1-2Yizreel'de Samiriye Kralı Ahav'ın sarayının yanında Yizreelli Navot'un bir bağı vardı. Bir gün Ahav, Navot'a şunu önerdi: ‹‹Bağını bana ver. Sarayıma yakın olduğu için orayı sebze bahçesi olarak kullanmak istiyorum. Karşılığında ben de sana daha iyi bir bağ vereyim, ya da istersen değerini gümüş olarak ödeyeyim.››3Ama Navot, ‹‹Atalarımın bana bıraktığı mirası sana vermekten RAB beni esirgesin›› diye karşılık verdi.4‹‹Atalarımın bana bıraktığı mirası sana vermem›› diyen Yizreelli Navot'un bu sözlerine sıkılıp öfkelenen Ahav sarayına döndü. Asık bir yüzle yatağına uzanıp hiçbir şey yemedi.5Karısı İzebel yanına gelip, ‹‹Neden bu kadar sıkılıyorsun? Neden yemek yemiyorsun?›› diye sordu.6Ahav karısına şöyle karşılık verdi: ‹‹Yizreelli Navot'a, ‹Sen bağını gümüş karşılığında bana sat, istersen ben de onun yerine sana başka bir bağ vereyim› dedim. Ama o, ‹Hayır, bağımı sana vermem› dedi.››7İzebel, ‹‹Sen İsrail'e böyle mi krallık yapıyorsun?›› dedi, ‹‹Kalk, yemeğini ye, keyfini bozma. Yizreelli Navot'un bağını sana ben vereceğim.››8İzebel Ahav'ın mührünü kullanarak onun adına mektuplar yazdı, Navot'un yaşadığı kentin ileri gelenleriyle soylularına gönderdi.9Mektuplarda şunları yazdı:10Karşısına da, ‹Navot Tanrı'ya ve krala sövdü› diyen iki yalancı tanık koyun. Sonra onu dışarı çıkarıp taşlayarak öldürün.››11Navot'un yaşadığı kentin ileri gelenleriyle soyluları İzebel'in gönderdiği mektuplarda yazdıklarını uyguladılar.12Oruç ilan edip Navot'u halkın önüne oturttular.13Sonra iki kötü adam gelip Navot'un karşısına oturdu ve halkın önünde: ‹‹Navot, Tanrı'ya ve krala sövdü›› diyerek yalan yere tanıklık etti. Bunun üzerine onu kentin dışına çıkardılar ve taşlayarak öldürdüler.14Sonra İzebel'e, ‹‹Navot taşlanarak öldürüldü›› diye haber gönderdiler.15İzebel, Navot'un taşlanıp öldürüldüğünü duyar duymaz, Ahav'a, ‹‹Kalk, Yizreelli Navot'un sana gümüş karşılığında satmak istemediği bağını sahiplen›› dedi, ‹‹Çünkü o artık yaşamıyor, öldü.››16Ahav, Yizreelli Navot'un öldüğünü duyunca, onun bağını almaya gitti.17O zaman RAB, Tişbeli İlyas'a şöyle dedi:18‹‹Kalk, Samiriyeli İsrail Kralı Ahav'ı karşılamaya git. Şu anda Navot'un bağındadır. Orayı almaya gitti.19Ona de ki, RAB şöyle diyor: ‹Hem adamı öldürdün, hem de bağını aldın, değil mi? Navot'un kanını köpekler nerede yaladıysa, senin kanını da orada yalayacak.› ››20Ahav, İlyas'a, ‹‹Ey düşmanım, beni buldun, değil mi?›› dedi. İlyas şöyle karşılık verdi: ‹‹Evet, buldum. Çünkü sen RAB'bin gözünde kötü olanı yaparak kendini sattın.21RAB diyor ki, ‹Seni sıkıntılara sokacak ve yok edeceğim. İsrail'de senin soyundan gelen genç yaşlı[1] bütün erkeklerin kökünü kurutacağım.22Beni öfkelendirip İsrail'i günaha sürüklediğin için senin ailen de Nevat oğlu Yarovam'ın ve Ahiya oğlu Baaşa'nın ailelerinin akıbetine uğrayacak.›23‹‹RAB İzebel için de, ‹İzebel'i Yizreel Kenti'nin surları dibinde köpekler yiyecek› diyor.24‹Ahav'ın ailesinden kentte ölenleri köpekler, kırda ölenleri yırtıcı kuşlar yiyecek.› ››25-Ahav kadar, RAB'bin gözünde kötü olanı yaparak kendini satan hiç kimse olmadı. Karısı İzebel onu her konuda kışkırtıyordu.26Ahav RAB'bin İsrail halkının önünden kovduğu Amorlular'ın her yaptığına uyarak putların ardınca yürüdü ve iğrenç işler yaptı.-27Ahav bu sözleri dinledikten sonra, giysilerini yırttı, çula sarınıp oruç tutmaya başladı. Çul içinde yatıp kalkarak, alçakgönüllü bir yol tuttu.28RAB, Tişbeli İlyas'a şöyle dedi:29‹‹Ahav'ın önümde ne denli alçakgönüllü davrandığını gördün mü? Bu alçakgönüllülüğünden ötürü yaşamı boyunca ben de onu sıkıntıya sokmayacağım. Ama oğlunun zamanında ailesine sıkıntı vereceğim.››
