Matta 8

Kutsal Kitap Yeni Çeviri

Turkish Bible Society'dan
1 İsa dağdan inince büyük bir kalabalık O'nun ardından gitti. (Luk 6:37)2 Bu sırada cüzamlı bir adam yaklaşıp, ‹‹Ya Rab, istersen beni temiz kılabilirsin›› diyerek O'nun ayaklarına kapandı.3 İsa elini uzatıp adama dokundu, ‹‹İsterim, temiz ol!›› dedi. Adam anında cüzamdan temizlendi.4 Sonra İsa adama, ‹‹Sakın kimseye bir şey söyleme!›› dedi. ‹‹Git, kâhine görün ve cüzamdan temizlendiğini herkese kanıtlamak için Musa'nın buyurduğu sunuyu sun.››5-6 İsa Kefarnahum'a varınca bir yüzbaşı O'na gelip, ‹‹Ya Rab›› diye yalvardı, ‹‹Uşağım felç oldu, evde yatıyor; korkunç acı çekiyor.›› (Luk 7:1)7 İsa, ‹‹Gelip onu iyileştireceğim›› dedi.8 Ama yüzbaşı, ‹‹Ya Rab, evime girmene layık değilim›› dedi, ‹‹Yeter ki bir söz söyle, uşağım iyileşir.9 Ben de buyruk altında bir adamım, benim de buyruğumda askerlerim var. Birine, ‹Git› derim, gider; ötekine, ‹Gel› derim, gelir; köleme, ‹Şunu yap› derim, yapar.››10 İsa, duyduğu bu sözlere hayran kaldı. Ardından gelenlere, ‹‹Size doğrusunu söyleyeyim›› dedi, ‹‹Ben İsrail'de böyle imanı olan birini görmedim.11 Size şunu söyleyeyim, doğudan ve batıdan birçok insan gelecek, Göklerin Egemenliği'nde İbrahim'le, İshak'la ve Yakup'la birlikte sofraya oturacaklar.12 Ama bu egemenliğin asıl mirasçıları dışarıdaki karanlığa atılacak. Orada ağlayış ve diş gıcırtısı olacak.››13 Sonra İsa yüzbaşıya, ‹‹Git, inandığın gibi olsun›› dedi. Ve uşak o anda iyileşti.14 İsa Petrus'un evine geldiğinde onun kaynanasının ateşler içinde yattığını gördü. (Mar 1:29; Luk 4:38)15 Eline dokununca kadının ateşi düştü. Kadın kalkıp İsa'ya hizmet etmeye başladı.16 Akşam olunca birçok cinliyi kendisine getirdiler. İsa onlardaki kötü ruhları tek sözle kovdu, hastaların hepsini iyileştirdi.17 Bu, Peygamber Yeşaya aracılığıyla bildirilen şu söz yerine gelsin diye oldu: ‹‹Zayıflıklarımızı O kaldırdı, Hastalıklarımızı O üstlendi.››18 İsa, çevresindeki kalabalığı görünce gölün karşı yakasına geçilmesini buyurdu. (Luk 9:57)19 O sırada din bilginlerinden biri O'na yaklaşıp, ‹‹Öğretmenim›› dedi, ‹‹Nereye gidersen, senin ardından geleceğim.››20 İsa ona, ‹‹Tilkilerin ini, kuşların yuvası var, ama İnsanoğlu'nun başını yaslayacak bir yeri yok›› dedi.21 Başka bir öğrencisi İsa'ya, ‹‹Ya Rab, izin ver, önce gidip babamı gömeyim›› dedi.22 İsa ona, ‹‹Ardımdan gel›› dedi. ‹‹Bırak ölüleri, kendi ölülerini kendileri gömsün.››23 İsa tekneye binince, ardından öğrencileri de bindi. (Mar 4:35; Luk 8:22)24 Gölde ansızın büyük bir fırtına koptu. Öyle ki, dalgalar teknenin üzerinden aşıyordu. İsa bu arada uyuyordu.25 Öğrenciler gidip O'nu uyandırarak, ‹‹Ya Rab, kurtar bizi, yoksa öleceğiz!›› dediler.26 İsa, ‹‹Neden korkuyorsunuz, ey kıt imanlılar?›› dedi. Sonra kalkıp rüzgarı ve gölü azarladı. Ortalık sütliman oldu.27 Hepsi hayret içinde kaldı. ‹‹Bu nasıl bir adam ki, rüzgar da göl de O'nun sözünü dinliyor?›› dediler.28 İsa gölün karşı yakasında Gadaralılar'ın memleketine vardı. Orada O'nu mezarlık mağaralardan çıkan iki cinli karşıladı. Bunlar öyle tehlikeliydi ki, kimse o yoldan geçemiyordu. (Mar 5:1; Luk 8:26)29 İsa'ya, ‹‹Ey Tanrı'nın Oğlu, bizden ne istiyorsun?›› diye bağırdılar. ‹‹Buraya, vaktinden önce bize işkence etmek için mi geldin?››30 Onlardan uzakta otlayan büyük bir domuz sürüsü vardı.31 Cinler İsa'ya, ‹‹Bizi kovacaksan, şu domuz sürüsüne gönder›› diye yalvardılar. (Mar 1:40; Luk 5:12)32 İsa onlara, ‹‹Gidin!›› dedi. Cinler de adamlardan çıkıp domuzların içine girdiler. O anda bütün sürü dik yamaçtan aşağı koşuşarak göle atlayıp boğuldu.33 Domuzları güdenler kaçıp kente gittiler. Cinli adamlarla ilgili haberler dahil, olup bitenlerin hepsini anlattılar.34 Bunun üzerine bütün kent halkı İsa'yı karşılamaya çıktı. O'nu görünce bölgelerinden ayrılması için yalvardılar.

