1Křič z plna hrdla, ze všech sil, pozvedni hlas jako polnici. Ohlas mému lidu jeho provinění, domu Jákobovu jeho hřích.2Den co den mě prý hledají, mé cesty by rádi poznali! Jako národ, jenž se spravedlivě chová a neopouští zákony svého Boha, tak mě žádají o spravedlivé soudy, rádi by byli v Boží blízkosti!3Říkají: „Proč se postíme,[1] když se na to nedíváš? Pokořujeme se hladem, a ty si toho nevšímáš?“ Jen se podívejte – v postní den si děláte, co chcete, všechny své dělníky ale honíte.4Vaše půsty působí jen sváry a rozbroje, vaše krutá pěst dopadá na druhé. Nemůžete se postit tak jako dnes, abyste byli vyslyšeni v nebi nahoře!5To že je půst, který se líbí mně? Den, kdy má člověk hladovět? Kdy má jak rákos hlavu naklánět a stlát si pytlem a popelem? Jak můžeš tohle nazývat postem, dnem, který má Hospodin v oblibě?6Není snad toto půst, který se líbí mě – uvolnit ty, kdo jsou v krutých okovech, rozvázat ty, kdo vězí v provazech, propustit utlačované jako svobodné, takže každé jho zlomíte?7Nemáš se raději s hladovým o chléb podělit, ubohým bezdomovcům svůj dům otevřít? Když vidíš nahého, nemáš jej přiodít, přestat být netečný k vlastním příbuzným?8Tehdy jak svítání tvé světlo vytryskne a tvé zdraví rychle rozkvete; tvá spravedlnost tě bude předcházet a Hospodinova sláva tvé řady uzavře.9Tehdy zavoláš a Hospodin vyslyší tě; o pomoc vykřikneš a řekne: Jsem zde! Když ze svého středu útlak odvrhneš, ukazování prstem a řeči zlé,10hladovému když se štědře nabídneš a nasytíš duše ztrápené, tehdy tvé světlo vzejde v temnotě a tvá noc bude jako poledne.11Tehdy tě Hospodin stále povede, nasytí tvou duši i v zemi vyprahlé a tvým kostem dodá na síle. Budeš se podobat zavlažené zahradě, budeš jako pramen, jehož voda nevyschne.12Kdo vzejdou z tebe, zbudují dávné sutiny; základy minulých pokolení znovu vystavíš. Budou tě nazývat stavitelem zbořenin a obnovitelem cest, aby se dalo žít.13Když se tvá noha vyhne sobotě, aby sis v můj svatý den nedělal, co chceš, když budeš sobotu nazývat svým blahem, Hospodinovým svatým a slavným dnem, a budeš ji slavit tak, že upustíš od svých cest, aby sis nedělal, co chceš, a s řečmi přestaneš,14tehdy v Hospodinu rozkoš nalezneš a já tě dovedu na výšiny země, abys užíval dědictví svého otce Jákoba. Tak promluvila ústa Hospodinova.
1”Ropa ut det så högt du kan, låt din röst ljuda som en trumpetstöt! Förklara för mitt folk deras brott, för Jakobs släkt deras synder.2Varje dag söker de mig och vill få kunskap om mina vägar, som om de vore ett folk som handlar rättfärdigt och inte överger sin Guds beslut. De ber mig om rättfärdiga domslut och verkar angelägna om att leva nära Gud.3’Varför har vi fastat, när du inte ser det? Varför förödmjukar vi oss, när du inte lägger märke till det?’ På fastedagen gör ni det som behagar er, och ni utnyttjar dem som arbetar för er.4Ni fastar under bråk och gräl, ni slåss på ett skamligt sätt med knytnävar. Så som ni fastar idag blir inte er bön hörd i höjden.5Skulle det här vara en sådan fasta som jag vill ha, en dag när man späker sig, böjer huvudet som ett strå och ligger i säck och aska? Är det vad du kallar för fasta, en dag som behagar HERREN?6Nej, den fasta jag vill ha är att du lossar orättvisa bojor, löser okets band, befriar de förtryckta, bryter sönder alla ok.7Dela din mat med den hungrige, erbjud den fattige och hemlöse husrum, ser du någon som saknar kläder, så klä honom, vänd inte ryggen åt dina egna!8Då ska ditt ljus bryta fram som gryningen, och dina sår ska läkas. Din rättfärdighet ska gå framför dig, och HERRENS härlighet som skydd bakom dig.9Då ska HERREN svara när du ropar, och när du ber om hjälp, säger han: ’Ja, här är jag.’ Om du slutar upp med allt slags förtryck, upphör med hån och förtal,10om du ger den hungrige mat och mättar den nödlidande, då ska ditt ljus gå upp i mörkret, och din natt ska bli som den ljusaste dag.11HERREN ska alltid leda dig, mätta dig i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du ska bli som en välvattnad trädgård, som en källa där vattnet aldrig tar slut.12Dina ättlingar ska bygga upp uråldriga ruiner på nytt, du ska återupprätta de gångna generationernas grunder, och du ska kallas den som murar igen sprickorna, ’den som gör det nedrivna beboeligt’.13Om du på sabbaten avstår från att göra vad du har lust med på min heliga dag, om du ser sabbaten som en glädje, HERRENS heliga dag, värd att ära, om du ärar den och inte följer dina egna önskningar, inte gör vad du har lust till och avstår från tanklöst prat,14då ska HERREN själv bli din glädje. Då ska jag föra dig fram över landets höjder, så att du får leva av din förfader Jakobs egendom.” HERREN har talat.