Mezmur 105 | Kutsal Kitap Yeni Çeviri

Kutsal Kitap Yeni Çeviri

105. Mezmur

1 RAB'be şükredin, O'nu adıyla çağırın, Halklara duyurun yaptıklarını! (1 Ta 16:8) 2 O'nu ezgilerle, ilahilerle övün, Bütün harikalarını anlatın! 3 Kutsal adıyla övünün, Sevinsin RAB'be yönelenler! 4 RAB'be ve O'nun gücüne bakın, Durmadan O'nun yüzünü arayın! 5-6 Ey sizler, kulu İbrahim'in soyu, Seçtiği Yakupoğulları, O'nun yaptığı harikaları, Olağanüstü işlerini Ve ağzından çıkan yargıları anımsayın! 7 Tanrımız RAB O'dur, Yargıları bütün yeryüzünü kapsar. 8-9 O antlaşmasını, Bin kuşak için verdiği sözü, İbrahim'le yaptığı antlaşmayı, İshak için içtiği andı sonsuza dek anımsar. 10-11 ‹‹Hakkınıza düşen mülk olarak Kenan ülkesini size vereceğim›› diyerek, Bunu Yakup için bir kural, İsrail'le sonsuza dek geçerli bir antlaşma yaptı. 12 O zaman bir avuç insandılar, Sayıca az ve ülkeye yabancıydılar. 13 Bir ulustan öbürüne, Bir ülkeden ötekine dolaşıp durdular. 14 RAB kimsenin onları ezmesine izin vermedi, Onlar için kralları bile payladı: 15 ‹‹Meshettiklerime dokunmayın, Peygamberlerime kötülük etmeyin!›› dedi. 16 Ülkeye kıtlık gönderdi, Bütün yiyeceklerini yok etti. 17 Önlerinden bir adam göndermişti, Köle olarak satılan Yusuf'tu bu. 18 Zincir vurup incittiler ayaklarını, Demir halka geçirdiler boynuna, 19 Söyledikleri gerçekleşinceye dek, RAB'bin sözü onu sınadı. 20 Kral adam gönderip Yusuf'u salıverdi, Halklara egemen olan onu özgür kıldı. 21 Onu kendi sarayının efendisi, Bütün varlığının sorumlusu yaptı; 22 Önderlerini istediği gibi eğitsin, İleri gelenlerine akıl versin diye. 23 O zaman İsrail Mısır'a gitti, Yakup Ham ülkesine yerleşti. 24 RAB halkını alabildiğine çoğalttı, Düşmanlarından sayıca artırdı onları. 25 Sonunda tutumunu değiştirdi düşmanlarının: Halkından tiksindiler, Kullarına kurnazca davrandılar. 26 Kulu Musa'yı, Seçtiği Harun'u gönderdi aralarına. 27 Onlar gösterdiler RAB'bin belirtilerini, Ham ülkesinde şaşılası işlerini. 28 Karanlık gönderip ülkeyi karanlığa bürüdü RAB, Çünkü Mısırlılar O'nun sözlerine karşı gelmişti. 29 Kana çevirdi sularını, Öldürdü balıklarını. 30 Ülkede kurbağalar kaynaştı Krallarının odalarına kadar. 31 RAB buyurunca sinek sürüleri, Sivrisinekler üşüştü ülkenin her yanına. 32 Dolu yağdırdı yağmur yerine, Şimşekler çaktırdı ülkelerinde. 33 Bağlarını, incir ağaçlarını vurdu, Parçaladı ülkenin ağaçlarını. 34 O buyurunca çekirgeler, Sayısız yavrular kaynadı. 35 Ülkenin bütün bitkilerini yediler, Toprağın ürününü yiyip bitirdiler. 36 RAB ülkede ilk doğanların hepsini, İlk çocuklarını öldürdü. 37 İsrailliler'i ülkeden altın ve gümüşle çıkardı, Oymaklarından tek kişi bile tökezlemedi. 38 Onlar gidince Mısır sevindi, Çünkü İsrail korkusu çökmüştü Mısır'ın üzerine. 39 RAB bulutu bir örtü gibi yaydı üzerlerine, Gece ateş verdi yollarını aydınlatsın diye. 40 İstediler, bıldırcın gönderdi, Göksel ekmekle doyurdu karınlarını. 41 Kayayı yardı, sular fışkırdı, Çorak topraklarda bir ırmak gibi aktı. 42 Çünkü kutsal sözünü, Kulu İbrahim'e verdiği sözü anımsadı. 43 Halkını sevinç içinde, Seçtiklerini sevinç çığlıklarıyla ülkeden çıkardı. 44 Ulusların topraklarını verdi onlara. Halkların emeğini miras aldılar; 45 Kurallarını yerine getirsinler, Yasalarına uysunlar diye. RAB'be övgüler sunun!

