Mısırdan Çıkış 32 | Kutsal Kitap Yeni Çeviri

Kutsal Kitap Yeni Çeviri

Altın Buzağı

1 Halk Musa'nın dağdan inmediğini, geciktiğini görünce, Harun'un çevresine toplandı. Ona, ‹‹Kalk, bize öncülük edecek bir ilah yap›› dediler, ‹‹Bizi Mısır'dan çıkaran adama, Musa'ya ne oldu bilmiyoruz!›› (Yas 9:7) 2 Harun, ‹‹Karılarınızın, oğullarınızın, kızlarınızın kulağındaki altın küpeleri çıkarıp bana getirin›› dedi. 3 Herkes kulağındaki küpeyi çıkarıp Harun'a getirdi. 4 Harun altınları topladı, oymacı aletiyle buzağı biçiminde dökme bir put yaptı. Halk, ‹‹Ey İsrailliler, sizi Mısır'dan çıkaran Tanrınız budur!›› dedi. 5 Harun bunu görünce, buzağının önünde bir sunak yaptı ve, ‹‹Yarın RAB'bin onuruna bayram olacak›› diye ilan etti. 6 Ertesi gün halk erkenden kalkıp yakmalık sunular sundu, esenlik sunuları getirdi. Yiyip içmeye oturdu, sonra kalkıp çılgınca eğlendi. 7 RAB Musa'ya, ‹‹Aşağı in›› dedi, ‹‹Mısır'dan çıkardığın halkın baştan çıktı. 8 Buyurduğum yoldan hemen saptılar. Kendilerine dökme bir buzağı yaparak önünde tapındılar, kurban kestiler. ‹Ey İsrailliler, sizi Mısır'dan çıkaran ilahınız budur!› dediler.›› 9 RAB Musa'ya, ‹‹Bu halkın ne inatçı olduğunu biliyorum›› dedi, 10 ‹‹Şimdi bana engel olma, bırak öfkem alevlensin, onları yok edeyim. Sonra seni büyük bir ulus yapacağım.›› 11 Musa Tanrısı RAB'be yalvardı: ‹‹Ya RAB, niçin kendi halkına karşı öfken alevlensin? Onları Mısır'dan büyük kudretinle, güçlü elinle çıkardın. 12 Neden Mısırlılar, ‹Tanrı kötü amaçla, dağlarda öldürmek, yeryüzünden silmek için onları Mısır'dan çıkardı› desinler? Öfkelenme, vazgeç halkına yapacağın kötülükten. 13 Kulların İbrahim'i, İshak'ı, İsrail'i anımsa. Onlara kendi üzerine ant içtin, ‹Soyunuzu gökteki yıldızlar kadar çoğaltacağım. Söz verdiğim bu ülkenin tümünü soyunuza vereceğim. Sonsuza dek onlara miras olacak› dedin.›› 14 Böylece RAB halkına yapacağını söylediği kötülükten vazgeçti. 15 Musa döndü, elinde antlaşma koşulları yazılı iki taş levhayla dağdan indi. Levhaların ön ve arka iki yüzü de yazılıydı. 16 Onları Tanrı yapmıştı, üzerlerindeki oyma yazılar O'nun yazısıydı. 