svou, zvelebil jej zákonem, a slavného učinil.22 Že pak lid tento obloupený jest a potlačený, jehožto mládence, což jich koli, jímají a do žalářů skrývají, že jsou dáni v loupež, aniž jest, kdo by je vytrhl, v rozchvátání, aniž jest, kdo by řekl: Navrať zase,23 Kdo z vás ušima pozoruje toho, srozumívá tomu, aby se bedlivěji chtěl míti napotom?24 Kdo vydal v potlačení Jákoba, a Izraele loupežníkům? Zdali ne Hospodin, proti němuž jsme zhřešili? Nebo nechtěli po cestách jeho choditi, aniž poslouchali zákona jeho.25 A protož vylil na něj s prchlivostí hněv svůj, a násilé boje, a zapálil jej vůkol, a však nepoznal toho. Zapálil jej, pravím, a však nepřipustil toho k srdci.

Izajáš 42

nuBibeln

od Biblica
1 Detta är min tjänare som jag uppehåller, min utvalde som jag håller kär! Jag låter min Ande komma över honom, han ska föra ut rätten för folken.2 Han ropar inte, han skriker inte, han låter inte sin röst höras på gatorna.3 Han krossar inte ett brutet strå, han släcker inte en veke som tynar. Troget för han fram rättvisan.4 Han ska inte tyna bort eller krossas förrän han upprättat rättvisan på jorden. Fjärran länder väntar på hans undervisning[1].”5 Så säger Gud, HERREN, som har skapat himlarna och spänt upp dem, brett ut jorden och allt som kommer upp ur den, han som ger liv åt människorna och livsande till alla som bor där:6 ”Jag, HERREN, har kallat dig i rättfärdighet. Jag tar dig vid handen och uppehåller dig. Jag gör dig till ett förbund för mitt folk och till ett ljus för alla andra folk.7 Du ska öppna de blindas ögon och befria de fångna ur fängelset, ur fångenskap dem som sitter i mörkret.8 Jag är HERREN. Det är mitt namn, jag ger inte min ära till någon annan, inte mitt lov till avgudar.9 Det som har varit förut är nu förbi,[2] nu förkunnar jag något nytt. Innan det sker ska jag låta er höra om det.10 Sjung en ny sång till HERREN! Sjung hans pris från jordens alla ändar, låt havet brusa och allt som finns där, länderna bortom havet och alla som bor där.11 Låt öknen och dess städer höja sin röst, byarna där Kedar bor. Låt Selas befolkning sjunga av glädje, ropa från bergens toppar.12 Ge HERREN äran, förkunna hans lov i länderna bortom havet.13 HERREN drar ut med stor makt, som en krigare upptänd av stridslust, han ger upp ett krigsrop och övervinner sina fiender.14 Länge har jag varit tyst, tigit och lagt band på mig, men nu skriker jag som en kvinna i födslovåndor, flämtar och drar efter andan på samma gång.15 Jag ska ödelägga bergen och höjderna och låta gräset på dem torka bort. Jag ska förvandla floder till land och torka ut dammarna.16 Jag ska leda de blinda på en väg som de inte känner, föra dem fram längs okända stigar. Jag ska göra mörkret till ljus framför dem och göra den oländiga marken jämn. Detta ska jag göra, och jag ska inte överge dem.17 Men de som litar på avgudar och kallar dem gudar kommer att få ge sig iväg i skam och förnedring.18 Hör, ni döva! Se, ni blinda!19 Vem är så blind som min tjänare, så döv som min budbärare? Vem är så blind som min förtrogne[3], så blind som HERRENS tjänare?20 Han ser mycket men bryr sig inte om det. Han hör, men utan att lyssna.”21 HERREN är rättfärdig, därför vill han visa att hans lag är härlig och stor.22 Men detta är ett plundrat och skövlat folk. Alla har legat bundna i hålor, undangömda i fängelser. De blev utplundrade men ingen har hjälpt dem, de har skövlats men ingen har sagt: ”Ge tillbaka!”.23 Vem av er vill höra det här, ta vara på det och lyssna hädanefter?24 Vem har utlämnat Jakob åt skövling, Israel åt plundrare? Var det inte HERREN, han som vi har syndat mot? De ville inte gå hans vägar och inte heller lyssna till hans lag.25 Därför lät han sin brinnande vrede komma över dem och drabbas av krig och våld. Men fastän de blev prövade i eld förstod de inte; fastän de brändes av lågor tog de inte varning.