1Yakup yoluna devam ederek doğu halklarının ülkesine vardı.2Kırda bir kuyu gördü. Kuyunun yanıbaşında üç davar sürüsü yatıyordu. Sürülere o kuyudan su verilirdi. Kuyunun ağzında büyük bir taş vardı.3Bütün sürüler oraya toplanınca, çobanlar kuyunun ağzındaki taşı yuvarlar, davarlarını suvardıktan sonra taşı yine yerine, kuyunun ağzına koyarlardı.4Yakup çobanlara, ‹‹Kardeşler, nerelisiniz?›› diye sordu. Çobanlar, ‹‹Harranlı'yız›› diye yanıtladılar.5Yakup, ‹‹Nahor'un torunu Lavan'ı tanıyor musunuz?›› diye sordu. ‹‹Tanıyoruz›› dediler.6Yakup, ‹‹İyi midir?›› diye sordu. ‹‹İyidir. İşte kızı Rahel davarlarla birlikte geliyor.››7Yakup, ‹‹Akşama daha çok var›› dedi, ‹‹Sürülerin toplanma vakti değil. Davarlarınızı suvarın, götürüp otlatın.››8Çobanlar, ‹‹Bütün sürüler toplanmadan, kuyunun ağzındaki taşı yuvarlamadan olmaz›› dediler, ‹‹Ancak o zaman davarları suvarabiliriz.››9Yakup onlarla konuşurken Rahel babasının davarlarını getirdi. Rahel çobanlık yapıyordu.10Yakup dayısı Lavan'ın kızı Rahel'i ve davarları görünce, gidip kuyunun ağzındaki taşı yuvarladı, dayısının davarlarını suvardı.11Rahel'i öperek hıçkıra hıçkıra ağladı.12Rahel'e baba tarafından akraba olduklarını, Rebeka'nın oğlu olduğunu anlattı. Rahel koşup babasına haber verdi.13Lavan, yeğeni Yakup'un geldiğini duyunca, onu karşılamaya koştu. Ona sarılıp öptü, evine getirdi. Yakup bütün olanları Lavan'a anlattı.14Lavan, ‹‹Sen benim etim, kemiğimsin›› dedi.
Yakup Lea ve Rahel'le Evleniyor Yakup Lavan'ın yanında bir ay kaldıktan sonra,
15Lavan, ‹‹Akrabamsın diye benim için bedava mı çalışacaksın?›› dedi, ‹‹Söyle, ne kadar ücret istiyorsun?››16Lavan'ın iki kızı vardı. Büyüğünün adı Lea, küçüğünün adı Rahel'di.17Lea'nın gözleri alımlıydı[1], Rahel ise boyu bosu yerinde, güzel bir kızdı.18Yakup Rahel'e aşıktı. Lavan'a, ‹‹Küçük kızın Rahel için sana yedi yıl hizmet ederim›› dedi.19Lavan, ‹‹Onu sana vermek başkasına vermekten daha iyidir›› dedi, ‹‹Yanımda kal.››20Yakup Rahel için yedi yıl çalıştı. Rahel'i sevdiği için, yedi yıl ona birkaç gün gibi geldi.21Lavan'a, ‹‹Zaman doldu, kızını ver, evleneyim›› dedi.22Lavan bütün yöre halkını toplayıp bir şölen verdi.23Gece kızı Lea'yı Yakup'a götürdü. Yakup onunla yattı.24Lavan cariyesi Zilpa'yı kızı Lea'nın hizmetine verdi.25Sabah olunca Yakup bir de baktı ki, yanındaki Lea! Lavan'a, ‹‹Nedir bana bu yaptığın?›› dedi, ‹‹Ben Rahel için yanında çalışmadım mı? Niçin beni aldattın?››26Lavan, ‹‹Bizim buralarda adettir. Büyük kız dururken küçük kız evlendirilmez›› dedi,27‹‹Bu bir haftayı tamamla, Rahel'i de sana veririz. Yalnız ona karşılık yedi yıl daha yanımda çalışacaksın.››28Yakup kabul etti. Lea'yla bir hafta geçirdi. Sonra Lavan kızı Rahel'i de ona verdi.29Cariyesi Bilha'yı Rahel'in hizmetine verdi.30Yakup Rahel'le de yattı. Onu Lea'dan çok sevdi. Lavan'a yedi yıl daha hizmet etti.
Yakup'un Çocukları
31RAB Lea'nın sevilmediğini görünce, çocuk sahibi olmasını sağladı. Oysa Rahel kısırdı.32Lea hamile kalıp bir erkek çocuk doğurdu. Adını Ruben[2] koydu. ‹‹Çünkü RAB mutsuzluğumu gördü›› dedi, ‹‹Kuşkusuz artık kocam beni sever.››33Yine hamile kaldı ve bir erkek çocuk daha doğurdu. ‹‹RAB sevilmediğimi duyduğu için bana bu çocuğu verdi›› diyerek adını Şimon[3] koydu.34Üçüncü kez hamile kalıp bir daha erkek çocuk doğurdu. ‹‹Artık kocam bana bağlanacak›› dedi, ‹‹Çünkü ona üç erkek çocuk doğurdum.›› Onun için çocuğa Levi[4] adı verildi.35Dördüncü kez hamile kaldı ve bir erkek çocuk daha doğurdu. ‹‹Bu kez RAB'be övgüler sunacağım›› dedi. Onun için çocuğa Yahuda[5] adını verdi. Bir süre doğum yapmadı.
