1Ale nyní takto praví Hospodin stvořitel tvůj, ó Jákobe, a učinitel tvůj, ó Izraeli: Neboj se, nebo vykoupil jsem tě, a povolal jsem tě jménem tvým. Můj jsi ty.2Když půjdeš přes vody, s tebou budu, pakli přes řeky, nepřikvačí tě; půjdeš-li přes oheň, nespálíš se, aniž plamen chytí se tebe.3Nebo já Hospodin Bůh tvůj, Svatý Izraelský, jsem spasitel tvůj. Dal jsem na výplatu za tebe Egypt, zemi Mouřenínskou a Sábu místo tebe.4Hned jakž jsi drahým učiněn před očima mýma, zveleben jsi, a já jsem tě miloval; protož dal jsem lidi za tebe, a národy za život tvůj.5Nebojž se, nebo já s tebou jsem. Od východu zase přivedu símě tvé, a od západu shromáždím tě.6Dím půlnoční straně: Navrať, a polední: Nezbraňuj. Přiveď zase syny mé zdaleka, a dcery mé od končin země,7Každého toho, jenž se nazývá jménem mým, a kteréhož jsem k slávě své stvořil, jejž jsem sformoval, a kteréhož jsem učinil.8Vyveď lid slepý, kterýž již má oči, a hluché, kteříž již mají uši.9Všickni národové nechať se spolu shromáždí, a sberou se lidé. Kdo jest mezi nimi, ješto by to zvěstoval, a to, což se předně státi má, aby oznámil nám? Nechť vystaví svědky své, a spravedlivi budou, aneb ať slyší, a řeknou: Pravdať jest.10Vy svědkové moji jste, praví Hospodin, a služebník můj, kteréhož jsem vyvolil, tak že můžete věděti, a mně věřiti, i rozuměti, že já jsem, a že přede mnou nebyl sformován Bůh silný, aniž po mně bude.11Já, já jsem Hospodin, a žádného není kromě mne spasitele.12Já oznamuji, i vysvobozuji, jakž předpovídám, a ne někdo mezi vámi z cizích bohů, a vy mi toho svědkové jste, praví Hospodin, že já Bůh silný jsem.13Ještě prvé nežli den byl, já jsem, a není žádného, kdož by vytrhl z ruky mé. Když co dělám, kdo ji odvrátí?14Takto praví Hospodin vykupitel váš, Svatý Izraelský: Pro vás pošli do Babylona, a sházím závory všecky, i Kaldejské s lodimi veselými jejich.15Já jsem Hospodin svatý váš, stvořitel Izraele, král váš.16Takto praví Hospodin, kterýž způsobuje na moři cestu, a na prudkých vodách stezku,17Kterýž vyvodí vozy a koně, vojsko i sílu, činí, že v náhle padají, až i povstati nemohou, hasnou, jako knot hasne:18Nezpomínejte na první věci, a na starodávní se neohlédejte.19Aj, já učiním věc novou, a tudíž se zjeví. Zdaliž o tom nezvíte? Nadto způsobím na poušti cestu, a na pustinách řeky.20I slaviti mne bude zvěř polní, drakové i sovy, že jsem vyvedl na poušti vody a řeky na pustinách, abych dal nápoj lidu svému, vyvolenému svému.21Lid, kterýž nastrojím sobě, chválu mou vypravovati bude,22Poněvadž jsi mne nevzýval, ó Jákobe, nýbrž steskloť se se mnou, ó Izraeli.23Nepřivedl jsi mi hovádka k zápalům svým, a obětmi svými neuctils mne; nenutil jsem tě, abys mi sloužil obětmi suchými, aniž jsem tě tím obtěžoval, abys mi kadil.24Nekoupil jsi mi za peníze vonných věcí, ani tukem obětí svých zavlažil jsi mne, ale zaměstknal jsi mne hříchy svými, a obtížils mne nepravostmi svými.25Já, já sám shlazuji přestoupení tvá pro sebe, a na hříchy tvé nezpomínám.26Přiveď mi ku paměti, suďme se spolu; oznam ty, podlé čeho bys mohl spravedliv býti.27Otec tvůj první zhřešil, a učitelé tvoji přestoupili proti mně.28A protož smeci knížata z míst svatých, a vydám v prokletí Jákoba, a Izraele v pohanění.
