1RAB Musa'ya, ‹‹Firavunun yanına git›› dedi, ‹‹Belirtilerimi aralarında göstermek için firavunla görevlilerini inatçı yaptım.2Mısır'la nasıl alay ettiğimi, aralarında gösterdiğim belirtileri sen de çocuklarına, torunlarına anlat ki, benim RAB olduğumu bilesiniz.››3Musa'yla Harun firavunun yanına varıp şöyle dediler: ‹‹İbraniler'in Tanrısı RAB diyor ki, ‹Ne zamana dek alçakgönüllü olmayı reddedeceksin? Halkımı salıver, bana tapsınlar.4Halkımı salıvermeyi reddedersen, yarın ülkene çekirgeler göndereceğim.5Yeryüzünü öylesine kaplayacaklar ki, toprak görünmez olacak. Doludan kurtulan ürünlerinizi, kırda biten bütün ağaçlarınızı yiyecekler.6Evlerine, bütün görevlilerinin, bütün Mısırlılar'ın evlerine çekirge dolacak. Ne babaların, ne ataların ömürlerince böylesini görmediler.› ›› Sonra Musa dönüp firavunun yanından ayrıldı.7Görevlileri firavuna, ‹‹Ne zamana dek bu adam bize tuzak kuracak?›› dediler, ‹‹Bırak gitsinler, Tanrıları RAB'be tapsınlar. Mısır harap oldu, hâlâ anlamıyor musun?››8Böylece, Musa'yla Harun'u firavunun yanına geri getirdiler. Firavun, ‹‹Gidin, Tanrınız RAB'be tapın›› dedi, ‹‹Ama kimler gidecek?››9Musa, ‹‹Genç, yaşlı hep birlikte gideceğiz›› dedi, ‹‹Oğullarımızı, kızlarımızı, davarlarımızı, sığırlarımızı yanımıza alacağız. Çünkü RAB'be bayram yapmalıyız.››10Firavun, ‹‹Alın çoluk çocuğunuzu, gidin gidebilirseniz, RAB yardımcınız olsun!›› dedi, ‹‹Bakın, kötü niyetiniz ne kadar açık.11Olmaz. Yalnız erkekler gidip RAB'be tapsın. Zaten istediğiniz de bu.›› Sonra Musa'yla Harun firavunun yanından kovuldular.12RAB Musa'ya, ‹‹Elini Mısır'ın üzerine uzat›› dedi, ‹‹Çekirge yağsın; ülkenin bütün bitkilerini, doludan kurtulan her şeyi yesinler.››13Musa değneğini Mısır'ın üzerine uzattı. Bütün o gün ve gece RAB ülkede doğu rüzgarı estirdi. Sabah olunca da doğu rüzgarı çekirgeleri getirdi.14Mısır'ın üzerinde uçuşan çekirgeler ülkeyi boydan boya kapladı. Öyle çoktular ki, böylesi hiçbir zaman görülmedi, kuşaklar boyu da görülmeyecek.15Toprağın üzerini öyle kapladılar ki, ülke kapkara kesildi. Bütün bitkileri, dolunun zarar vermediği ağaçlarda kalan meyvelerin hepsini yediler. Mısır'ın hiçbir yerinde, ne ağaçlarda, ne de kırdaki bitkilerde yeşillik kalmadı.16Firavun acele Musa'yla Harun'u çağırttı. ‹‹Tanrınız RAB'be ve size karşı günah işledim›› dedi,17‹‹Lütfen bir kez daha günahımı bağışlayın ve Tanrınız RAB'be dua edin; bu ölümcül belayı üzerimden uzaklaştırsın.››18Musa firavunun yanından çıkıp RAB'be dua etti.19RAB rüzgarı çok şiddetli batı rüzgarına döndürdü. Rüzgar çekirgeleri sürükleyip Kızıldeniz'e döktü. Mısır'da tek çekirge kalmadı.20Ama RAB firavunu inatçı yaptı. Firavun İsrailliler'i salıvermedi.
