od Biblion1Běda těm, kdo uzákoňují zlé zákony, těm, kdo sepisují kruté předpisy,2aby ovlivnili soudy s chudáky, ubohým v mém lidu aby právo upřeli, aby se vdovy staly jejich kořistí, aby okrádali sirotky!3Co si počnete v den odplaty, až zdálky přižene se neštěstí? Koho poběžíte o pomoc poprosit? Kde zanecháte své bohatství?4Nezbude vám než se krčit s vězni, než padnout mezi mrtvými. Tím vším ale jeho hněv stále nekončí, jeho ruka se ještě chystá udeřit!
Běda Asýrii
5Běda Asýrii, metle mého hněvu – hůl v jejich ruce je má prchlivost!6Vypravil jsem je proti bezbožnému národu, poslal jsem je na lid, jenž ve mně budí zlost, aby se vrhli na kořist, aby shrábli lup, aby je pošlapali jak bahno v ulicích.7Asyrský král však takto nepřemýšlí, jiné záměry nosí na srdci – myslí jen na to, jak by hubil, jak by vymýtil mnohé národy.8Říká totiž: „Nejsou mí velitelé samí králové?9Nedopadlo Kalno jako Karkemiš? Nedopadl Chamát jako Arpád? Nedopadlo Samaří jako Damašek?10Má ruka uchvátila modlářská království, jež měla lepší sochy než Jeruzalém a Samaří.11Co jsem provedl se Samařím a jeho modlami, to provedu s Jeruzalémem a jeho sochami!“12Proto, až Pán dokončí vše, co chtěl vykonat proti hoře Sion a Jeruzalému, potrestá asyrského krále za jeho zpupnou pýchu a za to, jak s nadutě povýšeným pohledem13říká: „Svou vlastní silou jsem to způsobil a svou moudrostí – vždyť jsem zkušený! Hranice národů jsem odstranil, vyplenil jsem jejich poklady, zporážel jsem jejich trůny jako býk.14Bohatství národů má ruka pobrala, jako se hnízdo vybírá; jako se sbírají opuštěná vajíčka, tak jsem já celou zemi vysbíral a nikdo ani křídlem nezamával, neotevřel zobák, aby zapípal.“15Honosí se sekera nad toho, kdo s ní seká? Povyšuje se pila nad svého drvoštěpa? Jako by metla mávala tím, kdo ji zvedá, a hůl se chlubila, že není dřevěná!16A proto Panovník, Hospodin zástupů, sešle na jejich vypasence úbytě a pod jejich chloubou zapálí plamen nejprudší.17Světlo Izraele se stane ohněm, jejich Svatý bude plamenem; v jediném dni ten oheň pohltí jejich trní i bodláčí.18Jejich krásné lesy i zahrady až ke kořenům vypálí, jako když choré sklátí choroba.19Z lesů jim zůstane tak málo stromů, že by je i dítě mohlo spočítat.
Pozůstatek se navrátí
20V ten den už pozůstatek Izraele a ti, kdo se zachrání z domu Jákobova, nebudou spoléhat na toho, kdo je bije, ale budou opravdově spoléhat na Hospodina, Svatého izraelského.21Pozůstatek se navrátí,[1] pozůstatek Jákoba se navrátí k Mocnému Bohu.22I kdyby tvého lidu, Izraeli, bylo jako písku v moři,[2] jen pozůstatek se navrátí. Záhuba už je rozhodnuta, spravedlnost přijde jako záplava.23Pán, Hospodin zástupů, se rozhodl přivést na celou zemi záhubu.24Nuže, toto praví Pán, Hospodin zástupů: „Můj lide, jenž bydlíš na Sionu, neboj se Asyřanů, kteří tě bijí metlou a zvedají na tebe hůl tak jako kdysi Egyptští.25Má prchlivost totiž velmi brzy skončí a můj hněv se obrátí k jejich záhubě.“26Hospodin zástupů po nich šlehne bičem, jako když porazil Midiánce u Havraní skály;[3] zvedne hůl nad moře tak jako kdysi v Egyptě.[4]27V ten den jejich břemeno spadne z tvého ramene a jejich jho ze tvé šíje – jho se po oleji sesmekne.28Přitáhli do Ajatu, prošli Migronem, v Michmasu zřídili si skladiště.29Prošli průsmykem: „Přenocujeme v Gebě!“ Ráma se vyděsila, Gibea Saulova se dala na útěk.30Galimská dcero, hlasitě naříkej! Laišo, poslouchej! Anatote, přidej se!31Madmena se rozutekla, obyvatelé Gebimu skryli se.32V Nobu se zastaví ještě dnes, proti hoře Dcery sionské zvednou pěst, pohrozí jeruzalémské výšině.33Avšak hle, Panovník, Hospodin zástupů, strašlivou silou ty větve oklestí. Pokácí ty statné velikány, sraženi budou i nejvyšší.34Sekerou vymýtí ty lesní houštiny, libanonský les padne před Vznešeným!
