1Levili bir adam kendi oymağından bir kızla evlendi.2Kadın gebe kaldı ve bir erkek çocuk doğurdu. Güzel bir çocuk olduğunu görünce, onu üç ay gizledi.3Daha fazla gizleyemeyeceğini anlayınca, hasır bir sepet alıp katran ve ziftle sıvadı. İçine çocuğu yerleştirip Nil kıyısındaki sazlığa bıraktı.4Çocuğun ablası kardeşine ne olacağını görmek için uzaktan gözlüyordu.5O sırada firavunun kızı yıkanmak için ırmağa indi. Hizmetçileri ırmak kıyısında yürüyorlardı. Sazların arasındaki sepeti görünce, firavunun kızı onu getirmesi için hizmetçisini gönderdi.6Sepeti açınca ağlayan çocuğu gördü. Ona acıyarak, ‹‹Bu bir İbrani çocuğu›› dedi.7Çocuğun ablası firavunun kızına, ‹‹Gidip bir İbrani sütnine çağırayım mı?›› diye sordu, ‹‹Senin için bebeği emzirsin.››8Firavunun kızı, ‹‹Olur›› diye yanıtladı. Kız gidip bebeğin annesini çağırdı.9Firavunun kızı kadına, ‹‹Bu bebeği al, benim için emzir, ücretin neyse veririm›› dedi. Kadın bebeği alıp emzirdi.10Çocuk büyüyünce, onu geri getirdi. Firavunun kızı çocuğu evlat edindi. ‹‹Onu sudan çıkardım›› diyerek adını Musa[1] koydu.
Musa Midyan'a Kaçıyor
11Musa büyüdükten sonra bir gün soydaşlarının yanına gitti. Yaptıkları ağır işleri seyrederken bir Mısırlı'nın bir İbrani'yi dövdüğünü gördü.12Çevresine göz gezdirdi; kimse olmadığını anlayınca, Mısırlı'yı öldürüp kuma gizledi.13Ertesi gün gittiğinde, iki İbrani'nin kavga ettiğini gördü. Haksız olana, ‹‹Niçin kardeşini dövüyorsun?›› diye sordu.14Adam, ‹‹Kim seni başımıza yönetici ve yargıç atadı?›› diye yanıtladı, ‹‹Mısırlı'yı öldürdüğün gibi beni de mi öldürmek istiyorsun?›› O zaman Musa korkarak, ‹‹Bu iş ortaya çıkmış!›› diye düşündü.15Firavun olayı duyunca Musa'yı öldürtmek istedi. Ancak Musa ondan kaçıp Midyan yöresine gitti. Bir kuyunun başında otururken16Midyanlı bir kâhinin yedi kızı su çekmeye geldi. Babalarının sürüsünü suvarmak için yalakları dolduruyorlardı.17Ama bazı çobanlar gelip onları kovmak istedi. Musa kızların yardımına koşup hayvanlarını suvardı.18Sonra kızlar babaları Reuel'in yanına döndüler. Reuel, ‹‹Nasıl oldu da bugün böyle tez geldiniz?›› diye sordu.19Kızlar, ‹‹Mısırlı bir adam bizi çobanların elinden kurtardı›› diye yanıtladılar, ‹‹Üstelik bizim için su çekip hayvanlara verdi.››20Babaları, ‹‹Nerede o?›› diye sordu, ‹‹Niçin adamı dışarıda bıraktınız? Gidin onu yemeğe çağırın.››21Musa Reuel'in yanında kalmayı kabul etti. Reuel de kızı Sippora'yı onunla evlendirdi.22Sippora bir erkek çocuk doğurdu. Musa, ‹‹Garibim bu yabancı ülkede›› diyerek çocuğa Gerşom[2] adını verdi.23Aradan yıllar geçti, bu arada Mısır Kralı öldü. İsrailliler hâlâ kölelik altında inliyor, feryat ediyorlardı. Sonunda yakarışları Tanrı'ya erişti.24Tanrı iniltilerini duydu. İbrahim, İshak ve Yakup'la yaptığı antlaşmayı anımsadı.25İsrailliler'e baktı ve onlara ilgi gösterdi.
