Psalm 55

Neue evangelistische Übersetzung

von Karl-Heinz Vanheiden
1 Dem Chorleiter. Mit Saitenspiel. Ein Lehrgedicht von David.2 Gott, höre mein Gebet, / verschließ dich meinem Flehen nicht!3 Hör doch auf mich und antworte mir! / Ich irre mit meiner Klage umher und bin ganz verstört.4 Meine Feinde bedrohen mich, / die Gottlosen toben. / Sie wälzen Unheil auf mich, / verfolgen mich mit zornigem Hass.5 Die Angst schnürt mir die Kehle zu, / Todesfurcht hat mich überfallen.6 Furcht und Zittern setzen mir zu, / kaltes Grauen steigt hoch.7 Ich wünschte, ich hätte Flügel. / Wie eine Taube flöge ich fort / und suchte nach einem Ruheort.8 Weit weg würde ich fliehen, / in der Wüste hausen über Nacht. ♪9 Ich suchte schnellstens eine Bleibe, / eine Sicherheit vor Starkwind und Sturm.10 Reiß sie auseinander, Herr, dass sie sich nicht mehr verstehen! / In der Stadt sehe ich nur Streit und Gewalt.11 Ihre Mauern sind Tag und Nacht bewacht, / doch Unheil und Elend sind mitten darin.12 Verderben breitet sich in ihr aus, / Gewalt und Betrug beherrschen Straße und Platz.13 Denn nicht mein Feind beschimpft mich, / das würde ich ertragen; / nicht mein Hasser tut groß gegen mich, / vor ihm könnte ich mich verbergen.14 Doch du, ein Mensch wie ich, / mein Freund und mein Vertrauter!15 Wie haben wir unsre Gespräche genossen, / vereint mit der Menge in Gottes Haus!16 Sie alle soll der Tod überfallen, / mögen sie lebend hinab zu ihm fahren, / denn Bosheit füllt ihr Inneres aus.17 Doch ich, ich rufe zu Gott, / und Jahwe hilft mir.18 Abends und morgens und mittags / klage ich und stöhne. / Da hat er meine Stimme gehört,19 hat meine Seele zum Frieden erlöst, / dass keiner mir zu nahe kommt. / Denn viele waren gegen mich.20 Gott wird mich hören und macht sie vor mir klein, / er, der seit Ewigkeiten herrscht. ♪ Sie wollen sich nicht ändern / und nehmen Gott nicht ernst.21 Der Verräter vergreift sich an seinen Freunden, / er bricht den feierlichen Bund.22 Seine Worte sind süß wie Sahne, / doch sein Herz denkt nur an Krieg. / Glatt wie Öl fließt seine Rede, / doch jedes Wort ist wie ein Dolch.23 Wirf auf Jahwe deine Last / und er wird dich erhalten. / Niemals lässt er zu, dass der Gerechte fällt.24 Du, Gott, wirst sie in den Abgrund stürzen, / die Männer von Blut und Betrug. / Noch vor der Lebensmitte sind sie tot. / Ich aber weiß mich sicher bei dir.

Psalm 55

nuBibeln

von Biblica
1 För körledaren, till stränginstrument. Maskil. Av David.2 Lyssna till min bön, Gud! Göm dig inte när jag vädjar till dig!3 Lyssna till mig och svara mig! Mina tankar plågar mig, jag har ingen ro,4 för fienden väsnas och de gudlösa pressar mig. De drar olycka över mig, och i vrede anfaller de mig.5 Mitt inre fylls av ångest, dödsångesten griper mig.6 Fruktan och fasa gastkramar mig. Jag darrar och är rädd, skräcken överväldigar mig.7 Jag sa: ”Tänk om jag hade vingar som duvan, så att jag kunde flyga bort och finna en viloplats.8 Jag skulle flyga långt bort till öknen och stanna där.” Séla9 Jag skulle skynda mig att söka skydd undan detta oväder och denna storm.10 Herre, förvirra de gudlösa, låt dem gräla sinsemellan, för jag ser våld och strid i staden.11 Dag och natt går de omkring den på dess murar. Olycka och ofärd har förskansat sig därinne.12 Våldet har tagit överhanden, och förtryck och svek lämnar aldrig dess torg.13 Om det hade varit en fiende som hånat mig, hade jag kunnat stå ut med det. Om det hade varit en ovän som satt sig upp mot mig, kunde jag ha gömt mig för honom.14 Men det var du, min jämlike, min vän, min förtrogne.15 Vi gick i underbar gemenskap i folkskaran till Guds hus.16 Låt döden utan varning ta dem, låt dem fara levande ner i dödsriket, för ondskan bor i och mitt ibland dem.17 Men jag vill ropa till Gud, och HERREN ska rädda mig.18 Både morgon, middag och kväll suckar jag och klagar högt inför honom, och han ska lyssna till mig.19 Han befriar mig och ger mig frid, när fienderna anfaller mig, hur många mina motståndare än är.20 Gud ska höra mig och förödmjuka dem, han som har regerat i evigheter, séla, dessa som aldrig ändrar sig och som inte fruktar Gud.21 Han gav sig på dem som levde i fred med honom, han våldförde sig på sitt förbund.[1]22 Hans ord var hala som smör, men hans hjärta var fyllt av stridslust. Hans tal var lenare än olja och ändå ett draget svärd.23 Lämna din börda till HERREN! Han ska ta hand om dig. Han låter aldrig den rättfärdige vackla.24 Men du, Gud, ska störta ner dem i fördärvets djup. De blodtörstiga och svekfulla uppnår inte ens hälften av människans livslängd. Men jag förtröstar på dig.