1Üç yıl boyunca Aram ile İsrail arasında savaş çıkmadı. (2 Ta 18:2)2Üçüncü yıl Yahuda Kralı Yehoşafat, İsrail Kralı'nı görmeye gitti.3İsrail Kralı Ahav, görevlilerine, ‹‹Ramot-Gilat'ın bize ait olduğunu bilmiyor musunuz?›› dedi, ‹‹Biz onu Aram Kralı'ndan geri almak için bir şey yapmadık.››4Sonra Yehoşafat'a, ‹‹Ramot-Gilat'a karşı benimle birlikte savaşır mısın?›› diye sordu. Yehoşafat, ‹‹Beni kendin, halkımı halkın, atlarımı atların say›› diye yanıtladı,5‹‹Ama önce RAB'be danışalım›› diye ekledi.6İsrail Kralı dört yüz kadar peygamberi toplayıp, ‹‹Ramot-Gilat'a karşı savaşayım mı, yoksa vaz mı geçeyim?›› diye sordu. Peygamberler, ‹‹Savaş, çünkü Rab kenti senin eline teslim edecek›› diye yanıtladılar.7Ama Yehoşafat, ‹‹Burada danışabileceğimiz RAB'bin başka peygamberi yok mu?›› diye sordu.8İsrail Kralı, ‹‹Yimla oğlu Mikaya adında biri daha var›› diye yanıtladı, ‹‹Onun aracılığıyla RAB'be danışabiliriz. Ama ben ondan nefret ederim. Çünkü benimle ilgili hiç iyi peygamberlik etmez, yalnız kötü şeyler söyler.›› Yehoşafat, ‹‹Böyle konuşmaman gerekir, ey kral!›› dedi.9İsrail Kralı bir görevli çağırıp, ‹‹Hemen Yimla oğlu Mikaya'yı getir!›› diye buyurdu.10İsrail Kralı Ahav ile Yahuda Kralı Yehoşafat kral giysileriyle Samiriye Kapısı'nın girişinde, harman yerine konan tahtlarında oturuyorlardı. Bütün peygamberler de onların önünde peygamberlik ediyordu.11Kenaana oğlu Sidkiya, yaptığı demir boynuzları göstererek şöyle dedi: ‹‹RAB diyor ki, ‹Aramlılar'ı yok edinceye dek onları bu boynuzlarla vuracaksın.› ››12Öteki peygamberlerin hepsi de aynı şeyi söylediler: ‹‹Ramot-Gilat'a saldır, kazanacaksın! Çünkü RAB onları senin eline teslim edecek.››13Mikaya'yı çağırmaya giden görevli ona, ‹‹Bak! Peygamberler bir ağızdan kral için olumlu şeyler söylüyorlar›› dedi, ‹‹Rica ederim, senin sözün de onlarınkine uygun olsun; olumlu bir şey söyle.››14Mikaya, ‹‹Yaşayan RAB'bin hakkı için, RAB bana ne derse onu söyleyeceğim›› diye karşılık verdi.15Mikaya gelince kral, ‹‹Mikaya, Ramot-Gilat'a karşı savaşa gidelim mi, yoksa vaz mı geçelim?›› diye sordu. Mikaya, ‹‹Saldır, kazanacaksın! Çünkü RAB onları senin eline teslim edecek›› diye yanıtladı.16Bunun üzerine kral, ‹‹RAB'bin adına bana gerçeğin dışında bir şey söylemeyeceğine ilişkin sana kaç kez ant içireyim?›› diye sordu.17Mikaya şöyle karşılık verdi: ‹‹İsrailliler'i dağlara dağılmış çobansız koyunlar gibi gördüm. RAB, ‹Bunların sahibi yok. Herkes güvenlik içinde evine dönsün› dedi.››18İsrail Kralı Yehoşafat'a, ‹‹Benimle ilgili iyi peygamberlik etmez, hep kötü şeyler söyler dememiş miydim?›› dedi.19Mikaya konuşmasını sürdürdü: ‹‹Öyleyse RAB'bin sözünü dinle! Gördüm ki, RAB tahtında oturuyor, bütün göksel varlıklar da sağında, solunda duruyordu.20RAB sordu: ‹Ramot-Gilat'a saldırıp ölsün diye Ahav'ı kim kandıracak?› ‹‹Kimi şöyle, kimi böyle derken,21bir ruh çıkıp RAB'bin önünde durdu ve, ‹Ben onu kandıracağım› dedi. ‹‹RAB, ‹Nasıl?› diye sordu.22‹‹Ruh, ‹Aldatıcı ruh olarak gidip Ahav'ın bütün peygamberlerine yalan söyleteceğim› diye karşılık verdi. ‹‹RAB, ‹Onu kandırmayı başaracaksın!› dedi, ‹Git, dediğini yap.›23‹‹İşte RAB bütün bu peygamberlerin ağzına aldatıcı bir ruh koydu. Çünkü sana kötülük etmeye karar verdi.