1Umlknětež přede mnou ostrovové, a národové nechať se ssilí, nechať přistoupí, a tu ať mluví. Přistupmež spolu k soudu.2Kdo vzbudil od východu spravedlivého, aby ho následoval? Kdo jemu podmanil národy, a způsobil, aby nad králi panoval, vydav je jako prach meči jeho, a jako plevy rozptýlené lučišti jeho?3Sháněje se s nimi, prošel pokojně cestou, po níž nohama svýma nechodíval.4Kdo to spravil a učinil, povolávaje rodin od počátku? Já Hospodin, první i poslední, já sám.5Viděli ostrovové, a ulekli se, končiny země předěsily se, shromáždili se a sešli.6Jeden druhému pomáhal, a bratru svému říkal: Posilň se.7A tak posilňoval tesař zlatníka, vyhlazujícího kladivo tlučením na nákovadlí, říkaje: K sletování toto dobré jest. I utvrdil to hřebíky, aby se nepohnulo.8Ale ty, Izraeli služebníče můj, ty Jákobe, kteréhož jsem vyvolil, símě Abrahama, přítele mého,9Ty, kteréhož jsem vychvátil od končin země, nýbrž pominuv přednějších jejich, povolal jsem tě, řka tobě: Služebník můj jsi, vyvolil jsem tě, aniž jsem zavrhl tebe.10Nebojž se, nebo jsem já s tebou; nestrachujž se, nebo já jsem Bůh tvůj. Posilním tě, a pomáhati budu tobě, a podpírati tě budu pravicí spravedlnosti své.11Aj, zastydí se, a zahanbeni budou všickni, kteříž se zlobí proti tobě; v nic obráceni budou, a zahynou ti, kteříž tobě odporují.12Hledal-li bys jich, nenalezneš jich. Ti, kteříž se s tebou nesnadní, v nic obráceni budou, a na nic přijdou ti, jenž s tebou válčí.13Nebo já, Hospodin Bůh tvůj, ujal jsem tě za tvou pravici, a pravímť: Neboj se, já tobě pomáhati budu.14Neboj se, červíčku Jákobův, hrstko Izraelova, já spomáhati budu tobě, praví Hospodin, a vykupitel tvůj, Svatý Izraelský.15Aj, učinil jsem tě jako smyk i s zuby novými po obou stranách; pomlátíš hory, a zetřeš je, a s pahrbky jako s plevami naložíš.16Převěješ je, v tom je vítr zachvátí, a vicher rozptýlí, ty pak plésati budeš v Hospodinu, v Svatém Izraelském chlubiti se budeš.17Chudé a nuzné, kteříž hledají vody, an jí není, jejichž jazyk žízní prahne, já Hospodin vyslyším, já Bůh Izraelský neopustím jich.18Vyvedu na vysokých místech řeky, a u prostřed rovin studnice; obrátím poušť v jezero vod, a zemi vyprahlou v prameny vod.19Nasadím na poušti cedrů, výborných cedrů, myrtoví, a olivoví; vysadím poušť jedlovím, jilmem, též i pušpanem,20Aby viděli, a poznali, a rozvažujíce, srozuměli, že to ruka Hospodinova učinila, a Svatý Izraelský že to stvořil.21Veďte při svou, praví Hospodin, ukažte mocné důvody své, dí král Jákobův.22Nechať přistoupí, a nechť nám oznámí to, což se státi má. Věci prvé stalé oznamte, abychom povážili v srdci svém, a poznali cíl jejich, aneb aspoň co jest budoucího, povězte nám.23Oznamte, co se budoucně státi má, a poznáme, že bohové jste. Pakli, učiňte něco dobrého neb zlého, abychom se děsili, když bychom to viděli spolu.24Aj, vy naprosto nic nejste, a dílo vaše tolikéž nic není; protož ohavnýť jest, kdo vás zvoluje.25Vzbudím od půlnoci, ten přitáhne, od východu slunce, ten svolá ve jménu mém, a oboří se na knížata jako na bláto, a pošlapá je jako hrnčíř hlinu.26Kdo oznámí od počátku, abychom věděli, aneb od starodávna, abychom řekli: Práv jest? Naprosto žádného není, kdo by oznámil, aniž jest kdo, ješto by se dal slyšeti, aneb ješto by slyšel řeči vaše.27Já jsem první, kterýž Sionu předpovídám: Aj, aj, teď jsou; a Jeruzalému: Zvěstovatele potěšených věcí dám.28Nebo vidím, že není žádného,není žádného mezi nimi rozumného; ač se jich otazuji, však neodpovídají slova.29Aj, všickni ti jsou marnost, za nic nestojí dílo jejich, vítr a daremní věc jsou slitiny jejich.
