1RAB Musa'ya şöyle dedi: ‹‹Firavunun yanına git ve ona de ki, ‹İbraniler'in Tanrısı RAB şöyle diyor: Halkımı salıver, bana tapsınlar.2Salıvermeyi reddeder, onları tutmakta diretirsen,3RAB'bin eli kırlardaki hayvanlarınızı -atları, eşekleri, develeri, sığırları, davarları- büyük kırıma uğratarak sizi cezalandıracak.4RAB İsrailliler'le Mısırlılar'ın hayvanlarına farklı davranacak. İsrailliler'in hayvanlarından hiçbiri ölmeyecek.› ››5RAB zamanı da belirleyerek, ‹‹Yarın ülkede bunu yapacağım›› dedi.6Ertesi gün RAB dediğini yaptı: Mısırlılar'ın hayvanları büyük çapta öldü. Ama İsrailliler'in hayvanlarından hiçbiri ölmedi.7Firavun adam gönderdi, İsrailliler'in bir tek hayvanının bile ölmediğini öğrendi. Öyleyken, inat etti ve halkı salıvermedi.
Çıban Belası
8RAB Musa'yla Harun'a, ‹‹Yanınıza iki avuç dolusu ocak kurumu alın›› dedi, ‹‹Musa kurumu firavunun önünde göğe doğru savursun.9Kurum bütün Mısır'ın üzerinde ince bir toza dönüşecek; ülkenin her yanındaki insanların, hayvanların bedenlerinde irinli çıbanlar çıkacak.››10Böylece Musa'yla Harun ocak kurumu alıp firavunun önünde durdular. Musa kurumu göğe doğru savurdu. İnsanlarda ve hayvanlarda irinli çıbanlar çıktı.11Büyücüler çıbandan ötürü Musa'nın karşısında duramaz oldular. Çünkü bütün Mısırlılar'da olduğu gibi onlarda da çıbanlar çıkmıştı.12RAB firavunu inatçı yaptı, RAB'bin Musa'ya söylediği gibi, firavun Musa'yla Harun'u dinlemedi.
Dolu Belası
13RAB Musa'ya şöyle dedi: ‹‹Sabah erkenden kalkıp firavunun huzuruna çık, de ki, ‹İbraniler'in Tanrısı RAB şöyle diyor: Halkımı salıver, bana tapsınlar.14Yoksa bu kez senin, görevlilerinin, halkının üzerine bütün belalarımı yağdıracağım. Öyle ki, bu dünyada benim gibisi olmadığını öğrenesin.15Çünkü elimi kaldırıp seni ve halkını salgın hastalıkla vurmuş olsaydım, yeryüzünden silinmiş olurdun.16Gücümü sana göstermek, adımı bütün dünyaya tanıtmak için seni ayakta tuttum.17Hâlâ halkımı salıvermiyor, onlara üstünlük taslıyorsun.18Bu yüzden, yarın bu saatlerde Mısır'a tarihinde görülmemiş ağır bir dolu yağdıracağım.19Şimdi buyruk ver, hayvanların ve kırda neyin varsa hepsi sığınaklara konsun. Dolu yağınca, eve getirilmeyen, kırda kalan bütün insanlarla hayvanlar ölecek.› ››20Firavunun görevlileri arasında RAB'bin uyarısından korkanlar köleleriyle hayvanlarını çabucak evlerine getirdiler.21RAB'bin uyarısını önemsemeyenler ise köleleriyle hayvanlarını tarlada bıraktı.22RAB Musa'ya, ‹‹Elini göğe doğru uzat›› dedi, ‹‹Mısır'ın her yerine, insanların, hayvanların, kırdaki bütün bitkilerin üzerine dolu yağsın.››23Musa değneğini göğe doğru uzatınca RAB gök gürlemeleri ve dolu gönderdi. Yıldırım düştü. RAB Mısır'a dolu yağdırdı.24Şiddetli dolu yağıyor, sürekli şimşek çakıyordu. Mısır Mısır olalı böylesi bir dolu görmemişti.25Dolu Mısır'da insandan hayvana dek kırdaki her şeyi, bütün bitkileri mahvetti, bütün ağaçları kırdı.26Yalnız İsrailliler'in yaşadığı Goşen bölgesine dolu düşmedi.27Firavun Musa'yla Harun'u çağırtarak, ‹‹Bu kez günah işledim›› dedi, ‹‹RAB haklı, ben ve halkım haksızız.28RAB'be dua edin, yeter bu gök gürlemeleri ve dolu. Sizi salıvereceğim, artık burada kalmayacaksınız.››29Musa, ‹‹Kentten çıkınca, ellerimi RAB'be uzatacağım›› dedi, ‹‹Gök gürlemeleri duracak, artık dolu yağmayacak. Böylece dünyanın RAB'be ait olduğunu bileceksin.30Ama biliyorum, sen ve görevlilerin RAB Tanrı'dan hâlâ korkmuyorsunuz.››31Keten ve arpa mahvolmuştu; çünkü arpa başak vermiş, keten çiçek açmıştı.32Ama buğday ve kızıl buğday henüz bitmediği için zarar görmemişti.33Musa firavunun yanından ayrılıp kentten çıktı. Ellerini RAB'be uzattı. Gök gürlemesi ve dolu durdu, yağmur dindi.34Firavun yağmurun, dolunun, gök gürlemesinin kesildiğini görünce, yine günah işledi. Hem kendisi, hem görevlileri inat ettiler.35RAB'bin Musa aracılığıyla söylediği gibi, firavun inat ederek İsrailliler'i salıvermedi.