››24Kenaana oğlu Sidkiya yaklaşıp Mikaya'nın yüzüne bir tokat attı. ‹‹RAB'bin Ruhu nasıl benden çıkıp da seninle konuştu?›› dedi.25Mikaya, ‹‹Gizlenmek için bir iç odaya girdiğin gün göreceksin›› diye yanıtladı.26Bunun üzerine İsrail Kralı, ‹‹Mikaya'yı kentin yöneticisi Amon'a ve kralın oğlu Yoaş'a götürün›› dedi,27‹‹Ben güvenlik içinde dönünceye dek bu adamı cezaevinde tutmalarını, ona su ve ekmekten başka bir şey vermemelerini söyleyin!››28Mikaya, ‹‹Eğer sen güvenlik içinde dönersen, RAB benim aracılığımla konuşmamış demektir›› dedi ve, ‹‹Herkes bunu duysun!›› diye ekledi.
Ahav'ın Ölümü
29İsrail Kralı Ahav'la Yahuda Kralı Yehoşafat Ramot-Gilat'a saldırmak için yola çıktılar. (2 Ta 18:28)30İsrail Kralı, Yehoşafat'a, ‹‹Ben kılık değiştirip savaşa öyle gireceğim, ama sen kral giysilerini giy›› dedi. Böylece İsrail Kralı kılığını değiştirip savaşa girdi.31Aram Kralı, savaş arabalarının otuz iki komutanına, ‹‹İsrail Kralı dışında, büyük küçük hiç kimseye saldırmayın!›› diye buyruk vermişti.32Savaş arabalarının komutanları Yehoşafat'ı görünce, İsrail Kralı sanıp saldırmak için ona döndüler. Yehoşafat yakarmaya başladı.33Komutanlar onun İsrail Kralı olmadığını anlayınca peşini bıraktılar.34O sırada bir asker rasgele attığı bir okla İsrail Kralı'nı zırhının parçalarının birleştiği yerden vurdu. Kral arabacısına, ‹‹Dönüp beni savaş alanından çıkar, yaralandım›› dedi.35Savaş o gün şiddetlendi. İsrail Kralı, arabasında Aramlılar'a karşı akşama kadar dayandı ve akşamleyin öldü. Yarasından akan kanlar arabasının içinde kaldı.36Güneş batarken ordugahta, ‹‹Herkes kendi kentine, ülkesine dönsün!›› diye bağırdılar.37Kral ölmüştü. Onu Samiriye'ye getirip orada gömdüler.38Arabası fahişelerin yıkandığı Samiriye Havuzu'nun kenarında temizlenirken RAB'bin sözü uyarınca köpekler kanını yaladı.39Ahav'ın krallığı dönemindeki öteki olaylar, bütün yaptıkları, yaptırdığı fildişi süslemeli saray ve bütün kentler İsrail krallarının tarihinde yazılıdır.40Ahav ölüp atalarına kavuşunca yerine oğlu Ahazya kral oldu.
Yehoşafat'ın Krallığı
41İsrail Kralı Ahav'ın krallığının dördüncü yılında Asa oğlu Yehoşafat Yahuda Kralı oldu. (2 Ta 20:31; 2 Ta 21:1)42Yehoşafat otuz beş yaşında kral oldu ve Yeruşalim'de yirmi beş yıl krallık yaptı. Annesi Şilhi'nin kızı Azuva'ydı.43Babası Asa'nın bütün yollarını izleyen ve bunlardan sapmayan Yehoşafat RAB'bin gözünde doğru olanı yaptı. Ancak alışılagelen tapınma yerleri kaldırılmadı. Halk hâlâ oralarda kurban kesip buhur yakıyordu.44Yehoşafat İsrail Kralı ile barış yaptı.45Yehoşafat'ın krallığı dönemindeki öteki olaylar, başarıları ve savaşları Yahuda krallarının tarihinde yazılıdır.46Yehoşafat babası Asa'nın döneminden kalan, putperest törenlerinde fuhuş yapan kadın ve erkeklerin hepsini ülkeden süpürüp attı.47Edom'da kral yoktu, yerine bir vekil bakıyordu.48Yehoşafat altın almak için Ofir'e gitmek üzere ticaret gemileri yaptırdı. Ancak gemiler oraya gidemeden Esyon-Gever'de parçalandı.49O zaman Ahav oğlu Ahazya, Yehoşafat'a, ‹‹Benim adamlarım gemilerde seninkilerle birlikte gitsinler›› dedi. Ama Yehoşafat kabul etmedi.50Yehoşafat ölüp atalarına kavuştu ve atası Davut'un Kenti'nde atalarının yanına gömüldü. Yerine oğlu Yehoram kral oldu.