1”Var tysta inför mig, ni länder bortom havet! Låt folken få ny kraft. Låt dem komma fram och tala, låt oss tillsammans komma inför rätta.2Vem har satt honom i rörelse från öster, kallat honom i rättfärdighet? Folk överlämnas åt honom, kungar underkuvas. Hans svärd gör dem till stoft, de blåser bort som agnar för hans båge.[1]3Han förföljer dem och drar oskadd vidare på vägar där han inte färdats tidigare.4Vem har planerat och gjort detta? Han som kallat fram människosläktena i begynnelsen, jag, HERREN, som är den förste och den siste.”5Länderna bortom havet ser på detta med skräck, hela jorden darrar. De närmar sig, de kommer samman,6den ene vill hjälpa den andre och säger till honom: ”Var stark!”7Träsnidaren uppmuntrar guldsmeden, och den som gjuter uppmuntrar den som står vid städet. Han säger om lödningen: ”Det här blir bra.” Han spikar fast avgudabilden, så att den står stadigt.8”Men du, Israel, min tjänare, du Jakob, som jag har utvalt, du Abrahams ättling, min vän,9du som jag har hämtat från jordens ände och kallat från dess mest avlägsna hörn, till dig har jag sagt: ’Du är min tjänare,’ jag har utvalt dig och ska inte stöta bort dig.10Var inte rädd, jag är med dig. Var inte ängslig, jag är din Gud. Jag ger dig styrka och hjälper dig. Jag uppehåller dig med min rättfärdighets hand.11Alla som rasar mot dig ska få blygas och stå med skam. De som står emot dig kommer att göras till intet och förgås.12Du letar efter dina motståndare men kommer inte att finna dem, de som fört krig mot dig ska omintetgöras och bli till intet.13Jag är HERREN, din Gud, jag håller dig vid handen och säger till dig: Var inte rädd. Jag hjälper dig.14Var inte rädd, du mask Jakob, du lilla Israel. Jag hjälper dig, säger HERREN, din befriare[2], Israels Helige.15Jag ska göra dig till en tröskmaskin, ny och med vassa taggar. Du ska tröska bergen till grus och höjderna till agnar.16Du ska kasta upp dem i luften, och vinden ska blåsa bort dem. En stormvind ska sprida dem åt alla håll. Men du ska glädja dig i HERREN, jubla över Israels Helige.17De fattiga och lidande söker vatten, men det finns inget. Deras tungor torkar ut av törst. Men jag, HERREN, ska svara dem. Jag, Israels Gud, ska aldrig överge dem.18Jag ska låta floder rinna fram uppe på höjderna och källor av vatten springa upp i dalarna. Jag ska göra öknen vattenrik och förtorkade områden rika på källor.19I öknen ska jag plantera ceder, akacia, myrten och olivträd, jag ska sätta cypresser i ödemarken tillsammans med alm och pinje.20Så ska alla se och veta, begrunda och förstå, att det är HERREN som har gjort det, att Israels Helige har skapat det.21Lägg fram er sak, säger HERREN, presentera era argument, säger Jakobs kung.22Låt dem stiga fram och tala om för oss vad som händer, och vad som har hänt, för att vi ska kunna begrunda hur det blev. Eller berätta för oss vad som ska ske i framtiden.23Tala om för oss vad som ligger i framtiden, så att vi förstår att ni är gudar. Gör något, gott eller ont, så att vi alla kan se det och förundras.24Men ni är mindre än ingenting och kan inte göra något alls. Den som väljer er är avskyvärd.25Men jag har satt en man i rörelse från norr, han kommer från öster och åkallar mitt namn. Han trampar ner furstar som om de vore grus, så som en krukmakare knådar sin lera.26Vem har talat om detta från början, så att vi fick veta det, i förväg, så att vi kunde säga att han hade rätt? Det fanns ingen, inte en enda förutsade något, inte ett ord hördes från er.27Jag är den förste som säger till Sion: ’Se! De är här!’ Jag kommer med glädjebudskap till Jerusalem.28Jag ser mig om, men här finns ingen. Bland dessa finns ingen som har råd att ge, ingen som svarar när jag frågar.29De är värdelösa, de uträttar ingenting. Dessa beläten är bara luft och tomhet.