Karanlık Belası
21RAB Musa'ya, ‹‹Elini göğe doğru uzat›› dedi, ‹‹Mısır'ı hissedilebilir bir karanlık kaplasın.››22Musa elini göğe doğru uzattı, Mısır üç gün koyu karanlığa gömüldü.23Üç gün boyunca kimse kimseyi göremez, yerinden kımıldayamaz oldu. Yalnız İsrailliler'in yaşadığı yerler aydınlıktı.24Firavun Musa'yı çağırttı. ‹‹Gidin, RAB'be tapın›› dedi, ‹‹Yalnız davarlarınızla sığırlarınız alıkonacak. Çoluk çocuğunuz sizinle birlikte gidebilir.››25Musa, ‹‹Ama Tanrımız RAB'be kurban kesmemiz için bize kurbanlık ve yakmalık sunular da vermelisin›› diye karşılık verdi,26‹‹Hayvanlarımızı da yanımıza almalıyız. Bir tırnak bile kalmamalı burada. Çünkü Tanrımız RAB'be tapmak için bazı hayvanları kullanacağız. Oraya varmadıkça hangi hayvanları RAB'be sunacağımızı bilemeyiz.››27Ancak RAB firavunu inatçı yaptı, firavun İsrailliler'i salıvermeye yanaşmadı.28Musa'ya, ‹‹Git başımdan›› dedi, ‹‹Sakın bir daha karşıma çıkma. Yüzümü gördüğün gün ölürsün.››29Musa, ‹‹Dediğin gibi olsun›› diye karşılık verdi, ‹‹Bir daha yüzünü görmeyeceğim.››
1Då sa Herren till Mose: "Gå tillbaka till Farao och framställ på nytt din begäran till honom. Men jag har förhärdat både hans och hans tjänares hjärtan, för att jag ska kunna göra fler under och visa min makt.2Tänk på vilka otroliga ting du kommer att kunna berätta för dina barn och barnbarn om vad jag gjorde i Egypten! Du ska låta dem förstå att jag verkligen visade er att det är jag som är Herren."3Mose och Aron gick än en gång till Farao och talade med honom: "Herren, hebreernas Gud, frågar: 'Hur länge tänker du stå mig emot? Släpp mitt folk så att det kan fira gudstjänst inför mig.4-5Om du fortfarande vägrar att göra det, ska jag i morgon bitti täcka hela landet med så många gräshoppor att du inte ska kunna se marken, och de ska äta upp allt som blev kvar efter haglet.6Det kommer att vimla av dem i ditt palats och i dina tjänares hem över hela Egypten. Aldrig tidigare i Egyptens historia har det förekommit någonting så fruktansvärt.' "Sedan gick Mose därifrån.7Faraos tjänare kom och frågade Farao om han tänkte göra slut på dem alldeles: "Märker du inte att hela Egypten håller på att gå under? Låt männen gå för att tjäna Herren!"8Då hämtade man tillbaka Mose och Aron till Farao. "Ni får väl gå och fira gudstjänst då!" sa han. "Men vilka är det som ska gå?"9"Vi vill gå tillsammans med våra söner och döttrar och med all vår boskap", svarade Mose. "Vi vill ta allting med oss, och alla vill vi vara med på den här vandringen."10"I Guds namn kommer jag inte att låta er ta med barnen!" invände Farao. "Jag förstår nog er komplott!11-12Aldrig på tiden! Nej, ni som är vuxna män kan gå och fira gudstjänst, för det var ju det ni ville." Och så körde man ut dem därifrån.12Då sa Herren till Mose: "Räck ut din hand över Egyptens land, så ska gräshoppor komma över hela landet och äta upp allt som haglet lämnade kvar."13Och Mose räckte ut sin stav, och Herren lät en östlig vind blåsa över landet hela dagen och hela natten, och när det blev morgon hade vinden fört med sig gräshopporna.14De täckte hela landet från den ena gränsen till den andra. Det var den värsta gräshoppsplågan i hela Egyptens historia, och det kommer aldrig mer att bli en liknande.15Gräshopporna täckte hela landet och skymde solen så att det blev alldeles mörkt, och de åt upp all växtlighet som fanns kvar efter haglet. De lämnade inget grönt kvar, inte ett enda träd eller en enda planta i hela landet.16Då skickade Farao ilbud efter Mose och Aron och sa till dem: "Jag bekänner min synd mot Herren, er Gud, och mot er.17Förlåt min synd bara den här gången och bed Herren, er Gud, att han tar bort denna dödsplåga."18Mose gick ut från Faraos palats och bad till Herren,19och han sände en kraftig västanvind som blåste ut alla gräshopporna i Röda havet, och sedan fanns det inte en enda gräshoppa kvar i hela Egypten.20Men Herren förhärdade Faraos hjärta, så att han inte lät folket gå.
Mörker över landet i tre dagar
21Då sa Herren till Mose: "Lyft upp dina händer mot himlen, så ska jag sända ett väldigt mörker, utan den minsta strimma ljus över Egypten."22Mose gjorde som Herren hade sagt, och det kom ett tjockt mörker över hela landet som varade i tre dagar.23Under hela denna tid kunde egyptierna knappast röra sig, men Israels folk hade ljus som vanligt.24Farao skickade då bud på Mose och sa: "Gå och fira gudstjänst åt Herren, men låt era får och er boskap stanna här. Barnen får ni ta med er."25"Nej", sa Mose. "Vi måste ta med oss all vår boskap för att kunna bära fram slaktoffer och brännoffer inför Herren, vår Gud.26Inte en klöv ska lämnas kvar. Vi vet inte vad för slags offer han kommer att begära, förrän vi är där."27Men Herren förhärdade Faraos hjärta, så att han inte heller nu lät dem gå.28"Gå ut härifrån, och visa dig aldrig mer inför mig", skrek Farao åt Mose. "Den dag du gör det ska du dö."29"Jag ska inte komma hit någon mer gång", lovade Mose.