1Men nu säger HERREN, han som har skapat dig, Jakob, han som har format dig, Israel: ”Var inte rädd, för jag har befriat dig. Jag har kallat dig vid namn, och du är min.2När du måste gå genom vatten är jag med dig, eller genom floder, ska de inte dränka dig. När du måste gå genom eld, ska du inte bli bränd. Lågorna ska inte skada dig.3Jag är HERREN, din Gud, Israels helige, din räddare. Jag ger Egypten till lösen för dig, och Kush och Seba i utbyte.4Du är dyrbar för mig, och jag ärar och älskar dig. Därför ger jag människor i utbyte mot dig, folk i stället för ditt liv.5Var inte rädd, för jag är med dig. Jag ska leda dina barn från öster och samla dig från väster.6Till norden säger jag: ’Släpp dem!’ och till södern: ’Håll dem inte kvar!’ För hit mina söner från fjärran och mina döttrar från jordens ände,7alla som bekänner mitt namn och som jag har skapat till min ära, format och gjort.”8Led ut de blinda som ändå har ögon, och de döva som har öron.9Alla nationer samlas, folken kommer samman. Vem bland dem har kunnat förutsäga detta, eller tala om för oss vad som förut har skett? Låt dem föra fram sina vittnen, så att de får rätt, och de som hör kan säga att det är sant.10”Men ni är mina vittnen, säger HERREN, min tjänare som jag har utvalt, för att ni ska känna och tro mig och förstå att jag är Gud. Ingen annan Gud finns gestaltad före mig, och ingen kommer att finnas efter mig.11Jag är HERREN, och det finns ingen annan räddare.12Det är jag som har uppenbarat, räddat och förkunnat, ingen främmande gud bland er. Ni är mina vittnen,” säger HERREN, ”och jag är Gud.13Ja, ända från första dagen. Ingen kan rycka något ur min hand. När jag handlar, finns ingen som kan hindra det.”
Löfte om seger
14Så säger HERREN, er befriare[1], Israels Helige: ”För er skull har jag sänt bud till Babylon och ska bryta ner dem alla, som ingenting, även kaldéerna, i de skepp de varit så stolta över.[2]15Jag är HERREN, er Helige, Israels skapare, er kung.”16Så säger HERREN, som gjorde en väg genom havet, en stig genom mäktiga vatten,17han som förde ut vagnar och hästar och en stark armé. Där blev de liggande för att aldrig resa sig igen, utsläckta, som en släckt veke.18”Glöm det som har varit, bli inte kvar i det förgångna.19Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, ser ni det inte? Jag ska göra en väg genom öknen och strömmar i ödemarken.20De vilda djuren, schakaler och berguvar, ska prisa mig, för av mig får öknen vatten så att mitt folk, mina utvalda, kan dricka.21Det folk som jag har skapat åt mig ska förkunna mitt lov.22Men du har inte kallat på mig, Jakob, inte tröttat ut dig för min skull, Israel.[3]23Du har inte gett mig får som brännoffer och inte ärat mig med slaktoffer. Ändå har jag inte betungat dig med matoffer, inte tröttat ut dig med krav på rökelse.24Du har inte köpt kalmus åt mig eller slösat dina slaktoffers fett på mig. Nej, du har betungat mig med dina synder, tröttat ut mig med dina överträdelser.25Jag är den som utplånar dina försyndelser, för min egen skull, och jag kommer inte mer ihåg dina synder.26Påminn mig, låt oss gå till rätta med varandra! Lägg fram din sak, så att du kan få rätt.27Din stamfader syndade, dina talesmän gjorde uppror mot mig.28Därför har jag förnedrat dina heliga furstar, överlämnat Jakob åt förintelse och Israel åt att skymfas.