Žalm 106 | Bible Kralická :: ERF Bibleserver

Bible Kralická

1 Halelujah. Oslavujte Hospodina, nebo dobrý jest, nebo na věky milosrdenství jeho. 2 Kdo může vymluviti nesmírnou moc Hospodinovu, a vypraviti všecku chválu jeho? 3 Blahoslavení, kteříž ostříhají soudu, a činí spravedlnost každého času. 4 Pamatuj na mne, Hospodine, pro milost k lidu svému, navštěv mne spasením svým, 5 Abych užíval dobrých věcí s vyvolenými tvými, a veselil se veselím národu tvého, a chlubil se spolu s dědictvím tvým. 6 Zhřešili jsme i s otci svými, neprávě jsme činili, a bezbožnost páchali. 7 Otcové naši v Egyptě nerozuměli předivným skutkům tvým, aniž pamatovali na množství milosrdenství tvých, ale odporni byli při moři, při moři Rudém. 8 A však vysvobodil je pro jméno své, aby v známost uvedl moc svou. 9 Nebo přimluvil moři Rudému, a vyschlo; i provedl je skrze hlubiny, jako po poušti. 10 A tak zachoval je od ruky toho, jenž jich nenáviděl, a vyprostil je z ruky nepřítele. 11 V tom přikryly vody ty, kteříž je ssužovali, nezůstalo ani jednoho z nich. 12 A ačkoli věřili slovům jeho, a zpívali chválu jeho, 13 Však rychle zapomenuli na skutky jeho, a nečekali na radu jeho; 14 Ale jati jsouce žádostí na poušti, pokoušeli Boha silného na pustinách. 15 I dal jim, čehož se jim chtělo, a však dopustil hubenost na život jejich. 16 Potom, když horlili proti Mojžíšovi v vojště, a Aronovi, svatému Hospodinovu, 17 Otevřevši se země, požřela Dátana, a přikryla zběř Abironovu. 18 A roznícen byl oheň na rotu jejich, plamen spálil bezbožníky. 19 Udělali i tele na Orébě, a skláněli se slitině. 20 A změnivše slávu svou v podobiznu vola, jenž jí trávu, 21 Zapomněli na Boha silného, spasitele svého, kterýž činil veliké věci v Egyptě. 22 A předivné v zemi Chamově, přehrozné při moři Rudém. 23 Pročež řekl, že je vypléní, kdyby se byl Mojžíš, vyvolený jeho, nepostavil v té mezeře před ním, a neodvrátil prchlivosti jeho, aby nehubil. 24 Za tím zošklivili sobě zemi žádanou, nevěříce slovu jeho. 25 A repcíce v staních svých, neposlouchali hlasu Hospodinova. 26 A protož pozdvihl ruky své proti nim, aby je rozmetal po poušti, 27 A aby rozptýlil símě jejich mezi pohany, a rozehnal je do zemí. 28 Spřáhli se také byli s modlou Belfegor, a jedli oběti mrch. 29 A tak dráždili Boha skutky svými, až se na ně obořila rána, 30 Až se postavil Fínes, a pomstu vykonal, i přetržena jest rána ta. 31 Což jest mu počteno za spravedlnost od národu do pronárodu, a až na věky. 32 Opět ho byli popudili při vodách sváru, až se i Mojžíšovi zle stalo pro ně. 33 Nebo k hořkosti přivedli ducha jeho, a pronesl ji rty svými. 34 K tomu nevyplénili ani národů těch, o kterýchž jim byl Hospodin poručil, 35 Ale směšujíce se s těmi národy, naučili se skutkům jejich, 36 A sloužili modlám jejich, kteréž jim byly osídlem. 37 Obětovali zajisté syny své a dcery své ďáblům. 38 A vylili krev nevinnou, krev synů svých a dcer svých, kteréž obětovali trapidlům Kananejským, tak že poškvrněna jest země těmi vraždami. 39 I zmazali se skutky svými, a smilnili činy svými. 40 Protož rozpáliv se v prchlivosti Hospodin na lid svůj, v ošklivost vzal dědictví své. 41 A vydal je v ruce pohanů. I panovali nad nimi ti, jenž je v nenávisti měli, 42 A utiskali je nepřátelé jejich, tak že sníženi jsou pod ruku jejich. 43 Mnohokrát je vysvobozoval, oni však popouzeli ho radou svou, pročež potlačeni jsou pro nepravost svou. 44 A však patřil na úzkost jejich, a slyšel křik jejich. 45 Nebo se rozpomenul na smlouvu svou s nimi, a želel toho podlé množství milosrdenství svých, 46 Tak že naklonil k nim lítostí všecky, kteříž je u vězení drželi. 47 Zachovej nás, Hospodine Bože náš, a shromažď nás z těch pohanů, abychom slavili jméno tvé svaté, a chlubili se v chvále tvé. 48 Požehnaný Hospodin Bůh Izraelský od věků až na věky. Na to rciž všecken lid: Amen, Halelujah.

