1Babil ırmakları kıyısında oturup Siyon'u andıkça ağladık;2Çevredeki kavaklara Lirlerimizi astık.3Çünkü orada bizi tutsak edenler bizden ezgiler, Bize zulmedenler bizden şenlik istiyor, ‹‹Siyon ezgilerinden birini okuyun bize!›› diyorlardı.4Nasıl okuyabiliriz RAB'bin ezgisini El toprağında?5Ey Yeruşalim, seni unutursam, Sağ elim kurusun.6Seni anmaz, Yeruşalim'i en büyük sevincimden üstün tutmazsam, Dilim damağıma yapışsın!7Yeruşalim'in düştüğü gün, ‹‹Yıkın onu, yıkın temellerine kadar!›› Diyen Edomlular'ın tavrını anımsa, ya RAB.8Ey sen, yıkılası Babil kızı, Bize yaptıklarını Sana ödetecek olana ne mutlu!9Ne mutlu senin yavrularını tutup Kayalarda parçalayacak insana!
1Vid Babylons floder satt vi och grät och tänkte på Jerusalem.2I pilträdens grenar hade vi hängt upp våra harpor,3-4för hur skulle vi kunna spela och sjunga i ett främmande land? Ändå krävde dessa plågoandar som tagit oss tillfånga, att vi skulle sjunga Sions glada sånger för dem.5-6Om jag glömmer dig, Jerusalem, så låt min högra hand glömma hur man spelar harpa. Låt mig aldrig kunna sjunga mer, om jag inte älskar dig mer än något annat.7Herre, glöm inte bort vad dessa edomeer gjorde den dagen när Babylons arméer intog Jerusalem. "Jämna den med marken", skrek de.8Babylon, du vidriga monster, du ska förstöras! Och lycklig är den som får ge igen för allt du gjort oss.9Ja, lycklig är den som tar dina spädbarn och krossar dem mot klipporna!