1"Gå tillbaka till Farao", sa Herren till Mose, "och säg till honom: 'Herren, hebreernas Gud, befaller dig att släppa sitt folk så att det kan gå och offra till honom.2Om du inte gör det3ska Gud visa sin makt och sända pest som dödar din boskap, dina hästar, åsnor, kameler och dina fårhjordar.4Men pesten ska bara drabba egyptiernas boskap, inget av de djur som tillhör Israel ska dö.' "5Herren meddelade att pesten skulle komma redan dagen därpå,6och det gjorde den. All boskap som tillhörde egyptierna dog, men inte ett enda djur av Israels boskap blev ens sjukt.7Farao skickade då sina tjänare för att undersöka om det stämde att inte något enda djur bland Israels boskap hade dött. Inte ens när han upptäckte att det var på det sättet gav han med sig. Han vägrade att släppa folket.
Aska orsakar bölder
8Då sa Herren till Mose och Aron: "Ta aska från brännugnen. Mose ska kasta upp den mot himlen inför Faraos ögon,9och då ska det bildas damm över hela Egypten, och detta ska leda till att det uppstår bulnader på människor och djur över hela landet."10Då tog de aska från brännugnen och gick till Farao. Medan denne såg på, kastade Mose upp askan mot himlen, och alla, både människor och djur, fick bulnader.11Spåmännen kom inte heller undan, utan också de fick bulnader.12Men Herren förhärdade Faraos hjärta, så att han vägrade att höra på dem, precis som Herren hade sagt till Mose att det skulle ske.
En fruktansvärd hagelstorm
13Sedan sa Herren till Mose: "Gå upp tidigt i morgon bitti och säg till Farao: 'Herren, hebreernas Gud, säger: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst,14annars ska jag sända en plåga som verkligen ska bevisa för både dig och dina tjänare och allt folk i Egypten att det inte finns någon på hela jorden som är som jag.15Jag hade kunnat döda er alla,16men jag gjorde det inte, för jag ville visa dig och hela jorden min väldiga kraft.17Men du tror fortfarande att du är så mäktig att du kan trotsa min makt och vägra att släppa mitt folk.18Nåväl, i morgon vid den här tiden ska jag sända en väldig hagelstorm över hela landet, en storm vars like man aldrig sett sedan Egypten grundades.19Se nu till att du får in din boskap från fälten, för varje man och varje djur som finns ute kommer att dö av haglet.' "20De egyptier som blev skrämda av denna hotelse, hämtade sin boskap och sina tjänare från fälten,21men de som inte brydde sig om Herrens ord lämnade dem kvar ute på ängarna.22Då sa Herren till Mose: "Sträck din hand mot himlen, så ska hagel komma över hela landet, över människor, djur och växtlighet."23När Mose lyfte handen sände Herren hagel och ett fruktansvärt åskväder.24Det går inte ens att beskriva vad som hände. Aldrig tidigare i Egyptens historia hade det förekommit en sådan storm.25Hela Egypten lades i ruiner. Allt som fanns ute på fälten, både människor och djur, dödades. Träd slogs sönder och skörden förstördes.26Den enda plats i landet där det inte haglade den dagen var Gosen, där Israels folk bodde.27Farao skickade då bud efter Mose och Aron: "Nu äntligen inser jag att det är mitt fel", bekände han. "Det är Herren som har rätt, och jag och mitt folk har handlat orätt hela tiden.28Bed till Gud att han låter detta hagel upphöra, så ska jag låta er gå på en gång."29"Ja", sa Mose. "Så snart jag har lämnat staden ska jag räcka ut mina händer mot Herren, och då ska åskvädret och haglet sluta. Detta ska bevisa för dig att det är Herren som har makt över hela jorden,30men ändå kommer varken du eller dina tjänare att lyda Herren."31Allt lin och allt korn slogs ner och blev förstört, för kornet hade gått i ax, och linet stod i blom,32men vetet blev inte förstört, eftersom det ännu inte hade kommit upp ur jorden.33Mose lämnade Farao, gick ut ur staden och lyfte sina händer mot himlen. Åska, hagel och regn upphörde omedelbart.34När Farao såg det syndade både han och hans tjänare på nytt genom att envist vägra göra vad de hade lovat.35Faraos hjärta var fortfarande hårt, och han släppte inte folket, precis som Herren tidigare hade sagt till Mose.