Izajáš 10
nuBibeln
od Biblica1Ve dem som stiftar orättfärdiga lagar och skriver förtryckande stadgar!2De förvränger rättvisan för de utsatta och berövar de förtryckta i mitt folk deras rätt. De gör änkor till sitt byte och plundrar de faderlösa.3Vad ska ni göra på räkenskapens dag, när förödelsen kommer från fjärran? Till vem ska ni då fly för att få hjälp? Var ska ni lämna era skatter?4Inget annat återstår än att huka sig bland de fängslade eller falla bland de dräpta. Men inte ens nu har hans vrede lagt sig, hans hand är fortfarande lyft.
Herrens vrede med Assur som redskap
5”Ve Assur, min vredes käpp, min rasande vredes piska!6Jag sänder honom mot ett gudlöst folk, mot det folk som gjort mig vred, för att ta byte och plundra och trampa ner dem som gyttja på gatorna.7Men detta var inte hans avsikt, innerst inne tänkte han inte så, utan han var ute efter att förgöra och utrota många folk.8För han säger: ’Är inte alla mina furstar kungar?9Gick det inte Kalno som Karkemish, Hamat som Arpad, Samaria som Damaskus?10När jag nu har besegrat andra avgudariken, där avgudarna var fler än i Jerusalem och Samaria,[1]11skulle jag inte kunna göra mot Jerusalem och dess avgudar så som jag gjorde med Samaria och dess avgudar?’12När Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, ska jag ställa den assyriske kungen till svars för vad han åstadkommit i sitt övermod och för hans stolta blick och förhävelse,13för han säger: ’Med min egen kraft och vishet har jag gjort allt detta, eftersom jag är så klok. Jag har flyttat folkens gränser, plundrat deras förråd och störtat härskare från deras troner.[2]14Som en hand sträcks ut mot ett fågelbo, så har jag sträckt mig efter folkens rikedomar, och som man samlar övergivna ägg har jag samlat hela jorden. Ingen rörde en vinge eller öppnade näbben och pep.’ ”15Kan en yxa resa sig mot den som hugger med den? Är sågen förmer än den som sågar? Skulle en käpp kunna svinga den som lyfter den, eller en klubba lyfta den som inte är av trä?16Därför ska Herren, härskarornas HERRE, sända en tärande sjukdom bland hans kraftiga män, och under hans höghet ska en låga brinna, som en brännande eld.17Israels ljus ska vara en eld och dess Helige en låga som bränner och förtär hans tistlar och törnen på en enda dag.18Hans skogars och trädgårdars härlighet ska han fullständigt förstöra. Det ska bli som när en sjuk människa tynar bort.19De träd som blir kvar är så få att ett barn kan räkna dem.
Israels rest
20Den dagen ska den rest som återstår i Israel och de som räddats av Jakobs släkt inte längre förlita sig på honom som slog dem, utan de ska ha en sann tillförsikt till HERREN, Israels Helige.21En rest av Jakob ska vända om till Gud, den Mäktige.22För även om ditt folk, Israel, vore som havets sand, ska bara en rest vända om. En förintelse är bestämd, en rättfärdighetens flod.23Herren, härskarornas HERRE, genomför den beslutade förintelsen över hela landet.24Så säger därför Herren, härskarornas HERRE: ”Du mitt folk som bor på Sion, var inte rädd för Assur, när han slår dig med käpp och lyfter sin stav mot dig, på samma sätt som Egypten.25Snart ska förbittringen vara över och min vrede vändas till deras fördärv.”26Härskarornas HERRE, ska då svänga sin piska mot honom, som när han slog Midjan vid Orevs klippa och lyfta sin stav över havet, på samma sätt som i Egypten.27På den dagen ska hans börda lyftas från dina axlar och oket på din nacke brytas sönder genom din fetma.[3]28Han kommer från Ajat, drar fram genom Migron, lämnar sin tross i Mikmas.29De går över passet och stannar i Geva över natten. Rama bävar, Sauls Giva flyr.30Ropa, Gallim! Lyssna, Lajsha! Arma Anatot!31Madmena flyr bort, och invånarna i Gevim söker skydd.32Redan idag ska han stanna i Nov. Han knyter näven mot berget Sion, mot Jerusalems höjd.33Men se, Herren, härskarornas HERRE, hugger ner trädkronorna med våldsam kraft. De högvuxna fälls, de ståtliga huggs ner.34Han hugger ner snårskogen med en yxa, och Libanon faller för den Mäktige.