Ahazya'nın Krallığı
51Yahuda Kralı Yehoşafat'ın krallığının on yedinci yılında Ahav oğlu Ahazya Samiriye'de İsrail Kralı oldu. İki yıl krallık yaptı.52RAB'bin gözünde kötü olanı yaptı. Babasının, annesinin ve İsrail'i günaha sürükleyen Nevat oğlu Yarovam'ın yolunda yürüdü.53Baal'a hizmet edip taptı. Babasının her yaptığına uyarak İsrail'in Tanrısı RAB'bi öfkelendirdi.
1Under tre år var det inte några krig mellan Aram och Israel.2Men under det tredje året, när kung Josafat av Juda besökte kung Ahab av Israel,3sa Ahab till sina ämbetsmän: "Har ni tänkt på att Aram fortfarande har kontroll över Ramot i Gilead? Och här sitter vi utan att göra någonting åt det!"4Sedan vände han sig till Josafat och frågade om han ville ställa upp med sin armé för att hjälpa till med att återta Ramot."Naturligtvis vill jag det", svarade Josafat. "Du och jag är bröder. Mitt folk ska följa dina befallningar, och mina hästar står till ditt förfogande.5"Men", tillade han, "kanske vi först skulle fråga Herren för att vara säkra på vad han vill att vi ska göra."6Ahab sammankallade då sina 400 egna profeter och frågade dem om han skulle anfalla Ramot eller inte. "Du ska gå till anfall, för Gud ska hjälpa dig att segra", svarade de alla.7"Finns det inte någon Herrens profet här som vi också kan fråga?" undrade Josafat.8"Jo, det finns en, men jag tycker inte om honom, för han profeterar bara olycka", svarade Ahab. "Han har alltid bara dåliga nyheter att komma med. Han heter Mika och är son till Jimla.""Tala inte på det sättet", svarade Josafat.9Då gav Ahab order till en av sina medhjälpare att hämta Mika."Skynda dig, för det är bråttom!" ropade han efter honom.10Under tiden fortsatte alla profeterna att profetera inför de båda kungarna, som satt iklädda sina kungliga mantlar på troner som placerats på logen nära stadsporten.11En av profeterna, Sidkia, som var son till Kenaana, gjorde horn av järn och förklarade: "Herren säger att du ska stånga syrierna med de här hornen tills de är besegrade."12Och alla de andra stämde in i vad han sa. "Gå och anfall Ramot i Gilead", sa de. "Herren ska låta dig segra!"13Mannen, som gått för att hämta Mika, talade om för denne vad de andra profeterna hade sagt och uppmanade honom att profetera likadant.14"Jag lovar att jag bara ska säga vad Herren säger till mig", svarade Mika.15När han kom fram frågade kungen honom om de skulle gå till anfall mot Ramot eller inte."Naturligtvis ska du göra det!" svarade Mika. "Du kommer att segra, för Herren ska vara med dig och hjälpa dig!"16"Hur många gånger ska jag behöva säga till dig att bara tala sådant som Herren säger?" frågade kungen.17Då berättade Mika: "Jag såg Israels barn utspridda på höjderna som får utan herde. Och Herren sa: 'Deras kung är död. Se till att de går hem.' "18"Var det inte det jag sa, att det här skulle hända?" sa Ahab och vände sig till Josafat. "Aldrig säger han något som är fördelaktigt. Alltid rör det sig om olyckor."19"Hör här, vad Herren säger mer", fortsatte Mika. "Jag såg Herren sitta på sin tron, och himlens alla änglar stod runt omkring honom.20Då sa Herren: 'Vem vill åta sig att förleda Ahab, så att han anfaller Ramot och blir dödad där?'Man kom med en mängd olika förslag,21men slutligen kom en ängel fram till Herren och förklarade sig villig att göra det.22'Vad tänker du göra?' frågade Herren.'Jag ska komma som en lögnens ande till alla hans profeter', svarade ängeln.'Gå och gör det', sa Herren. 'Det kommer att lyckas.'23Inser du inte att Herren har lagt en lögnens ande i dessa profeters mun? Faktum är att Herren har bestämt att olycka ska komma över dig."24Då gick Sidkia fram och slog Mika i ansiktet."När lämnade Herrens Ande mig för att tala till dig?" frågade han.25"Svaret på den frågan ska du få när du tvingas gömma dig i det innersta rummet", svarade Mika.26Då gav Ahab order om att Mika skulle arresteras."För honom till Amon, stadens borgmästare, och till min son Joas.27Säg till dem att jag vill att den här mannen ska sitta i fängelse på vatten och bröd tills jag kommer välbehållen tillbaka."28"Om du kommer välbehållen tillbaka, så visar det att Herren inte har talat genom mig", svarade Mika. Sedan vände han sig till folket som stod runt omkring och sa: "Kom ihåg vad jag nu har sagt!"
