1Žalm Davidův, když utíkal před Absolonem synem svým.2Hospodine, jakť jsou mnozí nepřátelé moji! Mnozí povstávají proti mně.3Mnozí mluví o duši mé: Nemáť tento žádné pomoci v Bohu.4Ale ty, Hospodine, jsi štítem vůkol mne, slávou mou, a kterýž povyšuješ hlavy mé.5Hlasem svým volal jsem k Hospodinu, a vyslyšel mne s hory svaté své. Sélah.6Já jsem lehl, a spal jsem, i zas procítil; nebo mne zdržoval Hospodin.7Nebuduť se báti mnoha tisíců lidí, kteříž se vůkol kladou proti mně.8Povstaniž, Hospodine, zachovej mne, Bože můj, kterýž jsi zbil všech nepřátel mých líce, a zuby bezbožníků zvyrážel. [ (Psalms 3:9) Tvéť, ó Hospodine, jest spasení, a nad lidem tvým požehnání tvé. Sélah. ]
1En psalm av David, när han flydde från sin son Absalom.2HERRE, mina fiender är så många! Det är många som reser sig mot mig,3många som säger om mig: ”Det finns ingen räddning för honom hos Gud.” Séla[1]4Men du, HERRE, är min sköld runt omkring mig, min ära, den som lyfter upp mitt huvud.5Jag ropar till HERREN, och han hör mig från sitt heliga berg. Séla6Jag lägger mig ner, sover, och vaknar igen, för HERREN stöder mig.7Jag är inte rädd för de tiotusentals människor som omringar mig från alla håll.8Stå upp, HERRE! Rädda mig, min Gud! Du slår alla mina fiender på käken och krossar de gudlösas tänder.9Räddningen kommer från HERREN. Låt din välsignelse komma över ditt folk! Séla