1-2O günlerde Vaftizci Yahya Yahudiye Çölü'nde ortaya çıktı. Şu çağrıyı yapıyordu: ‹‹Tövbe edin! Göklerin Egemenliği yaklaşmıştır.››3Nitekim Peygamber Yeşaya aracılığıyla sözü edilen kişi Yahya'dır. Yeşaya şöyle demişti: ‹‹Çölde haykıran, ‹Rab'bin yolunu hazırlayın, Geçeceği patikaları düzleyin› diye sesleniyor.››4Yahya'nın deve tüyünden giysisi, belinde deri kuşağı vardı. Yediği, çekirge ve yaban balıydı.5-6Yeruşalim, bütün Yahudiye ve Şeria yöresinin halkı ona geliyor, günahlarını itiraf ediyor, onun tarafından Şeria Irmağı'nda vaftiz ediliyordu.7Ne var ki, birçok Ferisi'yle Saduki'nin vaftiz olmak için kendisine geldiğini gören Yahya onlara şöyle seslendi: ‹‹Ey engerekler soyu! Gelecek gazaptan kaçmak için sizi kim uyardı?8Bundan böyle tövbeye yaraşır meyveler verin.9Kendi kendinize, ‹Biz İbrahim'in soyundanız› diye düşünmeyin. Ben size şunu söyleyeyim: Tanrı, İbrahim'e şu taşlardan da çocuk yaratabilir.10Balta ağaçların köküne dayanmış bile. İyi meyve vermeyen her ağaç kesilip ateşe atılır.11Gerçi ben sizi tövbe için suyla vaftiz ediyorum, ama benden sonra gelen benden daha güçlüdür. Ben O'nun çarıklarını çıkarmaya bile layık değilim. O sizi Kutsal Ruh'la ve ateşle vaftiz edecek.12Yabası elindedir. Harman yerini temizleyecek, buğdayını toplayıp ambara yığacak, samanı ise sönmeyen ateşte yakacak.››
İsa Vaftiz Oluyor
13Bu sırada İsa, Yahya tarafından vaftiz edilmek üzere Celile'den Şeria Irmağı'na, Yahya'nın yanına geldi. (Mar 1:9; Luk 3:21)14Ne var ki Yahya, ‹‹Benim senin tarafından vaftiz edilmem gerekirken sen mi bana geliyorsun?›› diyerek O'na engel olmak istedi.15İsa ona şu karşılığı verdi: ‹‹Şimdilik buna razı ol! Çünkü doğru olan her şeyi bu şekilde yerine getirmemiz gerekir.›› O zaman Yahya O'nun dediğine razı oldu.16İsa vaftiz olur olmaz sudan çıktı. O anda gökler açıldı ve İsa, Tanrı'nın Ruhu'nun güvercin gibi inip üzerine konduğunu gördü.17Göklerden gelen bir ses, ‹‹Sevgili Oğlum budur, O'ndan hoşnudum›› dedi.
1Lite senare började Johannes döparen undervisa ute i den judiska ödemarken. Och hans budskap var:2”Lämna synden och vänd om till Gud, för han har kommit för att rädda människor och göra dem till sitt eget folk![1]”3Det var honom Gud talade om genom profeten Jesaja, när han sa: ”En röst ropar i ödemarken: ’Bana väg för Herren! Gör stigarna raka för honom![2]’ ”4Johannes hade kläder som var gjorda av kamelhår, och han hade ett läderbälte runt midjan. Den mat han åt var gräshoppor och vildhonung.5Folk från Jerusalem, från alla delar av Judeen och från hela Jordandalen kom ut i ödemarken för att höra honom tala,6och när de hade bekänt sina synder döpte han dem i Jordanfloden.7Men när Johannes såg att många fariseer och saddukeer[3] kom för att bli döpta, talade han strängt till dem och sa: ”Ni huggormsyngel, tror ni att ni kan klara er undan Guds kommande dom?8Nej, först måste ni bevisa att ni vänt er bort från synden genom att göra det som är rätt.9Inbilla er inte att ni kan komma undan. Tänk inte: ’Vi är trygga, för vi är judar och Abraham är vår stamfar.’ Jag försäkrar er att det inte hjälper. Gud kan förvandla de här stenarna till judar!10Domen hänger över er, yxan har redan börjat hugga i trädstammarna. Varje träd som inte bär god frukt ska huggas ner och kastas i elden!11Den som erkänner sina synder och vänder om till Gud, honom döper jag med vatten. Men det ska komma en som är större än jag. Han är så mäktig att jag inte ens är värdig att ta av honom hans sandaler![4] Han ska döpa er med Guds heliga Ande och eld.12Det är han som ska döma världen. Han står färdig att skilja de onda människorna från dem som följer Guds vilja, på samma sätt som bonden skiljer agnarna från vetet. Och sedan han har rensat upp på tröskplatsen, ska han samla vetet i ladan, men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar.”
Jesus blir döpt
13Jesus lämnade nu Galileen och kom till Jordanfloden för att bli döpt av Johannes,14men Johannes ville inte döpa honom. Han sa: ”Det kan inte vara riktigt. Egentligen borde jag bli döpt av dig.”15Men Jesus svarade: ”Gör det i alla fall, för vi måste göra allt som Gud vill.” Och då döpte Johannes honom.16När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Då öppnade sig himlen och han[5] såg Guds Ande komma ner som en duva och stanna över honom.17Och en röst från himlen sa:”Detta är min älskade Son, han är min glädje.”