1Yakup'la birlikte aileleriyle Mısır'a giden İsrailoğulları'nın adları şunlardır:2Ruben, Şimon, Levi, Yahuda,3İssakar, Zevulun, Benyamin,4Dan, Naftali, Gad, Aşer.5Yakup'un soyundan gelenler toplam yetmiş kişiydi. Yusuf zaten Mısır'daydı.6Zamanla Yusuf, kardeşleri ve o kuşağın hepsi öldü.7Ama soyları arttı; üreyip çoğaldılar, gittikçe büyüdüler, ülke onlarla dolup taştı.8Sonra Yusuf hakkında bilgisi olmayan yeni bir kral Mısır'da tahta çıktı.9Halkına, ‹‹Bakın, İsrailliler sayıca bizden daha çok›› dedi,10‹‹Gelin, onlara karşı aklımızı kullanalım, yoksa daha da çoğalırlar; bir savaş çıkarsa, düşmanlarımıza katılıp bize karşı savaşır, ülkeyi terk ederler.››11Böylece Mısırlılar İsrailliler'in başına onları ağır işlere koşacak angaryacılar atadılar. İsrailliler firavun için Pitom ve Ramses adında ambarlı kentler yaptılar.12Ama Mısırlılar baskı yaptıkça İsrailliler daha da çoğalarak bölgeye yayıldılar. Mısırlılar korkuya kapılarak13İsrailliler'i amansızca çalıştırdılar.14Her türlü tarla işi, harç ve kerpiç yapımı gibi ağır işlerle yaşamı onlara zehir ettiler. Bütün işlerinde onları amansızca kullandılar.15Mısır Kralı, Şifra ve Pua adındaki İbrani ebelere şöyle dedi:16‹‹İbrani kadınlarını doğum sandalyesinde doğurturken iyi bakın; çocuk erkekse öldürün, kızsa dokunmayın.››17Ama ebeler Tanrı'dan korkan kimselerdi, Mısır Kralı'nın buyruğuna uymayarak erkek çocukları sağ bıraktılar.18Bunun üzerine Mısır Kralı ebeleri çağırtıp, ‹‹Niçin yaptınız bunu?›› diye sordu, ‹‹Neden erkek çocukları sağ bıraktınız?››19Ebeler, ‹‹İbrani kadınlar Mısırlı kadınlara benzemiyor›› diye yanıtladılar, ‹‹Çok güçlüler. Daha ebe gelmeden doğuruyorlar.››20Tanrı ebelere iyilik etti. Halk çoğaldıkça çoğaldı.21Ebeler kendisinden korktukları için Tanrı onları ev bark sahibi yaptı.22Bunun üzerine firavun bütün halkına buyruk verdi: ‹‹Doğan her İbrani erkek çocuk Nil'e atılacak, kızlar sağ bırakılacak.››
1Här följer namnen på Israels söner, som tillsammans med sina familjer följde med honom till Egypten:2Ruben, Simeon, Levi, Juda,3Isaskar, Sebulon, Benjamin,4Dan, Naftali, Gad och Aser.5Hela antalet som följde med honom var sjuttio stycken. (Josef var ju redan i Egypten.)6Så småningom dog Josef och hans bröder, och hela deras generation.7Men deras ättlingar var mycket fruktsamma, ökade snabbt i antal och blev oerhört många. Snart var de ett stort folk, som uppfyllde hela landet Gosen.8En ny kung hade bestigit Egyptens tron, och han kände inte alls till Josef.9"De där israeliterna kan bli mycket farliga för oss, därför att de är så många", sa han till sitt folk.10"Vi måste få ett slut på detta, så att de inte blir ännu fler. Om det blir krig skulle de kunna förena sig med våra fiender och strida mot oss, och sedan fly ut ur landet."11Därför gjorde egyptierna dem till slavar och satte hårda uppsyningsmän över dem. De tvingades att bygga upp förrådsstäderna Pitom och Raamses, ett mycket hårt arbete.12Men ju mer egyptierna misshandlade och förtryckte dem, desto mer ökade israeliterna i antal!13-14Egyptierna blev då rädda och gjorde livet surt för dem med ännu hårdare arbete. De tvingade dem till långa dagar ute på fälten och tungt och hårt arbete med murbruk och tegel.15-16Kungen i Egypten befallde då de hebreiska barnmorskorna Sifra och Pua att döda alla hebreiska pojkar som föddes men låta flickorna leva.17Men dessa kvinnor fruktade Herren och lydde därför inte kungen. De lät också pojkarna få leva.18Då kallade kungen dem till sig och frågade: "Varför lyder ni inte min befallning?"19"De hebreiska kvinnorna är friska och starka och föder sina barn snabbt", svarade de honom. "Vi hinner aldrig fram i tid. Det går inte så långsamt för dem som för de egyptiska kvinnorna!"20Gud beskyddade barnmorskorna. Därför fortsatte alltså Israels barn att föröka sig och blev ett mäktigt folk.21Eftersom barnmorskorna trodde på Gud, gav han dem också egna barn.22Då befallde Farao sitt folk att kasta alla nyfödda hebreiska pojkar i Nilen men att låta flickorna leva.