Izajáš 10 | Bible Kralická

Bible Kralická

1 Běda těm, kteříž ustanovují práva nepravá, a spisovatelům, kteříž těžkosti spisují, 2 Aby odstrkovali nuzné od soudu, a vydírali spravedlnost chudých lidu mého, vdovy aby byly kořist jejich, a sirotky aby loupili. 3 I což učiníte v den navštívení a zpuštění, kteréž zdaleka přijde? K komu se o pomoc utečete? A kde zanecháte slávy své, 4 By nemusila skloniti se mezi vězni, a mezi zbitými klesnouti? Ve všem tom neodvrátí se prchlivost jeho, ale předce ruka jeho bude vztažená. 5 Běda Assurovi, metle hněvu mého, ačkoli hůl rozhněvání mého jest v rukou jeho, 6 A na národ ošemetný pošli jej, a o lidu hněvu mého přikáži jemu, aby směle bral kořisti, a loupil bez milosti, a položil jej v pošlapání jako bláto na ulicích. 7 Ale on ne tak se bude domnívati, ani srdce jeho tak mysliti bude; nebo srdce jeho jest hubiti a pléniti národy mnohé. 8 Nebo řekne: Zdaliž knížata má nejsou také i králové? 9 Zdaliž jako Charkemis není Chalno? Zdali není jako Arfad Emat? Zdali není jako Damašek Samaří? 10 Jakož nalezla ruka má království bohů, ješto rytiny jejich byly nad Jeruzalémských a Samařských, 11 Zdaliž jako jsem učinil Samaří a modlám jeho, tak neučiním Jeruzalému a obrazům jeho? 12 I staneť se, když dokoná Pán všecko dílo své na hoře Sion a v Jeruzalémě, že navštívím ovoce pyšného srdce krále Assyrského, a nádhernost vysokých očí jeho. 13 Nebo řekne: V síle ruky své to jsem vykonal, a v moudrosti své; nebo jsem rozumný byl, a odjal jsem meze národů, a poklady jejich jsem vzebral, a strhl jsem dolů, jako mocný, obyvatele. 14 Anobrž jako hnízdo nalezla ruka má zboží národů, a jako zbírána bývají vejce opuštěná, tak všecku zemi já jsem sebral, aniž byl, kdo by křídlem hnul, aneb otevřel ústa a siptěl. 15 Zdaliž se bude sekera velebiti nad toho, kdož ní seká? Zdaliž se honositi bude pila nad toho, kdož ní tře? Jako by se zpínala metla proti tomu, kdož by ji zdvihl; jako by se chlubila hůl, že není dřevem. 16 Protož pošle Pán, Hospodin zástupů, na vytylé jeho vyzáblost, a po zpodku slávu jeho prudce zapálí, jako silný oheň. 17 Nebo světlo Izraelovo bude ohněm, a Svatý jeho plamenem, i spálí a sžíře trní i bodláčí jeho jednoho dne. 18 Též spanilost lesu jeho, i úrodných polí jeho, od duše až do těla, všecko vyhubí. I stane se, že předěšený jsa, bude utíkati. 19 A pozůstalého dříví lesu jeho malý počet bude, tak že by je mohlo dítě popsati. 20 I stane se v ten den, nebudou více ostatkové Izraelští a pozůstalí z domu Jákobova zpoléhati na toho, kdož je tepe, ale zpoléhati budou na Hospodina, Svatého Izraelského v pravdě. 21 Ostatkové obrátí se, ostatkové Jákobovi k Bohu silnému, reku udatnému. 22 Nebo byť bylo lidu tvého, Izraeli, jako písku mořského, ostatkové jeho obrátí se. Pohubení uložené rozhojní spravedlnost. 23 Pohubení, pravím, a to jisté, Pán, Hospodin zástupů, učiní u prostřed vší této země. 24 Protož takto praví Pán, Hospodin zástupů: Neboj se Assyrského, lide můj, kterýž přebýváš na Sionu. Prutem umrská tě, a holí svou opřáhne na tebe na cestě Egyptské. 25 Po maličkém zajisté času dokoná se hněv a prchlivost má k vyhlazení jich. 26 Nebo vzbudí na něj Hospodin zástupů bič, jako porážku Madianských na skále Goréb, a jakož pozdvihl holi své na moře, tak jí pozdvihne na něj, na cestě Egyptské. 27 I stane se v ten den, že složeno bude břímě jeho s ramene tvého, a jho jeho s šíje tvé, nýbrž zkaženo bude jho od přítomnosti pomazaného. 28 Přitáhne do Aiat, přejde přes Migron, v Michmas složí nádobí svá. 29 Projdou průchod, v Gabaa budou míti hospodu k přenocování; ulekne se Ráma, Gabaa Saulovo uteče. 30 Naříkej hlasem svým, město Gallim, ať se slyší v Lais: Ach, ubohá Anatot. 31 Pohne se Madmena, obyvatelé Gábim schopí se. 32 Ještě téhož dne zastavě se v Nobe, pohrozí rukou svou hoře dcery Sionské, pahrbku Jeruzalémskému. 33 Aj, Panovník Hospodin zástupů oklestí vší silou ratolesti, ty pak, kteříž jsou vysokého zrostu, podetne; i budou vysocí sníženi. 34 Vyseká též houšť lesů sekerou, i Libán od velikomocného padne.