1-2Vid denna tid gifte sig ett ungt par som båda tillhörde Levi stam. De fick en son som var ovanligt vacker. Modern gömde honom i hemmet under tre månader.3Men när han blivit så stor att hon inte längre kunde hålla honom gömd, gjorde hon en korg av vass och beströk den med tjära, så att den skulle bli tät. Hon lade pojken i korgen och placerade den i vassen vid flodstranden.4Pojkens syster stod på avstånd för att se vad som skulle hända.5En prinsessa, en av Faraos döttrar, kom just då för att bada i floden, och när hon och hennes sällskapsdamer gick utmed stranden, upptäckte hon korgen i vassen och bad en av tjänarna att hämta den.6Hon öppnade den och fick se barnet. Pojken började gråta, och hon blev rörd. "Det måste vara ett av de hebreiska barnen!" sa hon.7Då kom pojkens syster fram till prinsessan och frågade: "Ska jag gå och be någon av de hebreiska kvinnorna att ta hand om det lilla barnet åt dig?"8"Ja, gör det!" svarade prinsessan. Då rusade den lilla flickan hem och hämtade sin mamma.9"Tag med dig det här barnet och amma det åt mig", sa prinsessan, "så ska jag ge dig bra betalt!" Då tog modern hand om sin son och ammade honom.10När han blivit äldre, gick hon till palatset med honom, och han blev prinsessans son. Hon kallade honom Mose (som betyder att dra upp), för hon hade dragit upp honom ur vattnet.
Mose flyr
11En dag flera år senare, när Mose hade vuxit upp och blivit man, besökte han det område där hans landsmän slet och arbetade och såg deras hårda villkor. Han fick också se hur en egyptier slog ner en hebré, en av hans eget folk.12Mose såg sig snabbt omkring för att vara säker på att ingen iakttog honom och dödade sedan egyptiern och gömde hans kropp i sanden.13Nästa dag när han kom tillbaka dit, fick han se två av sina landsmän som råkat i slagsmål. "Vad är det ni gör? Ska du slå din egen bror på det här sättet?" sa han till den ene av dem.14"Och vem är du då?" frågade mannen. "Du tror förstås att du är vår härskare och domare? Tänker du kanske döda mig, som du gjorde med egyptiern i går?" När Mose förstod att man visste vad han hade gjort, blev han rädd.15Farao fick också höra talas om saken och gav order om att Mose skulle dödas, men han flydde bort till midjaniternas land. En gång när han vilade vid en brunn,16-17kom sju flickor dit. De var döttrar till prästen i Midjans land och hade kommit för att vattna sin fars får. När de skulle fylla hoarna med vatten kom några herdar och försökte mota bort dem. Då kom Mose till deras hjälp och gav fåren vatten.18När flickorna kom hem frågade deras far Reguel dem: "Hur kunde ni ge djuren vatten så fort i dag?"19"Det var en egyptier där som försvarade oss mot herdarna", förklarade de. "Han hämtade upp vatten åt oss och gav fåren."20"Men var har ni gjort av honom?" frågade deras far. "Lämnade ni honom kvar därborta? Be honom komma hit och äta med oss."21Mose tackade ja till en inbjudan från Reguel att bli kvar hos dem och bosätta sig där, och Reguel gav honom en av flickorna, Sippora, till hustru.22De fick en son, Gersom, som betyder främling, för Mose sa: "Jag är en främling i ett främmande land."23Flera år senare dog kungen i Egypten. Israels barn dignade under tunga bördor och led oerhört under slaveriet. De grät bittert inför Herrens ansikte, och han hörde deras rop24och tänkte på sitt löfte till Abraham, Isak och Jakob att föra deras ättlingar tillbaka till Kanaans land.25Gud såg israeliternas belägenhet och förstod att tiden var inne att befria dem.