od Biblion1Spoléhám na tebe, Hospodine, kéž nejsem nikdy zahanben!2Pro svou spravedlnost mě vysvoboď, zachovej, nakloň mi ucho své, zachraň mě!3Mou skálou buď, kde měl bych obydlí, kam přijít bych mohl kdykoli. Rozhodls přece, že budu v bezpečí – ty sám jsi mou skálou a pevností!4Vysvoboď mě, Bože můj, z ruky ničemy, ze spárů násilníka, jenž páchá bezpráví!5Vždyť ty, Hospodine, jsi mou nadějí, na tebe, Pane můj, spoléhám od mládí!6Od svého narození se o tebe opírám, ty jsi mě vyvedl z lůna matčina – navždycky patří ti chvála má!7Mnozí mě mají za varovné znamení, ty jsi však moje pevná skrýš.8Kéž se má ústa tvou chválou naplní, abych tě mohl celý den velebit!9Nezavrhuj mě, když věkem sešlý jsem, když síly pozbývám, neopouštěj mě!10Vždyť moji nepřátelé mluví proti mně, ti, kdo mě špehují, spolu radí se.11Říkají: „Bůh ho opustil! Hoňte a chyťte ho – kdo by ho zachránil?!“12Bože, nevzdaluj se mi, Bože můj, na pomoc pospěš mi!13Ať jsou zahanbeni, ať už zmizí ti, kdo proti mně chrlí žaloby! Hanbou a potupou ať jsou přikryti ti, kdo usilují o mé neštěstí!14Já zatím budu doufat bez ustání, chválit tě budu víc a víc.15Vyprávět budu o tvé spravedlnosti, celý den mluvit o tvém spasení – ač nevím ani, jak je vypočíst!16Přistoupím s chválou Hospodinova hrdinství, tvou spravedlnost, Pane, připomínat chci!17Učils mě, Bože, od mládí, až dosud vyprávím o tvých zázracích.18Neopouštěj mě, Bože, když stárnu a šedivím, tomuto pokolení než tvou sílu vyjevím, o tvé moci než zpravím všechny potomky!19Tvá spravedlnost, Bože, sahá do výšin, ohromné věci provádíš – kdo je ti, Bože, podobný?20Dal jsi mi okusit hrozné úzkosti, k životu mě ale znovu navrátíš, zpět mě vytáhneš z nejhlubších propastí!21Mou vážnost znovu posílíš, vrátíš se, abys mě utěšil.22Já tě pak, Bože můj, při lyře oslavím, zazpívám o tvé věrnosti, na citeře ti žalmy zahraji, Svatý izraelský!23Radostně ti budou zpívat mé rty i moje duše, kterou jsi vykoupil.24Můj jazyk stále bude tvou spravedlnost velebit – že byli zahanbeni, že se styděli ti, kdo usilovali o mé neštěstí!
1Till dig, HERRE, tar jag min tillflykt, låt mig aldrig komma på skam.2Befria mig och befria mig i din rättfärdighet. Lyssna till mig och rädda mig.3Var en klippa för mig, en tillflykt, dit jag alltid får komma, du som har gett en befallning om min räddning, du min klippa och min borg.4Befria mig, min Gud, ur de ondas grepp, ur de orättfärdiga och grymma människornas våld.5Du är mitt hopp, HERRE, min Gud, min förtröstan alltsedan jag var ung.6Sedan jag föddes har du varit mitt stöd; du har lett mig sedan min tillblivelse i moderlivet. Jag vill alltid prisa dig.7Jag har blivit ett tecken för många, men du är min starka tillflykt.8Min mun fylls av din lovprisning, din ära dagen lång.9Förkasta mig inte på ålderns höst. Överge mig inte när mina krafter avtar.10Mina fiender talar mot mig, de som vill ta mitt liv gör en konspiration.11De säger: ”Gud har övergett honom! Jaga honom, grip honom! Det finns ingen som kan rädda honom.”12Gud, var inte så långt borta! Skynda till min hjälp, min Gud!13Låt mina motståndare komma på skam och förgås. Låt dem höljas i förakt och vanära som vill skada mig.14Jag ska alltid hoppas på dig och prisa dig mer och mer.15Jag vill förkunna din rättfärdighet, dagen lång din räddning, även om jag inte fattar vidden av den[1].16Jag ska komma och berätta om min Herres, HERRENS, väldiga kraft, din, endast din, rättfärdighet.17Gud, du har varit min lärare från min ungdom, och fortfarande förkunnar jag dina underverk.18Överge mig inte, Gud, nu när jag är gammal och gråhårig. Låt mig förkunna din kraft för nästa generation, din makt för dem som ska komma.19Din rättfärdighet, Gud, når upp till skyarna. Gud, du som har gjort stora ting, vem är som du?20Du har ställt mig inför mycket och bittert lidande, men du ger mig ändå liv på nytt och lyfter mig upp ur djupen.21Du upprättar mig igen och möter mig med ny tröst.22Jag vill prisa dig till harpa för din trofasthet, min Gud, och lovsjunga dig till lyra, du Israels Helige.23Jag vill jubla och lovsjunga dig, för du har friköpt mig.24Dagen lång vill jag berätta om din rättfärdighet, för de som ville mig ont har förödmjukats och kommit på skam.