17 Yeşu, bağrışan halkın sesini duyunca, Musa'ya, ‹‹Ordugahtan savaş sesi geliyor!›› dedi. 18 Musa şöyle yanıtladı: ‹‹Ne yenenlerin, Ne de yenilenlerin sesidir bu; Ezgiler duyuyorum ben.›› 19 Musa ordugaha yaklaşınca, buzağıyı ve oynayan insanları gördü; çok öfkelendi. Elindeki taş levhaları fırlatıp dağın eteğinde parçaladı. 20 Yaptıkları buzağıyı alıp yaktı, toz haline gelinceye dek ezdi, sonra suya serperek İsrailliler'e içirdi. 21 Harun'a, ‹‹Bu halk sana ne yaptı ki, onları bu korkunç günaha sürükledin?›› dedi. 22 Harun, ‹‹Öfkelenme, efendim!›› diye karşılık verdi, ‹‹Bilirsin, halk kötülüğe eğilimlidir. 23 Bana, ‹Bize öncülük edecek bir ilah yap. Bizi Mısır'dan çıkaran adama, Musa'ya ne oldu bilmiyoruz› dediler. 24 Ben de, ‹Kimde altın varsa çıkarsın› dedim. Altınlarını bana verdiler. Ateşe atınca, bu buzağı ortaya çıktı!›› 25 Musa halkın başıboş hale geldiğini gördü. Çünkü Harun onları dizginlememiş, düşmanlarına alay konusu olmalarına neden olmuştu. 26 Musa ordugahın girişinde durdu, ‹‹RAB'den yana olanlar yanıma gelsin!›› dedi. Bütün Levililer çevresine toplandı. 27 Musa şöyle dedi: ‹‹İsrail'in Tanrısı RAB diyor ki, ‹Herkes kılıcını kuşansın. Ordugahta kapı kapı dolaşarak kardeşini, komşusunu, yakınını öldürsün.› ›› 28 Levililer Musa'nın buyruğunu yerine getirdiler. O gün halktan üç bine yakın adam öldürüldü. 29 Musa, ‹‹Bugün kendinizi RAB'be adamış oldunuz›› dedi, ‹‹Herkes öz oğluna, öz kardeşine düşman kesildiği için bugün RAB sizi kutsadı.›› 30 Ertesi gün halka, ‹‹Korkunç bir günah işlediniz›› dedi, ‹‹Şimdi RAB'bin huzuruna çıkacağım. Belki günahınızı bağışlatabilirim.›› 31 Sonra RAB'be dönerek, ‹‹Çok yazık, bu halk korkunç bir günah işledi›› dedi, ‹‹Kendilerine altın put yaptılar. 32 Lütfen günahlarını bağışla, yoksa yazdığın kitaptan adımı sil.›› 33 RAB, ‹‹Kim bana karşı günah işlediyse onun adını sileceğim›› diye karşılık verdi, 34 ‹‹Şimdi git, halkı sana söylediğim yere götür. Meleğim sana öncülük edecek. Ama zamanı gelince günahlarından ötürü onları cezalandıracağım.›› 35 RAB halkı cezalandırdı. Çünkü Harun'a buzağı yaptırmışlardı.