1Nabot, en man från Jisreel, hade en vingård i utkanten av staden, inte långt från kung Ahabs palats.2En dag talade kungen med honom om att köpa vingården."Jag vill ha den till trädgård, eftersom den ligger så nära palatset", förklarade kungen. Han erbjöd Nabot en bättre vingård eller bra betalt, vilket han önskade.3Men Nabot var inte intresserad. "Den här jorden har tillhört min familj i generationer", sa han.4Ahab gick tillbaka hem till palatset ganska missmodig. Han vägrade att äta och gick och lade sig med ansiktet mot väggen.5"Vad i allsin dar är det med dig?" frågade hans hustru Isebel. "Varför äter du inte? Vad är det som har fått dig på så dåligt humör?"6"Jag bad Nabot sälja sin vingård till mig, eller byta den mot annan mark, men han vägrade."7"Är du kung i Israel, eller är du det inte?" frågade Isebel. "Ät nu, och bekymra dig inte för den här saken! Jag ska ordna så att du får Nabots vingård!"8Hon skrev brev i Ahabs namn, satte hans sigill på dem och adresserade dem till de styrande i Jisreel, där Nabot bodde.9I breven stod det: "Kalla samman alla medborgarna till fasta och bön. Se till att Nabot är med, och ge honom en hedersam plats.10Skaffa fram två mindre nogräknade män, placera dem mittemot Nabot och låt dem anklaga honom för att ha förbannat Gud och kungen. För sedan bort Nabot och stena honom."11Ledarna i staden följde drottningens instruktioner.12De utlyste en fasta och placerade Nabot på en framskjuten plats.13Två män, som var helt samvetslösa, anklagade honom för att ha förbannat Gud och kungen, och man förde Nabot ut ur staden och stenade honom.14Sedan sände stadens ämbetsmän ett meddelande till Isebel om att Nabot var död.15När Isebel fick höra nyheten, sa hon till Ahab: "Du minns den där vingården, som Nabot inte ville sälja till dig? Du kan få den nu. Han är död!"16Då gick Ahab ner till vingården för att ta den i besittning.17Men då befallde Herren Elia18att gå till Samaria och söka upp kung Ahab. "Han är vid Nabots vingård och håller på att lägga beslag på den.19Ge honom den här hälsningen från mig: 'Är det inte illa nog att Nabot har blivit dödad? Ska du nu plundra honom också? Hundarna ska slicka i sig ditt blod, på samma plats där de alldeles nyss slickade i sig Nabots blod!' "20"Jaså, min fiende har hittat mig!" utbrast kungen, när han fick se Elia."Ja", svarade Elia. "Jag har kommit för att uttala Guds förbannelse över dig, för att du har sålt dig till djävulen.21Herren kommer att låta olycka drabba dig, han kommer att utplåna dig, och han ska inte låta någon manlig ättling till dig få överleva.22Han tänker utrota din familj, som han gjorde med kung Jerobeams och kung Baesas familjer, för du har verkligen gjort honom vred genom att locka hela Israel till synd.23Herren har också talat om för mig att hundarna i Jisreel ska slita sönder din hustru Isebels kropp.24De medlemmar av din familj som dör inne i staden ska bli uppätna av hundar, och de som dör ute på landsbygden ska bli uppätna av fåglar."25Det var ingen som så hade sålt sig till ondskan som Ahab och som dessutom ständigt uppmuntrades av sin hustru till att göra det som var ont.26Hans synd var särskilt stor därför att han tillbad avgudar, precis som amoreerna, det folk som Herren hade fördrivit ut ur landet för Israels folks skull.27När Ahab hörde dessa profetior rev han sönder sina kläder och klädde sig i trasor, fastade och sov i säcktyg och gick omkring utan att säga ett ord.28Då kom ett nytt budskap till Elia från Herren:29"Ser du hur Ahab har ödmjukat sig inför mig? Därför ska jag inte göra vad jag har lovat medan han lever, utan det kommer i stället att drabba hans söner."