1Davidův. K toběť, Hospodine, volám, skálo má, neodmlčujž mi se, abych, neozval-li bys mi se, nebyl podobný učiněn těm, kteříž sstupují do hrobu.2Vyslýchej hlas pokorných modliteb mých, kdyžkoli k tobě volám, když pozdvihuji rukou svých k svatyni svatosti tvé.3Nezahrnuj mne s bezbožníky, a s těmi, kteříž páší nepravost, kteříž mluvívají pokoj s bližními svými, ale převrácenost jest v srdcích jejich.4Dejž jim podlé skutků jejich, a podlé zlosti nešlechetností jejich; podlé práce rukou jejich dej jim, zaplať jim zaslouženou mzdu jejich.5Nebo nechtí mysli přiložiti k skutkům Hospodinovým, a k dílu rukou jeho; protož podvrátí je, a nebude jich vzdělávati.6Požehnaný Hospodin, nebo vyslyšel hlas pokorných modliteb mých.7Hospodin jest síla má a štít můj, v němť jest složilo naději srdce mé, a dána mi pomoc; protož se veselí srdce mé, a písničkou svou oslavovati jej budu.8Hospodin jest síla svých, a síla hojného spasení pomazaného svého on jest.9Spas lid svůj, Hospodine, a požehnej dědictví svému, a pas je, i vyvyš je až na věky.
1Av David. Jag ropar till dig, HERRE. Min klippa, var inte stum mot mig. Om du förblir tyst mot mig, blir jag lik dem som går ner till graven.2Hör mina böner, när jag ropar till dig om hjälp och sträcker mina händer mot det allra heligaste.3Släpa inte bort mig tillsammans med de onda och de som gör orätt, de som talar så vänligt till sina grannar men går i onda tankar.4Löna dem efter deras handlingar och efter deras onda gärningar. Löna dem efter vad de gjort, ge dem vad de förtjänar!5De bryr sig inte om HERRENS gärningar, om allt han har gjort. Han ska riva ner dem och inte bygga upp dem igen.6Välsignad är HERREN, för han har lyssnat till mina böner!7HERREN är min styrka och min sköld. Jag förtröstade på honom, och han hjälpte mig. Glädjen bubblar nu i mitt hjärta, och med min sång vill jag prisa honom.8HERREN är sitt folks styrka och en räddnings fästning för sin smorde.9Rädda ditt folk och välsigna din arvedel! Led dem som en herde, och bär dem för evigt!