Nya Levande Bibeln

Biblica'dan

Guldkalven

1 När Mose dröjde med att komma tillbaka från berget gick folket till Aron och sa till honom: "Gör en gud åt oss som kan leda oss, för den där Mose som förde oss hit från Egypten har ju försvunnit. Det måste ha hänt honom något." 2-3 "Ge mig era örhängen av guld", svarade Aron. Alla gjorde som Aron hade sagt. Män och kvinnor, pojkar och flickor, gav sina örhängen till 4 Aron, som smälte ner guldet och formade det till en avgud i form av en kalv. "Se där, Israel", ropade folket. "Detta är din Gud som förde dig ut ur Egypten!" 5 När Aron såg vilken glädje det blev bland folket, byggde han ett altare framför kalven och lät meddela: "I morgon ska vi ha en stor fest för Herren!" 6 Nästa morgon steg de upp mycket tidigt och började offra brännoffer och tackoffer till guldkalven. Därefter ställde de till med en riktig fest och åt och drack, dansade och sjöng. 7 Då sa Herren till Mose: "Skynda dig ner, för folket som du fört ut ur Egypten håller alldeles på att fördärva sig i sin orenhet 8 och har redan övergett de lagar som jag föreskrev. De har gjutit en kalv av guld, som de tillber och offrar till. 'Detta är din Gud, Israel, som förde dig ut ur Egypten', säger de." 9 Herren sa vidare: "Jag ser vilket motspänstigt folk detta är. 10 Låt mig nu vara ensam, så ska jag i min vrede utplåna dem allesammans. Men dig, Mose, vill jag göra till ett stort folk i stället för dem." 11 Men Mose bad Herren att inte handla på det sättet. "Herre", bad han, "varför är din vrede så stor mot ditt eget folk som du fört ut ur Egypten med sådan makt och sådana väldiga under? 12 Vill du att egyptierna ska säga: 'Gud lurade dem ut till bergen, för att han skulle få döda dem och utrota dem från jorden'? Spar din vrede. Glöm bort dessa hemska planer mot ditt folk! 13 Kom ihåg ditt löfte till dina tjänare Abraham, Isak och Jakob. Du svor ju vid dig själv och sa: 'Jag ska göra era ättlingar talrika som stjärnorna på himlen, och jag ska ge dem detta land som jag lovat er, och de ska bo i det för alltid.' " 14 Då ångrade Herren sig och skonade dem. 15-16 Mose gick ner från berget med de två stentavlorna i sina händer. Budorden var inskrivna av Gud själv på båda sidor av tavlorna. 17 När Josua hörde oväsendet från folket nedanför, ropade han till Mose: "Det låter precis som om de håller på att förbereda sig för krig!" 18 Men Mose svarade honom: "Nej, det är varken seger- eller sorgerop utan sång." 19 När de kom närmare lägret såg Mose kalven och hur man dansade omkring den, och i sin vrede kastade han tavlorna på marken, så att de gick sönder. 20 Han tog kalven och smälte ner den i elden, och när guldet hade kallnat, krossade han det till pulver och strödde ut det i vatten, som han sedan tvingade folket att dricka. 21 Sedan vände han sig till Aron och frågade: "Vad har folket gjort med dig eftersom du har fört dem in i en så fruktansvärd synd?" 22 "Lugna dig lite", svarade Aron. "Du vet ju själv hur ogudaktiga de här människorna är. 23 De sa till mig: 'Gör en gud åt oss, som kan leda oss, för det måste ha hänt något med Mose.' 24 Då sa jag till dem: 'Ge mig era örhängen!' Jag fick dem, kastade dem i elden, och plötsligt fanns kalven där bara!" 25 När Mose såg den lösaktighet Arons handlande lett till och skadeglädjen hos deras fiender, 26 ställde han sig vid ingången till lägret och ropade: "Alla som vill stå på Herrens sida kommer hit och ställer sig bredvid mig." Då kom alla leviterna över till honom. 27 Han sa till dem: "Så här säger Herren, Israels Gud: 'Ta era svärd och gå nu genom hela lägret och döda alla ni stöter på, ja, även bröder, vänner och grannar.' " 28 Leviterna gjorde som Mose hade sagt, och den dagen dog omkring tre tusen personer. 29 Sedan sa Mose till leviterna: "I dag har ni invigt er till tjänst åt Herren. Ni lydde honom, även när det betydde att ni måste döda era egna söner och bröder, och nu vill han välsigna er."

Mose ber för folket

30 Dagen därpå sa Mose till folket: "Ni har begått en mycket stor synd, men jag ska gå tillbaka till Herren på berget. Det kan ju tänkas att han vill förlåta er." 31 Mose gick alltså tillbaka upp till Herren och sa: "Folket har begått en stor synd och har gjort sig en gud av guld. 32 Förlåt dem Gud! Om du inte gör det, så stryk mitt namn ur boken du skriver i." 33 Och Herren svarade Mose: "Den som har syndat mot mig ska jag stryka ur boken. 34 Men gå nu och led folket till den plats som jag har sagt, och jag försäkrar dig att min ängel ska gå framför er. Men när jag besöker mitt folk ska jag straffa dem för deras synd." 35 Och Herren straffade folket för att det hade tillbett Arons guldkalv.