Nya Levande Bibeln

Biblica'dan

Gud och hans folk

1 Tacka Herren för allt gott han gör. Tala om det för alla folk. 2 Sjung lovsånger om honom och berätta om hans under. 3 Gläd er i Herren, ni som tillhör honom. Gläd er! 4 Vänd er till honom och räkna med hans kraft. Var uthålliga! 5-6 Tänk på vad han i sin makt har gjort för oss, som är ättlingar till hans tjänare Abraham, till Jakob, hans utvalde. Kom ihåg hur han dömde våra fiender. Han är Herren, vår Gud. 7 Överallt i hela världen är det han som har sista ordet. 8-9 Skulle tusen generationer komma och gå, så skulle han ändå aldrig glömma sitt löfte, det förbund som han slöt redan med Abraham och Isak, 10-11 och som han bekräftade med Jakob. Och detta är mitt förbund med Israels folk som kommer att vara för alltid: Jag ska ge er Kanaans land till att vara er egendom. 12 Han lovade detta medan de ännu var mycket få till antalet, och alltjämt levde som främlingar i Kanaan. 13 De var på den tiden spridda bland andra folk och vandrade från rike till rike. 14 Men Gud tillät inte någon att förtrycka dem, och han utplånade många kungar som försökte anfalla dem! 15 "Rör inte mina utvalda, skada inte mina profeter", varnade han. 16 Han sände hungersnöd över Kanaans land och förråden av säd och bröd tog snabbt slut. 17 Men Gud hade redan i förväg sänt Josef till Egypten, dit han såldes som slav. 18 I fängelset satte man bojor på hans fötter och en järnring runt hans hals. 19 Där fick han sitta tills den dag han uttydde sina medfångars drömmar, och allt det som han sagt inträffade. Guds ord gav honom rätt. 20 Då sände kungen äntligen bud efter honom och befriade honom. 21 Josef utnämndes till regeringschef och fick också förvalta kungens hela förmögenhet. 22 Alla höga tjänstemän var underställda honom och kungens rådgivare fick lära sig vishet av honom. 23 Sedan kom Jakob till Egypten och bodde där tillsammans med sina söner. 24 Under åren som följde förökade Gud sitt folk, ja, tills de slutligen blev mäktigare än sina fiender. 25 Därefter såg Gud till så att egyptierna började hata israeliterna och behandla dem illa. 26 Då sände Gud sina tjänare Mose och Aron, 27 för att de skulle utföra under och tecken i hela Egypten. 28 De gjorde som Gud befallt, och han lät ett tjockt mörker breda ut sig över hela landet. 29 Han förvandlade vattnet i deras floder till blod och förgiftade alla fiskar. 30 Därefter översvämmades landet av grodor, ja, till och med i kungens privata palats trängde grodorna in. 31 Och då Gud talade genom Mose, drog svärmar av flugor och andra insekter fram över hela landet, 32 och när egyptierna väntade på regn sände Gud hagel, och blixtar som plågade folket. 33 Deras vinträd och fikonträd förstördes, och alla träd vräktes omkull och låg kringspridda på marken. 34 På Guds befallning kom gräshoppssvärmar och 35 åt upp allt grönt och förstörde skörden. 36 Slutligen dödade Herren den äldste sonen i varje egyptiskt hem. 37 Sedan ledde han sitt folk tryggt ut ur Egypten och de förde med sig mängder av silver och guld, och det fanns inte en enda en bland dem som var sjuk, utan alla var friska. 38 Egyptierna var rädda för dem och var glada när de lämnade landet. 39 För att skydda dem från den heta solen satte Gud ett moln över sitt folk, och han gav dem en eldpelare om natten för att de skulle få ljus. 40 De bad om kött, och han sände fåglar in i deras läger. Och han lät dem äta manna, brödet från himlen, för att de skulle bli mätta. 41 Han öppnade en klippa, och vattnet forsade fram. Det flöt som en flod genom det torra, ödsliga landet - 42 för Gud håller sitt ord, och han kom ihåg sina heliga löften till sin tjänare Abraham. 43 På så sätt ledde han under sång och jubel sina utvalda in i det utlovade landet. 44 Han gav dem det land som tillhört andra folk. De fick skörda och äta vad andra hade planterat. 45 Alla dessa under lät han sitt folk uppleva för att de skulle lyda honom och hålla hans bud. Halleluja!