Matta 8

Nya Levande Bibeln

Biblica'dan
1 När Jesus sedan gick ner från berget följde massor av människor efter honom.2 Då närmade sig plötsligt en spetälsk[1] man och föll ner för honom och bad: ”Herre, om du vill, så kan du göra mig frisk.”3 Jesus räckte genast ut handen och rörde vid mannen och sa: ”Det vill jag. Du är frisk!” Och i samma stund var mannen fri från sin spetälska.4 Men Jesus sa till honom: ”Berätta inte detta för någon, utan gå till prästen så att han kan undersöka dig. Ta också med dig det offer som Mose har bestämt,[2] så att alla förstår att Gud har botat dig.”5-6 När Jesus gått in i Kafarnaum, kom en romersk officer fram till honom och bad om hjälp. ”Herre, min tjänare ligger förlamad därhemma och har svåra plågor”, förklarade han.7 ”Ska jag komma med och bota honom?” frågade Jesus.8 Men officeren sa: ”Herre, jag är inte värd att du går in i mitt hus.[3] Säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk.9 Jag vet det, för jag har själv överordnade officerare som ger mig order, och jag har andra soldater som är under mig. Om jag säger till en av dem: ’Gå’, så går han, och till en annan: ’Kom’, så kommer han, och om jag säger till min tjänare: ’Gör det här, eller det där’, så gör han det.”10 Jesus blev mycket förvånad och vände sig till dem som följde honom och sa: ”Jag försäkrar er att jag inte har sett en så stark tro hos någon bland Israels folk.11 Jag säger er att många människor, likt den här romerska officeren, ska komma från jordens alla länder och vara tillsammans med Abraham, Isak och Jakob på festen i Guds nya värld.[4]12 Men många israeliter, som borde ha varit med bland dem som får vara Guds eget folk, ska kastas ut i mörkret.[5] Där ska de gråta av ångest och förtvivlan.”13 Sedan sa Jesus till den romerska officeren: ”Gå hem. Det ska bli så som du trodde!” Och i samma stund blev tjänaren frisk.14 När Jesus sedan kom hem till Petrus fick han se att Petrus svärmor låg till sängs med hög feber.15 Han rörde då vid hennes hand och genast försvann febern, och hon steg upp och började laga mat åt dem.16 Samma kväll förde man många besatta människor till Jesus, och han drev ut de onda andarna genom att bara tala till dem. Han botade också alla de sjuka.17 Genom detta blev det verklighet som Gud förutsagt genom profeten Jesaja: ”Han la våra plågor på sig själv och tog bort våra sjukdomar.”[6]18 När Jesus såg att det samlades mer och mer folk bad han sina efterföljare att göra sig beredda att åka över till andra sidan sjön.19 Då kom en av laglärarna[7] fram till honom och sa: ”Mästare, jag vill följa dig vart du än går!”20 Jesus svarade: ”Du måste förstå, att rävarna har lyor och fåglarna har bon, men jag, Människosonen[8], har ingen plats där jag kan vila ut.”21 En annan av hans efterföljare sa: ”Herre, jag vill gärna följa dig, men låt mig först gå hem och begrava min pappa.”[9]22 Då svarade Jesus honom: ”Följ mig och låt dem som är andligt döda[10] begrava sina döda.”23 Sedan steg Jesus i en båt och åkte över sjön tillsammans med sina efterföljare.24 Och plötsligt blåste en fruktansvärd storm upp med höga vågor som slog in över båten. Men Jesus sov.25 Då gick hans efterföljare fram till honom och väckte honom och började ropa: ”Herre, hjälp oss! Vi sjunker!”26 Men Jesus svarade: ”Varför är ni rädda? Har ni så svårt att tro?” Sedan reste han sig upp och talade strängt till vinden och sjön, och allt blev lugnt.27 Jesus efterföljare blev alldeles häpna. ”Vem är han”, sa de till varandra, ”eftersom till och med vinden och sjön lyder honom?”28 När Jesus hade kommit över till andra sidan sjön, till gadarenernas område[11], kom två män som var besatta av onda andar emot honom. De bodde bland gravarna och var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram den vägen.29 Och de ropade till Jesus: ”Lämna oss ifred, du Guds Son! Har du kommit för att plåga oss i förtid?”30 Samtidigt gick en stor svinhjord och betade inte långt därifrån,31 och andarna tiggde och bad: ”Om du driver ut oss, så skicka oss åtminstone in i svinhjorden.”32 Jesus sa: ”Som ni vill, ge er iväg!” Och genast lämnade de onda andarna männen och for in i svinen, och hela hjorden rusade utför bergssluttningen och drunknade i sjön.33 Herdarna som vaktat svinen flydde, och när de kom till den närliggande staden berättade de alltihop, även det som hänt med de besatta.34 Alla i staden gick då ut för att träffa Jesus, och när de kom fram till honom bad de honom lämna deras område.