nuBibeln

od Biblica

1 Ve dem som stiftar orättfärdiga lagar och skriver förtryckande stadgar! 2 De förvränger rättvisan för de utsatta och berövar de förtryckta i mitt folk deras rätt. De gör änkor till sitt byte och plundrar de faderlösa. 3 Vad ska ni göra på räkenskapens dag, när förödelsen kommer från fjärran? Till vem ska ni då fly för att få hjälp? Var ska ni lämna era skatter? 4 Inget annat återstår än att huka sig bland de fängslade eller falla bland de dräpta. Men inte ens nu har hans vrede lagt sig, hans hand är fortfarande lyft.

Herrens vrede med Assur som redskap

5 ”Ve Assur, min vredes käpp, min rasande vredes piska! 6 Jag sänder honom mot ett gudlöst folk, mot det folk som gjort mig vred, för att ta byte och plundra och trampa ner dem som gyttja på gatorna. 7 Men detta var inte hans avsikt, innerst inne tänkte han inte så, utan han var ute efter att förgöra och utrota många folk. 8 För han säger: ’Är inte alla mina furstar kungar? 9 Gick det inte Kalno som Karkemish, Hamat som Arpad, Samaria som Damaskus? 10 När jag nu har besegrat andra avgudariken, där avgudarna var fler än i Jerusalem och Samaria,^[1] 11 skulle jag inte kunna göra mot Jerusalem och dess avgudar så som jag gjorde med Samaria och dess avgudar?’ 12 När Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, ska jag ställa den assyriske kungen till svars för vad han åstadkommit i sitt övermod och för hans stolta blick och förhävelse, 13 för han säger: ’Med min egen kraft och vishet har jag gjort allt detta, eftersom jag är så klok. Jag har flyttat folkens gränser, plundrat deras förråd och störtat härskare från deras troner.^[2] 14 Som en hand sträcks ut mot ett fågelbo, så har jag sträckt mig efter folkens rikedomar, och som man samlar övergivna ägg har jag samlat hela jorden. Ingen rörde en vinge eller öppnade näbben och pep.’ ” 15 Kan en yxa resa sig mot den som hugger med den? Är sågen förmer än den som sågar? Skulle en käpp kunna svinga den som lyfter den, eller en klubba lyfta den som inte är av trä? 16 Därför ska Herren, härskarornas HERRE, sända en tärande sjukdom bland hans kraftiga män, och under hans höghet ska en låga brinna, som en brännande eld. 17 Israels ljus ska vara en eld och dess Helige en låga som bränner och förtär hans tistlar och törnen på en enda dag. 18 Hans skogars och trädgårdars härlighet ska han fullständigt förstöra. Det ska bli som när en sjuk människa tynar bort. 19 De träd som blir kvar är så få att ett barn kan räkna dem.

Israels rest

20 Den dagen ska den rest som återstår i Israel och de som räddats av Jakobs släkt inte längre förlita sig på honom som slog dem, utan de ska ha en sann tillförsikt till HERREN, Israels Helige. 21 En rest av Jakob ska vända om till Gud, den Mäktige. 22 För även om ditt folk, Israel, vore som havets sand, ska bara en rest vända om. En förintelse är bestämd, en rättfärdighetens flod. 23 Herren, härskarornas HERRE, genomför den beslutade förintelsen över hela landet. 24 Så säger därför Herren, härskarornas HERRE: ”Du mitt folk som bor på Sion, var inte rädd för Assur, när han slår dig med käpp och lyfter sin stav mot dig, på samma sätt som Egypten. 25 Snart ska förbittringen vara över och min vrede vändas till deras fördärv.” 26 Härskarornas HERRE, ska då svänga sin piska mot honom, som när han slog Midjan vid Orevs klippa och lyfta sin stav över havet, på samma sätt som i Egypten. 27 På den dagen ska hans börda lyftas från dina axlar och oket på din nacke brytas sönder genom din fetma.^[3] 28 Han kommer från Ajat, drar fram genom Migron, lämnar sin tross i Mikmas. 29 De går över passet och stannar i Geva över natten. Rama bävar, Sauls Giva flyr. 30 Ropa, Gallim! Lyssna, Lajsha! Arma Anatot! 31 Madmena flyr bort, och invånarna i Gevim söker skydd. 32 Redan idag ska han stanna i Nov. Han knyter näven mot berget Sion, mot Jerusalems höjd. 33 Men se, Herren, härskarornas HERRE, hugger ner trädkronorna med våldsam kraft. De högvuxna fälls, de ståtliga huggs ner. 34 Han hugger ner snårskogen med en yxa, och Libanon faller för den Mäktige.