1Jakob reste vidare och kom slutligen till Österlandet.2På avstånd fick han syn på tre fårhjordar. De låg vid en brunn på det öppna fältet och väntade på att bli vattnade, men en tung sten täckte brunnen.3Seden var att stenen inte togs bort förrän alla hjordar fanns på plats. Efter det att man vattnat dem rullades stenen tillbaka över brunnens öppning.4Jakob gick fram till herdarna och frågade dem var de bodde."I Haran", svarade de.5"Känner ni någon som heter Laban, Nahors sonson?""Visst gör vi det."6"Hur mår han?""Han mår bra, och det går utmärkt för honom. Titta, där kommer hans dotter Rakel med fåren."7"Varför ger ni inte djuren vatten, så att de kan gå tillbaka till betet?" frågade Jakob. "De kommer att bli hungriga om ni låter dem vara stilla så här tidigt på dagen!"8"Vi rullar inte bort stenen och börjar vattna dem förrän alla herdarna har kommit hit med sina djur", svarade de.9Medan detta samtal pågick, kom Rakel med sin fars får, för hon tjänstgjorde också som herde.10Eftersom hon var hans kusin - dotter till hans morbror - och eftersom fåren var hans morbrors, gick Jakob fram till brunnen och rullade bort stenen och gav fårhjorden vatten.11Sedan kysste Jakob Rakel och började gråta!12-13Han förklarade att han var hennes kusin och son till hennes faster Rebecka. Hon sprang och berättade det för sin far Laban, och så snart han hörde om Jakobs ankomst, skyndade han sig ut för att möta honom och omfamnade honom och tog honom med sig hem. Sedan berättade Jakob sin historia.14"Tänk, du är ju mitt eget kött och blod", utbrast Laban.
Rakel och Lea
15När Jakob hade varit där ungefär en månad, sa Laban en dag till honom: "Även om du är min släkting, ska du inte arbeta för mig utan betalning. Hur mycket vill du ha?"16Laban hade två döttrar, Lea och hennes yngre syster Rakel.17Lea hade vackra ögon, men Rakel var på alla sätt en skönhet.18Jakob hade blivit förälskad i Rakel. Därför sa han till hennes far: "Om du ger mig Rakel till hustru så ska jag arbeta för dig i sju år."19"Det går jag med på!" svarade Laban. "Jag ger henne hellre till dig än till någon utanför familjen."20Alltså tillbringade Jakob de följande sju åren hos Laban och arbetade för honom för att få Rakel. Tiden gick fort för han var förälskad i henne.21Slutligen kom den dag då det var dags för bröllop."Jag har uppfyllt min del av kontraktet", sa Jakob till Laban. "Ge mig nu min hustru, så att jag kan ligga med henne."22Då inbjöd Laban alla männen i trakten för att fira tilldragelsen med en stor fest.23När det senare på kvällen hade blivit mörkt tog Laban Lea och förde henne till Jakob, och han låg med henne.24Laban gav Lea en av sina tjänsteflickor som hette Silpa.25På morgonen upptäckte Jakob att det var Lea han legat med."Vad är detta för något?" utbrast Jakob. "Jag arbetade sju år för Rakel! Vad menar du med det här bedrägeriet?"26"Det är inte vår sed att gifta bort den yngre dottern före den äldre", svarade Laban.27"Vänta tills brudveckan är över, så kan du få Rakel också, om du lovar att arbeta för mig ytterligare sju år!"28Jakob gick med på detta, och när veckan var över fick han också Rakel till hustru.29Laban gav Rakel Bilha som tjänsteflicka.30Jakob låg också med Rakel, som han älskade mer än Lea, och han stannade och arbetade för Laban i ytterligare sju år.
Jakobs söner
31Eftersom Herren såg att Jakob inte älskade Lea lät han henne få barn, medan Rakel inte kunde få några.32Lea blev alltså med barn och födde en son som fick namnet Ruben (se, en son), för hon sa: "Herren har sett min belägenhet, men nu kommer min make att älska mig."33Hon blev snart med barn igen och födde en son till och kallade honom Simeon (Herren har hört mig), för hon sa: "Herren hörde att jag inte fick någon kärlek, och han gav mig ytterligare en son."34Ännu en gång blev hon med barn och födde en son och kallade honom Levi (tillgivenhet), för hon sa: "Nu kommer väl ändå min man att visa mig tillgivenhet, eftersom jag har gett honom tre söner!"35Än en gång blev hon med barn och födde en son och kallade honom Juda (lovsång), för hon sa: "Nu vill jag prisa Herren!" Sedan fick hon inga fler barn.