1RAB Musa'ya, ‹‹Buradan git›› dedi, ‹‹Sen ve Mısır'dan çıkardığın halk İbrahim'e, İshak'a, Yakup'a, ‹Orayı senin soyuna vereceğim› diye ant içtiğim topraklara gidin.2-3Süt ve bal akan ülkeye senden önce bir melek gönderecek, Kenan, Amor, Hitit, Periz, Hiv ve Yevus halklarını oradan kovacağım. Ben sizinle gelmeyeceğim, çünkü inatçı insanlarsınız. Belki sizi yolda yok ederim.››4Halk bu kötü haberi duyunca yasa büründü. Kimse takı takmadı.5Çünkü RAB Musa'ya şöyle demişti: ‹‹İsrailliler'e de ki, ‹Siz inatçı insanlarsınız. Bir an aranızda kalsam, sizi yok ederim. Şimdi üzerinizdeki takıları çıkarın, size ne yapacağıma karar vereyim.› ››6Böylece Horev Dağı'ndan sonra İsrailliler takılarını çıkardı.
Musa ve Rab'bin Görkemi
7Musa bir çadır alır, ordugahın dışına, biraz öteye kurardı. Ona ‹Buluşma Çadırı› derdi. Kim RAB'be danışmak istese, ordugahın dışındaki Buluşma Çadırı'na giderdi.8Musa ne zaman çadıra gitse, bütün halk kalkar, herkes çadırının girişinde durarak Musa içeri girinceye kadar arkasından bakardı.9Musa çadıra girince, bulut sütunu aşağı iner, RAB Musa'yla konuştuğu sürece girişi kapardı.10Bulut sütununun çadırın girişinde durduğunu gören herkes kalkar, kendi çadırının girişinde tapınırdı.11RAB Musa'yla iki arkadaş gibi yüz yüze konuşurdu. Sonra Musa ordugaha dönerdi. Ama genç yardımcısı Nun oğlu Yeşu çadırdan çıkmazdı.12Musa RAB'be şöyle dedi: ‹‹Bana, ‹Bu halka öncülük et› diyorsun, ama kimi benimle göndereceğini söylemedin. Bana, ‹Seni adınla tanıyorum, senden hoşnudum› demiştin.13Eğer benden hoşnutsan, lütfen şimdi bana yollarını göster ki, seni daha iyi tanıyıp hoşnut etmeye devam edeyim. Unutma, bu ulus senin halkındır.››14RAB, ‹‹Varlığım sana eşlik edecek›› diye yanıtladı, ‹‹Seni rahata kavuşturacağım.››15Musa, ‹‹Eğer varlığın bize eşlik etmeyecekse, bizi buradan çıkarma›› dedi,16‹‹Yoksa benden ve halkından hoşnut kaldığın nereden bilinecek? Bize eşlik etmenden, değil mi? Ancak o zaman benimle halkın yeryüzünün öteki halklarından ayırt edilebiliriz.››17RAB, ‹‹Söylediğin gibi yapacağım›› dedi, ‹‹Çünkü senden hoşnut kaldım, adınla tanıyorum seni.››18Musa, ‹‹Lütfen görkemini bana göster›› dedi.19RAB, ‹‹Bütün iyiliğimi önünden geçireceğim›› diye karşılık verdi, ‹‹Adımı, RAB adını senin önünde duyuracağım. Merhamet ettiğime merhamet edeceğim, acıdığıma acıyacağım.20Ancak, yüzümü görmene izin veremem. Çünkü yüzümü gören yaşayamaz.››21Sonra, ‹‹Yakınımda bir yer var›› dedi, ‹‹Orada, kayanın üzerinde dur.22Görkemim oradan geçerken seni kayanın kovuğuna sokup geçinceye kadar elimle örteceğim.23Elimi kaldırdığımda, sırtımı göreceksin. Ama yüzüm görülmeyecek.››
1Herren sa till Mose: "Led nu detta folk som du förde ut ur Egypten till det land som jag en gång med ed lovade Abraham, Isak och Jakob att ge åt deras efterkommande.2Jag ska sända en ängel framför dig som ska fördriva kananeerna, amoreerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna.3Det är ett land som 'flyter av mjölk och honung'. Men själv ska jag inte följa med er, eftersom ni är ett sådant envist och motspänstigt folk, för jag skulle då hela tiden frestas att utplåna er."4När folket hörde dessa stränga ord, blev de bedrövade och tog av sig alla sina smycken.5Herren hade nämligen bett Mose att säga till dem: "Ni är ett envist och motspänstigt folk. Om jag var tillsammans med er bara en liten stund, så skulle jag utplåna er. Ta nu av er alla era smycken, så ska jag sedan se på vad jag ska göra med er."6Från den stunden bar de inte längre några smycken.
Uppenbarelsetältet
7Mose brukade slå upp ett tält som han kallade uppenbarelsetältet utanför lägret. Den som ville rådfråga Herren fick gå ut till tältet.8Varje gång Mose gick dit, ställde sig alla upp och iakttog honom från ingången till sina tält till dess han kommit fram.9När han gått in i tältet kom molnpelaren ner och stannade framför ingången. Där var den medan Herren talade med Mose.10När folket såg molnpelaren föll de ner och tillbad vid ingången till sina tält.11Inne i uppenbarelsetältet talade Herren ansikte mot ansikte med Mose, precis som man talar med en vän. Efteråt gick Mose tillbaka till lägret, men den unge mannen, Josua, Nuns son, som var hans tjänare, stannade kvar där.
Mose vill se Gud
12Mose talade med Herren och sa till honom: "Du har sagt till mig: 'Led detta folk till löfteslandet', men du har inte talat om vem du vill sända med mig. Du säger att du är min vän och har förtroende för mig.13Om det nu är så, visa mig då tydligt den väg du vill jag ska gå, så att jag kan förstå dig och vandra på det sätt du vill. Glöm inte bort att detta folk är ditt folk!"14Herren svarade honom: "Jag ska själv gå med dig och se till att du lyckas."15Mose hade nämligen sagt: "Om inte du går med oss vill vi inte ta ett enda steg till.16Om du inte går med oss, vem ska då kunna veta att jag och mitt folk har funnit nåd inför dina ögon och att vi är annorlunda än alla andra folk på hela jorden?"17Och Herren hade svarat Mose: "Ja, jag ska verkligen göra vad du har bett mig om, för du har funnit nåd inför mig och är min vän."18Då bad Mose att få se Guds härlighet.19Herren svarade: "Jag ska låta min skönhet gå förbi dig, och jag ska tala om för dig vad mitt namn 'Herren' betyder. Jag visar mig barmhärtig och nådig mot vem jag vill.20Men du kan inte få se mitt ansiktes härlighet, för en människa kan inte se mig och leva.21Men stå här på klippan bredvid mig.22När sedan min härlighet går förbi, ska jag ställa dig i en klyfta i klippan och övertäcka dig med min hand tills jag har gått förbi.23Sedan ska jag ta bort handen, och du ska få se mig på ryggen, men mitt ansikte får du inte se."