nuBibeln

od Biblica

Herrens nåd, Israels otro

1 Halleluja! Prisa HERREN, för han är god. Hans nåd varar i evighet. 2 Vem kan räkna upp HERRENS väldiga gärningar, förkunna allt hans lov? 3 Lyckliga är de som bevarar det som är rätt och alltid gör det rättfärdiga. 4 Tänk på mig, HERRE, när du visar välvilja mot ditt folk! Kom till min hjälp med din räddning! 5 Låt mig få se det goda hos dina utvalda och dela ditt folks glädje, prisa dig tillsammans med dem som är din egendom. 6 Vi har syndat liksom våra fäder, vi har handlat fel och gjort det onda. 7 Våra fäder i Egypten förstod inte Herrens under. De glömde hans nådegärningar och gjorde uppror vid Sävhavet. 8 Ändå räddade han dem för sitt namns skull för att göra sin makt känd. 9 Han riktade sin befallning mot Sävhavet, och det blev torrt. Han ledde dem genom djupen som genom en öken. 10 Han räddade dem från dem som hatade dem och befriade dem från deras fiender. 11 Vattnet täckte deras fiender. Inte en enda en av dem undkom. 12 Då trodde de hans ord och lovade honom med sin sång. 13 Men snart glömde de allt han gjort. De väntade inte på hans råd. 14 De greps av begär i öknen och utmanade Gud i ödemarken. 15 Då gav han dem vad de begärde, men han sände också förödande sjukdomar över dem.^[1] 16 De blev avundsjuka på Mose och Aron, som var helgade åt HERREN. 17 Jorden öppnade sig och svalde Datan, begravde Avirams hop. 18 Eld flammade upp bland deras anhängare, lågorna uppslukade de onda. 19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbad en gjuten avgud. 20 De bytte ut sin härlighet mot en avbild av en tjur som äter gräs. 21 De glömde Gud, sin räddare, som gjort så stora ting i Egypten, 22 mirakel i Hams land och märkliga gärningar vid Sävhavet. 23 Därför bestämde han sig för att förgöra dem. Men Mose, hans utvalde, ställde sig framför honom för att hålla tillbaka hans vrede, så att han inte skulle förinta dem. 24 Sedan föraktade de det underbara landet, och de trodde inte på hans ord. 25 De gnällde i sina tält, och de ville inte lyssna till HERREN. 26 Därför lyfte han sin hand och svor att han skulle döda dem i öknen, 27 och att deras barn skulle skingras bland främmande folk och spridas ut till andra länder. 28 De förenade sig med Baal-Pegor, och de åt offer som offrats till livlösa avgudar.^[2] 29 Genom sina gärningar retade de Herren till vrede, så att en plåga bröt ut bland dem. 30 Men Pinechas grep in och kom emellan, så att plågan upphörde. 31 För detta räknades han som rättfärdig från generation till generation, för evigt. 32 Vid Merivas vatten förargade de HERREN igen och ställde till bekymmer för Mose. 33 De var upproriska mot hans ande, så att han^[3] talade utan att tänka efter. 34 De förgjorde inte heller folken, som HERREN hade sagt till dem, 35 utan beblandade sig med främmande folk och tog efter deras seder och bruk. 36 De tillbad deras avgudar, och detta blev en fälla för dem. 37 De offrade sina söner och döttrar till demoner. 38 De utgöt oskyldigt blod, sina söners och döttrars, som de offrade åt Kanaans avgudar, och landet blev vanhelgat genom dessas blod. 39 De vanhelgade sig själva genom sina handlingar och agerade i otrohet. 40 HERRENS vrede upptändes mot hans folk, och han avskydde sin arvedel. 41 Han överlämnade dem åt främmande folk, och de som hatade dem fick härska över dem. 42 Deras fiender förtryckte dem, och de fick underkasta sig deras makt. 43 Gång på gång befriade han dem, men de fortsatte att göra uppror, och de sjönk allt djupare i sin synd. 44 Ändå såg han till dem i deras nöd när han hörde deras rop. 45 Han kom ihåg sitt förbund med dem och var mild i sin stora nåd. 46 Han lät dem finna förbarmande hos dem som höll dem fångna. 47 Rädda oss, HERRE, vår Gud! Samla oss från dessa folk, så att vi får prisa ditt heliga namn och tacka och lova dig. 48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket ska säga: ”Amen!” Halleluja!