Ahab dör på slagfältet
29Kung Ahab i Israel och kung Josafat i Juda ledde alltså sina härar mot Ramot i Gilead.30"Du kan ha på dig din kungliga mantel, men jag avstår", sa Ahab till Josafat. Ahab drog alltså ut i striden klädd i en vanlig soldats rustning.31Nu hade kungen i Aram gett sina trettiotvå vagnsofficerare order att inte strida mot någon annan än kung Ahab personligen.32-33När de såg Josafat i hans kungliga mantel, trodde de att han var den man de sökte. De stormade alltså fram för att anfalla honom, men när Josafat ropade märkte de att det inte var Israels kung och slutade att förfölja honom.34Men någon som på måfå sköt en pil träffade kung Ahab i en fog i hans rustning."Vänd om och se till att jag kommer bort från striden, för jag är svårt sårad", stönade han till sin kusk.35Striden blev allt intensivare ju längre dagen led. Kung Ahab satt hjälplös i sin vagn vänd mot slagfältet. Blodet från hans sår rann ner på vagnsgolvet, och när kvällen kom dog han.36-37Just som solen höll på att gå ner, ljöd ett rop bland Ahabs trupper: "Det är över nu! Vänd om hem! Kungen är död!"Man förde Ahabs kropp till Samaria, där han begravdes.38När hans vagn och vapen skulle sköljas vid dammen i Samaria, där de prostituerade brukade bada, kom hundar och slickade i sig kungens blod, precis som Herren hade förutsagt.39Allt övrigt som hände under Ahabs regeringstid, om elfenbenspalatset och städerna som han byggde, finns beskrivet i Israels kungars krönika.40Ahab begravdes hos sina förfäder, och hans son Ahasja efterträdde honom som Israels kung.
Josafat regerar i Juda
41Under tiden hade Josafat, son till Asa, blivit kung i Juda. Det hände under Ahabs fjärde regeringsår.42Josafat var trettiofem år gammal när han besteg tronen, och han regerade i tjugofem år i Jerusalem. Hans mor hette Asuba, dotter till Silhi.43-44Han var lydig mot Herren, precis som sin far, förutom att även han försummade att riva ner offerhusen på höjderna. Folket kunde alltså fortsätta att offra och bränna rökelse där.45Han slöt också fred med Ahab, kungen i Israel.46Allt övrigt som Josafat utförde, alla hans hjältemodiga krig och bedrifter, finns omtalat i Juda kungars krönika.47Han avskaffade också det som fanns kvar av manlig prostitution sedan hans far Asas tid.48Det fanns inte någon kung i Edom vid den här tiden, bara en ställföreträdande regent.49Kung Josafat byggde stora fraktfartyg som skulle segla till Ofir för att hämta guld, men de kom aldrig dit, eftersom de led skeppsbrott vid Esjon-Geber.50Ahasja, Ahabs son och tronföljare, hade föreslagit Josafat att hans män skulle följa med, men Josafat hade inte accepterat erbjudandet.51När kung Josafat hade dött blev han begravd bland sina förfäder i Jerusalem, hans förfader Davids stad, och hans son Joram blev kung efter honom.
Ahasja regerar i Israel
52Det var under kung Josafats sjuttonde regeringsår i Juda som Ahasja, Ahabs son, blev kung över Israel i Samaria, och han regerade i två år.53Men han var inte någon god kung, för han följde i sina föräldrars och i Jerobeams fotspår och förledde Israel att tillbe Baal, och Herren, Israels Gud, blev därför vred på Ahasja.